Hej, jag är en kvinna, 31 år gammal och nu börjar jag tänka på att byta bana i livet. Jag har levt ett roligt och enkelt liv hittills, haft enkla jobb och rest bort en stor del av mina pengar. Jag börjar nu känna att jag vill ha ett bra jobb med bra lön som också är stimulerande. Jag älskar att lösa problem och gräva ner mig i fakta, så jag vill gärna ha ett arbete där jag kan göra det. Vill bli en expert som är den som tar besluten, baserat på min kunskap och analys av situationen.
Veterinär har alltid varit ett självklart val då det är intressant, men arbetsmiljön där skrämmer mig lite. Jag har läst mer om problemen inom yrket nu och är därför orolig att jag kommer ångra mitt val.
Läkare känns därför som ett naturligt val eftersom jag tror att jag hade kunnat hitta ett intressant område och få just de där utredande delarna och bli expert. Det som skrämmer där är ju den långa vägen till att bli specialist. Vet inte om jag är redo att lägga 10+ år på att utbilda mig med risk av att missa chansen att t.ex kunna bilda familj.
Finns det någon här som kan ge mig något råd? Finns det någon annan bana jag borde satsa på istället? Jag hade föredragit en utbildning där man blir ett yrke direkt och inte behöver kämpa för att ta sig in på arbetsmarknaden. Jag drömmer också om en livsstil där jag kan vara lite flexibel, t.ex jobba hårt vissa perioder och vara ledig i perioder, kunna fortsätta göra långa resor och tjäna ganska bra. Det låter väl för bra för att vara sant dock, men jag vill utforska alla möjligheter till just ett sådant liv.
Analytiker har jag tänkt på, men hur får man sådana jobb? Jag är så orolig över att skaffa mig en kandidatexamen inom något ämne och sedan inse att jag inte lyckas få de jobb jag hade önskat!
En sak att tänka på med vårdyrken är att man ska tycka om att jobba med människor och hantera vad många tycker är äckliga saker. Jag drömde om veterinär när jag var liten och fick under gymnasiet möjligheten att göra praktik på en klinik. Efter det drömde jag aldrig mer om det igen. Jag höll på att svimma flera gånger och fick gå och sätta mig i ett annat rum. Kombinationen synen och lukten av en öppen djurkropp var inte för mig. Jag tyckte också att det var jobbigt att möta alla ledsna djurägare som kom in och var oroliga för sina svårt sjuka djur eller bokat tid för avlivning.
Det kanske inte riktigt faller in under ditt intresse för att analysera, men ett ”snabbspår” inom vårdyrket skulle annars kunna vara sjuksköterska. Om inte marknaden har svängt så har det funnits goda möjligheter att i perioder åka till Norge och arbeta med en otroligt bra lön.
Tack för svar. Där tänker jag nog lite krasst att lönen som läkare är mycket bättre än veterinär så man hade kunnat jobba deltid för att orka med och få lika bra lön som heltid med veterinärjobb
För att läkare ska vara ett bra val tror jag man måste gilla arbetsuppgifterna, med tanke på den långa utbildningsvägen och dåliga arbetsmiljön. Jobbar med och känner många läkare. Det finns nog för de flesta bättre sätt att tjäna pengar om pengar är vad man är efter. Sen finns specialiteter där man inte träffar patienter eller håller på med “äckliga” saker. Vill man kan man nog oftast vänja sig och tolerera även sådant som först kändes äckligt.
Tack för svar. Jag är uppvuxen med väldigt, väldigt mycket djur så är automatiskt rätt insatt i även “äcklig” veterinärvård. Därför tror jag inte heller att jag har en glorifierad bild av veterinäryrket, är nog väl förberedd på hur tufft det är. Men vill samtidigt inte känna att jag lagt 5,5 års utbildning och fått ett extremt slitigt och otacksamt jobb om arbetsmiljön nu är så dålig. Jag har gärna ett tufft och knepigt jobb men vill i så fall bli kompenserad för det i lön och flexibilitet.
Sjuksköterska var ett bra tips men är nog inget för mig just för att jag gärna vill ha den där utredande, analyserande delen.
Jobbar inom djursjukvården och råder ingen att bli veterinär. Baserat på utbildningslängd, ansvar och arbetsmiljö är det inte värt det sett till lönen. Dessutom arbetar man oftast inte så mycket med djur som man skulle vilja tro - mycket kundkontakt i yrket. Djurägarkontakten är långt ifrån positiv alltid och man tappar ibland tilltron till människor då man får se många som ej tar hand om sina djur.
Är själv specialistläkare inom sjukhusspecialitet. I första hand måste man trivas med att arbeta med människor. Man blir inte rik på lönen men har ju inte ngr ekonomiska bekymmer heller. Själv går jag mycket jour, ffa nattetid, vilket gör att jag lätt kan vara ledig 15v utöver semester, vilket är ngt jag uppskattar mkt då jag gillar att resa.
Hur går det till med ledigheten, är det kompledigt då eller? Går det bra att få ledigt eller är det svårt pga att någon behöver täcka upp för dig?
Vet inte om jag trivs med att jobba med människor, är säker på att jag hade gillat att kunna hjälpa personer men jag är egentligen ganska introvert. Men finns ju olika grenar inom läkaryrket med både mer och mindre patientkontakt så det kanske inte är ett jättestort hinder?
Är läkare och aldrig ångrat valet men blir tveksam när jag ser dina kriterier.
Du måste verkligen tycka att det är superintressant med fysiologi, medicin, inte vara äckelmagad och stå ut med en smått dysfunktionell organisation. Lägg till jourer vilket blir jobbigare ju äldre man blir (om du inte väljer jourfria specialiteter). Lägg till det maximal CSN lån (om du inte kan cashflowa utbildningen). Bra löner blir det först senare i karriären och du börjar typ 10 år senare.
Så ta dig lite mera tid att tänka.
Jag hade inte skaffat mig höga studieskulder vid 30+ (med betydligt högre ränta idag än vad vi hade) med att ”sannolikt” få hög lön sen- för hög risk.
Hade känt efter vad du verkligen vill göra och försökt att cashflowa det.
Lycka till
Ja jag kan förstå att den biten med djurägare som missköter djur är väldigt jobbig. Hur verkar veterinärerna ha det hos dig då, verkar de ändå trivas trots nackdelarna?
Arbetar på en liten klinik där alla trivs väldigt bra. Men sedan jag började för tre år sedan är det numera mycket mer prat om priser, vilket påverkar arbetsmiljön. Både prisprat från kunder men även från arbetsgivaren.
Man ska även bära med sig att veterinär är ett sådant yrke som får folk att bete sig gränslöst. Främlingar som kör hem till en för att dom vill ha hjälp med sitt djur, SMS från en kompis kompis mormors kusin som vill ha medicin utskrivet osv.
Skulle också kolla upp mer om arbetsmiljön i läkaryrket om du överväger detta. Just nu sprids siffror om äldre statistik hur lönsamt det var att utbilda sig till läkare. Det går utför kan man säga. Lönen är fortfarande okej, men blir allt sämre med tiden.
Tiden fram till specialistbevis är lite vansklig. Efter examen jobbar du på “vikariat” på 6 månader i taget. Nu får du börja leta BT med fler sökande än det finns platser. (Eller ST med integrerad BT.) Oavsett är det en del nepotism och du kan inte räkna med att hamna i den specialiteten du vill nu. Om du inte redan har kontakter så räkna med slavvikariat utan löneförhandling innan du hamnar där du vill.
Kan skriva en bok om allt som inte fungerar, både för yrket och vården som helhet.
Det uppfattade du säkert redan, men specialiststudierna sitter du ju inte vid skolbänken och läser, utan jobbar. Vet inte hur det är i Sverige, men i Finland behöver du inte specialisera dig alls.
Det kan nog vara rätt så tungt som introvert, men finns ju t.ex. radiologi, laboratoriemedicinska specialiteter, patologi osv… Råkar man dessutom vara perfektionistisk, blir blir det inte bättre precis.
Någon föreslog sjuksköterska. Kanske någon annan har andra åsikter här, men skulle vilja påstå att det är nästan lika svårt/tungt/mycket ansvar men sämre lön…
Jag är också läkare och skulle nog också avråda om du inte känner att du brinner för just läkaryrket. Det är inte så glammigt alla gånger utan tvärtom rätt slitigt. Jag är snart färdig specialist i jourtung specialitet och börjar tveka på om jag orkar så tungt nattjobb resten av livet (och då är jag bara 30+ och borde vara rätt pigg). Till dina frågor:
Kompledighet är det man får av jourarbete ja och hur lätt det är att få ut sin lediga tid är helt beroende på klinik, dvs inte ens inom en viss specialitet behöver det vara likadant. Jag får ut ca 6-8 veckor ledigt per år utöver semester men det är ändå mycket mindre än vad man tjänar in.
Jag är också introvert och hade nog egentligen mått bättre av ett yrke med mindre människokontakt. Men specialiteter är också olika där som du nämner, min är en där jag inte har så väldigt mycket patientkontakt men desto mer kontakt med kollegor/team runtomkring. En specialitet som inte har någon patientkontakt, mycket analys i sig och passar någon som inte är äckelmagad är ju rättsmedicin. Där slipper man också jobba för en dysfunktionell region…
Anser att lite för mycket fokus är på “lön”. Du är trots allt bara 30, IE du har drygt 35 år kvar i yrkeslivet. Att ha lön som högsta kriteriet för att välja karriär tycker jag är fel. Du kommer inte, tror jag, ha ett bra liv om du tjänar svinmycket pengar på ett jobb du hatar då din vardag kommer inte vara givande. 40t i veckan i 35+ år är väldigt, väldigt mycket tid. Att varje morgon känna “å nej, måste jag till jobbet igen idag” tror jag kommer väldigt snabbt bryta ner en psykiskt. Har du kapaciteten att faktiskt kunna plugga och är driven så hade jag om jag vore du gått mot en karriär som jag istället skulle känna att det var kul att gå till jobbet, oavsett lön. Spara ihop till resor kan, i princip, vem som helst göra om en bara är ekonomisk.
Reflektera över vad dina verkliga intressen och passioner är. Försök översätta de till en uppgift/roll som finns i yrkeslivet. T.ex så tycker jag inte din beskrivning av “analysering och inläsning” skriker veterinär och läkare. Jag hade snarare sagt att det mer liknar jobbet en ingenjör eller forskare gör.
