ST-läkare inom jourtung sjukhusspecialitet. Disputerad. Läkaryrket kräver att du gillar att interagera med människor i alla samhällsskikt, från VD till hemlös missbrukare, oavsett om du är pigg en måndag eller har jobbat ett 16-timmars jourpass utan att äta eller gå på toaletten. Arbetet innebär ett givande klurande och fördjupande i svåra saker, men framför allt att kunna väga sannolikheter samtidigt som du kan förmedla det till en orolig patient eller anhörig. Man kan få avbrott från sjukhusproduktionen genom att till exempel forska men det innebär nästan alltid merjobb i längden, även om jag har tyckt att det är värt det Lönen är inte(!) ok fram tills du är ST då du når kring 45-55k, den är bra först från det att du är specialist (>70k). Med det sagt är vissa specialistlöner också kassa utifrån vilket ansvar du har. Vissa bakjourer med dubbla specialistbevis och bär sjukhuset dygnet runt har 75k/mån medan en skrivbordsspecialist kan ha 90k. Arbetet är konjunkturstabilt på pappret, MEN just nu är man mycket i händerna på regionerna och budgetunderskott. Deras ekonomi svänger med övriga samhället. Som läkare finns mångårig vikariatkultur, och mellan de olika “stegen” i specialistutbildningen är man mycket känslig för t.ex. anställningsstopp. I Stockholm är det just nu stas på att få ST och många går istället på osäkra vikariat. Regionen har omorganiseras vid årsskiftet och är numera en egen LAS-krets, vilket gör att man är paria som legitimerad vikarierande om man börjar närma sig ett års jobb inom regionen. Det är fruktansvärt men man är i beroendeställning och har inte mycket att säga till om.
Jag tycker mitt jobb är kul och givande men att ha lön som fokus är helt fel. Många vänner som bara har en kandidat i ekonomi har mycket bättre lön än jag och har haft det sen länge Vägen till att ha bra lön som läkare är lååång och jag skulle bara rekommendera det om du tycker medicin och människor är roligt och meningsfullt! Kanske kan du praoa på en vårdcentral eller sjukhusklinik någon dag om du har någon bekant i branschen.
Ja, programmerare var jag ganska inne på att bli ett tag! Men jag gick sedan med i en grupp på facebook för just blivande, kvinnliga programmerare och det enda det pratas om där i princip är att det är extremt svårt att få jobb just nu! Du delar alltså inte den uppfattningen?
Och ja, ingenjör är inte heller uteslutet helt klart!
Det är inte svårt att få jobb. Det skriks efter denna kompetens. Därför det kryllar av indier där jag jobbar (och Göteborg generellt). Finns helt enkelt inte svenskt folk att få tag på. Sen kommer IT inte försvinna utan bara behövas mer och mer. Och det finns så många olika roller inom IT, så har du väl börjat jobba så kan du byta till andra roller enkelt (speciellt på ett större företag).
Det som har svårt att få jobb just nu, i denna bransch, är nog framförallt dyra konsulter (ex egenföretagare). Många erfarna svenskar i denna branch är egenkonsulter (bara att läsa runt i detta forum så förstår man).
Hade du varit typen som är expert och tycker om att fatta beslut hade du redan varit det.
Din analys av vad det innebär att vara läkare är också en gravt romanticerad bild av yrket.
Den du drömmer om att bli kan du bli i vilket yrke som helst. Har du det i dig kommer du att komma dit i alla fall.
Läkare låter väl bra! Hänger inte med på varför du riskerar att inte kunna bilda familj om du skulle specialisera dig…? Tänk på att en stor arbetsuppgift för veterinärer tyvärr är att avliva djur.
Ingenjörsyrken låter ju som nåt för dig om du är naturvetenskapligt sinnad också. Finns ju många olika varianter/inriktningar - från industriell ekonomi till bygg liksom. 3-5 år för högskolare eller civilare. Extra plus för att teknologkårer är roliga gäng med god sammanhållning och massa utbud av fritidsaktiviteter. Själv gick jag på LTH och har bara gott att säga.
Edit: Nu ser jag att @anon19957180 hade samma tanke.
Jag skulle gissa att de flesta av dessa kom innan 2023. Min bild är att arbetsmarknaden var mycket bra fram till början av 2023, sen störtdök det. Det har nu blivit lite bättre.
Jag tror att det är en korrekt bild, särskilt för nyexade. På en rationell marknad hade det inte varit så svårt, för det är inte svårt att kunskapsmässigt konkurrera med den genomsnittlige programmeraren på ett vanligt svenskt jobb. Men det är det där med att komma in i branschen när alla hellre anställer någon med erfarenhet.
PS.
Det är dock ett fantastiskt jobb på många sätt så om du är intresserad (jag antar det eftersom du är med i den där gruppen) så tycker jag inte att du ska vara för orolig. Det är dock viktigt att du 1) har viss fallenhet för det och 2) går en seriös utbildning typ ingenjör i datateknik på bra universitet, så ditt CV hamnar högt upp i högen.
Jag är veterinär, jobbar med smådjur. Jag är oxå introvert.
Märker stor skillnad på min energinivå vid slutet av dagen när jag jobbat poliklinisk där har mer djurägarkontakt hela dagen och mer kollergor ikring mig än när jag t.ex. jobbat på operation där är ett mindre team och bara djurägarkontak i början av dagen. Sen är ju jobbet idag mycket administrativt där jag lägger mer och mer tid med kontakt med försäkringsbolag t.ex.
Men vet inte om jag tror att arbetsmiljön är nå bättre för läkare, bortsett från vissa specialister men lång väg dit.
Både läkare och veterinäryrket skulle jag säga har en ganska dålig arbetsmiljö med compassion fatigue och ligger högt i självmordsstatistiken, ingen slump.
Ang barn skulle jag försöka inte lägga så mycket fokus på det i denna ekvation. Det är inte ovanligt att ta studieuppehåll i längre utbildningar.
Angående analytiker, vilken inriktning tänker du dig? Jag skulle va lite orolig att stor del av vissa inriktningar kan komma att ersättas/konkurrera med AI.
Visst kan det i nuläget vara svårt att få jobb som systemutvecklare, men branschen har historiskt sett svängt och du kommer ju antagligen beroende på vilken utbildning du väljer inte vara redo att söka jobb på ett par år.
Rättläkare träffar faktiskt ibland levande människor. Kroppsundersökningar och dokumentation.
Någon labratoriespecialitet är kanske bäst om man ej vill ha kontakt med patienter.
Jag är nöjd. Diverse omständigheter som ledde till beslutet och jag lärde mig att 1. Det är aldrig för sent att ändra bana och 2. En förlorar i princip ingenting på att testa. 30 är ingen ålder. Alla hinder som målas upp är i princip bara ursäkter för att inte ta klivet. Ett eller två år hit eller dit för att hitta sin väg framåt är värt det. Livserfarenhet får en på köpet under tiden.
Jag är veterinär, och tycker arbetet är intressant, roligt, utvecklande och utmanande, samt att jag älskar jobba med djuren. Är extrovert så har inga problem att jobba med djurägare heller. Trivs väldigt bra på en smådjursklinik, hos en av de stora kedjorna. Det som är negativt är dålig lön, schema med absolut ingen flex, och allt negativt i media. Men tror inte jag ville valt något annat om jag fick välja om. Jag har jobbat i 8 år och de första par åren gick jag nästan i väggen så var en jobbig start, trots att jag har mycket ”pannben” så var det tufft. Det var förvånande, och jag tvekade en stund på om jag hade valt rätt. Skulle absolut rekommendera gå med flera veterinärer för att se hur vardagen går till. Har flera kollegor som tyvärr inte trivs, men som har svårt att byta riktning i livet efter lång utbildning, studielån och redan har bildad familj. Samt att det är väldigt få som orkar jobba heltid, jobbet blir nästan en livsstil.
Tack för alla kloka svar! Jag var nog lite otydlig i min trådstart; allt handlar inte om lönen, jag tycker att medicin är väldigt intressant! Främst djurmedicin, så det är därför jag varit inne på veterinär. Men det jag då tänker är att läkare innebär fler möjligheter att hitta ett specifikt område jag känner att jag passar i. Om jag märker att jag t.ex inte föredrar att jobba praktiskt med ingrepp osv kan jag välja en specialitet som innehåller minimalt med sådant, medan veterinär blir lite svårare att välja på det sättet eftersom de flesta jobb ändå är praktiskt med ingrepp på djur.
Men ja, det är ett stort och svårt val. Ingenjör kanske är kul det också men jag är ju inte så tekniskt intresserad så jag vet inte om jag passar där…?
Har gamla klasskompisar som blev veterinär och även om jag inte är helt nöjd med ST-läkarlönen så har jag definitivt haft bättre löneutveckling och anställningstrygghet än de jämnåriga veterinärkompisarna. Om du är nyfiken på vet/medicin och är tveksam till tiden det tar för utbildning skulle jag verkligen försöka se verksamheten inifrån innan du bestämmer dig. För de flesta tror jag att verkligheten är långt ifrån det man föreställer sig. På vissa universitet finns möjlighet till att “skugga” en student eller yrkesverksam. Eller bara hör av dig till en klinik/enhet och fråga! En del kollegor på flera av mina arbetsplatser har faktiskt tagit med sina tonåringar som följt med en dag för att se hur yrket är. Så gjorde även jag med mina föräldrar innan jag sökte då har du också möjlighet att se verksamheter med maximal (akuta sjukhusspecialiteter imo) och minimal (kemlab, transfusionsmedicin, patologen, kanske t.o.m radiologen) patientkontakt. Och våga fråga bekanta inom branschen!
Det som har varit mest frustrerande (för mig) med läkaryrket har varit de olika flaskhalsarna från utbildningen till AT, till leg, till ST och specialist. En del av det kommer bli enklare iom det nya läkarprogrammet som ger leg direkt. Förhoppningsvis kan lönerna bli litet högre direkt efter examen just därför, men jag tror det kommer ta lite tid för professionen att justera vad man förväntar sig för ansvar från en legitimerad. Däremot har man lite kortare tid “på sig” att hitta vilken specialitet man vill satsa på och jag tror fortfarande att det kommer finnas en inte oansenlig konkurrens i specialiteter som är eftertraktade (så är det nu).
Med det sagt har jag undervisat en del på läkarprogrammet som doktorand och klasserna är väldigt blandade. Alltid en handfull som bytt bana vid 30+, som har eller skaffat barn under utbildningen. Det går. Som klinisk lärare är det SÅ uppenbart om man har tidigare livserfarenhet, social erfarenhet eller mognad, som många av de yngsta studenterna ännu inte har. Det är en stor fördel som yrkesverksam tidigt i karriären!
Veterinärmedicin är byggd på liknande sätt med specialister, ffa om du bor i en storstad och jobbar på ett djursjukhus kan du ha en inriktning som gör att du kan bara jobba med det. Svårare på mindre ställen då man måste kunna lite av allt för att kunna hantera alla fall i första hand. Finns dock många som t.ex. inte opererar då det inte är för alla.
Precis. Om den kliniska arbetsmiljön inte är för dig, kan du beroende på var du bor som veterinär exempelvis jobba på Läkemedelsverket, SVA, slakteri osv. Du kan också specialisera dig rent kliniskt mot exempelvis kirurgi men som jag förstått det görs detta genom att du vidareutbildar dig efter examen, eventuellt sponsrat av din arbetsplats.
Annat yrke där man får vara expert och jobba med djur:
Agronom, främst husdjursagronom. Ger råd i utformning av djurstallar osv, kan vara konsult, eller kan ha en inspekterande roll. Respekterad fyraårig utbildning som finns i bla Lund och Uppsala. (Också med kul studentliv har jag förstått )
Lönen är inte(!) ok fram tills du är ST då du når kring 45-55k, den är bra först från det att du är specialist (>70k). Med det sagt är vissa specialistlöner också kassa utifrån vilket ansvar du har. Vissa bakjourer med dubbla specialistbevis och bär sjukhuset dygnet runt har 75k/mån medan en skrivbordsspecialist kan ha 90k. Arbetet är konjunkturstabilt på pappret, MEN just nu är man mycket i händerna på regionerna och budgetunderskott. Deras ekonomi svänger med övriga samhället. Som läkare finns mångårig vikariatkultur, och mellan de olika “stegen” i specialistutbildningen är man mycket känslig för t.ex. anställningsstopp. I Stockholm är det just nu stas på att få ST och många går istället på osäkra vikariat. Regionen har omorganiseras vid årsskiftet och är numera en egen LAS-krets, vilket gör att man är paria som legitimerad vikarierande om man börjar närma sig ett års jobb inom regionen. Det är fruktansvärt men man är i beroendeställning och har inte mycket att säga till om.
då har du också möjlighet att se verksamheter med maximal (akuta sjukhusspecialiteter imo) och minimal (kemlab, transfusionsmedicin, patologen, kanske t.o.m radiologen) patientkontakt. Och våga fråga bekanta inom branschen!
)