Jag började studera direkt efter gymnasiet och har cirka två år kvar till läkarexamen från ett svenskt universitet. Jag delar inte den allmänna bilden av att läkarprogrammet är extremt svårt – en arbetsinsats på runt 40 timmar i veckan räcker enligt min erfarenhet för att lära sig det man behöver.
De senaste 1,5 åren har jag haft klinisk praktik och har ofta fått följa AT-, BT- och ST-läkare. Många av dem upplever jag som tydligt överbelastade och trötta på arbetssituationen. Efter att ha fått en inblick i hur det svenska vårdsystemet fungerar har mitt intresse för att arbeta inom det minskat, även om jag känner att jag är för långt inne i utbildningen för att hoppa av. Det enda område som väckt ett visst intresse hos mig är radiologi.
Jag upplever generellt att den kliniska praktiken under utbildningen håller låg kvalitet. Handledningen är ofta bristfällig och man träffar nya läkare hela tiden, vilket gör det svårt att knyta kontakter eller få kontinuitet. Eftersom närvaro sällan kontrolleras är det enkelt att slippa både arbetsuppgifter och obligatorisk praktik. Ofta räcker det att säga ”jag ligger lite efter i studierna, är det okej om jag pluggar i eftermiddag?”, och då får man eftermiddagen ledig. Under somrarna har jag aldrig arbetat inom vården.
Mitt mål är att tjäna så mycket pengar som möjligt på ett så enkelt sätt som möjligt. Radiologi är det jag tycker är roligast, men i övrigt upplever jag specialiteterna som ungefär lika ointressanta.
Planer och frågor
Min preliminära plan är att bli specialist i allmänmedicin så snabbt som möjligt och därefter arbeta som stafettläkare i Norge. Jag har även funderat på att öppna egen verksamhet eller på att arbeta i USA, eftersom det verkar som att vissa delstater inte kräver genomförd residency där.
Det långsiktiga målet är att bygga upp ett kapital på omkring 15 miljoner kronor före 40 års ålder och därefter leva på avkastning från investeringar.
Mina frågor är:
Spelar specialitet någon roll för stafettlön i Norge? Är allmänmedicin enklast? Vad kan man förvänta dig för månadslön?
Hur ser framtiden ut för radiologer, särskilt med tanke på AI?
Vad är er syn på USA-spåret respektive att starta eget?
Andra enkla alternativa vägar som ger hög avkassning?
Du är ung och oerfaren. Försök håll ett öppet sinne. Utbildningen var stundtals seg och jag kämpade själv med motivationen, men från och med mitt första sommarvikariat - när det förväntades att jag löste grejer och därmed fick använda hjärnan - blev det världens bästa jobb.
Mitt råd är att inte tänka på pengar utan försök hitta nåt du tycker är kul så löser sig pengabiten därefter. Nu är jag kardiolog och har förmånen att både ha ett givande och stimulerande jobb som dessutom betalar bra.
Jag har inget problem att man som t.ex läkare vill tjäna bra med pengar men det är tråkigt med unga medicinstuderande som inte funnit intresse i sitt framtida arbete.
För att inte tala om den otrivsel jag känt över svårigheten att kunna avskilja direkt olämpliga blivande läkare ( även om detta säkert inte gäller dig),
Låter trist över att du finner radiologi lite intressant men ändå tänker allmän medicin som specialitet, för att maxa intjäningen.
Hoppas du kommer på bättre tankar efter AT/BT/ turnus
Om du verkligen vill tjäna pengar som läkare så gör en specialistutbilding, följ upp med att disputera, och hoppa sedan över till industrin. Det kommer ta dig ca 12 år (2 år grundutbildning till, 5-6 år för specialist, och 4 år för doktorsavhandling). Sedan kan du försöka ta dig in i läkemedelsindustrin. Efter 5-10 år där kommer du börja erbjudas chefsjobb om du är duktig och jobbar på bra. Då kommer du ev få möjlighet att flytta till olika platser i världen och en riktigt bra ersättning. Denna karriärväg ger dig dock inte tidig pension helt enkelt för att den är lång. Men den ger är ett trevligt, utvecklande och lönsamt arbetsliv.
Tänker du dig att ha familj och barn? I så fall är nog inte USA någon jättehit. När du räknar in barnens college fund, sparandet för att kunna betala sjukvård som pensionär, ok familjeboende i ok område etc, så tjänar inte amerikaner fullt så mycket som folk tror. I USA behöver du säkerligen $2m+ för tidig pension. Dessutom, fixar du att bara ha 2-3v semester per år? Du verkar ju inte vara ngn arbetsmyra.
Lycka till med ditt framtida arbetsliv! Kom ihåg att vägen ibland är lika viktig eller tom viktigare än målet.
Det är lätt att moralisera över läkares drivkrafter. Läkaryrket förväntas vara ett “kall” och många förväntar sig att en läkare ska vara osjälvisk och jobba gratis för att tjäna mänskligheten. Ingen skulle uttala sig på samma sätt om en jurist, ekonom eller civilingenjör har en önskan att tjäna mycket pengar. Med det sagt så tror jag tyvärr att själva yrkesutövandet kräver ett visst mått av intresse för antingen ämnesområdet eller människorna man träffar (i bästa fall båda) för själva jobbet blir helt enkelt inte kul annars. Du kommer lägga mycket tid på arbete under många år framöver och läkaryrket är slitsamt, det går inte att sticka under stol med. Om man dessutom hatar jobbet kommer det bli extra slitsamt. De flesta läkare tjänare inte heller tillräckligt bra för att göra en tidig exit. Mitt råd skulle därför vara att seriöst överväga att byta bana, både för din och för dina eventuella framtida patienters skull.
Allt gott!
Hälsningar från en snart färdig specialistläkare som älskar sitt jobb OCH finner glädje i tanken på att kunna gå ner ordentligt i arbetstid om 10-15 år.
Denna förväntan förefaller dessutom finnas på all vårdpersonal. En förväntan som sällan följs upp med faktisk uppskattning genom att rösta på partier som gör skillnad (hint; tror inte att något av riksdagspartierna har kapacitet till detta så inget försök till partipolitiskt skitsnack).
Sen så klart, trist att vara i detta läget redan som TS men så länge det inte utgör ett hinder från att göra ett bra jobb ser jag inga problem med det. Har haft många kollegor som bara ser sjukvårdsarbetet som just ett arbete och därmed inte är överdrivet engagerade. Ytterst sällan utgjort ett problem för de har arbetsmoralen som medför att de gör ett bra jobb oavsett.
Tror marknaden för allmänläkare är bra, de som tjänar bäst är de med hög lön och jourersättning.
Ska du tjäna riktigt bra gäller det att skapa eget AB 2000 kr/h 1600h/år. Investera överskottet som ger avkastning.
Oavsett specialist så gäller det att ha unik kompetens, det råder en kvalitativ kompetensbrist.
Skulle jag starta om som läkare hade jag siktat på allmänläkare och skaffat mig en tillägsspecialitet som företagsläkare.
Gått al in med eget företag.
Men oavsett tar det minst 10 år innan man blir bra läkare.
Att kavla upp ärmarna, hugga i och göra det som behöver göras oavsett om man gillar det eller inte, för att få något gjort, har sin plats.
Den platsen är dock inte sådant som har femton års horisont. Det är inte en hållbar plan.
Du måste hitta ett sätt att gilla det du gör tillräckligt - antingen lära dig gilla det eller ta en annan väg (t ex radiologi istället för allmänmedicin).
Jag håller verkligen med om att det är förkastligt att vårdpersonal förväntas se sitt arbete som ett kall, och därmed inte bry sig om “petitesser” som lön och arbetsvillkor. Men nog är det väl lite trist om vårdgivaren man möter upplevs helt frånkopplad och inte verkar bry sig alls? De flesta av oss har nog varit med om något liknande, och i den bästa av världar vore det väl bättre med rätt person på rätt plats.
Min mamma, som under sitt yrkesliv jobbade länge som undersköterska inom demensvården, berättade ibland om vikarier som upplevdes mer eller mindre ditvingade av arbetsförmedlingen. Personer som verkligen inte ville vara där och som gjorde ett rent förkastligt arbete när det kom till den mänskliga interaktionen med brukarna. Det hade verkligen inte varit roligt att själv hamna med en sådan vårdgivare i en så utsatt situation.
Till TS: ovanstående kanske inte alls gäller dig. Du kanske klarar att vara professionell och lagom empatisk även om intresset inte finns där i grunden. Jag har också full respekt för att vårdyrken är extremt slitiga. Själv valde jag att skola om mig efter att ha varit nära att bli utbränd efter flera år inom vården, dessutom med kass lön och dåliga villkor. Mitt råd till dig är att välja inriktning utifrån vad du tror kan passa dig bäst i längden, snarare än att optimera inkomst. Vem vet, kanske kan du hitta något du faktiskt trivs med?
USA-spåret är svårt då de inte godkänner svensk läkarlegitimation. Satsa på Norge, finns stora organisationer där du redan som nyexaminerad kan få fakturera in ca 1200 kr / h i eget företag och har resor, boende och mat betalda. Kan gå ganska snabbt att ackumulera kapital den vägen, det kluriga är skatten som blir hög så fort du tar ut lön. Kanske kan du satsa på att bygga kapital i firman och istället försöka leva på lågbeskattad utdelning? Beror helt på hur mycket pengar du behöver för det liv du vill leva
Ja, du ju har fått en utbildning gratis av av Sverige som kostat miljoner i motsvarande länder där man får betala för sin utbildning.
Googla vad det hade kostar dig att utbilda dig till läkare i USA. Åtskilliga miljoner. Och många andra hade gärna tagit din gratis utbildning på läkarprogrammet.
Då finns det ju en förväntan på dig att du också ska arbeta som läkare i Sverige och på något sätt ge tillbaka till samhället, inte jobba 10 år utomlands och pensionera dig vid 40 års ålder.
