Jag ber om ursäkt för om detta ligger under fel kategori, men tänker att det är min vardagsekonomi mitt slutgiltiga beslut kommer att påverka
Hej! Jag är en tjej som nyss fyllt 20 (tog studenten i somras). Som liten drömde jag om att bli läkare, men p.g.a. elitsportande och sjukdom under tonåren valde jag (tyvärr) att gå samhäll på gymnasiet, vilket inte ger behörighet för läkarprogrammet. Jag tappade under gymnasietiden också min passion för medicin och blev istället intresserad av språk och samhällsfrågor, vilket ledde till att jag en vecka efter studenten tog mitt pick och pack och flyttade till Stockholm för att plugga journalistik.
Efter ett halvår på journalistprogrammet har jag nu börjat tvivla. Jag tycker att det är en jätterolig utbildning och jag trivs jättebra i min klass. Men, jag är en trygghetssökande person och tror att jag kommer tycka att det jättejobbigt att tjäna så dåligt (och ev. frilansa) som många journalister gör. Arbetsmarknaden är katastrof och ser bara ut att bli sämre. Journalistik är inte något jag BRINNER för, och jag vet inte om jag tycker att det är värt det för mig.
Mitt alternativ är därför att jag till hösten istället läser ett naturvetenskapligt basår, och söker in till läkarprogrammet nästa höst. Jag har skrivit HP med ett såpass bra resultat att jag kommer in överallt, men behöver läsa till naturämnena först. Jag är ganska säker på att jag skulle tycka att det vore relativt kul att plugga till (och framförallt jobba som!) läkare, men vägen dit är så extremt lång och hade inneburit viss ekonomisk otrygghet ett bra tag framöver. Är det värt det med vetskapen att jag om typ 15 år kommer tjäna jättebra? Jag drömmer om familj (vilket kan göra processen ännu längre) och vill kunna vara med och ge mina barn det absolut bästa möjliga. Jag kommer dessutom att börja på läkarlinjen 2 år för sent… lär vara typ 35 när jag är klar specialistläkare om jag har tur.
Något annat som är värt att nämna är att jag just nu jobbar extra som barnflicka parallellt med plugget. Jag bor gratis och har inga matutgifter, och har med CSN en inkomst på typ 17 000 i månaden (har någon tips på hur jag kan investera mitt CSN på bästa sätt mottages de gärna!). Jag är välkommen att bo och jobba kvar här i två läsår till (hela min journalistutbildning), men skulle jag välja läkarspåret kanske jag bara har möjlighet att bo här i ett år till (under basåret), då jag tror detta jobb blir svårt att kombinera med läkarprogrammet. Så sett hade jag alltså förlorat massa pengar jag hade kunnat investera på att betala mat och hyra i ett år…
Det är mycket att tänka på! Jag är så otroligt kluven. Att vara ekonomiskt säker för (förhoppningsvis) resten av mitt liv är så klart mer värt än att vara det de två närmaste åren, men känns som ett misslyckande att ge upp journalistiken såhär tidigt. Finns ju massa pengar i mediebranschen, men konkurrensen är stenhård och risken är stor att jag hamnar på någon lokaltidning och tjänar minimilön vilket jag inte är så sugen på…
Jag är har lätt för att plugga och är inte skoltrött. Jag har jobbat sen jag var 14 och är en otroligt driven tjej. Jag har typ 100 000 sparat just nu.
Snälla hjälp mig resonera! Vet att beslutet ligger hos mig i slutändan men vill gärna höra era tankar och åsikter!
Du är ung och framåt och har möjligheterna i din hand. Nu är det kanske inte alltid så enkelt som det låter? Kanske är det så att förutom att det är slumpens spel och små beslut som formar framtid så är det också intresse och lite “brinna för”. Det som är jobbigast när merparten av livet passerat är sannolikt inte det du gjort (förutom eventuell tillfällig kemisk ångest då) utan det du inte gjort? Skulle jag varit du så skulle jag gått ALL IN på läkarlinjen - möjligheterna är sedan oändliga att få göra det du då brinner för! Har du förutsättningarna och iaf lutar åt att vilja så - kör! (Om du sedan ångrar dig så har du ändå “bara” fyllt din hjärnlåda med bra saker du kommer att ha nytta av vad du än gör!) /Gammelgubben
Grattis! Om du redan har listat ut det efter 6 månader så är det ju toppenbra!
Eh, låter som att det bara är 2 år du pratar om. Det är i det stora hela väldigt lite.
Oj, du har det då mycket bättre ekonomiskt än vad jag hade det när jag pluggade.
Ett år? Meh.
Du har det bakvänt.
Det är ett otroligt lyckokast att redan upptäckt att journalistik kanske inte passar dig. Tänk på alla stackars människor som inte gör som du, och istället spenderar decennier på ett jobb som inte riktigt passar dem…
Återigen, mycket mer än vad jag hade förrän jag började jobba på riktigt.
Känns som att du vet vart du lutar åt… Du behöver bara lite annat perspektiv tror jag.
Prio om man ska arbeta som läkare ska nog vara att lockas av professionen och utöva arbetet, mer det än att drivas av lönen. Långa arbetsdagar som läkare, arbeta helger, svårt att få AT-tjänst vilket kan innebära att man behöver flytta och/eller vänta ett tag innan man får en AT-plats. Att arbeta inom sjukvården är slitigt och det är kontinuerligt stora organisationsförändringar i och med att det är så politikerstyrt.
Är lönen drivkraften finns det bättre arbeten att hänge sig åt. Är man taggad på att jobba som läkare med allt vad det innebär är det säkert värt det.
Uppdaterar min kommentar för att faktiskt svara på din fråga: Utbildningarna som lönar sig mest . Läkarutbildningen är en av de utbildningarna där du tjänar igen utbildningen snabbast och är en av de utbildningarna som ger bäst livslön efter skatt.
CSN som gäller för folkhögskola, påverkar inte det CSN som du sen använder för att gå läkarprogrammet. Det är så att säga olika poster. Dessutom skrivs en del av det av efter 3 år avklarade på universitet, kolla upp!
Du får inte betyg på folkhögskola, utan omdöme. Detta omdöme kan du sen använda för att komma in på läkarprogrammet. Det är en egen kvot jämte betyg och HP. Typiskt inte så många platser, utan 2-3 per kurs kanske. Men du breddar din chanser.
Det är kul att gå på folkhögskola. Det kommer att träffa många intressant individer och få vänner för livet…
Lönen som läkare de första 5-10 åren är medioker sett till ansvar och utbildning… men det är världens bästa yrke och jag har kul på jobbet varje dag
Vill inflika med att jag läste naturvetenskapligt basår på universitet och CSN drogs från mina 80 gymansieveckor (fick ändå lån+bidrag) vilket innebar att jag hade kvar 6 år CSN efter basåret. Så båda alternativen verkar fungera.
Är läkare och jobbat länge.
Jättekul jobb och väldigt många möjligheter! Rekommenderas varmt!
Stort ansvar dock och ibland väldigt tungt. Viktigt att hitta balans, må bra och sätta gränser.
Jag började läkarutbildningen som 22-åring och blev överläkare strax innan 37 ( och fått barn).
Vi har haft det bra och förstås ännu bättre med en överläkarlön tidigt i livet. Inga studielån- trots max belåning är de avbetalda.
Du kommer absolut att leva bra ekonomiskt om du vill!
Men om frågan är vad det är värt så är det många andra faktorer som spelar roll än lönen i sig.
Lycka till med ditt val!
Hej,
Jag är 32 snart specialistläkare och kan ge dig lite råd som jag hade gett mig själv och några saker att tänka på.
Utbildningen är 6 år och består av en pre-klinisk och klinisk del. Det är ganska roligt att vara student och man får många vänner, dock efter 6 år har du tappat kontakten med många av vännerna du hade innan. Under din kliniska placering har du 40h schemalagd tid + ofta att man följer med på jourer och liknande. Under dessa åren lever du på CSN och sommarjobbar, och kanske reser lite under sommaren.
Mot slutet av utbildningen kan du börja jobba som underläkare (typ termin 9 och framåt) och du känner dig tvungen att göra det för att få referenser till AT/BT för att få legitimation. Du tjänar typ 22 - 25 000 max men du bryr dig inte eftersom du behöver referens. Efter examen söker du BT och eventuellt flyttar/byter ort för att få en tjänst. Eventuellt får du vikariera i något år. Många skaffar barn under AT, AT är 18 - 24 månader men är du föräldraledig får du lägga på det. AT lönen är väl runt 30 - 36 (vet inte var det ligger just nu).
Efter AT så behöver du välja inriktning och påbörjar en ST, under ST är du inte heller fri utan kan bli utplacerad och då det är en utbildningstjänst så måste du gå kurser, fylla i mål etc. Det finns typ 60 inriktningar så om du gillat utbildningen kommer du garanterat hitta något som passar dig. Många skaffar barn under ST efter man fått fast kontrakt. Det känns otryggt att skaffa barn mellan tjänster då du inte vill bli diskriminerad vid anställning. ST läkare tjänar drygt 50 000 beroende på ort och specialitet. Om du valt en jourande specialitet jobbar du kväll, helg och natt. Du kan ofta ta en del extra ledigt på grund av detta.
Om du är genomsnittlig (får vänta kanske 1 år på AT, får 1 - 2 barn och tar föräldraledigt) kommer du om ca 13 - 15 år vara färdig specialistläkare. Du får nu en lön på ca 80 000 i dagens valuta. Du är dock inte samma människa som du var för 13 - 15 år sedan och har nu helt andra värderingar i livet än när du var 20. Du tänker att du är färdig men inser att det är egentligen först nu som vardagen som färdig läkare börjar, de senaste 15 åren har bara varit uppvärmning. Du har dock en stabil lön och du har jobb resten av livet.
Jobbet är i princip bara att ta kritiska beslut kring folks liv och hälsa, så det är ju i sig själv ångestframkallande ibland. Det kräver energi och mod, ibland blir man ju helt slutkörd av det. Rent ekonomiskt är det stabilt, alla får i princip samma lön oavsett hur bra/dålig man är och du är garanterad en bra livsinkomst.
Eftersom att jobbet är så invasivt mot privatlivet funkar det inte om du inte gillar det. Så ja jag tror det är ekonomiskt ett bra val men det är också en livsstil du väljer. Det är bra att du inte är lästrött för som läkare är det obligat att fortsätta lära sig saker tills man slutar vara verksam
Skit i basåret. Läs in kurserna på distans ex Hermods etc. Det går snabbare och du kan köra i ditt eget tempo. Du kan dessutom resa runt i världen under tiden.
Du är inte 2år sen. Det är något som bara finns i huvudet på folk som levt i en gymnasiebubbla.
Jag räknar med att man kan arbeta som läkare, om man vill, fram till man är 70-75år. Jag tror det känns ganska bra att vara högavlönad, respekterad och behövd vid pensionsåldern.
Det är dåligt betalt fram till ST där lönen är runt 55 men om man gör något med jourer så är avtalet ganska bra ännu. Så ca 65. Dessutom ger ev jourkomp dig möjlighet att vara ledig 4-6 veckor utöver semestern.
I tillägg gör du något som är på riktigt. Jag har inga höga tankar kring journalistyrket.
Go for it TS! Läkare är ett fantastiskt yrke där man gör skillnad på riktigt och är garanterad en riktigt bra lön. Man behöver dessutom inte lägga pengar på A-kassa för man kommer aldrig gå arbetslös med en svensk läkarlegitimation. Perfekt för ngn som är en trygghetsknarkare. Dessutom ett helt AI-säkert jobb.
Se inte tiden mellan nu och specialistlegitimation som lång eller jobbig - det kommer bli kanske den bästa tiden i ditt liv. Man har det superbra som läkarstudent och läkare under utbildning. Det är dessutom jättemånga som är några år äldre när de väl börjar på programmet. I min kurs tror jag 22 eller 23 var medianåldern vid start av utbildningen.
Läkare är ett stabilt och välbetalt jobb. Du kommer osannolikt bli så rik som om du hade lyckats bra inom juridik eller finans men du kommer fortfarande ligga långt upp i lön.
Flera i tråden pratar om AT, det är inget som existerar sedan flera år för de som söker om. Läkarprogrammet är numer 6 år plus minst 5.5 års ST som inkluderar BT. BT är bastjänstgöring och ersätter AT men är kortare, 6-12 månader. Går allt på räls så är du färdig till du är 35. Om utbildningen är dålig eller om studenterna hade behövt vara tåligare låter jag vara osagt men på stort universitet i Sverige ligger nu frekvenser som hoppar av eller skjuter upp studier på över 60%. Vill du bli läkare är det ett fantastiskt jobb och det kommer dröja länge innan du blir ersatt av AI. Vill du inte bli läkare helhjärtat är det ett riktigt dåligt val
Tryggt ekonomiskt, absolut! Som nämnts tidigare i tråden, välj dock främst efter intresse. Du skrev också att du är trygghetssökande, vet inte exakt vad du lägger för betydelse i det ordet, men tänk på att man som läkare ofta måste fatta beslut under tidspress och många ggr innan man har all information man önskar.
Men karriärmöjligheterna är mycket bra, bredden och efterfrågan på rätt kompetens är mycket stor.
Som läkare och dubbelspecialist har jag ett mycket välbetalt konsultavtal och lever på att bristen på specialister är total.
Risken är dock att arbetsmiljöerna inom vissa förvaltningar är toxisk, mycket ansvar med massa organisatoriska krav som är gränslösa.
Själv var jag ett par år in på “20” talet arbetslös och bestämde mig för att läsa upp matte och fysik på komvux, så att jag skulle ha behörighet till basåret, för att senare komma in på Civ Ing Rymdteknik. Har nu jobbat internationellt mer än ett decennium i rymdbranchen och känner att det blev rätt. Räknar jag in pengarna så blev det nog jätterätt. Tjänar obekvämt bra känner jag, men så länge de är beredda att betala det, tar jag det :).
Men välj inte yrke efter pengar, vill du bli läkare så bli läkare. Och skulle du ångra dig kan du skriva artiklar och bevaka medecinvetenskapområdet.
