Upplever att äldre barn ÄR dyrare. Men kan berätta hur vi försökt göra genom åren.
Har döttrar som är 20 och snart 17. När de bytt mobil har de alltid fått den senaste iPhone MEN sen har de haft de i 5 år efter det. Bytt både skärm och batteri om det behövts (Samma för mig och frun)
Sen har vi när det t ex gäller möbler/inredning på deras rum alltid kollat på Blocket först, sen åkt på IKEA/Mio osv. Samma i hela övriga huset.
När det gäller kläder har vi i tidig ålder (från 5år) tagit med de på loppis/barnbasar/Myrorna/auktion osv. Idag letar/köper de helst sina kläder där också för att det är ”trendigt” med ”unika” kläder och återvinning.
Båda har haft moped men då köpte vi begagnade som sen såldes för samma pengar. Samma sak med deras cyklar de växt upp med och olika grejor till deras fritidsintressen, musikinstrument, vissa ridgrejor osv. Datorer har de om möjligt fått ärvda, eller från skolan.
Sen har vi alltid köpt begagnat i toppskick eller i princip nästan nytt. Vi har självklart även köpt massor av nytt, men vi har alltid FÖRST kollat om det finns begagnat nästan nytt. Med några undantag som är skor, regnställ, ytterkläder, säkerhetsgrejor som hjälmar osv. Där vi ändå sagt att tex för 1500k-2000kr får man en riktigt BRA jacka/regnställ men vill de köpa ännu dyrare får de lägga emellan resten själv.
Böcker har vi lärt de att Biblioteket alltid är ett alternativ MEN de köper också vissa böcker nya för det är en viss känsla men då gärna på bokrean.
Så det går nog också att försöka ”tona ner/visa på möjligheter” och på det sättet lära de att pengarna RÄCKER betydligt längre/bättre om man tänker efter lite och t ex letar begagnat. Sen har vi alltid försökt få de att se värdet i ”kvalitetsgrejor”. Då går de dessutom att sälja efteråt. När vi då sålt något har vi gärna berättat för barnen vad vi fick för de och vad vi köpte de för (som en slags pedagogisk ekonomilektion i miniformat)
Som kuriosa så hade vi leksaksaffär under 10år från barnen var 5-15år och även där fick de ”köpa” saker om de ville ha. Vi sa alltid att, ”-leksakerna är ju affärens” så det var liksom naturligt att saker kostar pengar.
Numera är vi öppen med vad allt kostar så när vi t ex skrev på nya huset ville/fick äldsta dottern vara med för att se hur det gick till. Samma sak med bilar och andra saker där de vet vad saker kostar.
Tror inte döttrarna känner att de saknat något eller haft mindre/annorlunda saker än sina kompisar. Men jag TROR de lagt mindre pengar på det och de har på köpet LÄRT SIG att lägga sina pengar på saker de faktiskt värdesätter.
