Att få målstolpen att sluta röra på sig | Reflektion av Morgan Housel

Dagens förmodligen bästa och viktigaste artikel som du kommer att läsa. Av författaren och investeraren Morgan Housel som jag alltid rekommenderar att läsa.

Orkar du inte läsa hela artikeln, läs bara kontentan:

Whether it’s savings or investing, getting the goalpost to stop moving – or at least move slower than your income grows – is the only way to both be happy with what you have and ensure you don’t push beyond the limits of what you can handle.

It requires two skills.

One is the constant reminder that wealth is a two-part equation: what you have and what you expect/need. When you realize that each part is equally important, you realize that the overwhelming attention we pay to getting more and the negligible attention we put on managing expectations makes little sense, especially because the expectations side can be so much more in your control.

The second is realizing that managing expectations doesn’t have to mean being conservative or unambitious. It’s just realizing that an insatiable appetite for more will always push you to the point of disappointment and regret – always, every single time. So having some ability to deny an extra dollar of work, or a potential opportunity, a bigger house or a nicer car, is essential if you want to use money to make a better life.

12 gillningar

Efter många genomlyssnade poddavsnitt har jag fattat att du går igång på så’nt här Jan. Det är ju härligt och ger bergis både livskvalité och glädje för dig, vilket ju helt ärligt är grymt kul.

Men hur mycket jag än läser så framstår det som någonting mitt emellan slitna klyschor och väggord inköpta på Dollarstore. :see_no_evil::

be grateful to life - live, laugh, love - carpe diem - stop the goalpost from moving

5 gillningar

Tänker att det alltid kommer finnas ett större hus, snabbare bil, snyggare partner, bättre dator, högre avkastning mm.
Men för att hitta livets “Sweet-spot” måste man väl någonstans hitta en nivå på allt som man är nöjd och trivs med, även om det kan låta kliché?
Eller är nöjd det värsta man kan bli, som någon en gång i tiden myntade?

2 gillningar

Det kanske ligger något i klyschorna? :wink: Jag menar, är målet hela tiden att öka sparkvoten, att nå ett högre sparmål, så har man helt plötsligt fått livet att handla om optimera sitt sparande. Visst, det kan vara ett delmål, men då glömmer man ju bort att leva. Pengarna i sig har väl egentligen inget värde, utan värdet kommer från det pengarna möjliggör.

3 gillningar

Absolut, sliten klyscha. Men det finns ju en anledning till att det är en klyscha. :wink:

Sedan upplever jag att när jag kolla mig omkring så ter det här sig vara ett “problem” på riktigt. Jag känner många (och ser även det i forumet rätt ofta eller i sociala medier) att man jagar mer och mer. Ibland fångar jag mig själv i det också. Så jag är inget undantag. Det handlar ju egentligen om “enough”. Jag upplever att jag kan räkna de fåtal personer som har “enough” på riktigt på två händer - vilket i mitt perspektiv är tragiskt (eller så hänger jag med fel människor. :rofl:)

1 gillning

Precis vad jag menade också - det funkar för vissa. För mig funkar det lika bra (i e dåligt) som väggord. Eller de där dörrmattorna med texten “keys - wallet - phone” o dyl. Efter en vecka går man bara ut och läser inte längre.

Jag spenderar inte trots att jag har pengarna om det inte är något jag verkligen värdesätter. Detta som ni ofta pratar om i poddarna också.

F ö är det svenska ordet lagom det absolut bästa och egentligen det enda väggord hela mänskligheten skulle behöva. :smiley:

3 gillningar

Verkligen!
Det klyschorna beskriver är inte fel. Det är fascinationen för de välformulerade klyschorna jag inte förstod

1 gillning

Jag tror den här texten kommer träffa olika personer på olika sätt. Jag känner igen mig väldigt väl i texten, men då har jag en väldigt lik personlighet med Jan.

Men pratar jag med min sambo så har hon en helt annan tanke som är främmande för artikeln:
“Man ska ha höga förväntningar. Då njuter man både av förväntningen och av genomförande. Besviken på grund av för höga förväntningar? Nä det blir jag nästan aldrig!”
Man skulle tro att hon inte känner sig själv men det hon säger stämmer verkligen, jag kan se det och jag blir väldigt avundsjuk. :wink:

Lagom är bäst har jag alltid sagt, men min sambo håller inte med. :slight_smile:

1 gillning

Jag umgås mest med människor som har avsevärt mindre förmögenhet och inkomst än mig. Detta gör så att jag känner mig rik.

2 gillningar

Precis! Jättebra artikel. :grinning::+1:

Tycker det definitivt INTE är klyschor.

Definition: Kliché eller klyscha är ett språkligt uttryck som används för att beskriva något som har använts så mycket att det slitits ut och endast används av slentrian eller vana, att ordens innebörd helt förlorat sitt värde.

Att titta både på intäckssidan och kostnadssidan, som detta handlar om, tappar aldrig sitt värde. Det är ju bara ren och skär logik för att man ska lyckas med något som privatpersoner eller företagare.

Själva insåg vi på en 6 månaders långresa för en herrans massa år sedan hur lite vi egentligen behöver materiellt och hur mycket vi behöver umgänge och tid att göra det vi vill just för stunden. Kanske kan kallas frihet.

Visst flyttar sig målet under livet, man blir äldre och behöver något bättre för att må bra. Men det är oerhört viktigt att sätta en gräns och sakta ner målgångs-flytten. Annars är man nog för alltid dömd att ”keep up with the Joneses”.

Långrese-upplevelsen kombinerat med insikten om sin egen dödlighet (kanske en tredje ”skill” som behövs) gjorde att vi kunde sätta ett målkapital och en levnadsstandard som är ”good enough”. Vi är nu mycket nära att uppfylla detta utan att behöva arbeta för pengar längre (även om vi säkert fortsätter göra det av arbetena som är kul).

En anekdot: En god vän till mig i ett annat land är sjukt rik. De har mer och bättre av allt än vad vi någonsin kommer att ha. En gång när jag pratade med honom så var han rätt ”grumpy”. Han hade varit i sitt hus på Palm Island i Dubai och där träffat en gammal skolkamrat. Hans skolkamrat hade tagit sitt eget privatjet dit. Min vän var närmast deprimerad att hans familj fick åka First Class. Det var en stark påminnelse för mig att sätta gränser för vad som är ”good enough” :joy:

3 gillningar

Bara för att knacka på akvariet med lite mer av samma så var Nick Magiulli inne på samma tema idag på bloggen “Of Dollars and Data”.

Mitt favoritstycke från artikeln:

When I was a kid I used to love playing a computer game called Age of Empires II: The Age of Kings. For the uninitiated, Age of Empires was a real-time strategy game where the goal was to gather resources, build an army, and defeat your opponent in battle. Here is a screenshot showing one player’s settlement and resource allocation.

The gameplay was fantastic because it combined action-adventure with fast-paced decision making. It wasn’t just a war game, but a strategy game as well. And I enjoyed playing the game for a long time until…I found out about the cheat codes.

Learning the cheat codes for Age of Empires II fundamentally changed my relationship with the game. No longer did I have to worry about scarce resources. For example, if I typed “lumberjack” into the chat screen and hit enter, my wood resources would increase by 10,000 instantly. No more waiting to gather it. I just had the wood now. The same was true for everything else.

I will admit that when I first started using the cheat codes it was the most fun I ever had playing the game. I built massive armies and indestructible settlements unlike any I had ever built before. I surrounded my castles with hundreds of bombard towers that rained down an endless wall of cannonballs against my enemies. My computer opponents didn’t stand a chance. I had become an Age of Empires god.
But as much as I loved this new found power, I eventually got bored of it. After a few weeks of assembling unbeatable coalitions, I stopped playing the game altogether.

As far as I am concerned, having $10 million at 31 is the financial equivalent of a cheat code. Yes, the benefits are obvious, but there are all sorts of hidden costs that could arise. It’s hard to imagine how anything bad could happen from having more wealth, but money has a way of changing people in unforeseen ways.

1 gillning

Sjukt bra. Jag har sett liknande. Jag inser nu att det förmodligen är varför jag uppskattar resa till länder där det är “fattigt på riktigt”. Både för att mitt bidrag har en större marginalnytta men också för att det blir en återställning / reset av min jämförelsenivå.

Både i att uppskatta något så enkelt som en toalett eller - som när jag besökte gränsen till Somalia som UD avrådde från - att inte oroa sig för att bli kidnappad… :flushed: Saker som jag i normala fall tar så för givet att jag inte ens reflekterar över min säkerhetssituation.

1 gillning

Handlar inte detta om att det är minst tre olika (tävlings)grenar som inte nödvändigtvis behöver ha med varandra att göra:

  • spara, tävlingen går ut på att hitta smarta sätt att hyvla bort kostnader och ha en rejäl slant att sätta undan
  • investera, här är tävlingen mer inriktad på att slå index och yada yada
  • spendera, den som har och gör coolast grejer vinner

Jag tycker att det är tydligt här på forumet att många är bitna av 1 och 2 men inte 3. Och jag tänker att tycker man att dessa bitar är roliga så kanske det är nästan som en sorg att behöva sluta. Jag menar alltså att det är fullt möjligt att man fortsätter spara för att man egentligen inte har så där jättetydliga planer för pengarna. Man njuter mer av processen att samla dem än att förbruka dem. Känslan av att ha en förmåga att kunna generera pengar i ett samhälle där många inte kan är rätt trevlig.

En alternativ hypotes är kanske att det är trygghetsskapande och att man inte får nog av känslan av kontroll som sparandet ger. Isf är det nästan mer likt någon form av OCD eller annat maniskt beteende som man inbillar sig att man blir lugnare av.

Min poäng är egentligen att det har enbart med att man inte har några riktigt bra alternativa sätt att tillfredsställa de behov som sparandet gör. På så sätt är det inte konstigt att man flyttar målet. Det handlar alltså väldigt lite om själva ekonomin helt enkelt.

9 gillningar

Spännande anslag, älskar det. Jag skulle vilja lägga till:

  • Tjäna pengar - aktivt / passivt.
  • Njuta sig till framgång / Få livet att kännas lika bra som det är.

Vad tänker vi om det? Kul att faktiskt fundera på att urskilja det ena från det andra.

2 gillningar

Ett intressant avsnitt (podd) som tar upp bla ekonomiska mål på det lite bredare temat hur blir man nöjd och hur formulerar man mål att utvecklas mot snarare än checka av:

1 gillning