Nick Maggiulli: Survival is the only success

Övrigt Nyheter och omvärldsbevakning
1

Här en artikel på ett koncept jag har gått och tänkt på länge. Det handlar om att inte “explodera” i sitt sparande. Det är att vinna spelet.

Återkommer med en längre reflektion, men jag har under de här 30 åren jag nu har investerat sett så många investerare komma och gå, att gå till kändisskap, att tjäna pengar, “att lyckas” för att ett antal år senare inte längre vara med.

14 gillningar
2

Denna bild summerar hela artikeln! :heart:

IMG_2149
IMG_21491024×492 24.3 KB

Bild från artikeln.

18 gillningar
4

Min vy är att det handlar om att hitta sitt personliga “tillräckligt”.

5 gillningar
5

Absolut OCH ta sig dit och stanna där.

6 gillningar
6

Det är lite av Taleb över det tycker jag; det viktigaste är inte att tjäna mycket utan att överleva, för om du inte överlever spelar inget annat roll.

2 gillningar
7

Sidonotis. Men boken som nämns finns på Spotify.

Tydligen ett uppdaterad version.

5 gillningar
9

Att bygga upp en förmögenhet långsamt kan bli en sorts skydd för ekonomisk överlevnad. Som ett eget vaccin mot dumheter som kostar 20-30 år av sparande.

2 gillningar
10

Jag har precis läst om hela Taleb’s serie och jag tycker att om man bara läser en bok så är “Antifragile” den av böckerna som innehåller mest användbara tips. (Om man vill ta del av hans förakt för nationalekonomer och börshajar duger vilken som helst. :wink:)

3 gillningar
11

Kan varmt rekommendera den boken! (Fooled by Randomness)

Detta handlar om mitt tyckte väldigt lite om pengar och mer om att på riktigt förstå och hitta sig själv. Men ja, det är verkligen svårt, det ska jag inte säga något om. För mig har det inneburit ungefär dessa steg:

  1. Släppa rädslor, “borden” och “måsten”.
  2. Identifiera mina faktiska värderingar
  3. Börja jobba på att leva de värderingarna
  4. Bli mer specifik och avsiktlig i sina drömmar och mål
  5. Inse, i alla fall i högre utsträckning än förr, att livet händer nu (som du också är inne på)

Jag har ju skrivit om detta förr, men min första stora och viktiga insikt är att strävan inte upphör om man inte själv sätter stopp för den. Jag brukar ta min ytliga sportbil som exempel, som jag köpte och sedan sålde. Jag älskade verkligen den bilen och skulle gärna ha en igen. Men just nu inser jag att den bilen också är det perfekta exemplet på en sak som kommer dra mig i fel riktning, tillbaka in i livet av uppgraderingar och prestige, och den innebär en kostnad som skulle öka mitt fokus på att vilja tjänar mer pengar igen. Den kostar bokstavligen mer än den smakar. För många kommer exemplet inte vara en sportbil utan något helt annat, hata mig inte för mina ytliga begär :slight_smile:

Om man tar dina tankar kring gåvor och arv så tror jag det är ett bra exempel på när man har nytta av att bli mer specifik. Hur mycket gåvor? Hur dyra? Hur stort arv? Är arv verkligen viktigt för dig, eller är det en inlärd värdering? Hur stort arv matchar dina egna mål för ett gott liv? Hindrar tanken på att ge arv dig att göra något annat? Osv…

Tillräckligt är ett sökande och när man väl börjar hitta dit är det, i alla fall för mig, ett pågående arbete att stanna kvar där.

5 gillningar
12

Mitt arbete går ut på att hjälpa människor definera och uppnå “tillräcklighet”, några återkommande perspektiv i dessa samtal är bland annat:

  1. “Tillräcklighet” är inte något absolut, utan alltid i relation till något; ett problem, ett mål, en känsla, en motståndare, etc. Inget kan vara tillräckligt i ett vakuum, något som är tillräckligt för det ena kan vara otillräckligt för det andra, precis som att något kan vara tillräckligt nu men otillräckligt senare och tvärtom.
  2. Detta leder oss in på nästa punkt, att det är “Tillräckligt” som är den högsta ambitionsnivån då det innebär mer än bara “bra” - det innebär även “rätt”. Det innebär att utöver kunskap, förmåga och kompetens om metoden i sig behöver vi även besitta detsamma om det som står i relation till den. Det är förförande enkelt att göra allt eller inget, välja svart eller vitt, medan att nyanserat identifiera och agera i rätt tid kräver ett betydligt mer välutvecklat omdöme, och att sträva efter det är en högre ambitionsnivå än alternativen.
  3. Den kanske mest återkommande frågan är då ofta vad som är “tillräckligt” - utamaningen här är att det inte alltid går att definiera på förhand. I statiska eller upprepande system och domäner kan vi med analys identifiera det utan att behöva interagera med det. Tittar vi istället på situationer, problem eller system som inte går att förutse är detta dock betydligt svårare. Då kan vi behöva börja interagera, testa, prova, experimentera för att upptäcka vad som ens är möjligt inom de ramar som existerar, utforska huruvida vi kan omvandla begränsande ramar till möjliggörande ramar och amplifiera de experiement som lyckas - och i förhållande till det som spelar roll, definierar vad som är tillräckligt.

Njaa, ja och nej.

Ja till att upprätthålla tillräcklighet, speciellt när man har flera problem/mål som kräver resurser, så man inte får en målförskjutning och tar resurser från något som inte har tillräckligt och lägger mer resurser på något som redan har tillräckligt. För mycket kan vara lika mycket fel som för lite.

Nej till att bli statisk i en föränderlig värld, det som var tillräckligt behöver inte förbli tillräckligt. Att bibehålla tillräckligthet kan vara en av de saker som kräver mest anpassningsbarhet och lärande, både om situationen, sig själv och metoden man använder.

Dvs. att målet med att upprätthålla “tillräcklighet” kan kräva konstant förändring och lärande.

EDIT: Kan tillägga även att en av de stora fördelarna med “tillräcklighet” är den serendipitet som möjliggörs när man väl uppnått “tillräckligt”.

4 gillningar