Hej! Som ni förstår är jag mycket vilsen i vad jag vill utbilda mig till med tanke på att jag skriver här på detta forum till okända människor - men förhoppningsvis trevliga och kunniga sådana! Skriver mest med förhoppningen att någon annan har varit med om samma resa, eller kanske jobbar med nåt av ovanstående yrke och kan berätta hur denne trivs.
Egentligen är väl sanningen att man kan trivas med vilket jobb som helst. För allt sitter i skallen. Jobbar just nu på Willys, vissa av mina kollegor hatar jobbet, andra älskar det, och jag har absolut ingenting emot det. Men vill utvecklas och testa på nåt annat!
Är 22 år och har sedan jag slutade på gymnasiet jobbat i restaurangbranschen och livsmedelsbranschen och har sparat ihop ca 600 000 i sparade pengar varav 70% av dessa är på börsen. Är intresserad av väldigt mycket, alltifrån filmredigering, filmskapande, till rådgivning inom finans, till psykologi och hur hjärnan funkar, till entreprenörskap.
Detta tillsammans med att jag har svårt att bestämma mig gör det svårt för mig att välja yrke… vad är era bästa tips för en vilsen 22 åring? vad jobbar ni med och vad tycker ni om erat yrke?
Jag har länge varit inne på polis då jag kan tänka mig att en varierande och spännande vardag gör jobbet extremt roligt. Men dåliga arbetstider i 3 skift och nattarbete lockar mindre. Någon här som jobbar som polis som kan berätta hur det funkar i praktiken med sociala relationer i samband med nattarbetet?
Sedan gick tankarna över till Socionom. Men kan så oerhört lite om yrket. Nån som är socionom här som kan berätta lite mer?
Civilekonom lockar också men vill jobba med människor, och känns som man lätt hamnar bakom en skärm med ett excelark via den vägen. Men kanske det bara är fördomar! Jag vet inte. rådgivare verkar kul men bara om man jobbar som det helt opartiskt.
Som ni hör är jag vilsen, vad jobbar ni med? Och vad tycker ni om yrket hittills? Hade varit extremt kul att få höra från några socionomer då det är de yrket som troligen lockar mest just nu… tack!
Socionom här. Vad är det som lockar med den utbildningen? (Socionom är en utbildningsitel och inget särskilt yrke). Utbildningen i sig är bra och allmänbildande med kurser i både juridik, psykologi och hur samhället är uppbyggt.
Jag har arbetat inom olika områden som socionom, exempelvis inom socialtjänsten och som kurator. Det är en bred utbildning som kan ta dig väldigt långt om du har det drivet. Det kan vara stimulerande och roligt samt meningsfullt när man kan åstadkomma förändringar i människors liv.
Baksidorna är att det kan vara tungt att dagligen arbeta med människor som mår dåligt/hamnat snett på olika vis samt att det ofta är väldigt tröga organisationer man jobbar i. Lönen är inte jättehet även om det går att tjäna bra. Kvinnodominerat vilket gör att vissa arbetsplatser är rätt toxiska (onödigt drama, skitsnack/grupperingar och relationskonflikter). Många fina människor som kollegor men även en hel del “fröken duktig”. Väldigt politiskt korrekt miljö.
Tack för ditt svar! Vilken lyx att kunna prata med någon som faktiskt jobbar som socionom.
Främst lockar psykoterapeut eller kurator. Har själv en närstående som råkat väldigt illa ut vid kontakt med BUP då han blev rekommenderad helt fel behandling och mådde då ännu sämre… tror detta sitter i mig lite och vill därför göra skillnad. Vill helt enkelt kunna hjälpa människor som mår dåligt till att må bättre, som min närstående nu gör. Och jag tror man kan göra detta via socionomprogrammet. Känns som en oerhörd härlig känsla att kunna förbättra någons psykiska tillstånd med hjälp av sin kunskap. Eller vad säger du?
Med handen på hjärtat, vad tycker du om yrket? Får man göra så mycket skillnad som man tro? Vilken yrkesroll har du trivts bäst med och varför? Hade du valt samma utbildning idag?
Ok men då hade jag nog rekommenderat psykolog istället vägen till psykoterapeut är lång och krävande. Psykologer har därtill högre lön.
I de flesta socionomyrken är man hårt styrd av politiska beslut. Dock kan man sjäv utforma yrket till viss del. Det beror alltså på var man jobbar och vem man är. Man kan verkligen göra skillnad men mycket handlar om att vara grindvaktare och pusha folk till att ta eget ansvar.
Alla yrken har haft sin charm men kurator har nog varit intressantast. Mest i form av att vara en medmänniska som lyssnar och ser. Men även via metoder av allehanda slag. Men handläggning kan vara kul också, särskilt om man är mer fyrkantigt lagd.
Är civilekonom själv. Huvuduppgiften i den roll jag har är att analysera olika underlag och rapporter. Sedan betyder ju inte det att jag sitter och gör exakt det hela dagarna eller ens 50% av tiden. I alla de roller jag har haft har det ingått ganska mycket av möten. Något ensamarbete bakom en skärm kan jag inte säga att jag har haft (utom en roll möjligen) men utpräglat social är väl inte min yrkesroll heller. Det jag ser som uppsidan med att jobba som finansiell controller eller liknande är att man jobbar nära ledningen och blir delaktig i olika strategiska beslut. Det kan samtidigt lätt bli en nedsida om/när ledningen inte håller måttet.
Jag uppfattar de tre yrken som nämns i TS inlägg som tydligt orelaterade till varandra och det gör det svårt att ge något vettigt råd. Jag läser det som att rollen helst ska handla om att jobba med människor i någon form. Varför inte titta på läraryrket? Det finns de på forumet som kan ge mer riktiga råd om det. Den bild man får i media känns inte så rolig men variationerna mellan olika skolor och områden är stora. Om frågan handlar om att “hjälpa” så borde speciallärare vara en särskilt lämplig roll. De brukar ha högre lön än andra lärare och kan välja var de vill jobba.
Skulle satsa på något man tycker är roligt och inte för att det är prestige i det. Livet blir ganska snabbt segt om man går till ett tråkigt jobb varje dag. Vad som är kul varierar ju mellan individer och såklart finns det alltid dagar när något man tycker är kul egentligen inte är så roligt men huvudsakligen är det mitt tips.
Märks så väl på min fru som älskar sin inriktning medans jag själv är lite likgiltig till mina val. Lite avis då jag har svårt att hitta vad jag egentligen vill
Tack för ditt tips. Håller helt med dig. Civilekonom-tanken grundas nog ganska mycket av status och lön för mig… inte så mycket grundat genom hjärtat. Polis och socionom däremot verkar mycket mer givande på något sätt för mig. Vill du dela med dig vad du respektive din partner jobbar med så får du jättegärna göra det. Annars tackar jag så mycket för din kommentar.
Vad är det som gör att du inte byter bana? 35 är ingen ålder. Sen förstår jag om det handlar om familjesituation osv.
Tack för dina tips och berättande. Har haft tanken på läraryrket också. Såklart många positiva och negativa delar med det yrket likväl alla andra yrken. Speciallärare har jag dock aldrig hört talas om och det verkar intressant!
Har du någon gång jobbat som finansiell rådgivare eller likt det fältet?
Jag jobbar inte med finansiella frågor, om det är placeringar eller finansiell rådgivning vi pratar om. Däremot har jag längre tillbaka haft hand om institutionella placeringar i rollen som kund till bl.a. storbanker. Om du vill jobba med människor och hjälpa dem så tror jag spontant inte att finansvärlden är rätt miljö. Det är krasst sett en ganska pengainriktad miljö. Är det pengar som är grejen så funkar det. Är det andra värden som står i centrum finns det andra miljöer som passar bättre.
Jag skulle rent generellt inte fokusera för mycket på enskilda arbetsmoment kopplade till olika yrken. Mycket av att trivas handlar om kulturen på arbetsplatsen. Du kan ha ett intressant jobb på rent tekniskt plan men helst stanna vid datorn under fikarasten. Det är inget bra läge och du kommer inte att komma någonvart i den rollen. Jag menar nu inte nödvändigtvis att “bli befordrad till hög chef” utan mer bara vara den som får ansvar för att driva ett spännande projekt, att ha en enklare ledarroll bland en grupp kollegor etc. Även i roller som inte självklart leder till klättrande i hierarkier finns det många möjligheter som gör jobbet roligare.
Jag skulle heller inte fokusera på att veta exakt vad du ska bli/göra först och börja plugga sedan. Det bästa sättet att hitta rätt är att bara börja plugga något hyfsat generiskt. När du väl kommer till högskolan träffar du på massor av personer med väldigt tydliga planer. Många av dem kommer att ändra på dessa planer under resans gång men du har alla möjligheter att lära dig om alla möjliga vägval.
Skulle rekommendera att prova jobba inom vården först antingen inom LSS eller psykiatri som outbildade. Då kan du känna fram om att jobba med människor är verkligen din grej innan du satsar på hela utbildningen. Som socionom o polis tror jag att du kommer ofta träffa dessa grupper som tillhör lss och psyk.
Redan som ung så uppmuntrade inte riktigt mina intressen osv så jag jobbade nog ganska tidigt bort min egen intuition och lita på min magkänsla tyvärr. När det närmade sig val av karriär osv så va väl rådet att om man är osäker så är något tekniskt aldrig fel så läste till maskiningenjör. Insåg när jag va klar att det var helt fel för mig, inte alls intresserad av att bli konstruktör. Men för att inte vaska investeringen så läste jag vidare som indek och jobbar nu som projektledare inom industrin. Givande emellanåt men hade jag lyssnat på hjärtat som ung hade jag nog gått mer mot kreativitet, skådespelare eller något sånt.
Frugan har hoppat av flera utbildningar men alltid haft en dröm om att bli läkare. När vi träffades så uppmuntrade jag henne ganska rejält och nu flera år senare så studerar hon till läkare och är super intresserad av det. Hon har dock vaskat all csn sen länge så jag finansierar hela kalaset just nu
Därav lite svårt för mig att våga byta eller ändra bana radikalt då jag ensam försörjer hushållet, hennes plugg + att vi har två små barn.
Hon har 3 år kvar på läkarprogrammet. Hon är 30
Drömmer väl lite om att jag ska försöka bygga upp nått lite på sidan nu de här kommande åren så jag kan gå all in i det när hon är klar
De flesta av mina medkursare började plugga till lärare efter att de arbetat som vikarier i skola.
Om du är överhuvudtaget intresserad av att bli lärare, hoppa in i en vikariepool där du bor eller hör av dig till en skola och pröva någon månad / ett par månader. Jag gjorde inte själv så, men har funkat för många jag känner.
Välj inte yrke efter vad du anser dig intresserad av. Det är en klassisk fälla. Välj yrke efter hur själva arbetsförutsättningarna är. Det kan tex vara frihet, flexibilitet, variation, arbetstider, arbetsmiljö, lön, enkelhet att få tag på jobb många orter, möjlighet att arbeta hemifrån, möjlighet att arbeta i andra länder, möjlighet att få pyssla med lite olika saker, möjlighet att utvecklas, trygghet osv.
Sen tror jag man generellt ska akta sig för arbeten där man arbetar mycket med problematiska människor. Socionom och polis skulle direkt varna för att välja. Dålig lön, otacksamt jobb, dåliga arbetstider, slitsamt psykiskt och dessutom krav på utbildning som kostar en massa pengar.
Ja, då ökar man sitt möjlighetsutrymme som @Jonathan.S kallar det. Han har också intervjuats i podden i två avsnitt. I del 2 pratar han om det här ämnet:
Det är svårt att ge råd när man inte känner någon. Min erfarenhet från arbetslivet är ett par decennier nu. Det har funkat bäst när jag gjort något jag i någon grad ”brinner för”.
När jag jobbat med frågor som jag inte haft fallenhet eller intresse, så har det gått sämre och det är alltid då jag närmat mig den där väggen man inte vill gå in i
Med en bred samhällsvetenskaplig utbildning har jag kunnat variera en del, och både jobbat i Sverige och utomlands.
Så välj något som du spontant tycker känns kul! Men också något där du har mycket att välja på.
Socionomer ska ofta hantera människor när de har det som svårast. Riktigt knepiga människor. Trivs du med det så ska du inte banga, utan kör! Säkert ett fantastiskt jobb där man kan hjälpa väldigt många. Se om du kan prata med någon socionom på din ort. Bjud honom eller henne på lunch och ställ hundra frågor vetja!
Börja med att kolla vilka utbildningar du kommer in på rent krasst. Jättemånga som söker till polis/socionom/civilingenjör kommer inte in, eller behöver ansöka ett antal gånger/flytta till annan stad, så ibland kan såna praktiska överväganden underlätta valet.
Var i liknande sits som dig när det begav sig (minus hur flitig du varit med sparandet så bra jobbat!). Mitt bästa råd är att köra på det du är mest intresserad utav. Det är svårt att föreställa sig hur en utbildning eller yrke är innan man själv gått den vägen. Skulle du inte gillar utbildningen är det bara att hoppa av. Skulle du inte gilla yrket är det bara att byta yrke (om innan familj så klart som kan komplicera).
Utan att arbete med något av dessa yrken skulle jag säga att det finns fördelar med socionom och civilekonom avseende att du kan jobba inom många olika områden. Polis är det statligt anställd som gäller = ingen konkurrens om arbetskraften. Sen tänker jag mig att polis har många fördelar som inte socionom eller civilekonom har. Allt beror på vad du värdesätter.
Jag valde yrke utefter intresse och läste till läkare. Jobbar inom jourtung specialitet men vill inte jobba kontorstider så det passar mig utmärkt. Jag har därmed möjlighet till flertalet längre ledigheter under året. Allt har sina fördelar och nackdelar.
Även jag hade undvikit ett yrke där man jobbar med klienter med sociala problem/utsatthet, typ socionom, ev även polis. Tror det blir tungt efter ngr år.
Bra tips är att titta på hur arbetsmarknaden ser ut. Vilka yrken behövs där du bor eller vill bo? Hur många olika arbetsgivare finns det där som du kan byta jobb emellan?
