Gåta:
Rika människor behöver det, fattiga människor har det. Om du äter det dör du och när du dör tar du det med dig. Vad är det?
Svaret är dagens bästa läsning:
Älskar de enkla illustrationerna i form av:
20 gillningar
Tror det är många här inkl. mig själv som har lite svårt att ligga rätt i den grafen och därför har det också diskuterats en hel del på både bloggen och forumet i olika perspektiv.
Jag tror att jag är ganska bra på att identifiera områden där det är värt att spendera mer (pengar och/eller tid). Däremot fastnar jag ibland i tidsödande optimeringsfrågor och kollar Nordnet på telefonen alldeles för ofta. Ibland är tankarna positiva och intressanta, men ibland känns de ganska onödiga.
2 gillningar
Den såg man inte komma… 
Det får mig att tänka på ett citat från Klas Ingessons bok som skrevs under hans tid som cancersjuk.
Gick något i stil med: “De enda du kan fullt ut lita på är de ekonomisk oberoende och de som står inför döden”.
6 gillningar
Osökt kommer denna sångtext upp i mitt huvud:
Jag är en gammal trubadur
Som duger just till ingenting
Jag drager land och rike kring
En underlig figur
Jag sjunger mina visor små
För vem som gitter höra på
Min enkla livsfilosofi
Har denna melodi
Du kan ingenting ta med dig dit du går
Nej, du kan ingenting ta med dig dit du går
Du behöver inga penningar när du vid porten står
Och du kan ingenting ta med dig dit du går
Du kanske är en rikeman
Som samlar i en penningpung
Fast den för ut är stinn och tung
Du gnider och går an
Din kassakista är din gud
Men så en afton får du bud
Och alla dina slantar små
Vad hjälper de dig då?
Du kan ingenting ta med dig dit du går
Nej, du kan ingenting ta med dig dit du går
Du förvärvar ej för penningar ett enda litet år
Och du kan ingenting ta med dig dit du går
Jag är en gammal trubadur
Som drager land och rike kring
Och jag besitter ingenting
Av visdom och kultur
Men en sak har mig livet lärt
Att guldet, det är föga värt
Så du som tror till guld och makt
Ska minnas vad jag sagt
Du kan ingenting ta med dig dit du går
Nej, du kan ingenting ta med dig du går
Det finns alltid någon hungrande som invid vägen står
Och du kan ingenting ta med dig dit du går
Text: Arne Pärsson/Alvar Kraft
6 gillningar
I slutändan är det ju ingenting man kan ta mig sig efter döden, gäller ju allt, inte bara pengar.
Varför ska man jaga relationer, upplevelser och minnen, dom har man ingen nytta av när man är död?
Poängen är väl att pengar inte är något speciellt i det här avseendet, man ska inte jaga något mer än vad man faktiskt behöver när man är vid liv… 
2 gillningar
Njae poängen är väl att pengar, till skillnad från relationer, upplevelser och minnen, inte har något värde i sig. Pengar har också en övre gräns när man faktiskt inte behöver mer, och där vidare jakt på pengar inte gör någon skillnad.
4 gillningar
Trygghet, tillfredsställelse, status? Svårt att se att det finns något rätt eller fel när det kommer till meningen med livet. Att jaga pengar kan vara rätt för vissa personer.
Handlar väl i slutändan att inte låta något enstaka ta över helt.
1 gillning
För att vara ett forum för privatekonomi lyfts det förhållandevis mycket livsfrågor här.
Jag som trodde pengar var lösningen på allt. 
10 gillningar
Yes, jag tror det handlar - i alla fall för mig - balans.
Exakt, jag tror också att många underskattar när den kommer. Tror ganska många här i forumet - handen på hjärtat - inte kommer märka jättestor skillnad i sin vardag om det var X antal (hundra)tusen mer på kontot eller ej.
Haha… Jag gillar @MoaD:s definition: “Pengar är inte lösningen, pengar är bara en förstärkare.”. Det mest träffande jag har stött på hittills. Sedan tror jag att det här forumet har en slagsida mot att många har passerat hälften på sin ekonomiska resa och därmed blir dessa andra funderingar mer relevanta.
3 gillningar
”Den som har mest saker när han dör vinner”
1 gillning
På min gravsten ska det stå: “Han slog OMXS30.” 
14 gillningar
Väldigt intressant artikel! Tack!
Nu har jag ritat på telefonen igen. Få se om det gick bättre denna gången
Tyvärr tror jag tankar-om-pengar kurvan mer ser ut som nedan för många, inte bara de som har lite för lite pengar utan även de många som har mer än nog.
Många i ”pension” - tidig eller normal - upplever jag tänker mer på pengar ifrån olika perspektiv. Om/så att de ska räcka. Så man ska hinna använda dem. De ultra rika, hur de ska skapa ett legacy utanför affärer (tex Gates). Osv.
2 gillningar
Du menar väl “OMXS30”? Man vill ju ogärna att det blir fel på gravstenen - så jobbigt att rätta!
4 gillningar
Eller: Älskade index över allt annat 
Min syn på det hela är att de flesta människor mår bra av att sträva efter något och lyckas längs vägen, oavsett vad detta är. Pengar går ju att mäta så att sträva efter att få mer pengar är ju ett sätt som blir väldigt naturligt samtidigt som att pengar alltid är bra att ha då de innebär att man har större möjligheter.
1 gillning
Haha, exakt! 
Varför inte ta det ett steg till: ”Han slog OMXS30 genom att belåna Avanza zero”
3 gillningar
Tack Jan för tipset om en tänkvärd artikel! 
Särskilt var det den här meningen som slog an en sträng:
If you’ve been treating money like the ultimate collectors’ item for decades, can you stop identifying with that collection once you’ve accumulated enough?
När har jag tillräckligt för att växla över till stay-rich? Vad ska jag göra då istället för att läsa på detta forum? Hur förbereder jag mig på att undvika att flytta målsnöret? Och så vidare…
6 gillningar
Ja, när mycket energi och tankemöda går åt till att bygga upp kapital är det psykologiskt jobbigt att plötsligt slå om och leva av kapitalet.
Man vakar över sin lilla hög som en miniatyr av Smaug.
4 gillningar
Härom dagen berättade jag för en god vän om min fascination för hur min styvmor helt plötsligt slutade samla på ugglor, vilket hon gjort i många herrans år. (Inte fysiska alltså…) Hon hade ett helt vitrinskåp fyllt av vackra skulpturala ugglor, pyttesmå och stora, och även tavlor, kuddar, ja… allsköns ugglog. Tror hon hade uppemot femhundra om jag minns rätt. De reste mycket, hon och min far, och de fann därför fina ugglor som platsade väl i samlingen.
Men… ett tu tre så slutade hon. Och gjorde sig dessutom av med ugglesamlingen utom en handfull som hon behöll.
Och min fascination är just det:
Hur sluta?
Varför sluta, också så klart, men ffa hur sluta?
Efter att i ett eller två decennier varit på spaning efter ugglor ständigt och jämt till att se inte införskaffa en endaste uggla till (mig veterligen).
Själv har jag, som Upholder enligt Gretchen Rubins test om fyra tendenser, oerhört lätt att leva upp till både yttre och inre förväntningar, vilket gjorde att det tog mig drygt 1000 dagar av dagliga burpees innan jag insåg att min kropp inte alls mådde bra av just dagliga burpees… så då slutade jag. Men jag körde på i ettusen dagar. Galet.
Så… jag vet inte eg om jag har ett svar eller möjligt svar på din fråga, men tänker att det kanske kan handla om att sätta en gräns. och när den är uppnådd, så är det dags att göra skiftet. Inte flytta gränsen bara lite till, utan hedra den (och därmed dig själv)? Och för att sätta gränsen behöver kanske dags-för-stay-rich definieras tydligt? (För många hjälper det med yttre accountability för att inte flytta på målsnöret… inte minst för de som har tendens som Obliger, som de allra flesta har.)
2 gillningar