Tror inte pengar är viktigt när du är gammal och livet har gått förbi, gör det som känns roligt, det spelar ju ändå ingen roll egentligen, vi spenderar några år här sen ska vi bli damm igen.
Känns det inte rätt yrkesmässigt ska man alltid byta tycker jag, livet är för kort för att inte må bra under längre perioder när man kan göra något åt det.
Du undrar om du förlorar på det ekonomiskt, svaret är ja, förlorar du på de ifall man räknar glädje istället? Förmodligen inte.
Ska du gå runt och må dåligt i ditt jobb nu i 40 år och tjäna bra? Eller hur går tankarna?
Inte särskilt specifikt mål. Hur vet du när du uppnått det?
Det är förståeligt att man vill ha bekräftelse i vardagen. Fundera på skillnaden i yttre och inre motivation. Om allt du egentligen är ute efter är en klapp på axeln emellanåt så finns det nog billigare sätt.
Har inte läst allt i tråden. Men fundera på var/hur du vill både jobba och bo i framtiden.
Vissa specialiteter måste du bo i närheten av ett sjukhus, andra specialiteter så kan du bo i stort sett var som helst. Heltid eller deltid.
Vill du bo kvar i Stockholm och ett par andra städer kommer du ha några hårda år framför dig som läkare. Skulle försöka få lite mer inblick i den specialitet du tänker dig. En del specialister är ju populära att få in och jobba lite extra.
Sedan tror jag att det finns en möjlighet att vården förändras även om mycket inte fungerar optimalt just nu.
Tänkte som dig. Genomfört det du tänker på. Var knappt 30. Tjänade bättre än du gör nu.
Är snart klar specialist. Uppsidor är att man bidrar med något riktigt i världen och inte bara flyttar pengar mellan olika personer, bygger algoritmer för att få folk att slösa bort pengar/ liv etc. Du behöver liksom inte fundera på att göra något volontärt etc för du gör faktiskt något viktigt. Du har en anställningstrygghet som är svår att matcha. Du får en tyngre akademisk examen på din meritlista. Du kommer tillgodogöra dig häftiga kundkaper.
Nedsidan är att du är helt i klorna på urusla arbetsgivare(regionerna). Du tjänar riktigt dåligt utifrån det ansvar som du har. I primärvården måste du jobba mycket med socialpsykiatri där det mest handlar om att människor har orimliga förväntningar på livet.
Du verkar ha byggt en situation där du konsultar och mest troligt även har en del frihet. Denna får du ge upp när du måste vara inom regionen fram till färdig specialist.
Pengar är inte allt men du kommer nog vilja skaffa barn inom 10 år, köpa hus mm. Då är en inkomst ganska avgörande och du kommer få köpa hus i ett sämre område än vad du annars skulle få göra.
Om du testar, vilket jag tycker du borde, så ha kvar konsultuppdrag. De första terminerna är överlag teoretiska och du borde kunna jobba 20h per vecka. Så har du en fot kvar om du ångrar dig.
Det du funderar på är korkat ur ett ekonomiskt perspektiv.
Man kan konsulta under ST om man planerar för det. Man kan arbeta i Norge under ST. 1100-1200 ex moms/ h.
Jag är nybliven specialistläkare inom en relativt smal specialitet. Jag är osäker på om jag skulle göra samma val om jag fick välja utbildning igen. Nackdelarna som jag ser det är att dagarna ofta känns som att stå vid ett löpande band. Modern sjukvård är välutbyggd och mycket av arbetet handlar om att följa förlopp och utesluta sjukdom vilket gör att de flesta patienterna är relativt friska (givetvis olika i olika specialiteter).
Det blir också mer och mer kontrollmekanismer och PM att följa. AIs intåg kommer att innebära stora förändring i sjukvården men knappast vara positiv för personalens arbetsmiljö. Dessutom har antalet intagna studenter ökat massivt och offentliga sektorns finanser är knappast redo att upprätthålla löneläget.
Som flera har varit inne på påverkar val av specialitet arbetet mycket, även val av ort där mindre orter ofta har högre lön och enklare organisationer med mindre hierarki. Mellan vårdcentraler skiljer sig patientklientelet enormt utifrån upptagningsområde.
En nackdel i mitt fall, med en smal specialitet, är att det är svårt att välja arbetsgivare. När jag nu ska löneförhandla om min lön som specialist har vi en ny chef som inte förstår lönesättning och har satt prestige i att ge mig sjukhusets sämsta lön. Att säga tack för sig är ganska svårt när familjen är rotad på orten.
Jag började på läkarprogrammet som 30 åring efter att ha sagt upp mig från en bra, välbetald karriär inom IT. Med barn, bolån, maxat CSN.
Det jag är övertygad om kommer vara avgörande för dig om du blir nöjd med omställningen eller inte är hur pass stark din inre motivation till att bli läkare är, oavsett din framtida livslön.
Något som slog mig vid uppsägningen är hur många som kom till mig och berättade deras egna drömmar men hur rädda de var för att våga. Det är lätt att skylla på ekonomi, familj och annat som begränsar ens frihet, men enligt mig behöver man PROVA för att kunna använda de där ursäkterna legitimt senare.
Nu när jag jobbar märker jag att många som klagar på arbetstider och belastning inte har mycket erfarenhet av att tidigare arbetat inom andra yrken med höga krav på prestation. Visst har läkaryrket en annan typ av påfrestande stress - men det är också den som motiverar och gör yrket till det bästa som finns. Varenda liten administrativ skitgrej jag gör har ändå en DIREKT mening för en person.
Lönemässigt går det snabbt att komma upp i högre nivåer än grundlönen för en vik-ul, jag i skrivande stund har 37.200 direkt efter examen (Stockholm följer en fast AT-lönetrappa även för alla innan AT). Tar jag en helgjour är timlönen det dubbla, någon nattvecka samma månad är jag uppe i 50000+ före skatt. Jouravtalen är guld.
Men visst ligger jag långt under vad jag hade gjort om jag arbetat istället. Mina vänner har fina hus och jag bor i hyresrätt. De har fina bilar och jag hade ingen.
Men vet du, jag är så jävla nöjd ändå för nu lever jag ett rikt liv - enligt min egen definition. Det är vad som ska vara avgörande i livsvalen om du vill bli nöjd på lång sikt. Inte din förväntade löneutveckling.
Och som min kära vän sa ”vad är det värsta som kan hända? Att du får söka ett nytt IT-jobb igen?”
Detta är ett problem med regionerna, då det finns en kartellbildning kring lönesättningen.
Som jag minns Jouravtalen var/är extremt attraktiva, en helgs arbete kunde generera 2 veckors lön trots att man till 75% var hemma i beredskap.
Men utan tvekan är läkaryrket ett av de bästa betalda yrkena som man kan välja och oftast blir man mer attraktiv med ökad erfarenhet och ålder.
Fint hus och premiumbilen indikerar att man har skulder
Det här är ju spot on. Det hade varit intressant att låta en lärare eller sjuksköterska prova att jobba i privata sektorn och i en strikt tidsstyrd miljö. Det hade gnällts nåt överjävligt.
Jag håller med. Min poäng är att många arbeten oavsett utbildning kommer man att vara missnöjd med arbetsförhållandena på något sätt. Som med allt annat får man väga för och emot. Det enda sättet att veta hur en själv kommer reagera är att testa.
Jag vet att du bara vill provocera, och därtill misstolkar du mitt inlägg, ev med flit. men ok: jag har jobbat i en otroligt konkurrensutsatt miljö, bl a som managementkonsult i London på bolag med tydligt uttalad ”up or out-filosofi”. Hos arbetsgivare som kräver en helt annan leverans än vad de flesta klarar av eller ens kan föreställa sig förekomma. Det är det jag menar, att många gnällspikar i offentlig verksamhet hemma i Sverige vet inte hur hård press kan se ut.
Nu kanske jag också medvetet misstolkar dig, men att påstå att människor som arbetar i en verksamhet där dina beslut och din yrkesskicklighet kan vara avgörande för om en människa överlever eller dör framför dina ögon inte skulle veta hur det är att arbeta under hård press. Jfc.
Men vad vet jag, jag har ju inte varit någon cool pappersvändare i London.
Nej, det har du inte. Du borde prova, det är riktigt bra betalt.
Men mitt inlägg var mer en replik och gliring mot det enorma gnället från vissa yrkeskategorier- de som faktiskt inte jobbar i ”liv-och-död”-verksamhet (ex lärare), inte de som faktiskt hanterar kritiska beslut dagligen. Det gör nog inte alla ssk heller va…
Jag har den yttersta respekt för vårdanställda som faktiskt möter människor i kris, oavsett om de är läkare/ssk/usk eller nåt annat.
Men varför är det bara den ena ”sidan” som behöver förstå/prova på den andras perspektiv? All respekt för ditt och andras högavlönade och pressade jobb i privat sektor men ni kanske inte heller sitter inne på hela bilden?
Det har jag inte skrivit, men bra där.
Ingen har hela bilden av någon annans verklighet.
Jag jobbade i fyra år under studierna som timvikarie och sommarjobbare på ett äldreboende och en vårdcentral. Det går givetvis inte att jämföra med att ha en roll där man tvingas ta beslut eller ansvar på riktigt, men det var en bra ögonöppnare för att få mig att inse att den offentliga vårdapparaten inte är min grej. Inte heller kollegorna, som skulle kunna elitsatsa i oupplyst gnäll, om detta nu var en idrottsgren. Jag valde aktivt bort läkarutbildningen till förmån för något annat.
Jag har en helt annan uppfattning som läkare, av att arbetsbelastningen är klart mindre inom privata verksamheter i jämförelse med den offentliga sektorn.
Då har du ingen eller obefintlig erfarenhet om sjukvård och dess arbetsmiljö.
Hur kan du veta vilken press/belastning en offentligt anställd läkare eller sjuksköterska har i sin arbetsmiljö, om du inte har någon kunskap om vad dom exponeras för.
Ja precis, bara att bli nästa Elon Musk eller Steve Jobs. Hur svårt ska det vara. Krävs för övrigt ingen formell utbildning för det ens, bara rätt driv.
Ännu bättre är ju att bli fotbollspelare och nästa Zlatan eller Ronaldo. Får man sporta på sin arbetstid också.
Så det finns många miljarder att tjäna.
Vad är en specialistläkarlön på 70-100 kkr/mån jämfört med det.
Tycker du själv att det verkar som att läkarutbildningen är lika bred som civ ing, gällande möjligheten att hoppa mellan branscher och bygga sin karriär även efter utbildningen?
Din jämförelse med Musk och Zlatan får stå för dig.
Poängen är att du inte väger in chansen att lyckas nå upp i en väldigt hög lön.
För läkare kommer de flesta kunna bli specialistläkare om de vill och därmed nå upp i en hög lön kring 70-100 kkr/mån. Så chansen att nå dig är hög.
För civ ing finns det en möjlighet att nå upp i väldigt hög lön (tex om du blir VD eller hög chef), men chansen att nå dit är väldigt liten.
Samma sak med fotbollsspelare. De kan också nå upp i en väldigt hög lön. Men chansen att nå dit är väldigt liten.
Därför är det även intressant att titta på lönestatistik som median/medellön som indikerar vad personer som väljer en viss utbildning i genomsnitt får i lön, och då är genomsnittslönen avsevärt högre för läkare än civ ing. Även tex 10/25/75/90%-percentiler som indikerar lönespann är relevant. Sen kommer det naturligtvis variera mellan individer hur mycket över/under den lönen de får, men det ger ändå en fingervisning om i vilket spann de flesta kommer hamna.
under ST. 1100-1200 ex moms/ h.
