Haha, jag kan absolut ge mitt perspektiv… 
“Möjlighetsutrymme” är en term jag har använt mycket när jag hjälpt människor i att bli mer anpassningsbara. Hur jag definerar det behöver inte nödvändigtvis vara rätt för er, men jag tror det kan vara värt att utforska både förenklingen och det mer komplexa för att se deras styrkor och begränsningar.
Det enklaste sättet vi kan se på “Möjlighetsutrymme” är bara antalet möjligheter vi har i en given situation. Jag vill påstå att detta är att förenkla för mycket och att det redan finns ett ord för detta - “Handlingsfrihet” - dvs att vi har möjlighet att röra oss på spelplanen så som vi själva väljer i stunden och inte är begränsade till ett eller ett fåtal alternativ. “Handlingsfriheten” är egocentrisk.
Jag skulle inte påstå att flera möjligheter/alternativ nödvändigtvis är bättre, utan kan ibland vara sämre. Individens/organisationens förmåga att hantera/bedöma möjligheterna kan absolut vara gränssättande och göra att en del beslutsprocesser helt stannar upp.
En fråga som jag tycker speglar varför flera alternativ kan vara bättre - för att spinna vidare på @janbolmeson och @carolinebolmeson diskussion om att välja program på gymnasiet och därefter universitetet - är denna:
“Hur vet du att din 5års-mål är ditt 2års-mål om 3år?”
Våra liv och dess förutsättningarna förändras. Det du tyckte var spännande när du var 19 kanske du inte tycker är spännande när du är 25 eller 30? Eller så är du med om en olycka och hela livet förändras. I dessa situationer kan flera alternativ vara bättre.
Det sagt - så är “Möjlighetsutrymme” bara en del i problemlösningen och bör inte komma i vägen för att nå målet. Det fina med livet är också att man kan ofta välja om - utbildning, yrke, partner och bankman - så om det inte blir rätt första gången så får man många gånger en andra chans, men inte alltid.
Hur jag definierar “Möjlighetsutrymme” är “samtliga möjligheter i en given situation”. Dvs det är inte bara mina möjligheter, utan även min motparts, och tredjeparts möjligheter. Om vi fokuserar på just “Möjlighetsutrymme” så blir mitt mål att skapa ett så fördelaktigt “Möjlighetsutrymme” för min egen del, inräknat motparten och tredjepart.
Jag vill öka mina möjligheter att lyckas, jag vill öka motpartens möjligheter att misslyckas och jag vill öka tredjeparts möjlighet att hjälpa mig att nå mitt mål.
Detta går att applicera i investeringar (du som köper, den som säljer och marknaden), i företagande (ditt företag, konkurrenten och kunden), politik (ditt parti, oppositionen och folket som väljer) och även i gisslanfritagning (insatstyrkan, gisslantagarna samt gisslan)
Det innebär att “Möjlighetsutrymme” inte blir lika egocentriskt som “Handlingsfrihet” men blir betydligt mer komplext och svårare att överblicka och förutse.
Att bara ha många möjligheter gör dig inte mer anpassningsbar, utan förmågan att agera på dem spelar stor roll. Här pratar vi om “Offensiv sekund” vilket också är ett argument, inte nödvändigtvis emot resonemanget med Ingmar Stenmark i avsnittet om “Paradox of skill”, men som skiner ett viktigt ljus på bristerna i resonemang om tur och skicklighet när det förenklas för mycket. Men det är nog ett ämne för en annan diskussion
Något annat vi trycker mycket på är att observera hur “Möjlighetsutrymmet” förändras när vi agerar. Har vi sett en möjlighet och börjat agera på den så kan förutsättningarna, kanske t.o.m. troligen, alltid förändras och då är det viktigt att kunna anpassa, fatta nytt beslut och påbörja en ny lösning även om man är mitt upp i att verkställa sin plan. Vi kallar detta för “Reflektion i handling” och är en utav förmågorna som jag anser särskiljer människor som verkligen är anpassningsbara.
Skriv gärna om det är något ni inte håller med om