Jornalistik är jättekul i 20-30-årsåldern. Sedan blir det svårt att få jobb, dåligt betalt och dåliga villkor eftersom det är stor konkurrens (och åldersdiskriminering) inom mediebranschen. Om du har tänkt på läkaryrket sen du var liten skulle jag valt den banan om jag var du. Om du blir osäker under resans gång kan du ta sabbatsår/tjänstledighet/studieuppehåll och testa göra nåt annat. Och det är också okej att ändra sig om det känns fel, glöm inte det🙂
Jag håller inte alls med. Vad man “brinner för” vet man knappt när man är 20 och än mindre vad man kommer brinna för hela yrkeslivet. Någon grov inriktning kanske man kan tänka sig genom att utesluta allt man verkligen inte är ämnad för, men annars tycker jag man ska välja efter vilken typer av arbetsförhållanden man vill ha snarare än det exakta innehållet i arbetet. Skulle nog till och med vilja gå så långt som att säga att “följa sitt hjärta” är bland det sämsta tipsen man kan ge en ung person som ska välja yrkesväg i livet. Många har verkligen fått lida mycket och länge på grund av det där tipset.
3 gillningar
Min fru är läkare och baserat på hennes lön och arbetsmiljö skulle jag inte rekommendera att bli läkare om det inte är något man verkligen brinner för. Som ingenjör har jag högre lön än min fru även om hon på sikt troligtvis lär tjäna mer. Men framförallt har jag ett väldigt flexibelt arbete och stora möjligheter att påverka min arbetssituation och kan lätt byta riktning på min karriär om jag skulle vilja.
Med det sagt så är läkare ett mycket mer meningsfullt jobb än vad de flesta ingenjörer jobbar med!
2 gillningar
… och jag håller inte med dig. Hade jag följt dåvarande arbetsvillkoren hade jag inte valt mitt yrke. Under utbildning och åren efter examen har det skett förbättringar i rasande fart. Fasen vad jag hade ångrat mig om jag inte följt mitt hjärta för att sedan se hur arbetsmarknaden förbättrades något enormt.
Att följa sitt hjärta, magkänsla och så vidare är ofta det enda man kan (och ska) göra som ung för man saknar erfarenhet och kan som alla andra inte se in i framtiden. Verkar som att du ser följa sitt hjärta, magkänsla och så vidare som motsatsen till att se verkligheten och göra informerade val. Det är feltänk i så fall.
Vi får enas om att vi tycker olika. Vissa väljer utifrån hjärtat, andra hjärnan. Jag var 15 när jag insåg att det bara fanns en väg för mig men det är ju bara anekdotiska bevis. Arbetsförhållanden är inte helt enkla att föreställa sig, mina var annorlunda än jag tänkt mig kan jag säga. Svårt att teoretiskt tänka ut vad man vill ha för “arbetsförhållanden”, men du menar kanske förutsättningar för att få jobb etc.
1 gillning
Detta forum är extremt fixerat på att tjäna pengar.
Såklart är det få yrken som lönar sig likt läkare att utbilda sig till.
Saknar man förmågan att tänka, analysera, fatta beslut utifrån vetenskapligt perspektiv, hantera emotionella krav och bygga förtroende.
Då ska man inte bli läkare.
Det gäller att hantera balansen mellan krav och resurser, våga säga nej.
Behovet av kompetenta läkare kommer bara öka,
som konsult kan du räkna med väldigt fin avkastning per insats.
Sedan är många hobbyexperter här snabba att påpeka att arbetsmiljön är dålig, men få verkar ha erfarenhet som uttalar sig.
Dåliga arbetsmiljöer finns i alla yrken, fördelen som läkare är att du lätt kan byta den som få kan.
Det tar tid att bli en riktigt bra läkare,10 år för att lära sig yrket och ytterligare 10 år att lära sig av sina misstag.
Orkar inte läsa igenom hela tråden men jag läste naturvetenskapligt basår. Allmänbildande och ger god förståelse för problemlösning i allmänhet. Jag skulle slå ett slag för att kolla upp om du får studielån återbetalt fortfarande. Jag lånade 70 000 kr när jag läste basår och fick 50 000 amorterat (25 000 när jag påbörjade juristprogrammet och 25 000 när jag slutade) för att jag påbörjade och klarade av en högre utbildning.
Utbildningen i sig var inte superkrävande och man skulle hinna med extrajobb. Jag rekommenderar dig dock att leva lite och strunta i att spara pengar när du studerar. Det är karaktärsbyggande år och du kommer ha gott om tid att bygga en bra pension om du blir läkare såhär tidigt i livet. Att jaga ekonomisk trygghet när omgivningen har kul kan vara ensamt. Farsan var läkare och har ca 85 % av sin lön i pension, ett avbetalat hus och en miljon på banken. Han har inte gjort ett skit åt sina pensionsplaceringar och typ endast sparat i Nordea Sekura. Läkarförbundet har bra avtal och utbildningen betalar snabbt av sig. I synnerhet om man saknar moral och stafettar…
Sluta skolan. Ta dina pengar och åk ut och backpacka ett år och fundera, festa och träffa människor.
Är du så duktig så du kan bli läkare, fundera på tandläkare om du kan tänka dig att bo på vischan där det är brist. Då kan du slippa att behöva jobba inom Regionen.
1 gillning
Kör! Sadlade själv om till läkare sent i livet, började läkaprogrammet när 32 år gammal. Nu varit specialistläkare i 6 år, supernöjd med mitt val. Det finns en anledning till att läkare pratar mycket jobb när vi träffas, vi har ett väldigt roligt, utmanande och utvecklande arbete! Och du har enormt stora möjligheter göra mycket utöver själva patientarbetet om du så önskar! Och bra lön när färdig men faktiskt inte det viktigaste. Och som många andra skriver, du kan oftast lätt jobba vidare efter pensionsålder - de flesta gör det för att de tycker det är kul, inte för att de behöver pengarna.
8 gillningar
Väldigt stimulerande och utvecklande att vara läkare, utmanande och utvecklingen går verkligen framåt.
För att lyckas måste man arbeta hårt, aldrig släppa sin strategi och vara ödmjuk och aldrig ge upp!
Vaknar man upp med den tanken varje dag kommer man aldrig misslyckas!
Nu har jag inte läst allt man jag tycker du ska tänka på att det bästa att få som barn är tid med sina föräldrar. Det “kostar” inte mycket (om man inte räknar potentiell lön 
). Viss lön är viktigt men det är långt ifrån viktigast. Jag växte upp med resor i husvagn i Sverige och som barn saknade inte jag gran canarias pooler och chicken nuggets
Jag lever som att de flesta viktiga saker löser sig… Jag är nöjd så länge jag har ett utvecklande jobb, tillräckligt med pengar och en familj att älska (ibland är det “svårt”, får man säga så? ).
1 gillning
Utifrån det du beskriver, byt och läs till läkare.
Jag hade tänkt göra det, gjorde sedan lumpen som tekniker och hade släktingar som var bra på att övertala mig om hur stressigt det skulle vara att jobba som läkare och tyckte att jag borde läsa till ingenjör istället.
Efter vad jag hört av andra hade jag tänkt att en civilingenjörsutbildning skulle vara utmanande och utvecklande, men märkte ganska direkt att det var väldigt mycket lättare än jag hade hoppats.
Under andra året kände jag att jag valt fel och borde läst till läkare ändå, men bytte inte pga att jag inte skulle ha csn-veckor kvar till hela utbildningen (jättedumt iom att jag ändå hade sparade pengar från de tre åren jag jobbat innan jag började plugga).
De första åren som färdig ingenjör var absolut kul och utvecklande, men sedan har möjligheterna till utveckling stagnerat mer och mer. Säkert till viss del pga egen bekvämlighet.
Håller just nu på att ge ingenjörsyrket en sista chans genom att försöka hitta nytt jobb som är mer utvecklande och känns meningsfullt.
Samtidigt vet jag ju att det, för mig, skulle vara mer utvecklande och meningsfullt att jobba som läkare, och jag skulle få jobba med människor i större utsträckning. Mycket möjligt att det blir så i slutändan, och skulle väl då vara 50-55 som färdig specialist, men som flera skrivit så kan det ändå vara 20-25 år kvar att jobba då, för att det är kul och utvecklande.
Gör inte samma misstag som jag, utan byt om det är vad du känner. Skulle du känna igen att det är fel, så byt igen. Bättre att lyssna in sina känslor och göra det som du mår bra av, det är mycket mer värt än extra pengar eller att ha uppnått något vid en specifik ålder 
.
Och, Lycka till!
1 gillning
Tycker bara hon ska känna till vad hon ger sig in på om hon väljer att gå läkarprogrammet. Det är inte samma sak att komma ut som nyexaminerad idag som det var för 25 år sedan.
Brukspatron landstinget är inte alltid så sugna på att följa regler och avtal. Förhandlingspositionen som nyexad eller nyleggad är inte särskilt bra. SKR/landstingen vet att de i stort sett har ett monopol så om de går ihop och vägrar förhandla har du inte mycket att sätta emot som specialist heller. Sätt dig bara in i hur situationen ser ut innan eller tidigt i utbildningen så du inte blir chockad när du lagt 6 år på att gå en utbildning.
Sedan är det till stora delar en underfinansierad sektor över huvud taget.
1 gillning
Tack, uppskattar ärligheten! 20-25 var utifrån spannet 50-55, så räknar med till 75 snarare än 80.
Du har såklart rätt i att det inte är speciellt optimalt.
Allmänmedicin är faktiskt en av de specialiteter som lockar mig mest, så det är väl något positivt i det hela.
Kan tyvärr inte NU, utan behöver, beräknat, ca 2-3 år för att lösa ekonomin för det, då csn-veckorna gick till den förra utbildningen.
1 gillning
Är du läkare, vad grundar du på detta antagandet på? Är det spekulation eller en tro?
Marknaden idag är mycket friare, lönerna varierar kraftigare åt båda hållen.
Är du bra i det du i kombination att du att marknaden är till din fördel. Då tjänar du grymt bra.
Det är fri lönesättning och inga tarifflöner
Vill inte skryta om vad jag tjänar, men drar in netto lika mycket som en specialist tjänar brutto och har ändå lika mycket kvar i företaget eftet bolagsskatten
Som läkare kommer du ha en fantastisk marknad, fler bli äldre behover av vård är omättligt.
Kör på och lår din dröm driva dig, skit i hobbyexperterna 
Enligt min mening har @alternativkostnad och @Noomi skrivit bland de bästa och mest nyanserande svaren i tråden. En utmärkelse är på sin plats:
Läkaryrket är på många sätt ett fantastiskt yrke men det är också viktigt att vara ärlig och inte sopa den osminkade sanningen under mattan; att det är ett yrke som kan ha sina avigsidor.
För min egen del är den största avigsidan med yrket etisk stress och att det från och till kan vara emotionellt betungande. Att grubbla över om jag har gjort rätt, om mitt beslut orsakat risk för liv och lem och om patienten jag handlagt lever när jag går på mitt nästa pass… ja det är inte alltid den bästa huvudkudden. Om man tillåter det, kan yrket äta upp en. Det fina är att det går att byta till en specialitet man trivs bättre med, men det är nog bättre att var efterklok före. Det går alltid att lära sig den hårda vägen, men det är inte det mest njutbara sättet att lära sig och det är ett dyrköpt sätt att skaffa sig självkännedom.
Det som är fantastiskt med läkaryrket är att man kan välja bland vitt skilda specialiteter (från negligerbar stress till fullt blåljus), så att det nog alltid kommer gå att hitta ett yrke man trivs med, oavsett ens eget kynne.
Det är nog dock viktigt att i förväg försöka klura ut vilken specialitet som passar ens kynne och undvika att hamna i en roll där man kommer vantrivas. Ofta kan det vara klokt att under vikariat snegla på hur ens seniora kollegor har det och hur dem mår, och ställa sig frågan: Vill jag vara där om 5 år? Det är nog även klokt att i valet av specialitet inte enbart stirra sig blind på prestige, lön och vad som är spännande utan att också väga in om det är en specialitet med en dräglig vardag som man kommer mäkta med ett helt yrkesliv.
För den som står i valet och kvalet av specialitet kan jag varmt rekommendera boken How to Survive in Medicine: Personally and Professionally. Och för den som behöver en dos av mörk humor om läkaryrkets avigsidor kan jag inte nog rekommendera This Is Going to Hurt.
Sammanfattningsvis är dock läkaryrket ett fantastiskt yrke, ens arbete känns alltid meningsfullt, man känner att man gör nytta nästan varje dag, det är intellektuellt stimulerande, det är stor variation av arbetsuppgifterna och oftast är ingen dag den andra lik… och det som kanske är viktigast av allt: man har aldrig tråkigt på jobbet (… även om man i vissa stunder önskar, att det just där och då, gärna kunde få vara lite mer tråkigt).
Läkaryrket är absolut inget jag vill avråda från. Är det något man brinner för ska man såklart ge det en chans. Men det är bra att redan från början ha en klarsynt bild av vad man ger sig in på. Man behöver under sin karriär noga rannsaka sig själv och fråga sig: Hur vill jag ha det på jobbet och hur vill jag må när jag stämplat ut?
5 gillningar
Jobbar du på HR eller är du regionpolitiker?
Det är inte fri lönesättning när regionerna går ihop. Möjligheten att förhandla är i de flesta fall mycket begränsad. Det är ofta just tarifflöner.
Enligt senaste 5-årsplanen från CCCP/SKR ska man sluta ta in hyrläkare. Det var sista tillflykten för många som fått nog. Eftersom du förmodligen inte är läkare utan ett troll kan du testa googla på nationellt hyrbemanningsavtal.
3 gillningar
Dessvärre finns det tråkigt nog också en ekonomisk verklighet som läkare måste förhålla sig till. Måste kännas jobbigt ibland kan jag tänka mig. Ska jag skicka den där MR- remissen och ta dessa prover?
Frågan är alltså om läkaryrket är värt det ekonomiskt.
Då är mitt tydliga svar, som erfaren läkare, nej.
Om du kan bli läkare kan du komma in på vilken utbildning som helst och förmodligen vara en av de bättre studenterna. Jag är helt övertygad att, om jag hade blivit t ex elektriker eller rörmokare, och lagt ner den professionalism och tid i de yrkena som jag lagt ned i läkaryrket, så hade jag varit betydligt rikare idag.
En annan aspekt - jag får lite intryck att TS har en del drag av perfektionism. Då kan det vara väldigt tungt att vara läkare eftersom allt i slutändan handlar om sannolikheter och därtill har du aldrig förutsättningar att göra ett perfekt jobb - långt därifrån.
3 gillningar
Det där är sällantvett reellt problem. Visst, patienten kan vilja göra den-eller-den undersökningen och man måste säga nej eftersom det inte är medicinskt rimligt. Men om en undersökning är medicinskt påkallad kan man beställa den. Dock inte överallt (du beställer som regel inte en MR på akuten) och patienten kan få vänta för länge på undersökningen. Men läkare behöver inte sitta och bolla pengar i huvudet.
3 gillningar