Personporträtt: Caroline intervjuar Jan om hans (och deras) livsresa 🙈

Efter avsnitt 328 där jag intervjuade Caroline utifrån era frågor, fick hon feeling och ville göra samma sak med mig. Därför är veckans avsnitt lite (eller ganska mycket) utanför min komfortzon, både för att jag inte fick ha kontroll och för att vi pratar om saker som ligger mig nära som person (mycket enklare prata om ekonomi). 

Vi tar avstamp i det som jag alltid fick höra från mina föräldrar kring:

“Var duktig i skolan så att du kommer in på ett bra gymnasium, var duktig på gymnasiet så att du kommer in på en bra utbildning, var duktig på högskolan så att du får ett bra jobb…”

och hur vägen var utstakad kring att därefter gå vidare till Ericsson efter åren på LTH, men hur det gjorde mig deprimerad. Resan därefter gick vidare som studentkonsult där jag insåg hur de fakturerade 450 kr/h för mig medan jag bara fick 150 kr/h.

Hur jag sedan startade bolag, inte för att jag hade någon världsförbättraridé, utan för att jag insåg att jag kunde få fler teknikprylar för samma pengar om man slapp betala moms och kunde använda oskattade pengar.

Vi pratar om hur jag tyckte att Caroline hade en dålig attityd till pengar, så jag köpte en självhjälpsbok till henne i julklapp (ja, det landade exakt så som du tror det landade) och hur det var starten på vår ekonomiska resa. Särskilt genom att jag jobbade ett par år på Balansekonomi som gav mig en större förståelse för de mjuka värdena, coaching och personlig utveckling men hur jag saknade den konkreta ekonomibiten som jag fick utlopp för via RikaTillsammans.

Det är alltid svårt att minnas i efterhand (särskilt när man inte får förbereda ) men jag tror att jag lade ut den första RikaTillsammans-portföljen på Nordnets Shareville 2014, Nybörjarportföljen (60/40) januari 2015 och barnportföljen (90/10) 2016. Sedan dess kan jag med säkerhet säga att det var mer eller mindre all-in indexfonder. Dessförinnan var det all möjlig skit som vi testade och där det mesta inte fungerade.

Vi pratar även om hur jag egentligen är mer intresserad av att hjälpa till än själva investeringshantverket och hur det har varit tur att det dessutom går rakt i linje med att investera passivt. Hur min psykolog ville att jag skulle “odla min inre trädgård” och jag tänkte “vilken jävla trädgård?” och mycket mer… 

Ja, det är ett lite annorlunda avsnitt, så jag hoppas att du gillar det. Nästa vecka blir det avsnitt om försäkringar så då är vi tillbaka i det lite mer hårda, konkreta och ekonomirelaterade.

Tack för denna veckan,
Jan och Caroline

Sammanfattning

Nedan följer en sammanfattning gjord med hjälp av våra AI-assistent

Reklam för vår Patreon-community | Tack för ditt stöd 🙏

Det är tack vare sponsringen och stödet som vi får via Patreon som vi kan driva RikaTillsammans. För det här är vi väldigt tacksamma. Det är inget som vi tar för givet. Stort tack till dig som stödjer oss. 🙏

Men! Vi vill självklart även ge något tillbaka. Därför får du som blir en del av vår Patreon-communty bland annat följande:

• Reklamfri podcast + forum - det minsta vi kan ge dig är att du får tillgång till podcast- och video-avsnitten samt forumet utan reklam.
• Extra-material - redan idag finns det över 300 inlägg och ca 40 extraavsnitt i FikaTillsammans-podden som är exklusiva för dig på Patreon. Det är allt från inspirationsföreläsningar, bonusmaterial, intervjuer, analyser av investeringar och mycket annat.
• Prioriterade svar på kommentarer - jag har ingen möjlighet att personligen svara på alla kommentarer och trådar på Youtube, Facebook, Instagram, bloggen, forumet - men här på Patreon, som t.ex. i "Ställ en fråga du har funderat på"-tråden svarar jag på alla kommentarer.
• Förslag på spekulationer till Lekhinken - på Patreon unnar vi oss att från tid till annan komma med tips på "teckna-sälja"-spekulationer vid börsintroduktioner, alternativa investeringar (t.ex. vin) och annat som kan vara intressant jämte ens bassparande i en indexfond / fondrobot.

Du kan läsa mer och själv välja vilken nivå du vill stödja oss på:

Tack till dig som sponsrar eller överväger att sponsra oss via Patreon. Det gör det möjligt för oss att driva RikaTillsammans. 🙏

Transkribering av hela avsnittet

Nedanstående transkribering är gjord med hjälp av en AI-assistent. Det kan innebära att den inte är ordagrann och kan innehålla fel.

Jan: Välkommen till avsnitt 331! Denna gång är jag faktiskt i det okända, då Caroline har överraskat mig efter 330 avsnitt. Jag ser fram emot detta med spänning. För er som har följt oss, har ni märkt att vi närmar oss julen och efter januari brukar vi köra några klassiska ekonomiavsnitt, eftersom många av oss har nyårslöften om att ta hand om vår ekonomi. Så nu ska vi vara lite ”wild and crazy” och göra något annat.

Caroline: Jag fick ett helt avsnitt själv där du ställde bra frågor och fick hjälp från vår community. Så jag tänkte, varför inte göra ett avsnitt om Jan också? Han är faktiskt en intressant person, och jag tror att många av er håller med mig. Så vem är egentligen personen bakom RikaTillsammans?

Jan: Det kommer definitivt bli spännande. Jag har ingen aning om vad som kommer att hända.

Caroline: Så låt mig presentera dig, Jan.

Jan: Det är faktiskt lite skrämmande.

Caroline: För de som är nya i podden eller inte har hört presentationen tidigare, Jan är uppvuxen i Malmö med tjeckiska föräldrar som kom till Sverige på 1980-talet.

Jan: Min pappa flydde från Tjeckoslovakien när Sovjet invaderade 1968, och min mamma kom hit på 80-talet, och jag föddes 1981.

Caroline: Du gick i skola i Malmö och när det kommer till din utbildningsbakgrund har du studerat till civilingenjör med inriktning mot teknisk fysik vid Lunds Tekniska Högskola 2000-2005. Det var för att hålla alla möjligheter öppna, en bred utbildning.

Jan: Ja, det stämmer. Sedan jag var liten har mina föräldrar sagt att vi ska ha det bättre än de hade det. Vi hade det ganska bra även om vi kanske inte märkte det när vi var små. Jag minns de tre resor vi gjorde under min barndom. Jag har alltid blivit påmind om att vara duktig i skolan så att jag kunde gå på en bra gymnasieskola, vara bra på gymnasiet för att få en bra utbildning, och sedan någonstans är det som att målet är nått.

Min mamma brukar skoja om att hennes jobb var klart när vi hade fått en utbildning och blivit en del av det svenska samhället. Jag valde naturvetenskap för att det var det bredaste alternativet på gymnasiet. Jag visste inte riktigt vad jag ville bli, men jag visste att jag inte kunde bli läkare eftersom jag svimmar om någon skär sig. Du har till och med skällt på mig när du har skurit dig.

Caroline: Vilket jag fortfarande gör ganska ofta när jag behöver hjälp med skärsår.

Jan: Ja, så här blev det. Jag valde teknisk fysik eftersom det ansågs vara den bredaste ingenjörsutbildningen. Även om jag inte riktigt älskade fysik eller matte, tyckte jag att datavetenskap var kul. Som 18-åring var jag dock inte så smart och trodde att jag borde välja något tråkigt som jag inte gillade.

Caroline: Teknisk fysik anses vara en av de mest teoretiska utbildningarna på Lunds universitet med mycket matte, fysik och teknik. Jag träffade dig när du var 21 och bodde på en studentkorridor. Det verkade som om din aktiva hjärna inte blev helt nöjd med bara teknisk fysik. Du klarade utbildningen, men du var ofta frånvarande på föreläsningar och studerade hemma.

Betyg säger i princip ingenting

Jan: Jag var långt ifrån den smartaste på teknisk fysik, men jag har alltid följt principen att göra rätt sak på rätt sätt och lägga energi där det ger mest resultat. Jag var inte särskilt intresserad av att göra fel sak på rätt sätt bara för att det var det förväntade sättet att göra det på.

Jag insåg snabbt att de flesta föreläsare var ganska dåliga, jag lärde mig inte så bra genom att lyssna på andra, och det fungerade utmärkt att plugga intensivt i två veckor och klara tentorna med bara ett godkänt betyg. I efterhand har jag märkt att det är den förmågan att lära mig nya saker som jag har nytta av, inte så mycket av de praktiska kunskaperna från ingenjörsutbildningen.

Jag har inte träffat någon som klarat en civilingenjör eller teknisk fysik och sen sagt att de inte kan lära sig något nytt. Jag själv fick göra vissa tentor upp till åtta gånger, som t.ex. i hållfasthetslära. Hållfasthetslära handlar om när saker går sönder och olika krafter som kan påverka det (spänning, töjning och skjuvning). Det var något jag hade svårt för, och professorerna på hållfasthetsinstitutionen delade inte ut exempel-tentor.

Caroline: Då visste du inte vad du skulle förbereda dig på inför tentorna.

Jan: Jag skrev tentan och blev underkänd, skrev en ny tenta och misslyckades igen, och så höll det på. Men efter sex eller sju misslyckanden insåg jag att jag höll på att bygga upp en samling av egna exempel-tentor eftersom man alltid fick facit till tentan man hade skrivit. När det gått typ 2 år efter att jag egentligen skulle ha klarat ämnet, hade jag samlat på mig 6-7 tentor. Plötsligt dök en tenta upp som jag hade skrivit nästan ordagrant för två år sedan. De hade inte ens ändrat siffrorna…. ✌️

Så jag klarade den tentan, eller åtminstone nästan alla frågor. Det roliga var när någon från institutionen ringde mig och gratulerade mig till det utmärkta resultatet. De sa att jag var en av de bästa på länge och ville att jag skulle vara övningsledare nästa termin. Jag försökte komma undan eftersom jag hade mycket att göra den terminen, men det var ganska roligt att jag nu hade ett högt betyg i hållfasthetslära, mitt svagaste ämne.

Caroline: Du verkar komma ihåg det rätt bra.

Jan: Haha, jo, men det viktigaste jag lärde mig var att betyg inte säger så mycket.

Caroline: Ja, det är en rolig historia. Men du hade också tid över för andra saker. Du arrangerade en middag för 150 personer på studentkorridoren och ni tog med er en vägskylt från Köpenhamn hem på tåget och betalade en cykelbiljett för den. Du var väldigt aktiv och jobbade också som konsult, eller hur?

Odla din inre trädgård… vilken j-a trädgård? 🤣

Jan: Ja, det stämmer. Under min tid i Lund hade vi åtta veckors perioder där vi pluggade i sex veckor och hade tentor i två veckor, eller ibland sju veckor och en vecka med tentor. Jag insåg att jag behövde fokusera på att plugga intensivt i två veckor, sedan var det tentavecka, och sedan hade jag fyra veckor ledigt. Under en period kände jag mig ganska nedstämd och funderade över vad jag ville göra med mitt liv. Skulle jag bara klara civilingenjörsutbildningen och börja jobba på Ericsson, som var det som man skulle göra då?

Jag var inte särskilt sugen på det scenariot, så jag isolerade mig en del och gick till och med till studenthälsan för att prata med en psykolog. Det var faktiskt ganska roligt eftersom jag och psykologen pratade massivt förbi varandra.

Jag var en 20-årig civilingenjörsstudent med vad jag upplevde som lyxproblem. Jag hade bra betyg, läste civilingenjörsutbildning och klarade tentorna, men kände ändå att livet var tråkigt. Redan då upplevde jag det som ett lyxproblem.

Caroline: Du var förmodligen inte den första personen.

Jan: Nej, precis. Han sa till mig,

”Jan, du måste odla din inre trädgård.”

Jag tänkte, ”vilken jävla trädgård?” Och han sa att jag måste komma ut ur mitt sociala vakuum. Det är så roligt att jag fortfarande minns dessa fraser 20 år senare.

Caroline: Han menade nog att jag skulle berika mitt liv och göra andra saker, precis som vi säger till vår tolvåring nu när hon har tycker det är jobbigt med betygen. Vi går på broderingskurs, tittar på böcker, ser på filmer tillsammans, bakar, träffar andra människor och gör olika aktiviteter. Det låter ju rimligt, men han uttryckte det kanske på ett sätt som jag inte riktigt förstod.

Jan: Ja, det var först senare, typ tio år senare, när jag läste ”Munken som sålde sin Ferrari” av Robin Sharma, som pratar om att vårda den inre trädgården. Då tänkte jag, ”Aha, det var det han menade.”

Caroline: Det tog ett tag att förstå det.

Jan: Ja, det är det som har blivit en del av min syn på livet, och även i RikaTillsammans pratar vi mycket om att vårda den inre trädgården. Vi frågar om kontoutdragen speglar vad som är viktigt i ens liv. Om träning är viktigt, syns det i utgifterna? Ibland handlar det inte bara om att följa grafer och siffror. Många sparar och blir rika, men de dör med pengarna kvar. Livet pågår ju ändå utanför Excel.

Upplevt många saker lite tidigare än andra

Caroline: Var det bra att du tidigt började fundera över livets mening?

Jan: Ja, om jag skulle reflektera över mitt liv skulle jag säga att jag tidigt upplevde många saker som andra upplever senare i livet. Jag började spara pengar som 15-åring och insåg tidigt vikten av ekonomi, särskilt efter att pappa gått bort 1994.

Jag misslyckades med enskilda aktieinvesteringar och andra investeringar, men jag tyckte det var bra att vi förlorade 300 000 vid 30 års ålder istället för 3 miljoner vid 55. Samma sak med att ”gå in i väggen,” det hände när jag var 21 istället för när jag var 40. Jag sökte terapi för första gången som typ 20-åring.

Caroline: Det var inte så vanligt för en 21-åring då, kanske är det vanligare nu?

Jan: Jag vet inte om det är vanligare nu, men jag har haft kloka människor runt mig som hjälpt mig. Claes Erik Nyman och Dominika Bolejko var några av de äldsta vännerna och som verkligen hjälpte mig ur det där hålet.

Caroline: Hur hjälpte Dominika dig då?

Jan: Dominika är Dominika, helt enkelt 😍. Men hon studerade också teknisk fysik, och vi är ganska lika på den fronten. Dock är hon otroligt socialt kompetent och riktigt bra med människor. Så man skulle kunna säga att hon skulle ha kunnat studera psykologi också. På tal om det, grattis till alla inom IT-branschen med Dominika som en fantastisk projektledare inom IT som förstår människor så bra som hon gör. Jag började jobba vid sidan av mina fyra veckors studier. Jag provade på allt från att undervisa i programmering till att delta i olika projekt som studentkonsult.

Vid den tiden hette det Jobfinder, sedan blev det Academic Search tror jag. Jag tror att Academic Search fortfarande finns kvar, om jag inte har fel. Hur som helst, ganska snabbt insåg jag något. Vänta, de fakturerar 450 kronor per timme för mina tjänster, men jag får bara 150 kronor per timme. Det finns en lucka på 300 kronor någonstans längs vägen. Och eftersom jag alltid har haft en förkärlek för kablar och prylar. Då berättade någon för mig, ”Jan, du vet, om du har ditt eget företag kan du köpa dessa tekniska prylar utan moms och med obeskattade pengar.” Jag blev som, ”Va?”

Startade företag för att kunna köpa sladdar billigare

Caroline: Du insåg att det var mer kostnadseffektivt.

Jan: Precis. Eller så här såg jag det: Jag kunde få mycket fler prylar för samma mängd arbetade timmar. Men ingen berättade för mig att jag behövde ha mitt eget företag och faktiskt tjäna pengar. Så, någonstans på vägen tog jag kontakt med människorna på Jobfinder och sa, ”Du vet vad? Jag vill fortsätta göra det här, men jag vill inte ha 150 kronor i timmen. Jag vill ha mitt eget företag.” Så startade jag enskild firma år 2003. Sedan fakturerade jag Jobfinder istället för att få lön och jag tog andra uppdrag.

Caroline: Så du var i princip konsult.

Jan: Jag tror att Måns Persson, som jag jobbade med, och det fanns en Niklas någonting på Academic Search. Jag tror att de fortfarande är kvar eller fortfarande inom rekryteringsbranschen (nope, fel, han är på IKEA nu). Så en liten hälsning till dem.

Caroline: Vem berättade för dig om momsen och att ha ett eget företag? Varför tittade du överhuvudtaget på den mellanskillnaden? För de flesta, ser jag, vet inte ens att Academic Search tog 450 kronor. Jag får bara 150, om jag får säga det själv. Nummer två, varför får jag så lite? Jag hade inte ens brytt mig om det.

Jan: Om det är något man lär sig inom teknisk fysik är det hur man räknar. 🤣

Caroline: Och funderar på kostnader. Det kan vara utmanande att gå tillbaka till minnet.

Jan: Ja, men det berodde nog också på att jag hade en kompis, Magnus, som också startade ett företag. Jag är inte exakt säker på hur allt gick till, men någonstans insåg jag att det här var vägen för mig. Jag tillbringade en hel del tid på Jobfinder, och när jag såg att de fakturerade 450 kronor medan jag bara fick 150 kronor, blev jag nyfiken. Till slut förklarade de för mig hur det fungerade. Måns drev det tillsammans med sin fru Annika, om jag minns rätt, och hon skötte bokföringen. Så klickade allt. Av någon anledning beslutade jag mig sedan för att starta en enskild firma.

Caroline: Det var enkelt.

Jan: Men inte utan anledning. Jag startade enskild firma för att jag hade inte råd med ett aktiebolag, och jag gjorde samma misstag som alla andra, trodde att aktiekapitalet om 100 000 kr var en kostnad. Jag förstod inte att det var aktiekapital och allt det där. Och sedan insåg vi att Lunds universitet hade en innovationshubb som hette Venture Lab, och den verkar fortfarande vara aktiv eftersom de skickar mig e-post och då. Så vi gick dit och fick tillgång till kontor. Kommer du ihåg att jag hade ett kontor i en barack på Ideon?

Caroline: I en barack? Det var också roligt eftersom det var någon som heter Jacqueline där som kontaktade dig och sa att du borde vara här också. Ja ja, det var det kontoret där du alltid verkade vara någon annanstans och jobbade.

Caroline: Och ibland var du där med Magnus på nätterna.

Jan: Ja, så ibland tänker jag att folk ibland har sådana här ursprungshistorier som är så. Jag startade företag för att jag såg ett problem och ville förbättra världen. Men jag säger, jag startade ett företag för att köpa kablar utan moms och med obeskattade pengar.

Caroline: Men också. Nu är vi inne på något. Jag måste bryta min presentation här. Men vet du, det verkar som om du alltid har gått din egen väg?

Jan: Ja, sedan ett år efter gymnasiet.

Caroline: Har du det? Var det något som hände som fick dig att säga, ”Jag vill ha frihet. Jag gillar att kunna bestämma själv.” Eller vad öppnade dina ögon i så fall?

Jan: Jag tror att det är för att jag inte gjorde det i livet. Jag följde den vägen jag förväntades att gå. Jag var duktig i skolan och fick beröm från både hemmet och skolan. Vi har faktiskt skojat en hel del med min mamma om det här. Det enda berömmet min mamma verkar kunna ge är att säga, ”Vad duktig du är!”

Det är lite humor nu när vi pratar om det. Igår var vår yngsta på basketträning, och hon är bara fem år, så de spelar på normalhöga korgar. För de här femåringarna är det en bedrift att ens få bollen i korgen. Men några av dem, inklusive vår femåring, har lyckats sätta bollen i de högre korgarna på träningen och de blir så glada. Jag filmade det igår när hon lyckades, och skickade det till dig och farmor. ”Vad duktig hon är!” 🙈 (istället för att säga, ”vad du ansträngde dig!” eller ”hade du roligt?”, dvs belöna ansträngningen istället för resultatet).

Det mesta i livet är överenskommelser (som går att omförhandla)

Caroline: Vi får acceptera det. Men du gjorde det.

Jan: Precis. Det svenska skolsystemet passade min hjärna. Men det är viktigt att förstå att det fungerar olika för olika människor. Det finns många som är otroligt smarta men som inte passar in i det traditionella skolsystemet.

Caroline: Det är sant. Det finns sådana i varje klass.

Jan: Exakt, och för mig handlade det om att skolan lärde mig att läsa, och jag kunde läsa snabbt och minnas. Det underlättade för mig. Dessutom var jag bra på logik. Jag hade det lätt i skolan och fick bra betyg. Lärarna hade höga förväntningar på mig, och det ökade också mina förväntningar på mig själv.

Sedan i sjunde klass blev jag tillsammans med Beatrice, och vi var tillsammans länge. Hon var den bästa i sin klass, så det var inte bara mina föräldrar som hade höga förväntningar. Hennes föräldrar, som kommer från Rumänien och en gammal öststatsbakgrund, hade också höga förväntningar. Så det var som att vara dubbelt så duktig… 🙈

Jan: Nu är hon barnkirurg eller något liknande.

Caroline: Hon blev läkare och har sedan doktorerat. Jag skulle gissa att hon kanske är överläkare på Rigshospitalet i Köpenhamn nu.

Jan: Det är faktiskt ganska otroligt att både du och Bea är så smarta och har doktorerat. (Korrigering – professor (så klart!) 🤣)

Caroline: Ibland handlar det nog om slumpen.

Jan: Eller inte. 🤣

Caroline: Vad var det som fick dig att avvika från din ursprungliga plan?

Jan: Jag var på väg att börja jobba på Ericsson, men jag kände mig inte sugen på det. Det verkade ganska tråkigt, och det var en av anledningarna till att jag kraschade. Jag gick till en psykolog under mitt andra år på universitetet, och efter det har jag blivit mer krävande för andra.

Caroline: Det är en av de sakerna jag tycker om med dig, att du inte följer alla regler. Samtidigt kan det vara irriterande ibland.

Jan: Det roliga är att jag har adopterat den inställningen i många områden av mitt liv. Min grundläggande övertygelse är att naturlagar är oföränderliga, medan mänskliga lagar är öppna för omförhandling. Till exempel, att köra mot rött är ingen naturlag, det är en mänsklig överenskommelse med konsekvenser om man bryter den.

Så när jag säger att jag bryter mot regler, handlar det om att jag funderar över vilka överenskommelser jag anser vara acceptabla att följa. Jag väljer att följa vissa regler, som att inte köra mot rött, eftersom jag inte är så sugen på att hantera konsekvenserna av att bryta mot dem. Men det förändrar inte faktumet att det bara är ett påhitt (om än ett praktiskt sådant).

Å andra sidan är jag inte intresserad av att ändra alla regler som jag anser vara felaktiga. Det handlar om att ha ett nyanserat perspektiv på överenskommelser. Det är viktigt att påpeka att detta är ett personlighetsdrag som diskuteras inom psykologin. Jag har en grundläggande attityd att jag är större än världen och att det inte handlar om värdering, utan om hur jag förhåller mig till världen. Antingen formar man världen enligt sin vilja eller försöker förstå den för att navigera i den. Jag är mer åt hållet att forma världen efter mitt eget huvud.

Aktioner har konsekvenser – både positiva och negativa

Caroline: Jag trivs med att förstå världen.

Jan: Jag gillar att forma världen så att den passar mig. Jag tänker att balansen är viktig. Att jag formar världen så att den fungerar för mig utan att det blir alltför krångligt. Samtidigt uppskattar jag ditt sätt. När jag förstår hur världen fungerar kan jag uppnå harmoni och berika mitt liv.

Caroline: Du kan också påverka världen på ett positivt sätt. Om du som lyssnare funderar över dessa perspektiv, kan du se var du själv hamnar.

Jan: Det handlar också om preferenser. Tänk på det som att ha en vänsterhand och en högerhand. Jag föredrar min högerhand, men jag är inte inkompetent med min vänsterhand. Det handlar inte om att en är bättre än den andra, vi behöver båda och många misstar sig när de tolkar personlighetstester. Att vara ”röd” betyder inte att man får lov att bete sig som en idiot, det betyder bara att man har en preferens för att agera på ett visst sätt i vissa situationer – särskilt i stress när saker går på automatik.

Caroline: Precis. Nu, när vi diskuterar att bryta mot regler, har vi vänner med tre barn. Mannen i familjen spelar spel med sina barn och medvetet bryter mot reglerna ibland. Det får barnen att reagera och ifrågasätta. Han försöker lära sina barn att tänka på varför regler finns och om det går att komma överens om andra sätt att spela. Det är en spännande tanke, och jag tror det är ett entreprenörsdrag att vara lite gränslös.

Jan: Jag håller med om att entreprenörer ofta har en tendens att vara gränslösa. Det är som om de har det draget och sedan är steget till att bli entreprenör ganska enkelt. Man får göra vad man vill och ta konsekvenserna. Jag tycker det är fint med konsekvenser, både positiva och negativa. Lite enligt principen ”som man bäddar får man ligga” på både gott och ont.

Om du känner dig underbetald på jobbet kan du välja att säga upp dig och starta eget, där marknaden kommer att bestämma din lön baserat på din prestation. Om du har rätt i ditt antagande så kan du tjäna mer, annars inte.

Caroline: Det handlar om att fundera över hur man kan förbättra sin situation och omvärdera sina möjligheter. Att vara entreprenör är verkligen spännande, det säger jag från sidan.

Jan: Det är därför jag tror att de som har svårt att anpassa sig till strikta strukturer uppskattar friheten som entreprenör. Att driva ett eget företag handlar också om personlig utveckling. Man arbetar med relationer, får direkt feedback och möter utmaningar utan filter. Att hantera konsekvenser och växa genom dem är en viktig del av det.

Vi brukar skoja om att vissa av oss är ”kört” när det gäller att vara anställningsbara, eftersom vi har den här attityden. Om vi skulle ta en anställning skulle vi behöva en mycket kompetent chef eller ledare för att göra fantastiska saker. Samtidigt är vi inte rädda för att utmana status quo om vi ser något som är fel. Vilket ibland kan ställa till det.

Balans mellan bus, seriositet och lekfullhet

Caroline: Jag vill prata om något som jag verkligen uppskattar hos dig, Jan. Trots ditt hektiska arbetsliv och de långa dagarna verkar du alltid vara som en arbetshäst. Att driva ett företag och samtidigt sträva efter ett gott liv kan vara en utmaning, men du har en egenskap som jag verkligen tycker om.

Jag vill dela en rolig händelse med er som illustrerar detta. Vår yngsta är med i en minibasketlag där de har en ramsa som går så här:

”Klapp kors klapp kors. Vi är laget som aldrig tappar taget, och tappar vi taget, så kommer vi igen. Vi är Malbas! Vi är vi är Malbas!!”

Men en kväll i köket, sa du något som fick oss alla att skratta. Du ändrade ramsan till:

”Klapp, kors, klapp, kors. Vi är laget som alltid tappar taget, och tappar vi taget så skiter vi i det. Vi är Lobas! Vi är Lobas!!”

Det var så roligt och visade din lekfulla sida. Jag tycker att vi borde prata lite mer om den här sidan av dig.

Varför tror du att den inte kommer fram så ofta, och hur skulle du vilja att den visade sig oftare?

Jan: Ja, i vår forumchat har vi ibland ett skämt som kallas ”RikaTillsammans-chatten: dit ambitionen går för att dö.” Ibland kan jag vara lite tramsig där, men det brukar leda till att någon säger: ”Man ska vara seriös”. 🤣 Så jag vill ha och saknar ibland den här mer lättsamma och busiga sidan. Särskilt eftersom jag har lärt mig att man ska vara seriös. Men ibland så är det ju ganska tråkigt.

Jag upplever att jag alltid är orolig, särskilt efter min pappas bortgång och mammans ekonomiska utmaningar. Det känns som om mattan kan ryckas under mig när som helst, så jag vill vara förberedd med en buffert av pengar eller något att falla tillbaka på. När rädslan tar över, blir det som dominobrickor, och då tar den allvarliga sidan överhanden. Men det är ju den lekfulla Jan som organiserade en middag för 150 personer på korridoren och samlade trafikskyltar utan att egentligen veta varför och busade som student.

Caroline: Haha, ja, som när ni stal den där stora flaggan från Matex (blev Willys sedan) för att hänga den någon annanstans.

Jan: Ja, vi hängde den på väggen i vårt korridorsrum. Eller när vi störde oss på att det var svårt med parkeringsplats. Vi insåg att det fanns en mycket bättre parkering precis när vi hade rundat huset, så att vi slapp gå så långt. En natt tog vi och skruvade ner skylten ”Endast för polisens tjänstefordon” från polisstationen i Lund och satte upp den på parkeringen på Delphi i Lund.

Början på den ekonomiska resan

Caroline: Det var en annan tid då, när det inte fanns kameror överallt.

Jan: Ja, det var fantastiskt eftersom vi hade en korridorsbil, och med den skylten hade vi alltid den bästa parkeringsplatsen på Delphi, eftersom ingen vågade parkera där.

Caroline: De blev aldrig varse om det.

Jan: Jag vet inte varför min busiga sida inte kommer fram oftare.

Caroline: Det är kanske viktigt att ha en miljö eller en ventil för att vara lite tramsig ibland. Många skulle nog vilja vara mer skämtsamma.

Jan: Ja, det tror jag med. Men du och jag har olika humor, så det är svårt att vara tramsig tillsammans med dig. Dessutom har jag inte så många tramsiga vänner, så det har inte blivit så mycket av det. Men jag tror att den sidan av mig kan komma fram igen när jag har människor runt mig. Jag har mestadels seriösa vänner.

Caroline: Det är bra att vi vet hur vi kan få fram din busiga sida. Jag tänker också på RikaTillsammans, som du startade 2007 eller 2008.

Jan: Jag började skriva de första artiklarna 2007.

Caroline: Då hette webbplatsen ”HurViKanBliRikaTillsammans.se”, men du kortade ner det till ”RikaTillsammans”. Där skrev du om dina ekonomiska tankar.

Jan: Ja, det stämmer. Jag menar, det är svårt att exakt minnas eftersom det var nästan 20 år sedan. Men jag tror att det var runt 2007 när vi började tänka mer på ekonomi. Vi hade precis flyttat ihop och hade lite olika syn på pengar.

Caroline: Vi pratade inte så mycket om det. Jag hade mycket ångest kring pengar.

Jan: Jag minns att ”Lyxfällan” började visas på TV vid den tiden, och jag tittade mycket på det.

Caroline: Jag fick bara ångest av att se de som hade slarvat bort sin ekonomi. Jag tänkte att det kunde vara jag.

Jan: Ja, vi hade bara varit tillsammans i några år vid den tiden. Jag minns inte riktigt varför jag började skriva på nätet eller varför jag startade den här webbplatsen. Men jag minns att du ville ge mig en present, Charlie Söderberg som skulle hålla en föreläsning i Lund på Ideon.

Caroline: Jag fick en bok av dig som handlade om ekonomi och livet. Vi gick på föreläsningen tillsammans.

Jan: Ja, så gick vi på den ekonomiföreläsningen med Charlie Söderberg, och jag tyckte verkligen att den var fantastisk. Jag insåg att jag hade mycket att lära. Det var som om vi fick en inblick bortom det vanliga, bortom Ericsson och ”villa, vovve, och volvo.”

Caroline: Det kändes som om vi såg något större.

Jan: Precis, för första gången förstod jag begreppet ekonomisk frihet och hur det hela fungerade. Jag sa till dig, ”Carro, du måste gå på den här kursen!” Charlie, som nu är en vän till oss, hörde oss och sa till mig, ”Jan, jag hör på era resonemang. ska Carro gå, eller ska jag gå?”

Han insåg att jag tänkte i termer av brist. Han sa att den intressanta frågan är hur man kan göra både A och B, istället för att välja mellan dem. Det var då jag insåg ”the power of and,” som det kallas nu. Jag förstod då att det handlade minst lika om personlig utveckling. Att om man begränsade sig i sinnet, så begränsade man sig även i världen. I det här fallet genom att försöka göra ett val mellan två alternativ där man egentligen ville ha båda.

Vi gick båda kursen, och jag gillade den verkligen. Efter kursen, gick jag till Charlie och sa, ”Det här är en fantastisk kurs, men den handlar egentligen inte om ekonomi.” Charlie frågade mig om jag kunde göra det bättre, och jag, i min naivitet, sa, ”Ja, det kan jag.” Han föreslog att jag började jobba på Balansekonomi, även om det inte fanns någon lön, och att jag behövde skapa min egen inkomst genom högre omsättning. Det blev en trappsteg i min ekonomiska utbildning.

Jag hade ett annat företag vid den tiden, men det började kännas ohållbart, och det var då jag började jobba på Balansekonomi. Jag var där mellan 2008 och 2016, och vi höll många föreläsningar om ekonomi och personlig utveckling runt om i Sverige. Min frustration med Balansekonomi var att de flesta av oss som jobbade där fokuserade på personlig utveckling, medan jag var den enda som lite motvilligt deltog i den delen men gillade ekonomiaspekten bättre.

Därför började jag utforska det som inte fick tillräckligt med utrymme inom Balansekonomi, som indexfonder. Jag skrev om det på RikaTillsammans och började utforska andra ämnen. Det var runt 2013-2014 som jag verkligen började gräva djupare. Samtidigt insåg jag att många av våra tidigare investeringar, som lägenheten i Turkiet och en massa andra projekt, inte fungerade som vi hade hoppats. Därav t.ex. den slutgiltiga uppgörelsen med det i avsnitt 277:

• Sanningen om jakten på den bättre investeringen - Myten om den rike investeraren och att gräset är grönare på andra sidan

Tycker om att hjälpa andra

Caroline: Ja, vi var tvungna att hoppas och hålla tummarna.

Jan: Precis, även om vi talar om det sekventiellt, hände mycket parallellt. Jag brukar säga att 2013 var året för indexfonder, och jag tror att Shareville startade 2014 på Nordnet. Jag började bygga upp RikaTillsammans-portföljen, som sedan blev embryot till vår investeringsstrategi. Ungefär 2015 lanserades nybörjarportföljen, en klassisk 60-40-portfölj, och senare kom den globala barnportföljen när vi skrev boken ”Gör ditt barn rikt” omkring 2016. Jag kan se historiken av våra passiva indexportföljer från 2013 och framåt, och vi har varit med sedan början av Länsförsäkringar Global 2016, även om mycket annat också pågick samtidigt.

Caroline: Det har gått tio år, och om jag tänker tillbaka på din resa från Balansekonomi till din blogg, så ser jag en tydlig röd tråd. Du verkar verkligen älska att hjälpa andra människor, stämmer det?

Jan: Jag tror att det handlar mycket om min personlighet. Jag är en typisk ”blå” person, även om många tror att jag är ”röd.”

Caroline: Vad menar du med en ”blå” person?

Jan: Jag är en hjälpare av naturen. Jag gillar att stödja och hjälpa människor. Jag är inte den som själv vill stå i rampljuset eller på barrikaderna, utan jag trivs med att stödja och hjälpa andra som gör det.

Caroline: Så du föredrar att vara nummer två, så att säga?

Jan: Ja, jag trivs bra som nummer två. Problemet är att jag ibland hamnar som nummer ett och även om jag klarar av det, så är det inte riktigt det jag brinner för. Jag letar alltid efter möjligheter att stötta andra och hjälpa dem att nå sina mål.

Caroline: Som din fru säger jag att du är briljant och ibland hamnar som nummer ett på grund av ditt kunnande och noggrannhet.

Jan: Ja, jag kan göra det, men jag tycker egentligen inte att det är särskilt roligt. Jag har en preferens för att göra andra saker. Det är därför vi fokuserar på att skapa innehåll och svara på frågor istället för att aktivt förvalta portföljer. Jag förlorar inget på att vara passiv, och det underlättar även för oss att hjälpa andra och vara ekonomiska påverkare.

Att hjälpa andra med sin ekonomi

Caroline: Om du skulle utveckla RikaTillsammans ytterligare, i vilken riktning skulle du vilja gå? Har du funderat på det?

Jan: Jag har funderat på det, men jag har svårt för att engagera mig i att förvalta andras pengar. Jag har provat det tidigare, men det har gett mig mycket stress och ansvar som jag inte riktigt trivs med. Så det är inte något jag vill satsa på.

Däremot har jag tänkt på att utforska ämnen som ”En kram till eftervärlden,” det vill säga vad som händer när man går bort. Jag tror inte att jag förväntar mig att våra barn ska ta över RikaTillsammans, så om jag går bort, kan det vara att podcasten också tar slut. Men jag skulle tycka det vore synd om forumet eller andra delar av vårt arbete försvann helt och hållet.

Jag är mer intresserad av att utveckla RikaTillsammans åt ett håll där jag kan minska min egen påverkan och låta communityn, speciellt forumet, ta mer plats. Jag blev inspirerad när jag besökte Boglehead-konferensen i USA. Boglehead-communityn, som bygger på Jack Bogle’s filosofi, har verkligen tagit eget initiativ och det är något som jag finner väldigt inspirerande.

Jag vill tona ner min egen röst och låta RikaTillsammans vara en plattform där många kan delta och bidra. Forumet har redan visat sig vara en fantastisk plats för detta. Det är där det händer nu när vi spelar in avsnitt.

Jag tror också att det finns utrymme för mer praktisk och konkret hjälp. Vi har en finansiell rådgivare som jag försöker få att erbjuda tjänster där man betalar per timme eller per uppdrag istället för att basera rådgivningen på kapitalförvaltning. Det handlar inte bara om investeringar, det handlar om att hjälpa människor att förstå sitt ekonomiska liv och fatta informerade beslut.

Det är många frågor som sällan diskuteras, som vad som egentligen utgör ett rikt liv, hur mycket pengar man behöver, och hur man prioriterar sina ekonomiska mål. Jag har erbjudit personlig coaching tidigare, men jag tycker att det är ineffektivt med tanke på den tid det tar.

Jag jobbar ofta med par, särskilt de som har sålt sina företag eller fått en stor summa pengar och nu behöver navigera den ekonomiska förändringen. Det kallas ibland för ”positiv ekonomisk kris,” och jag förstår verkligen hur det kan vara utmanande. Men när det kommer till coaching, måste jag överväga om jag vill ägna tre timmar åt det eller om jag kan skapa innehåll som når och hjälper många fler människor.

Caroline: Coaching ger dig insikter i människors liv och ekonomi, vilket är värdefullt för dig.

Jan: Ja, precis. Det är därför jag gör coaching och älskar att vara aktiv på forumet. Det ger mig möjlighet att lyssna på vad människor tänker och upplever. Det är fascinerande att se hur konversationerna och oron på forumet kan förändras över tid.

Caroline: Forumet är en viktig plats där sådana samtal kan äga rum.

Jan: Absolut, och jag är öppen för att skratta åt mig själv och dela mina egna misstag. Ibland känns det som att jag alltid hamnar på fel sida av saker, som när vi bytte till elbil precis när det inte längre var lönsamt eller när vi bytte vår värmepump precis när elpriserna sjönk. Men jag tänker att det är en del av livet och vi får bara göra det bästa av det.

Caroline: En helt annan fråga som kom upp på forumet, och som jag själv har funderat på är:

Hur skulle ditt liv se ut om du hade en miljard kronor, Jan? Hur tror du att det skulle påverka dig?

Jan: Jag vet faktiskt inte. Mitt spontana svar är att jag inte vet. Det är en klassisk tanke att om jag bara hade mer pengar, då skulle allt bli bättre. Men jag har lärt mig genom livet att det fungerar inte riktigt så. När jag var student tänkte jag att om jag bara hade 25 000 kronor på kontot, då skulle allt vara bra. Sedan när jag nådde 50 000 tänkte jag att nu kommer jag att vara säker. Men sedan kom jag över en bok av Bodil Schäfer som sa att alla borde ha en buffert på 50 000, och då tänkte jag att det är det jag behöver. Det fortsatte med 100 000 och sedan 500 000.

Om du hade frågat mig när jag hade 10 000 kronor om jag skulle oroa mig om pengar om jag hade 500 000, så hade jag nog sagt att jag aldrig skulle behöva oroa mig igen. Men det var inte sant. Pengar är en komplex sak, och jag tror att om jag hade haft 1 miljard, så skulle det inte ha löst alla mina bekymmer. Det skulle bara ha förstärkt mina beteenden och rädslor.

Vem följer du?

Caroline: Jag förstår vad du menar. Pengar är inte alltid lösningen på livets problem.

Jan: Exakt, och jag tror att många svar på den frågan är inte helt ärliga.

Caroline: Jag har några sista frågor innan vi avslutar.

När du behöver koppla av och ta en paus, vilka webbplatser brukar du besöka för att få lite energi och uppleva verkligheten?

Jan: Jag skiljer på jobb och personliga intressen. När det gäller jobb så läser jag A Wealth of Common Sense, Ben Carlson’s blogg, dagligen. Jag följer också Cornucopia och Lars Wilderäng varje dag.

Caroline: A Wealth of Common Sense handlar om ekonomi, och Cornucopia skriver om olika ämnen, inklusive Ukraina-konflikten.

Jan: Ja, Cornucopia brukade skriva om ekonomi, men nu handlar det mycket om Ukraina-konflikten. Jag har följt bloggen nästan dagligen sedan 2008.

Caroline: Det är intressant att du är så engagerad i det. Och jag märkte när jag var inne på forumet att många andra också följer de sajterna.

Jan: Ja, det är som jag. Det spelar ingen roll om det är helg eller vardag, jag är engagerad och intresserad av ämnen som dessa. Det är något jag delar med Lars Wilderäng och andra som är likasinnade. Jag blir faktiskt lite starstruck när jag träffar personer som honom, och jag vågar knappt kontakta honom. Det är en rolig känsla. Så ja, A Wealth of Common Sense, Cornucopia / Lars Wilderäng, Nick Magiulli, Barry Ritzholt, Jonathan Clements, WhiteCoatInvestor, är några av de webbplatser jag följer.

Caroline: Vad får du ut av att besöka ekonomiska webbplatser?

Jan: Jag använder dem lite som en riktmärke. Jag kollar på statistik och sådant. Det är den ekonomiska sidan av ekonomin, och de ligger ganska nära min filosofi. Sedan tar jag en paus från det och tittar på chips-sajterna.

Caroline: Ja, vad är ”chips-sajterna”?

Jan: Det är t.ex. Daily Kos.

Caroline: Jag känner inte till det. Vad är det?

Jan: Daily Kos kan beskrivas som en vänsterliberal amerikansk webbplats eller en nyhetsplattform för demokrater i USA.

Caroline: Använder du den för att hålla koll på politiken?

Jan: Den fokuserar enbart på amerikansk politik. Jag föredrar att följa amerikansk politik eftersom jag inte orkar följa den svenska politiken. Jag har en åsikt om den och den påverkar mig, men det blir överväldigande. Amerikansk politik är på lagom avstånd för mig att följa och koppla av.

Caroline: Det låter som om det ger dig någon form av underhållning och insikt.

Jan: Ja, och jag läser ibland HuffPost också, eftersom det är en amerikansk vänsterinriktad webbplats. De har en bra blandning av innehåll. Jag älskar deras ”Best parenting tweets” som de publicerar varje vecka.

Vad är du mest nöjd med?

Caroline: Det låter roligt och avslappnande.

Jan: Ja, det är roliga saker, som när par delar sina vardagsproblem. Som när någon säger,

”Jag är arg på min man. Sedan spillde jag lite vatten nära diskmaskinen, och nu har han ägnat två timmar åt att felsöka och försöka fixa den.”

Det är lättsamt och underhållande att läsa innan man går och lägger sig.

Caroline: Det är en del av avkopplingen i livet.

Jan: Ja, ibland tänker jag att jag borde titta på ekonomiprogram på TV som t.ex. Ekonomibyrån, men jag känner att det blir för mycket arbete.

Caroline: Det är förståeligt att du behöver en balans mellan arbete och avkoppling.

Vad är du mest nöjd med i ditt liv?

Jan: Vilken bra fråga! Jag skulle inte säga att jag är mest nöjd, men jag strävar efter att uppleva så här: Jag jobbar mycket, men jag prioriterar ändå mina barn. Ibland känner jag kanske dåligt samvete för att du hamnar efter barnen och jobbet.

Caroline: Det är inte något jag oroar mig för.

Jan: Men jag försöker att verkligen leva livet fullt ut.

Caroline: Vad innebär det för dig?

Jan: Jag har tid, trots att jag arbetar mycket. Jag upplever inte att jag offrar tid med barnen. Jag är stolt över att jag inte backar när jag tar på mig något. Till exempel har vi släppt 331 avsnitt av vår podcast i rad under sex år, även på nyårsafton och julafton, förutom två gånger, ena gången var när vi hade Covid.

Caroline: Vi var båda sjuka i tio dagar.

Jan: Ja, men vi har ändå hållit fast vid det. Jag gillar att fortsätta göra samma sak om och om igen. Det återspeglas även i vårt sparande. Vi har köpt Länsförsäkringar-fonden varje månad sedan 2016 och investerat i Lysa varje månad sedan de startade 2019. Jag gillar att jag kan hantera den uppskjutna belöningen. Det är något jag är stolt över hos mig själv.

Jag backar inte heller inför svåra frågor, som när jag frågade vår tolvåring vad hon tycker om mig som förälder, eller om vi har tillräckligt med tid för henne. Det var skrämmande att fråga.

Försöker lägga mycket tid på barnen

Caroline: Men du fick ett ärligt svar, tror jag åtminstone, även om det inte var helt positivt.

Jan: Ja, och det är något jag är ganska stolt över. Jag känner mig otroligt tacksam för förtroendet vi har från våra lyssnare och forummedlemmar. Det är fantastiskt och skrämmande på samma gång.

Caroline: Det ger en ödmjukhet.

Jan: Ja, väldigt mycket. Jag är väldigt mån om att hålla hög kvalitet och hedra den tid och uppmärksamhet folk ger oss. Vad är jag om jag inte gör mitt bästa eller slarvar med det? Det kan vara utmanande för mig på många sätt, men det är min utmaning i livet. Vad tycker du? Finns det något annat jag borde betona?

Caroline: Jag tycker det är vackert att du lägger så mycket tid på våra barn. Om du inte hade gjort det, om du inte hade stöttat mig när jag behöver det, så hade det varit problematiskt.

Jan: Du är ofta den som hamnar i tredje hand när allt fungerar smidigt. Men om något går fel, blir du prioritet nummer ett. Vi har haft våra utmaningar med den dynamiken ibland. Vi är också olika när det gäller emotionellt stöd. Jag löser problemet först och erbjuder sedan emotionellt stöd, medan du ofta vill ha emotionellt stöd först innan vi löser problemet.

Caroline: Ja, det är så jag fungerar. Det känns mer logiskt när man inte är stressad över ett akut problem. Då kan man titta på problemet ur alla vinklar när man är lugn och samlad. När man är stressad kan man inte se alla lösningar, vilket kan leda till dåliga beslut. Men du gör ett bra jobb hemma.

Jan: Ja, vi är olika, och det är det som är vackert. Det handlar om att komplettera varandra och hitta balans. Ibland har vi bråkat och du har frågat varför jag är med dig, eftersom du inte tjänar mycket pengar eller är högpresterande på samma sätt.

Caroline: Jag har funderat på vad du får ut av mig, med våra olika personligheter. Men jag tycker om dig, och det hade varit ett nederlag om du sagt att jag har rätt.

Jan: Jag tror att balansen är viktig. Jag såg en intervju med en miljardär som sa att hans mål i livet är att hans barn ska vilja umgås med honom när de är äldre, inte bara för hans pengar. Han hade vänner med mycket pengar vars barn inte ville umgås med dem, och det kändes som misär.

Caroline: Tack så mycket, Jan, för att du har delat med dig och svarat på mina frågor. Det var modigt av dig.

Försöker inte skilja på fritid och arbetstid

Jan: Finns det någon fråga du inte har ställt?

Caroline: Jag har en fråga här. Vänta lite nu.

Jan: Jag kan berätta om inspelningen vi gjorde nyligen där vi stängde av när vi var oense om min inblandning i din tjänstepension där jag bytte ut din globala indexfond mot en global räntefond. 🤣

Caroline: Ja, men ska vi inte dela med oss av den?

Jan: Nej, jag tror inte det.

Caroline: Jag har inte så mycket mer att säga egentligen. Jag ville bara visa hur en vanlig arbetsdag på RikaTillsammans ser ut. Det kanske inte är så spännande, men Jan, du jobbar verkligen mycket.

Jan: Ja, jag jobbar sju dagar i veckan, mellan åtta och tolv timmar om dagen.

Caroline: Jag sa det inte för att skryta eller något.

Jan: Så här, för mig är det naturligt. Jag tycker att det är roligt. Ibland tänker jag att jag inte skiljer så mycket på fritid och arbetstid, inte heller på veckodagar eller helger.

Caroline: Du jobbar på dagen, tar en paus för att äta och köra barnen till olika aktiviteter, vilar eller går till gymmet, och sedan jobbar du igen på kvällen.

Jan: Ja, från ungefär 20:30/21:00 till 02:00 eller 3:00. Jag tittar även på dokumentärer samtidigt som jag jobbar ibland. Jag behöver hålla min hjärna sysselsatt. Den vill ha aktivitet. Jag tror att jag har sett nästan alla Aktuellt-sändningar sedan ett par år tillbaka.

Caroline: Jag har inga fler frågor just nu.

Jan: Vi kanske kan göra en uppföljning i framtiden. Tack till alla som lyssnar, tittar och följer oss. Vi är tacksamma att få vara en liten del av er ekonomiska resa. Vi ses nästa vecka med nya avsnitt och intressanta ämnen. Tack!

Jan och Caroline Bolmeson

19 november, 2023

Den här artikeln publicerades söndagen 19 november klockan 18:37 av Jan Bolmeson i kategorin(erna): Personligt med Jan och Caroline, RikaTillsammans-podden.

Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. För undvikande av tvivel noteras att Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter eller annan liknande lagstiftning alltså inte äger tillämpning på information på RikaTillsammans.

Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet, vi rekommenderar dessa. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.