AT läkare. Runt 3 års arbetslivserfarenhet. Ca 37k lön
Känner du någon som jobbar som läkare inom svensk sjukvård idag? Och vad i läkaryrket är det som lockar tror du? Tanken/drömmen om ett jobb eller yrkestitel kan ju, om man har otur, vara väsensskild från hur det faktiska arbetet är en regnig onsdagmorgon med en slät kommunal, besserwissrar i fikarummet, en ledning utan sjukvårdskunskap och politiker med sparkrav.
För mig är det främmande att gå från att vara sin egen chef och driva ett lönsamt företag till att ställa in sig i Sveriges sjukvård, i synnerhet i 30-års åldern.
Jag rekommenderar läsning av Empezars inlägg (https://postpreklin.wordpress.com/) han var en känd profil på HPguiden för en 10-15 år sedan och jag har själv haft mycket i behållning av hans resonemang.
1 gillning
Vilka har dötid och flexibel arbetstid? Asking for a friend så klart
En del läkare använder intjänad jourkomp tid till att staffetta. Även om möjligheten att staffetta är begränsad tidigt i läkarkarriären skulle du ju kanske i kunna it konsulta då istället, för att dryga ut lönen mer.
Vår strategi var att stötta våra barn till att göra det de ville jobba med och samtidigt ge lite “omvärldsinformation”. Fungerade hyfsat bra även om jag inte riktigt vet vad exakt de sysslar med men dom har VVV ( Inte Volvo men Tesla, Kia och VW )
Min bror Allmänläkare och min vän som bytte karriär - Ortoped.
Man kan inte räkna på allt i livet men med en enkel kalkyl kan man ofta se om något alternativ i grunden är klart bättre/sämre än något annat.
Om du känner att bägge alternativen är likvärdiga - att fortsätta som IT eller byta till att bli läkare - är den bästa strategin - att välja det som du tror är roligast.
Detta då inte vet vilket som är bäst kan man lika gärna välja det som man tycker är roligast.
Denna regel har hjälpt mig från att fastna i obeslut.
Är i slutet av min ST-tjänst och är 33år, jobbar inom jourtung opererande specialitet på sjukhus i storstad. Började plugga vid 21, klar examen vid 27, AT(då 32k i lön, skulle chansa på kanske ca36k nu?) efter ett halvårs vikariat på mindre ort, därefter ST direkt. Har nu lite över 50k brutto i grundlön, får ut mellan 40-55k netto med alla jourer. Jag har haft flyt med att få tjänsterna relativt snabbt, det är absolut inte en självklarhet att vägen är lika rak som jag har haft det. Jag räknar med att ingångslönen på sjukhus för mig som specialist ligger på ca70k. Dock har löneutvecklingen generellt för läkare varit dålig, reallöner har i stort sett legat på minus senaste 10åren i snitt.
Det är ett högavlönat yrke i sverige men inte förräns minst 12 år in när du väl är specialist. Min åsikt är att lönen inte reflekterar det stora ansvaret och prestationen som yrket innebär men det kanske är en ideologisk fråga för en annan diskussion.
Som tidigare nämnt finns det alternativa karriärvägar och lönen varierar beroende på specialitet man väljer. Jobba som hyrläkare ger rätt bra ersättning men det ställer höga krav på dig att du ska leverera utan något nämvärt stöd och de större pengarna får du inte förräns som specialist. Work-life balance beror också helt på specialitet, ort samt vilka ambitioner du har. Läkaryrket är mer eller mindre ett lärlingsyrke där man måste spendera tid på golvet för att bli kompetent.
Jag tycker oftast att arbetsdagen varit betydelsefull och att jag har gjort skillnad. Hur tunga jourer är(eller om man har några alls) beror på specialitet samt ort. För mig innebär det 12-14h i stort sett kontinuerligt jobb, dag eller natt. Samtidigt som jag jobbar mycket kan jag ta ut mycket ledigt, hade totalt 11-12v ledigt förra året pga kompledighet.
Med detta sagt så ser jag för det mesta fram emot att gå till jobbet och uppskattar mina kollegor enormt. Jag har i dagsläget svårt att se mig göra något annat då jag tycker det ger så mycket meningsfullt tillbaka. Men jag skulle inte välja läkaryrket för pengarna, då finns det bättre karriärer för den tiden man spenderar på jobbet.
Kanske gled iväg på annat än huvudämnet men hoppas det kan ge dig lite vägledning.
1 gillning
Är du bunden till en viss ort? Det låter inte så an familjeskäl eller liknande? Ofta lite lägre lön på större ort där det utbildas läkare och många vill stanna pga större sjukhus med mer prestige, mer högspecialiserat, osv. Kan man trivas på mindre sjukhus går det att få större ekonomisk frihet eftersom levnadskostnaderna är så mycket lägre men lönen densamma.
Jag upplever att min läkarutbildning och läkarkorridorerna skolat mig i att bli beslutskompetent och generellt utvecklad på många sätt. I att lösa situationer, utmana mig själv, och framförallt i att hantera och möta människor. Däremot finns det absolut gånger genom åren jag önskat att jag valt din bana istället… Jag har i många lägen i läkarkarriärek tänkt att jag ska hoppa av. Kanske just för att jag gick rakt på och inte jobbat med något annat. Jag visste inte vad som var att vara ung, att finna sig i hur livet ser ut, och vad som var att yrket kanske var fel för mig. Men för mig gjorde det mig till en grym löneförhandlare, eftersom jag varit beredd att gå och göra nåt annat om jag inte får vad jag vill. Har lyckats få 65000 som ST och kommer få 83000 när jag nu blir specialist (bristspecialitet). Men det är inte representativt, framförallt st-lönen.
Jag älskar mitt yrke, men det finns fallgropar som kan göra att man blir mer låst och känner sig mer maktlös i det än man behöver göra. Har sett många kursare bli olyckliga, ledsna och missnöjda.
Blev lite rörigt. Du får gärna pma om du undrar nåt! Ps 30 år är nada.
1 gillning
Vet inte om jag tycker att mitt jobb är så viktigt 
. Tror att ditt nuvarande arbete bidrar till mycket mer produktivitet än vad jag gör.
Om man tittar runt i världen är Sveriges ingångslön för läkare inte så dålig. En snabb googling visar att Resistents i usa får i medel 67 000$ i årslön, och då är deras grundschema inte 40-timmarsveckor… sedan får de ju också dollarmiljonlöner när de är klara.
Under preklin terminerna (de första 2 åren) vet jag att det fanns kursare som jobbade deltid vid sidan av då de hade slut på CSN (fanns ju dem som körde Handels eller KTH samtidigt också ). Det kräver så klart disciplin och det blir längre dagar, men det skulle kunna vara ett sätt för dig att testa läkarplugget utan att lämna din nuvarande bransch helt.
Jobbat som läkare sedan 1993. Trivs sammantaget bra och ångrar inte val- hoppade av Handelsstudier.
Välbetalt lärlingsyrke som närmsta åren kommer förändras mha AI- tekniker för analyser, texthantering, bildhantering men också innovationer av nya behandlingstekniker.
Den som är progressiv och är med kommer få ett spännande yrkesliv. I Sverige har beslutsfattarna ännu inte kunskap men förstå att NHS i Storbritannien valde köpa Palantirs mjukvara- bara början.
Så enormt stor spännvidd för vad man som läkare kan jobba med ; ensam på lab, i ambulerande akutverksamhet i storstad/ ödemark, teamarbete med dedikerade medarbetare( finns det något härligare?) på sjukhus eller barnpsykiatriatriker i dysharmoniska familjer…
Om du efter dina roliga studieår (enkel utbildning) inte trivs i lärarrollen som kan vara slitig för den som inte är emotionellt stabil, kommer dina nya kunskaper värderas i din gamla IT-konsultroll!
Tveka inte - testa!
1 gillning
Jag är inte läkare men har genom åren haft mycket kontakt med yrkesgruppen genom mina olika roller inom vården.
Min mening är inte att låta onödigt gammal och bitter, men jag är inte så säker på att jag skulle råda egentligen någon att börja arbeta inom offentlig vårdrelaterad verksamhet. (Privat är en annan femma). Det krävs helt enkelt en viss inställning för att orka med denna övervintrade dinosaurie någon längre tid.
Offentlig vård är oerhört byråkratiskt med strikt hierarkiska strukturer. Liten möjlighet att påverka sitt faktiska arbete så länge man inte går in i en mer ledande/forskningsbaserad roll. Ständiga sparkrav, omorganiseringar och neddragningar. Och då har vi inte ens gått in på lönefrågan och hur faktisk arbetsinsats värderas. Kulturkrocken för många av dagens unga med just t.ex. IT-bakgrund är sannolikt enorm.
Med detta sagt tycker jag fortfarande du gör rätt i som söker dig till området då det intresserar dig. Alla värderar vi olika och läkare är nog trots allt det närmaste ett ”kall” vi kommer i dagens samhälle. Och man måste såklart inte heller välja det offentliga.
Förlåt, men ”du borde bli läkare för att du vill det”.
Hej Gurkmeja!
En läkare här! Har även två nära vänner som bytt från civilingenjör till läkare, den ena efter 30års ålder.
Som tidigare användare svarat så är detta i grunden inte ett ekonomiskt beslut även om det skulle kännas lättare om det var så. Du har konstaterat att det är fullt möjligt för dig ekonomiskt att göra det och du har ju en väldigt bra grund att gå tillbaka på om du redan är ingenjör. Ekonomiskt kommer du sannolikt förlora på det, många års studier och sen några år tills du når de höga lönerna, lägg på något år extra om du ska bo kvar i Stockholm/Uppsala och inte vill pendla.
Men din dröm kommer ju inte från ekonomiska tankar så lösningen kommer inte heller komma därifrån. Ibland fastnar vi vid att tänka allt för långt fram i våra beslut och då blir de svåröverskådliga och omöjliga att fatta. Tänk inte ”ok, nu väljer jag 6år på CSN+BT+ST innan jag når den lönen jag har idag”
Tänk ”skulle jag vilja lägga 1-2 år på att prova läkarutbildningen” gillar du inte det någon gång under processen så är det bara att hoppa av och så finns ju ingenjörsbanan kvar👌!
Klart du ska prova, drömmar är till för att följas! Annars dömer du dig själv till en evig ”What if?” tanke…
Det finns stora möjligheter att tjäna extra pengar som läkare så fort du fått din legitimation, om det är det du är ute efter. Men jag läser också in i din fråga att det inte är därför du funderar på bytet. Kanske kommer du inte vilja jobba som hyrläkare när det blir dags, kanske kommer du tycka din vanliga tjänst räcker? Du kanske hellre kommer vilja fördjupa dig i nått, forska m.m
Om det är mening och intressant vardag där man har chans att få vara med om och vara delaktig livets allra viktigaste, sorgligaste och häftigaste stunder så kommer du få det. Med det sagt så är läkaryrket ibland riktigt jävla sugit! Men jag kommer nog inte klara att vara utan det och ja, jag skulle fortsätta även om jag vann på triss.
Och min vän som bytte ett välbetalt ingengörsjobb mot studentliv och underläkarvik då? Hon är supernöjd trots att lönen fortfarande efter 10+ inte har kommit upp till ingenjörslön, men så blev det 2barn under tiden också☺️
7 gillningar
Hej! Nu har jag inte läst alla svar där du kanske redan fått svar på dina frågor. Jag kan bara tala utifrån egen erfarenhet. Jag hade, liksom du, en annan utbildning och yrke innan. Men har alltid haft en dröm att bli läkare. När jag kom in på högskoleprovskvot tvekade jag inte. Har under hela utbildningen inte tvekat en sekund. Det var en dröm och jag ville fullfölja den även om det var väldigt slitigt. Jag hade ett barn på 1,5 år när jag började vid 34 års ålder.
Jag kan bara svara för hur det ser ut i Göteborg. AT-lön ca 31000 kr. ST ingångslön ca 43000 (av de jag känner). Väljer man ST på vårdcentralen/primärvård och särskilt privat kan man få en hel del mer. Min livslön blir rejält nedsatt pga detta. Tänk också på att det är svårt att ”få” AT/BT. Du behöver vikariera som underläkare utan legitimation för att samla meriter. Man är ofta i en ganska utsatt position som det. ST är inte alltid lätt att få. Jag arbetar och står på väntelista för att få ST, vilket är ca 1 år.
Läkarutbildningen är intressant och ganska krävande. Skulle jag gett mig själv rådet nu hade jag förmodligen avrått. Men där jag var då med drömmen fanns det inget alternativ. Jag hade säkert tänkt resten av mitt liv hur det hade varit.
Jag förstår helt dina tankar. Jag var väldigt nära att läsa till läkare själv, kom in på utbildningen men valde att läsa civ ing (Ind Ek) och tog även en civ ek av bara farten.
Jag jobbar numera med medicinteknik men långt från det kliniska.
Mina starkaste argument mot en läkarutbildning, för mig, var just att det tar låååååång tid innan man blir skäligt avlönad och så eftertraktad att man faktiskt kan välja mellan uppdrag. Att kunna jobba 8-1630 och hinna andas på jobbet är inte givet. Arbetsmiljön i det offentliga är inte alltid så mycket att hurra för.
Men så är jag mer introvert än extrovert och skulle bränna mina batterier ganska snabbt om mina dagar var fulla med patientkontakt. Du kanske är annorlunda.
Ekonomiskt är det ingen bra kalkyl att byta som du funderar på, men det vet du ju redan. Det är egentligen ingen jättebra kalkyl ens för en 20-åring, sett som livsinkomst.
De flesta av mina kursare från Ind Ek tjänar som en överläkare men utan jour och ansvar för folk som dör…
I vår bransch får man räkna med hundåren, men med bra jouravtal som genererar massor med tid/pengar. Så läkaryrket är lönsamt och ger bra avkastning till slut.
Den offentliga sektorns arbetsmiljö är inte vad den borde, kartellbildning kring lönesättningen.
Men som specialist inom ett attraktiv specialitet och som entreprenör, så är din framtid tryggad där konjunkturen är ständigt uppåtgående och efterfrågan är enorm.
Förhandlingsläget är mycket bra!
1 gillning
Det där får du gärna ge underlag på. Generellt anses ju läkarutbildningen vara den som ger bland de allra hösta livsinkomsterna i snitt.
Jo, men dina kursare är inte representativa för civ ing i stort. Jag vet att du lyckats få ett jobb med väldigt hög lön, det är bara att gratulera till det, men så ser det inte ut för alla andra civ ing, vare sig från IndEk eller andra inriktningar. Du får titta på lönestatistiken för hela kollektivet om du vill ha ett representativt genomsnitt, och då har läkare avsevärt mycket högre lön än civ ing.
Representativt för vad?
Läkare är en bred grupp men civ ing är inte ens ett yrke. Helt meningslöst att ställa dessa mot varandra som kollektiv. En dussin-civing från en enkel inriktning och medioker skola har inte i närheten av samma förutsättningar som en med eftertraktad inriktning från de 2-3 bästa lärosätena.
Som civ ing inom rätt nisch och med rätt driv och rätt gjorda val kan du dock navigera yrkeslivet på ett helt annat sätt, även om läkarutbildningen också ger en mängd möjligheter så är det inte jämförbart.
Om man observerar vad andra kommit fram till, så är läkaryrket det som ger bäst avkastning.
Sedan kan man förstås tolka och tycka massa saker. Är man högutbildad så är det i regel lönsamt att utbilda sig.
Ämnet i sig är komplext och kan diskuteras i timmar och man kommer landa i “det beror på” inom de allra flesta kategorier.
Lönemässigt kommer du inte komma upp i 900:-/h som bas förrän du är specialist, vilket är minst 11 år bort. Du kan absolut bli legitimerad och tjäna dom summorna och lite till genom att stafetta, men då blir det en kortvarig löneökning om du ändå tänker att du vill bli specialist.
Diskussionen om det är “värt” med läkaryrket är återkommande och det finns alltid samma typer av människor som säger att allt är skit och avråder allt och alla från att bli läkare. Sällan någon nyans från dessa personer och dessa personer är oftast en dålig match för yrket eller sådana personer som alltid har något att klaga på och blir aldrig nöjda.
Jag är själv om någon månad leg läk och med “facit” i hand är jag så sjukt nöjd med min sits i livet nu. Har haft snittlön på 46k brutto/månad (grundlön ca 35), 9 veckor ledigt totalt under 2023, fått se och göra sjukt balla grejer i livshotande situationer, utvecklats ofantligt som person, haft kollegor som blir vänner för livet, haft en superbra arbetsmiljö (oftast) och känt en bra work/life balance.
Hade jag utbildat mig till läkare vid 35 års ålder? Kanske inte. Hade en kursare som var 40+ och hade pluggad indek och tjänat ofantliga mängder cash som ville skola om sig pga kände ingen mening med det hen sysslade med, verkar ha det väldigt bra nu. Har jag tänkt tanken hur livet skulle vara som utvecklare efter ett tungt 24h pass med kaos och svårt sjuka människor? Absolut. För mig personligen hade jag nog grunnat resten av mitt liv med “what if” tankar om jag inte tagit steget.
Har du krav på att vara i en storstad skulle jag nog också avråda dig då det oftast är sämre lön, du har inte samma snabba utvecklingskurva kliniskt och lönen kontra levnadskostnader är inte bra alls jämfört med en mindre/mellanstor ort.
Är målet med ens liv att få en hög lön så snabbt som möjligt(70k+/månad) så är läkaryrket helt fel val. Du har i princip ingen möjlighet att tjäna “stora” pengar förrän du är specialist, men jag tycker/tror inte ens lycka förändras särskilt mycket efter 50k+ i lön vilket du i princip har direkt ut i arbetslivet som läkare inkl. jourer.
Majoriteten av min umgängeskrets är ingenjörer utbildade på top 3 lärosäten i Sverige. Många är nöjda med sitt val, de flesta tjänar runt medel och bor kvar i de större orterna. Någon tjänar väldigt bra och jobbar röven av sig, någon känner meningslöshet med det han sysslar med, andra känner att de gör nytta för mänskligheten.
Gräset är inte alltid grönare åt andra hållet heller. Allt handlar om vad du har för personlighet, vad du har för mål i livet och att veta vad man ger sig in på. Är målet ett glassigt, stressfritt välavlönat jobb där du kan sitta av tiden så är det bara att glömma. Känner du att du kan hantera “väntan” på en bra lön, stressiga situationer, höga toppar och djupa dalar och att du får ut något av att hjälpa andra människor så kör hårt.
Mycket yapping här och subjektivitet men hoppas det hjälpte något!
5 gillningar
Jag var i exakt din situation för 10 år sedan. Civilingenjör, 30 år, egen firma. Nu, drygt 9 år senare är jag snart klar med AT. Lön strax under 40tkr/månad utan jourkomp. Fick några barn på vägen så tog lite extra tid. De flesta kursare är en bit in i ST vid det här laget. Innan vi fick barn jobbade jag extra under studietiden som konsult på loven och även vissa helger och kvällar, så ekonomiskt funkade det bra för mig i kombination med maxat CSN och matlådor istället för utelunch. Ångrar mig inte en sekund trots att jag med största sannolikhet hade haft en bättre ekonomisk situation om jag stannat kvar i IT-träsket. Rekommenderar KI där jag tror att medelåldern är något högre än på andra studieorter vilket kan vara en fördel rent socialt. Om man inte vill gå all in i studentspex och kårliv förstås.
3 gillningar