Fast… tacksam är ju en känsla - så stämmer det där påståendet verkligen?
Sen, vad gäller 
så läste jag som av en slump för en stund sen ett inlägg på IG som jag redan då tänkte kunde lämpa sig i detta forum. Nu vet jag var:
https://www.instagram.com/p/CYrllpaMiOH/
Sophia skriver om en av sina intentioner för 2022 (min emfas):
I will continue to get disproportionately excited about small things. I think we do ourselves an unbelievable disservice if we make the threshold to joy, enthusiasm and excitement high and that I’m officially ridding myself of mine altogether.
Det här tycker jag är en fin tanke, som åtminstone kan ge lite reflektion över ‘hur vill jag säkra att jag använder denna oväntade slant på ett sätt som gagnar’. Mycket bra!
Familjetraditionen är att vi skrapar trisslotter på julafton, och det e samma, blir öööööverlycklig av 30-kronors-vinst! Om så bara för att det är härligt att bli öööööverlycklig! 
Hm.
Mmm.
Du har ju helt rätt.
Och samtidigt - jag vill hellre känna än vara känslokall/lös/stum, eller vad man nu kan kalla det. Jag menar, sätt på ett Britain’s got talent-klipp på YT och jag kan nääästan garantera att jag fäller en tår elelr två bara för jag blir så rörd och emellan fullkomligt störtbölar jag för jag känner så himla mycket med personen/erna på scen. Och jag älskar det med mig själv, må jag säga. Tycker om det!
Hm… är det en “luttrad-trappa” som gör oss mindre och mindre benägna till glädje ju äldre vi blir? (Vill iiiiinte att detta är en sanning, och tror inte det är det heller, ment ror det lätt kan bli så om man inte är observant på sig själv.)
Så… det var lite av mina tankar av att ha läst i tråden.
Men vill också koppla det till en annan sak jag läste tidigare idag (har ju bara varit här sedan i höstas så trillar över gamla trådar som lockar mig, detta är ett exempel på en sådan):
@janbolmeson skriver där om vikten av att emellanåt utsätta sig för saker som ger
Kanske en pengagåva, oaktat hur stor den är, kan bidra med just en chans till en sådan återställning?