Jag är en kille lite över 30 år, utan familj eller barn, och inga planer på det inom de närmaste åren. Jag har alltid haft en dröm om att bli läkare, men på grund av påtryckningar från olika håll blev jag ingenjör och arbetar inom IT idag.
Jag har lyckats relativt bra och är konsult i mitt eget företag, fakturerar cirka 900 kr/h och har en stabil inkomst. Trots detta trivs jag inte längre inom IT-branschen, och varje år frågar jag mig själv “varför valde jag detta?”.
Nu står jag inför beslutet att faktiskt söka till läkarutbildningen i höst (jag har tillräckligt höga HP-poäng för att “garantera” en plats i Stockholm/Uppsala). Och det känns helt rätt på alla sätt utom ekonomiskt.
Jag har vant mig vid en bra och stadig inkomst, och även om jag inte behöver mer pengar vill jag inte heller gå ner mycket i lön. Jag förstår att lönerna som läkare är relativt låga fram till man är klar med ST.
6 års utbildning följt av 5 års ST-utbildning med vad jag förstår relativt låg lön i förhållande till arbetsansvar och arbetstider leder till lite ekonomisk oro för min del. Speciellt då jag ändå har lån och utgifter att betala över att bara leva.
Studieåren är hanterbara för mig eftersom jag har byggt upp en bra buffert i mitt företag som tillåter mig att täcka mina kostnader och ändå leva bekvämt.
Min fråga är nu: Är det verkligen så dåligt betalt som läkare innan man blir klar med sin ST?
Vad är en rimlig inkomst efter legitimation, med tillägg för OB, övertid osv.?
Jag vet att det finns läkare som arbetar på ett sätt som liknar mitt upplägg som IT-konsult med eget bolag. Är detta något folk faktiskt gör innan de är färdiga med ST?
Har även läst att man kan arbeta som stafett-/hyrläkare, även i andra länder, och faktiskt få en ganska bra lön. Hur realistiskt är det?
Ni som kanske redan är läkare och ändå intresserade av att bygga ett finansiellt bättre liv får väldigt gärna dela med er av era tankar och idéer.
Jag förstår att inlägget kan tolkas som att jag är driven av pengarna och “du borde bli läkare för att du vill det”. Jag vill bli läkare, men jag kan inte sticka under stolen med att jag också vill bygga ett bra liv för mig själv, och potentiella familjemedlemmar i framtiden.
Tack för att ni läste detta och dela gärna tankar kring detta
Vad som är dåligt betalt är subjektivt, men innan ST tjänar man i dagsläget runt 35k. Under ST runt 45-50k.
Du får räkna med att det tar betydligt längre tid än 6 + 5 år för att bli specialist. Väldigt få blir klara på den tiden. Det är väntetid på flera månader på att få BT/AT, sedan behöver du vänta på att en ST plats öppnas upp. Därtill behöver vissa extra tid för att bli godkända (både under AT eller ST) föräldraledighet, sjukskrivning osv. Vägen till att bli specialist är betydligt krokigare än vad allmänheten tror.
Att stafetta är tveksamt ur patientsäkerhet innan du är specialist. Dessutom är du inte eftertraktad under ST på samma sätt.
Jag avråder dig från att bli läkare. Det är en fruktansvärd arbetsmiljö. Långa timmar med få pauser. Dåligt betalt. Gräset är inte grönare på andra sidan. Fast det är inte någonting du inser förrän du står på andra sidan staketet.
Kanske lite off-topic och kanske något du inte vill svara på - men varför ville man inte att du skulle bli läkare?
Själv är jag pensionerad efter att jobbat hela livet inom IT men har bror som jobbat som läkare och bägge är vi nöjda med våra val.
Har bekant som gjort som du planerar och bytt till läkare och var nöjd med det ( pensionerad nu ).
Men som gammal ingenjör- ta fram lite siffror på vad det skulle innebära och gör en excelkalkyl för att se vad du landar ekonomiskt. Sedan kan du ha det som ett av flera underlag för ditt beslut.
Beror på vad man menar med dåligt betalt. Medianinkomst i Sverige är 34 200kr just nu. Ingångslönen i Stockholm innan legitimation är 35 700kr enl lokala kollektivavtalet utan jourkompen. Jag är just nu olegitimerade och jobbar förvisso ca 45 timmar i snitt i veckan (inkl helg) och får ihop en lön >40000/månad förra året.
Eftersom att det inte finns några som har tagit examen från Svenskt universitet med legitimation är det svårt att uttala sig om hur lönenivån kommer ligga. Just nu har nog leg läkare som studerar utomlands (gör BT) gissningsvis lön mellan 40000-50000kr beroende på vart de jobbar i regionen (som jag jobbar i).
Gällande OB och övertid så får läkare som arbetar inom slutenvård mycket s.k. Jourkomp tex 1 timme på söndag är värt 2 timmar vanlig kontorstid. Olika regioner har olika kollektivavtal gällande ersättningen men lägsta nivån hittar man på facket. Det man inte får ut i tid får man i pengar så småningom , vilket i princip är standard för den mesta jourkompen man samlar in.
Ja. Ganska sällsynt i Sverige (känner till några få som gjort det utan en pågående ST). I Finland är det mycket vanligare.
Det är gissningsvis möjligt i Norden. Man måste ju behärska språket där man jobbar bara. I Finland finns det svenskspråkiga regioner när man kan jobba utan att kunna finska - men man blir ju begränsad och troligen innebär det sämre ersättning. Annars finns det ju folk som drar utomlands och tittar på röntgenbilder åt svenska sjukhus nattetid (Australien tex) när de är färdiga radiologer.
——
Gällande att sadla om så tycker jag att det kan man testa 1-2 år med någon sommar där du går in och jobbar på golvet tex akuten som undersköterska. Då lär du märka om du tycker att patienter och sjukhusorganiserationen är något som är för dig. Jag älskar mitt jobb som läkare just nu och tycker att det är stimulerande, men hade du frågat mig för 3-4 år sedan så skulle jag svara att jag var bitter att jag inte läste till dataingenjör
En liten kommentar till Australien. Då ska man vara färdig specialist med minst 3 års erfarenhet, sen gör man också prov i både engelska och granskar x antal undersökningar innan man blir godkänd och får åka. Har dock ej provat detta själv, men det var vad som gällde sist jag kollade för ca 2 år sedan…
Satan vad kul att du insett att detta är din dröm och att du har möjlighet att göra detta! Livet är långt och det kommer gå jättebra för dig ekonomiskt oavsett. Känner du att det inte var din dröm, då kan du alltid gå tillbaka till ingenjörandet
Jag gjorde i princip tvärtom. Utbildade mig till läkare och när jag var på min första vårdcentralsplacering som läkarkandidat under distriktsläkare så valde jag att kliva av. Idag arbetar jag inom ett civilingenjörsyrke som konsult.
Min bild av läkaryrket innan jag faktiskt kom ut i verkligheten var helt annorlunda från vad man mötte. Då hade jag ändå en fantastisk handledare som verkligen tog hand om oss kandidater.
Har du lätt att få nya uppdrag om du hoppar av så kan du ju alltid prova. Se till att välja en utbildning där du snabbt som ögat kommer ut i verkligheten så att du får känna på hur det faktiskt är.
Sedan kan det ju så klart finnas specialiteter som passar en mer eller mindre bra, men jag var från början inriktad på distriktsläkare.
Åldern skulle jag inte hänga upp mig på. Hade klasskamrater som var i 40-50 årsåldern när vi började.
Är lite äldre än dig jobbar som specialistläkare på sjukhus. Började plugga våren 2007 blev färdig specialist hösten 2021. 14 år. Tror det ligger ganska nära medianen i utbildningstid.
Min erfarenhet gäller läkarjobb på sjukhus.
Jag skulle säga att mina kollegor i genomsnitt får du ut ca 120-130% av månadslönen pga jour.
Fördelar är ofta väldigt meningsfullt arbete, mycket uppskattning från de du jobbar med.
Min upplevelse är att det finns Inget tak på inkomst pga jourer. När du är st och uppåt finns det ingen hejd på hur mycket arbetsgivaren vill att du jobbar vilket med jour avtalet innebär mycket pengar. Svårigheten är att få ihop jobbet med livet då det är svårt att få ut ledigheter osv, finns alltid pass som måste täckas…
Det finns några specialiteter som sticker ut villkors/lönemässigt med antingen mer vanliga arbetstider eller högre lön.
De är en speciell värld att ge sig in i och en yrkesroll som kommer påverka dig som person, det är svårt att bara jobba som läkare över tid blir det något som är du är.
Om du verkligen vill bli läkare så är det inte dumt att bli det. Du är inte för gammal och du kommer lösa det ekonomiskt.
Det svåra är att veta vad man vill.
Kan du formulera vad det är med din nuvarande sysselsättning du trivs med/inte trivs med?
Om du bortser från det ekonomiska perspektivet under utbildning och som ny läkare - vad tror du att du skulle trivas med som läkare? Och vad skulle du inte gilla?
Vad vill du att din vardag ska innehålla?
Hur mycket vill du jobba?
Vad vill du ägna dig åt utöver arbetet?
Vad behöver du pengar till? (Konstig fråga kanske, men en del har dyra intressen som de absolut inte vill avstå ifrån.)
Jag skulle nog ändå säga: Just do it!
Vad är det värsta som kan hända? Att du ångrar ditt val? Då kan du ta ett nytt beslut.
Lycka till!
——
Hur kändes det när du läste ”Just do it!”…?
Det skulle kunna vara en ledtråd till om du vill eller inte…
En grej som inte framkommer så ofta att det ofta skiljer sig rejält mellan grundlön och bruttolön för läkare. Hur jour/beredskap är upplagt lokalt påverkar bruttolönen dramatiskt, i min specialitet i snitt 45 procent påslag för ekonomiskt uttag av komptid, detta trots komputtag på 1v/mån. Andra sover bort komptiden eller har gles beredskap som inte påverkar inkomsten dramatiskt. Å andra sidan går mycket fritid åt samtidigt som man kan få loss annan tid som kompensation. Jour/beredskap blir som ett extra jobb man har vid sidan om heltid dagtid vilket ju är lite märkligt. Ingen obetald övertid i mitt fall, men å andra sidan mycket bunden tid. Alla inkomstuppgifter måste värderas i förhållande till tiden man får sätta åt, kan både tolkas som bra och dåligt. Generellt känns annars sjukvård som en framtidsbranch med tanke på den demografiska utvecklingen.
Jag tycker inte att 30 år är “senare i livet”. Om detta är det du känner för så ska du absolut satsa på det. Det blir självklart en period med lägre inkomster men det kommer att betala sig på andra sätt. Det är också viktigt att komma ihåg att man som läkare har en hel del möjligheter att höja sin lön. Jag menar då att jobba inom läkemedelsindustri, arbeta utomlands, arbeta inom mer kommersiella verksamheter, bli stafettläkare etc. Om frågan är strikt ekonomisk går du alltså till ett yrke med sällsynt goda möjligheter att själv påverka din lön. Alla dessa möjligheter kanske inte är roliga fullt ut. Jag skulle dock tycka själv att jobba i en utlandsmission av något slag borde vara mycket attraktivt. Jag menar nu att bo i en compound ute i djungeln (typ) och hjälpa till med konkreta saker. Då blir det tydligt att man gör skillnad.
Var ung och lyssnade för mycket på föräldrarna och dåvarande sambon som pushade mig till att bli ingenjör för de tyckte det var bäst. Lyfte någon gång läkare som alternativ men det var ingen höjdare.
Vad har din bror jobbat med och kul att höra att ni båda är nöjda med karriären! Det är ju det man vill vara när man närmar sig pensionsåldern
Försökt sammanställa lite siffror men det är svårt då det finns så många variabler som är okända inom just läkaryrket för mig. Därav denna tråd, för att få lite mer ljus på alternativ och möjligheter
Ja det är såklart sant. Men relativt till vad jag tjänar idag och tar ut med utdelning och lön så är 35000 inte en bra lön.
Kan speciellt tycka det är dålig lön då man som läkare är väldigt mycket viktigare och har större ansvar än att optimera interna IT system…
Hänger inte riktigt med här. Om man har gjort BT och klar med utbildning är man väl legitimerad? Varför skulle en leg läkare studera BT utomlands?
Är ändå kul att höra att du är nöjd med valet av yrke!
Tror alla går igenom någon period av “gjorde jag verkligen rätt val?”
Vad var bilden du hade innan och hur var verkligheten för dig? Hur länge stannade du kvar innan du valde att gå en annan riktning?
Jag har nog relativt lätt att få nya uppdrag, har rätt bra nätverk och kunskaper som är eftertraktade på den svenska marknaden. Så kanske kan göra som du säger och test 1-2 år på utbildningen för att se om det verkligen är rätt.
Skönt att höra att åldern inte är ett problem, måste ju erkänna att man kan känna sig lite nojig över det.
Skulle du säga att det är/var 120-130% också under AT/ST tiden innan du blev klar specialist?
Det är intressant det du nämner gällande att man “blir läkare” över tiden och att man blir väldigt påverkad (både gott och ont antar jag). Det måste ändå vara väldigt givande att veta att man faktiskt gjort skillnad.
Oj va otydligt det blev från mitt håll. Det är läkare som har studerat utomlands och fått legitimation därifrån direkt efter examen tex Rumänien, Lettland etc. De behöver numera göra BT (antingen i en integrerad ST eller enskilt) för att senare få börja ST på ”riktigt”. Om du börjar läkarprogrammet nu så kommer du också behöva göra BT precis som de gör nu. Det är en liten debatt som pågår inom facket om vart lönenivån ska ligga för de framtida nyexaminerad legitimerade läkare - varför det är svårt att säga hur löneläget och ingångslönen kommer vara för de som går 6-årigt svenska läkarprogrammen.
Jag skulle säga att mängden jourkomp, dvs mer än heltidslön är mest relevant from st och framåt. Med undantag i glesbygds län där önskan från arbetsgivare av att man jobbar mer än heltid kan börja redan under AT.
Jag upplever att ha ett meningsfullt arbete och känna att det man gör är viktigt är ett tveeggat svärd. Det känns ofta bra och motverkar en känsla av meningslöshet jag bärt tidigare. Nackdelen är att man hamnar i en svår sits när verksamheten är överbelastad eller arbetsmiljön dålig.
Det är ofta svårt att säga att du inte kan jobba extra om du vet att patienter blir lidande om ingen kan. Det är på samma sätt svårt att rösta med fötterna om arbetsmiljön är dålig om du vet att det inte kommer vara möjligt att hitta en ersättare och att människor(patienter) du har ansvar för och som inte är skyldiga till den dåliga arbetsmiljön får lida.
Hade inte en korrekt bild av hur byråkrati/politik påverkade vardagen på vårdcentralen. Hur lite tid som faktiskt tillbringades med att träffa patienter och vilket löpande band det var. Hade bra förebilder från min egen uppväxt som var läkare men de var nog mer undantaget.
