Välj aldrig bort något som du brinner för pga. Tiden det hade tagit att uppnå det. Tiden kommer passera oavsett. Utifrån hur du skriver så finner jag det som en självklarhet att du bör plugga till läkare.
4 gillningar
Ett litet sidospår, men är det statistiken för just Läkare eller överlag? Upplever att det var ungefär samma, eller ännu mer, på de teknikrelaterade utbildningarna när jag pluggade.
1 gillning
Första terminen av nya utbildningen (nuvarande termin 7 eller 8) på läkarprogrammet som hör till sjukhuset jag jobbar på
2 gillningar
Lite äpplen och päron. En viss andel av sena avhopp i alla fall beror nog på att student som läser IT eller liknande ofta kan få bra jobb även innan examen . Kanske får personen ett vettigt sommarjobb och blir erbjuden att fortsätta på en intressant tjänst med bra lön när hösten kommer.
KAN vara en nackdel om man söker jobb i framtiden att inte ha examen på vissa stora företag kanske ?.
Väldigt många företag bryr sig inte ett skvatt när du fått en massa kunnande och erfarenhet efter säg 10 års arbete.
1 gillning
Så är det nog, men de allra flesta avhoppen i D och IT klasserna skedde redan första året.
1 gillning
Det har lönat sig historiskt och kommer förhoppningsvis göra det i framtiden men det är ingen självklarhet. Läkarlönerna sjunker realt och det finns ingen opinion för ökad lön som det finns för sjuksköterskor exempelvis.
Med det sagt, om du verkligen drömmer om att bli läkare och har möjligheten så självklart ska du åtminstone testa. Men många yngre läkare känner hopplöshet över löneutvecklingen ovan, du kommer förmodligen också göra det, jag tycker att du ska veta det innan du börjar.
3 gillningar
Gällande CSN-lån är det dock ingen dum idé att ta lånedelen men att spara den eller till och med investera om man är okej med riskerna.
3 gillningar
På ämnet säger jag kör på det du tycker är roligt. Du riskerar inget eller väldigt lite i din ålder. Svårare när du är äldre och eventuellt har barn, lån med mera. Jag uppfattar inte att du har något annat alternativ än just läkare heller så känns som att det är en icke-fråga.
1 gillning
Sådant hinner ändras så inget man ska basera beslut på. Vidare finns ju möjligheten Danmark och Norge också om man vill tjäna in en del efter AT. Har flera fd kollegor som gjort det, t.ex. en jag minns som fick boende och resor betalt, väldigt konkurrenskraftig lön samt något så udda (men uppskattat) som fri fiskerätt där han bodde. Något högt tempo eller långa veckor var det inte heller.
Men i sak är det rätt att man som läkare är relativt utsatt då det i princip bara är regioner som anställer merparten och det är kartelliknande verksamhet tack vare SKR. Bättre för en del andra vårdyrken där exempelvis kommuner drar upp lönen rejält.
2 gillningar
Jag tror att du pekar på en viktig faktor att ha i åtanke. Enligt mina läkarvänner försämras även arbetsvillkoren och arbetsmiljön. Det behöver inte vara så för evigt men det är något som det krävs politiska satsningar för att komma tillrätta med. Det är också som du säger, den allmänna opinionen ömmar inte direkt för läkare.
2 gillningar
Beror nog mycket också var man jobbar. Skulle själv aldrig någonsin arbeta som allmänspecialist om jag var läkare och bekanta som arbetar på akuten beskriver rent sviniga arbetsförhållanden. Sen finns det andra som arbetar mer elektivt som t.ex. ÖNH som verkar ha det bättre rent generellt.
2 gillningar
Välj efter den arbetsmiljö och arbetssituation du vill ha. Du vill ha lätt att få jobb verkar det som. Alltså är journalist uteslutet. Som läkare får du lätt jobb men du får andra stora nackdelar såsom hög press, lång utbildning, jour, ansvar, övertid, dålig arbetsmiljö, stressigt, dålig kultur, ständiga nedskärningar, tvingas jobba på plats, ev tvång att jobba natt, ålderdomliga hierarkier att förhålla sig till, svårt att släppa jobbet när du gått hem osv. Är du okej med detta till förmån för de eventuella fördelarna du ser?
Oavsett vad du väljer håller jag dock med om att du ska lägga ned journalistiken. Att inte behöva kämpa som ett djur bara för att få jobb (med dålig lön) känns som ett rätt grundläggande problem man ska undvika
1 gillning
Efter utbildningen har du ett par rejäla skitår med osäkra anställningar. Vik innan BT, sedan BT, sedan vik innan ST. 6 månader i taget. Räkna inte med någon imponerande lön och väldigt ovanligt med fast anställning innan ST. Svårt att få lån utan fast anställning.
Handels? Civilingenjör?
2 gillningar
Vilket BS!
Marknaden är fantastiskt bra för läkare, det är inga skitår det är läroår, väldigt stimulerande och utvecklande.
Så är det väl i alla jobb?
En specialist i allmänmedicin tjänar upp mot 90-100 tkr/månad efter ST på 5-6 år. Utbildningen betald som ST-läkare runt 60 tkr.
BT tjänar runt 35-40 tkr.
Få yrken har den löneprogressionen!
Jag har inga problem med att få lån utan fast anställning.
6 gillningar
Okej, förlåt. Efter examen kan hon räkna med ett par fantastiskt stimulerande år med tillfälliga vikariat på 6 månader i taget. Hon vikarierar inte för någon men anställningen kallas ändå för vikariat. Klagar hon på att hon behöver jobba över utan ersättning så lär “vikariatet” inte bli förlängt. Efter ett tag kommer hon få lära sig termen utlasad. Det betyder att anställningen inte blir förlängd eftersom hon då enligt LAS (lagen om anställningsskydd) måste erbjudas en fast anställning.
Förut var första problemet att få AT, nu är den flaskhalsen på väg att ersättas med flaskhalsen BT.
Efter AT vill hon förmodligen ha ST. Ny period med “vikariat” innan anställning som ST.
En specialist i allmänmedicin kan absolut tjäna 90-100k efter examen och:
- vik innan AT Xår
- AT 1,5-2år
- vik innan ST Xår
- ST 5år
5 gillningar
Som tidigare påtalats håller läkaryrket helt klart på att förlora sin attraktionskraft. Reallönerna sjunker, finns inget som tyder på att detta kommer förändras då det saknas marknadskrafter och incentiv att vända utvecklingen. Arbetsmiljön är dålig på många kliniker, 1/3 av läkare innan specialistbevis (dvs 1/4-1/3 av ditt yrkesliv) funderar på att lämna yrket. Om du kan tänka dig att bli en mindre populär specialitet (typ allmänmedicin, psyk) så kan du få ST i princip vilken del av landet som helst, men vill du få en mer populär ST någonstans där många vill bo måste du ha tur med kontakter och/eller offra fritid på obetald forskning och obetald övertid.
Jag har haft tur, har hittat en bra klinik inom en specialitet jag älskar både teoretiskt och praktiskt. Tyvärr ligger den kliniken inte i den stad där jag egentligen vill bo, men man kan inte få allt. Har många vänner i storstäderna som slavar på inom specialiteter de egentligen inte vill jobba med för att de inte lyckas säkra en plats där de verkligen vill vara, vissa av dem har blivit riktigt förbittrade med åren.
De jag tycker mest synd om är dock de vars personligheter inte riktigt passar så bra i lärarrollen. Som läkare ska du ta mängder med livsavgörande beslut, det ska gå hyfsat snabbt och du kommer inte ha all information du vill ha. Allt handlar om sannolikheter och du kan inte eliminera risken att du “missat” en sjukdom när du skickar hem någon från akuten trots att allt ser bra ut enligt skolboken och riktlinjer. Du kommer också göra fel som du inte kan skylla på statistiska anomalier. Du kommer döda/skada någon, sannolikt flera i din karriär. Kollegor som är neurotiskt lagda, perfektionistiska och ofta ifrågasätter sina egna beslut mår inte bra av detta. Samhället målar upp en bild av att den väldigt noggranne och medkännande läkaren är idealet, men för att fungera som läkare och människa är det viktigt att ha en viss distans mellan sin person och sin yrkesroll, i alla fall för de flesta. De jag upplever drabbas hårdast är de som har lite “duktig flicka”-självbild.
Poängen med ovanstående är att läkare kan vara ett fantastiskt yrke, personligen ångrar jag inte mitt val. Du får dock rannsaka dig själv och fundera på vad det är du söker efter i lärarrollen. Fundera på hur låst du är till en viss plats och vilka specialiteter du kan tänka dig, går den ekvationen ihop? Glöm inte heller att du kan bli specialist-ssk inom t ex IVA eller narkos och tjäna typ som en ST-läkare, men med en kortare, mindre krävande utbildning där du säkert kan arbeta parallellt, en bredare arbetsmarknad där du kan jobba var du vill och mindre ansvar/etisk stress på jobbet. Du får ändå jobba med något väldigt meningsfullt, och kommer aldrig behöva tvivla på varför du går till jobbet.
6 gillningar
Jag säger bara: skit i ekonomin och följ din dröm. På riktigt. Gör det du brinner för. Allt i livet är inte pengar. Jag har en lång utbildning i bagaget, valde en sån där på fem år och sen ett år praktisk tjänstgöring, jobbar nu sen fem år tillbaka i det yrket och älskar det. Tjänar jag mest? Nä. Tjänar bra men verkligen inte som en läkare, vd eller typ börshaj. Bryr jag mig? Nä. Jag älskar mitt yrke, har aldrig tvivlat på att det var rätt för mig, så välj du med HJÄRTAT. Ditt liv kommer att vara mycket jobb - gör inte detta val baserat på ekonomi. Du är så ung - satsa på något du är intresserad av så löser sig resten av livet fint sen, oavsett vad du tjänar och när.
Stort lycka till 
2 gillningar
En metod de försökte lära oss på ingenjörsutbildningen var att specificera krav först. Sedan rangordna eller poängsätta dem. Sedan skulle man hitta på och jämföra så många alternativ som möjligt. Inte ett.
Jag fattade inte varför förrän jag började ta in offerter till vårt hus. Samma jobb kunde skilja tiotusentals kronor. Eller som i veckan när jag köpte löparskor; samma modell kostade plötsligt 300 kr mindre mha en prisjämförelsesida. Valet blir som en förhandling där man vill ha så många alternativ som möjligt.
Men när det gäller yrkesplaner är ju den klassiska frågan tvärtom “Vad vill du bli när du blir stor”, istället för börja med; “Varför?”.
Edit: Både lönen och yrket är s.a.s. medel, inte mål. Roligare att jämföra framtidsyrken om det är som en skattjakt där man hittar alternativ som bättre och bättre matchar ens mål.
2 gillningar
Räcker nog med det här inlägget för trådskaparen. Gillar sammanfattningen och även att du avslutar med tipset om just sjuksköterska och då relaterat till arbetsmarknad. Har flertalet kollegor som är specialist-ssk som gått till exempelvis kommuner i en period när man har småbarn och större krav i privatlivet, vill få upp lönen eller bara helt enkelt inte vill att leva för att jobba utan jobba för att leva. Detta trots att de är enormt överkvalificerade för att arbeta inom kommun. Samtidigt har jag läkar-kollegor/vänner i småbarnsåren som sitter i en rävsax de inte kan ta sig ur utan att ta stora beslut (byta specialitet, byta stad eller till och med land) för att det är regionen man kan jobba för och ingen annan.
2 gillningar