Jag är 21 och har mer och mer börjat intressera mig för sparande, Jag började spara för ett år sedan och sparar 5000 per månad vilket ger mig 60 000 per år borträknat avkastning. I skrivande stund är dem fördelade enl följande:
30 000 på ett ISK-konto med olika Nordeafonder
15 000 på ett annat ISK-konto på Nordnet, dessa är placerade i aktier i ett enda bolag.
20 000 buffert, på ett konto utan ränta eller avkastning.
Jag har vid flertalet tillfällen tänkt tanken, varför placerar jag inte 15 000 av de kontanta pengarna på en fond och ger dem pengarna en chans att växa?
Då jag har cirka 60 000 tillgängligt fördelade på 3 kreditkort(ingen skuld på dem) så vinner jag tid att sälja av fonder ifall jag skulle bli akut arbetslös eller få en väldigt oväntad utgift. Skulle exempelvis kylen gå sönder så har jag 5000 kontant fortfarande att täcka denna kostnaden med.
Jag tycker inte du ska laborera med de 15-20k du har som buffert. Det kan hända mer än att kylen går sönder. Även “lågriskfond” har risk och avkastningen på 15-20k är inte garanterad på något sätt och då smäller bufferten högre om du frågar mig. Även om dessa skulle gå tokbra ett år, så är inte avkastningen så enorm i förhållande till ditt månadssparande.
Däremot kanske du ska se om du kan hitta ett sparkonto med någon form av ränta, utan att det är alltför bundet. Bor du i lägenhet, jobbar och ser kylskåpet som det värsta som kan gå sönder, så fortsätt spara som planerat, men låt de där 15-20k var din “krockkudde”.
Jag har en lägenhet jag håller på att renovera - så givetvis omkostnader där. Men bortsett från detta så är det fallering av vitvaror(då jag inte kommer renovera köket på ett tag) då vitvarorna som står där nu är minst 30-40 år gamla.
