Att prata om sparande och privatekonomi med en partner
Sök:

Att prata om sparande och privatekonomi med en partner

RikaTillsammans-podden #39: En läsarfråga om att träffa en partner med samma sparintresse

Hur gör man när man vill göra en ekonomisk resa tillsammans med en potentiell blivande partner? Det är enligt mig tolkningen av en kommentar på bloggen som blev inspirationen för det här avsnittet av RikaTillsammans-podden som gästas av Elisabeth från bloggen rikakvinnor.se.

För ett tag sedan fick jag en kommentar på bloggen, som jag har dragit på mer än tre veckor på att godkänna. Mest för att jag inte riktigt visste hur jag skulle förhålla mig till den. Till slut efter att ha diskuterat med vänner, inte minst Elisabeth från bloggen rikakvinnor.se som är med i poddavsnittet, så bestämde jag mig för att publicera kommentaren och dessutom ta upp den underliggande frågan som vi fann både relevant och spännande.

Frågan i grunden – tolkar jag – handlar om, hur kan man hitta en partner som vill samma sak som en själv? Det är ju ingen konst att bara jobba, spara alla sina pengar, investera dem och bygga en förmögenhet över tid. Det är ju i princip det sättet jag pratar om i artikeln tjäna pengar, spara pengar och investera pengar. Men hur hittar man en partner alternativt gör man en sådan resa med en partner? För två personer som drar åt samma håll kan skapa fantastiska resultat, på samma sätt som en skilsmässa ofta är en förödande för bådas ekonomier.

Lyssna på hela poddavsnitt #39

Du kan lyssna på hela poddavsnittet via din poddspelare eller via SoundCloud nedan:

Själva kommentaren med funderingen

Nedan följer kommentaren i sin helhet. Som jag skriver ovan, den är formulerad på ett sådant sätt som jag inte hade skrivit själv. Jag ska helt ärligt säga att jag kliade mig i huvudet över hur den var formulerad och hade åsikter om det, både en och två gånger. Men tricket är ju som Charlie påpekade för mig att se bortom formuleringen och ställa sig frågan – ”Vad är det som det här handlar om egentligen?” och där under, så tror jag faktiskt att det rör sig om både en genuin fråga och fundering.

Här skall jag ta upp en intressant fråga som ALDRIG diskuteras. Man vill ju ha brudar – annars skulle man ju kunna skita i kläder o hygien o
baaraaa jobba jobba jobba – spara spara spara.

O Den Som INTE Bjuder Flott – Får INTE Doppa Gott. Sett i stooort så är det så.

Så vill man nu bli rik – o rik tillsammans med dam så är det inte sååå dääär jävla lätt.

Det lättaste är ju att vara född rik – då kan man leva flott o doppa gott o hitta dam o med lagom tur hitta dam som också är född rik – men så är det inte o då kommer vi till problemet.

Det är väl INTE såå svårt att jobba normalt rannzaka o spara pengar men huuur jävla kuul är det på en skala – o jobba massa extra är ju inte heller så jävla kul.

Bättre att bli rik tillsammans o rannzaka ihop pengar tillsammans – men dam så klart. Men var hittar man damerna som bara vill rannzaka ihop pengar?

Damer vill ha kläder uteliv smink o resor – så är det bara – o de flesta fattiga damerna har uppdämda behov (spenderbehov inte underlivsvibrationer denna gång)

SÅ JAN M FL – Hur många sparfanatiker vet Ni som haft dam på annan eller samma våglängd som skaffat dam – o där damerna tröttnat på den snååååleeee faaan som bara vill rannzaka o doppa graaatiiiis i stadiga damen – kommer hem trött o allt skall snååålaaas.

Linus i Superspararna är ETT bra exempel (Svenne Bajsa borta är liiitee annorlunda för han tjänar faktist braa pengar) – Peter Syr Om Dammsugarpåsar o tvättar kaffefilter – gjorde lyffttet med damen då han fick hyresOrätt ombildad i guldheden – cashade in o köpte hus – hyan har dessutom bundit upp stadiga damen med 4 barn – hans företag Figerous gick förresten i konkurs

Så hur många snåljävlar har det gått åt helvete för när det gäller damrelationer o vad har hänt sen o med dom o hur mycket har deras pengar o inkomster dränerats härefter.

Det vore intressant att veta – damer är inte svåra om man har 20 – 30 k i månaden att spendera på dom o ett värstingsboende – damer vill bli försörjda väl – även i jämställdhetens ankdamm även om de förnekar detta.

Jag vill gärna be dig om att inte döma kommentaren så som jag gjorde under ett tag. För det här vill jag också be läsaren om ursäkt för att jag inte publicerade den direkt.

Transkribering av hela poddavsnittet

JB: Välkommen till RikaTillsammans-kanalen på YouTube, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. Vårt mål är att du varje vecka ska få konkreta råd, tips och inspiration för att ta din privatekonomi till nästa nivå, på ett enkelt och roligt sätt. Vi som driver den här podden/kanalen heter Jan Bolmeson och Caroline, och idag är det dags för avsnitt 39 och idag så ska vi prata om en ganska rolig så här… Ekonomi och parrelationer, och vi har med en speciell gäst. Vi har med oss Elisabeth.

ES: Yes.

JB: Välkommen.

ES: Tack så jättemycket, Jan.

JB: Och tack för att du ville följa med, och du delar ju det här intresset för ekonomi, precis som vi har. Du driver ju bloggen RikaKvinnor.se och du har tyckt att det varit roligt med ekonomi de senaste åren… Varit mycket aktiv i sociala medier, har också satt det här ganska stora målet att liksom ”Jag ska kunna gå i pension innan 40”. Och jag tror också att du sa förra året hade du en ganska stor framgång. Att du kommit ganska långt på det där målet också. Så är det någonting du vill tillägga i presentationen, så att lyssnarna och tittarna får reda på vem du är?

ES: Nej, jag tycker det var en ganska bra sammanfattning, och det känns jättekul att vara här tillsammans med er. Och det är ett spännande ämne.

JB: Det är ett jättespännande ämne. Och, alltså, saken är så här att detta… För några veckor sedan fick vi in en kommentar på bloggen, och är det så att man är ny läsare på bloggen så för att skriva en kommentar så måste man godkänna de här kommentarerna, och detta gör jag manuellt varje dag. Och när jag läste den här kommentaren så var jag så här ”Nej, jag kan nog inte godkänna den här”, och sedan har den liksom hängt med mig, och sedan så bara insåg jag så här ”Gud, nej men det är en väldigt spännande fråga bortom den här kommentaren, så jag tänkte här att jag läser denna högt.

CB: Den som du inte kan godkänna.

JB: Den som jag inte kunde godkänna, nej men precis. Det var en fråga som kom in och då var den så här: ”Här ska jag ta upp en intressant fråga som aldrig diskuteras. Man vill ju ha brudar, och annars skulle man ju kunna skita i kläder och hygien och bara jobba jobba jobba, spara spara spara. Och den som inte bjuder flott får heller inte doppa gott och stort sätt så är det så”.

Sedan fortsätter han: ”Så vill man nu bli rik, rik och tillsammans med en dam så är det inte sådär jävla lätt. Det lättaste skulle ju vara att vara född rik, för då kan man både leva flott och doppa gott, och hitta en dam. Och med lagom tur så kan man hitta en dam som också är född rik, men så är det inte, och då kommer vi till problemet. Och problemet är väl så här att det är inte så himla svårt att bara liksom jobba och spara pengar, men hur kul är det på en skala? Att jobba massa extra är inte heller kul. Och damer vill ju ha kläder, uteliv, smink och resor, och så är det bara. De flesta fattiga damerna har uppdämda spenderingsbehov. Så, Jan med flera läsare, hur många sparfanatiker vet ni, som har haft dam på en och annan samma våglängd, som skaffat dam och där damerna börjat tröttnat på den snåla fan som bara vill spara spara spara och jobba jobba jobba.” Och sedan tar han faktiskt upp några exempel. Jag har inte sett detta, men det finns något program som heter Superspararna. Har ni sett det?

CB: Nej.

ES: Nej.

JB: För han skriver så här: ”Linus i Superspararna är ett bra exempel.” Och sedan var det någon, alltså, jag kan knappt läsa det här… Men ”Svenne [ohörbart] är lite annorlunda, för han tjänar faktiskt bra med pengar.” Och sedan var det tydligen någon Peter som syr om damsugarpåsar och tvättar kaffefilter, och han cashade in och köpte hus. Och sedan har han tydligen fyra barn.

CB: Så då har han uppenbarligen en dam också.

JB: Ja, precis. Han har lyckats skaffa en dam. Och då kommer det så här: ”Hur många snåljävlar har det gått åt helvete för när det gäller damrelationer, och vad har hänt sen med dem, och hur mycket har deras pengar/inkomster dränerats? Det vore intressant att veta. Damer är inte svåra om man tjänar 20–30 tusen i månaden på att spendera och ha ett värsting-boende. Damer vill bli försörjda, även jämställdhetens ankdamm, även om de förnekar detta.”

CB: Ja, låt oss… Sluta nu.

JB: Ja nu är den slut. Och jag ska vara helt ärlig. När jag läste den var jag så här… Ni fattar varför jag inte ville godkänna den här från början. Men sedan har jag ändå pratat med folk om den här och insett att det är ju ganska spännande frågor i det här. Hur lever man i en parrelation? Hur gör man om man bara vill spara spara. För det är ju en poäng. Man kan spara spara spara, utan att spendera några pengar. Det finns ju tillochmed den här bloggen ”Jag ska bli miljonär” och så stod det ”Snåljåpens väg till miljonen” tror jag den hette. Och det var så här ”Denna vecka spenderade jag bara 50 kronor, och då fattar man, klart människor kan bli miljonär. Men, att leva på 50 kronor i veckan är ju inte så himla roligt.

CB: Nej, det kan ju vara så att det går an om man är singel, men man kanske inte vill ha det så när man är tillsammans med någon. Där ligger väl en del av frågan.

JB: Så vad tänker ni när ni liksom hör den här kommentaren?

CB: Att han tar upp jämställdhetens namn och så, på slutet, men det är ändå som att han har en föreställning om att kvinnor vill bli försörjda. Eller att man behöver spendera massa pengar på kvinnor.

JB: Men är det inte så?

Kvinnor vill kunna försörja sig själva

CB: Nej, det tycker jag inte att det är. Jag tror det finns väldigt många kvinnor som gillar att ha sin egen ekonomi, och som inte alls tänker att någon annan ska betala för deras shopping eller flotta boende eller whatever det kan vara.

JB: Vad tänker du Elisabeth?

ES: Men jag tänker samma som du Caroline, för att om jag får utgå från mig själv som person, så skulle jag aldrig känna mig bekväm med att ha någon som försörjer mig. Så jag tror att det handlar mycket om… Jag vet inte om det är en kulturell fråga heller. Att det är en väldigt svensk approach.

JB: Om jag ska vara lite så här djävulens advokat. Jag känner ju er två ganska väl och ni är ju ganska så här starka kvinnor. Ni vet vad ni vill och ni är bestämda. Men om ni skulle titta bland era tjejkompisar, är det regel eller är det undantag?

CB: Jag tror det är… Om man är tjej i Sverige idag vill man ju ha ett jobb och försörja sig själv.

ES: Ja.

CB: Man flyttar hemifrån, man behöver ha ett jobb och man behöver försörja sig själv. Man behöver fixa sin ekonomi på något vis. Jag vet inte vilka det är som vill att mannen ska försörja dem. Jag är jättenyfiken på om det är något jag inte har sett, liksom.

ES: Men jag tänker det också, om jag tittar på vilka umgås jag med? Hur ser deras liv ut? Och titta tillbaka på det, så är vi ju ganska lika. Och det kan ju vara en problematik om vi ska diskutera den här frågan, får då tittar jag på människor som är ganska lik mig själv och utgår ifrån att det på något sätt normen, men så kanske det inte ser ut överallt. Är det så i Sverige? Eller är det även polariserat här?

CB: Nu bor vi i Malmö, den tredje största staden. Det kanske är annorlunda om man kommer utåt i landet.

JB: Menar du i landet eller Europa?

CB: Vi pratar i Sverige nu väl.

ES: Ja, vi får hålla oss här. Vi får nog hålla oss till Sverige idag.

CB: Vi håller oss till Sverige idag. Men om man kommer ut på landsbygden. Jag vet inte faktiskt hur det skulle kunna vara där.

JB: Men jag tänker… Är det ändå inte många kulturellt rotade grejer, som att ”killen ska bjuda om det är på dejt”, till exempel.

CB: Det är väl romantiskt. Vi pratade ju med en kompis innan idag och frågade om det här med dejting till exempel. Hur gör du när du dejtar? Och det är en kvinna då. Ja, första dejten då betalar man för sin egen kaffe eller sin egen öl. Det tycker jag, sa hon.

ES: Men där håller inte jag med, men där blir jag så här supertraditionell.

CB: Men då pratar vi också om vad som är praktiskt och vad som är romantiskt.

ES: Ja.

JB: Ja.

Ska mannen bjuda eller inte?

CB: Romantiskt är ju att bli bjuden. Om vi säger att killen har frågat ”Ska vi ta en kaffe?” Då är det snyggt tycker jag, att han bjuder på kaffet. Men hon pratade också om nätdejting, alltså man tar sin egen kaffe då. Man känner inte varandra, man har inte träffats innan.

JB: Mmm.

ES: Ja och nej, tycker jag då. Jag tycker att killen ska ta det där. Första dejten så vill jag att killen ska ta det, för att jag vill att han på något sätt ska visa ett intresse, och där är jag… Jag vet att jag är jättetraditionell i den synen. Men sedan bjuder jag jättegärna nästa gång, men första dejten så tycker jag… Jag förväntar mig nog det. Jag vet inte om det skulle ha blivit en andra dejt om jag inte hade blivit bjuden. Jag bara tänker så här… Om jag ser tillbaka. Nu har ju en fast relation.

CB: Vad händer när du blir bjuden? Känner du att killen är intresserad? Känner du att jag blir omhändertagen? Eller vad tänker du, vad är det för känslor?

ES: Känslan som väcks är nog att det är en fin gest, att man visar på att ”Jag gillar dig och jag vill bjuda dig på det här.” Jag menar, handlar det om en kaffe eller vad det nu må vara… Jag skulle nog inte förvänta mig och jag tror inte att jag… Har jag varit på en dejt där vi har käkat middag… Det har jag säkert varit. Men ofta så tar man en kaffe, jag menar, 35 spänn. Alltså, för mig, jag blir nästan lite provocerad om inte en kille skulle bjuda på 35 spänn.

JB: Så han har en poäng här, att man måste bjuda. Man måste bjuda.

CB: Ja, kvinnor kostar pengar.

ES: Jag skulle inte förvänta mig en trerätters middag och att det skulle vara första dejten hade jag nog känt mig rätt obekväm i också. Too much.

JB: Men säg nu att man är på den där första dejten. Är det okej att prata om ekonomi?

CB: Nej jag tror inte riktigt… Om inte båda är jätteintresserade av ekonomi och om man har kanske skrivit det på sin profil, om man nu har nätdejting. Då kommer man ju in på det naturligt.

Bild på kontoutdraget på Tinder

JB: Ja, förlåt, jag bara skrattar när du säger om man har skrivit det på sin profil. Jag kommer ihåg för typ ett och ett halvt år sedan, nej kanske två år sedan, när Tinder kom. Nu har jag ju ingen koll på det, men i alla fall, då gick det på Twitter en sådan här bild. För då var det någon kille som hade lagt upp en bild på sig själv när han stod på något gym och tittade sig själv i spelen i minimala kalsonger. Han var väldigt vältränad och så var det bild nummer ett och bild nummer två hade han gjort så här skärmklipp på sitt bankkonto och då stod det att han hade typ 7,2 miljoner på bankkontot och min första var så här… Okej, funkar det där?

CB: Men han tror nog också att kvinnor kan köpas, eller att de kostar pengar i alla fall.

JB: Men it kind of backfired, för i vår, liksom i ekonominörd-kretsen så bara så här, vill man verkligen visa upp att man har 7,2 miljoner på ett 0-räntekonto?

ES: Ja, precis min tanke! Det är ju fruktansvärt, det är misshandel av pengar.

JB: Ja, precis. Men säg att man är så här att ”Jag har målet.” Du har ju också haft målet ”Jag ska kunna gå i pension innan jag blir 40.”

ES: Jag har det fortfarande, för jag är inte 40 och jag har inte gått i pension ännu, men jag är på väg.

JB: Men så här, när lyfter man det?

CB: Att man kanske lägger undan pengar och…

ES: Jag tänker bara på hur det var när jag och Björn träffades. Då hade jag ju det här målet uppsatt och det var nog någonting vi pratade om ganska tidigt i relationen. För mig var det väldigt viktigt. Inte på första dejten.

JB: Inte? Inte så här ”Jag heter Elisabeth och jag ska gå i pension när innan jag blir 40.”

ES: Det kan misstolkas, men däremot så, ganska…. Inte så långt därefter pratade vi pengar. Men det är nog också på grund av gamla erfarenheter och rädslor kring det, som gjorde att… För mig är det viktigt.

CB: Det är nog också olika hur man tar det. Hur bekväm man är att prata om pengar. Vissa vill ju aldrig prata om det.

Har man samma syn uppstår inte så mycket konflikter

JB: Det där tittar man på i undersökningar, så det är ju det där just att prata om pengar ger ju upphov till ganska mycket konflikter.

CB: I ett förhållande?

ES: Ja, om man har olika syn, skulle jag säga. Att det handlar mycket om det. För har du samma syn så upplever inte jag att det blir lika mycket konflikter.

JB: Jo, nej men precis, det är bra att du förtydligar.

CB: Om man vanligtvis inte pratar om pengar, och det kommer upp av en händelse, att man måste prata om det.

ES: Jag hade en sådan situation.

CB: Då kan det nog bli konflikt.

JB: Berätta.

CB: Ja, berätta.

ES: Jag har fått tillåtelse av Björn att prata om det här. Men, efter vi hade träffats i ungefär tre månader tror jag att det var, så satt vi och skulle fika. Han kommer att skratta så mycket åt det här. Så vi sitter och fikar och Björn ska ta notan. För det första så köpte han helt fel kaka till mig. Han köpte en kaka som jag absolut inte tycker om, men det hör inte till saken. Jag var på rätt dåligt humör den dagen.

JB: Vad var det för kaka?

ES: Kärleksmums. Han tyckte det var gulligt. Jag gillar inte kärleksmums.

CB: De är jättegoda.

ES: Anyway, så kom han fram till mig och han bara ”Alltså mitt kort funkar inte.” Och jag bara ”Nähe.” ”Kan du ta det?” ”Ja, självklart kan jag göra det.” Och sedan så tar jag det. Jag var ganska upprörd. Eller, inte upprörd… Sedan satte vi oss ner och han loggade in på sin Internetbank och så tittade han på mig, han bara ”Nej, alltså mitt konto är slut. Alltså, jag har inga pengar.” Och jag bara så här ”Du skojar med mig. Du har inga pengar på ditt konto?” Och för mig var det en sådan här ”Wow, nej nej nej. Det här händer inte. Pengar har man alltid.” Och det var för oss en riktig turnaround. För att, jag menar, han är läkare. Det är inte så att han har en dålig lön, men för mig var det en sådan där ”Nej nej nej, det här är inte ok.” Och det var då vi på allvar satte oss ned och frågade hur vill vi ha det här? För det här funkar inte för mig. Alltså verkligen så här, it is make it or break it, för att jag tolererar inte att lönen tar slut den tjugo… vad det nu var, varje månad.

JB: Det var inte ok.

ES: Nej, det är ett big no no. Så för oss var det en sådan händelse.

CB: Som gjorde att ni behövde prata om pengar.

ES: Verkligen, och på allvar då, verkligen. För innan hade vi berört det, men…

När tar man upp sparintresset på en dejt?

JB: Vi ska ta det där tips… Hur kommer man in på det där samtalet med pengar? Om vi skulle ge ett tips till den här läsaren. På dejten, eller hur skulle ni… Vad kan man ge för råd? Hur tar man upp det? När tar man upp det?

CB: Man går på en dejt, två kanske, betalar för kaffet. Och sedan kan man säga ”Det är viktigt för mig att lägga undan pengar, etc, etc. Men inte utgå från att kvinnor liksom inte kommer tolerera det, eller att det inte kommer att tas emot väl. Jag tror man ska utgå från att det kommer att tas emot väl och man kan ha ett samtal om det och att man faktiskt då får en förståelse av om ”Är den här damen lik mig, eller ska vi sluta dejta nu?”. Så man tar ett par dejter och sedan kommer man in på det, för det viktigt för honom ju. Det skulle vara mitt tips.

JB: Mmm. Vad skulle du säga?

ES: Nej men jag tänker också att kanske inte göra en sådan stor grej av det, utan snarare ”Det här är viktigt för mig. Hur ser du på den här frågan?” Då får man ner det på en annan nivå.

JB: Kan man säga att det är viktigt för mig att spara pengar. Det är viktigt för mig liksom att…

CB: Jag har mål, men inte raljera liksom.

ES: Jag tänker också, ur hans perspektiv, att det är viktigt för mig att båda i en relation tjänar pengar och sparar pengar, för att det var väl lite det?

JB: Men måste det vara då jämlikt? Alltså…

CB: Hur då tänker du? Att båda tjänar lika, eller att båda tycker lika, eller?

JB: Nej, jag tänker nog så här, att Jung sa ju redan i början på 1900-talet att vi tenderar att gifta oss med den som löser våra omedvetna problem. Som till exempel, om jag tar dig och mig som ett exempel. Mitt känslospektrum är ju inte jättestort, medans du är ganska, du är väldigt kompetent i att vara närvarande till dina känslor. Och sedan har jag liksom andra egenskaper som att jag får saker gjort.

CB: Det får inte jag.

JB: Jo, men, om jag ska överdriva, så är jag med uppgiftsorienterad, du är mer relationsorienterad.

CB: Ja, vi är lite olika där.

JB: Du är lite introvert, jag är extrovert. En massa sådana…

CB: Ja, det kan jag skriva under på.

JB: Och min upplevelse är att vi har ju de här olika styrkorna och naturen försöker på något sätt balansera det. Och, handen på hjärtat, du har ju inte var så himla intresserad av det här med sparande på den nivån som jag har varit.

CB: Nej, och det är också för att du har tagit plats inom det området. Nu vet vi inte, men om vi säger att jag hade varit singel, då hade jag fått ta det själv ju. Och jag vet inte, jag tror kanske inte att intresset hade väckts så himla mycket.

Relationer kanske mår bäst av balans

JB: Precis, men det är viktigt här också att det är inte en kompetensgrej. Jag tror att alla kan göra allting, man behöver bara sätta sig in, sedan har man olika lätt för det. Men min poäng är här att det behöver… eller så här, behöver det vara att båda är så här ”Jag borde också ha haft det här målet att jag vill gå i pension innan 40. Och har inte du haft det målet sedan du var 15, nej jag är ledsen, då ska jag hitta någon som har haft det målet.” Alltså, är inte halva poängen att träffa… precis som du berättade om Björn, att man balanserar. För du har själv berättat, att medans du också är så här att göra och skapa, liksom karriär och prestera grejer, sedan sa du så här att Björn kan ju ligga och lyssna på musik en bra stund och jag kan ju bli så här ”Gud, det hade jag också velat unna mig”, men jag har inte… Jag har ett annat driv. Och jag tror att två personer som är för lika tror jag inte hade funkat i en relation.

CB: Och jag tror inte heller att det är så att man blir förälskad i den som är superlik en själv. Alltså, vi måste räkna med att det kommer känslor in i bilden också, inte bara att man liksom rent praktiskt prickar av sin lista över partnern som man ska vara tillsammans med. Så blir man förälskad så får man växa ihop på något vis och inte göra en sådan stor grej av det här med ekonomi, men att det är viktigt för en.

JB: Vad tänker du Elisabeth?

CB: Att man inte ska förminska att det är känslor iblandade.

ES: Jag bara så här, vilken fråga pratar vi om?

JB: Nej, men vi pratar om måste man vara liksom… Måste det vara så här jämlikt? Måste den andra så här nej men vet du vad har du inte sparat?

ES: Nej.

JB: Vet inte vad en indexfond är? Jag är ledsen, här är två års utbildning hos Aktiespararna, vi ses när du är klar liksom.

CB: När du är bättre.

ES: Nej, absolut inte. Jag tror att man kompletterar varandra. Jag har ju lärt Björn att bli ekonomisk, han var ju inte ens intresserad av pengar. Det kom in och det gick ut, och han hade ingen aning om vad som hände där emellan.

JB: Men det måste ju ändå vara ganska skönt kan jag ju tycka.

ES: Att ha den inställningen?

Terapigruppen för bloggare som är rädslodrivna :)

JB: Ja, för så mycket jag gått och oroat mig för pengar i mitt liv. Jag har tänkt jag måste ha en buffert på 20’000, och sedan en buffert på 50’000, det tar ju för fan aldrig slut, förlåt. Så på sätt och vis kan jag… Det här ”happy go lucky”, inte negativt, men jag kan ju verkligen se att det kan vara rätt skönt att inte oroa sig för pengar.

ES: Och där kompletterar jag och Björn varandra verkligen bra, för jag är mer som du. Jag är ju liksom rädd och Björn…

JB: Vi kanske borde starta en terapigrupp. Bloggare som är rädda…

ES: Jag är inte rädd för att förlora pengar, men herregud, man tittar på sin portfölj och den går liksom upp och ner, men det bekommer mig inte på samma sätt längre.

JB: Carro sa, förlåt. Carro sa en väldigt bra grej där i förra avsnittet, att om din portfölj tar din.. vad var det du sa?

CB: Om den tar din nattsömn så är den för dyr.

ES: Ja, nej det har jag väl passerat. Men om jag tänker på hur Björn ser på pengar så har vi väldigt olika syn på pengar. Han är ju mycket mer, vad ska man säga, ”chillt” inställd till pengar. Så vi pratar ofta om vad man är när man är ekonomiskt fri. Är det att ha pengar så att man klarar sig, eller är det att inte vara ”beroende” av pengar så till vida att man vill ha dem för att man ska känna sig trygg. Där handlar det mycket om…

JB: Ja men det är jättespännande, för jag brukar tänka på en sådan här fabel, där det går en fiskare på stranden, sedan slänger han i sjöstjärnor liksom, sedan kommer det någon och frågar ”Vad gör du? Varför är du inte och jobbar?” ”Jag har varit ute och fiskat inatt och nu har jag fått min fångst.” ”Men, om du har sålt, varför köper du inte en större fiskebåt? Då kan du göra större vinst, sedan köpa flera båtar, så kan du bygga ett imperium och sedan kan du göra precis vad du vill.” ”Han bara, ja då hade jag gått på stranden och slängt i sjöstjärnor i havet.”

ES: Precis, den är så skön. För det är det det handlar om, eller när det kommer till kritan, vad handlar livet om? När är vi lyckliga och när känner vi oss fria?

Handlar om olika personlighetsdrag, inte manligt och kvinnligt

CB: Men du Jan jag tänker på att vi har inte ens berört vad du som man tänker kring den här kommentaren. Alltså, känner du att du måste vara en provider?

JB: Om jag ska ta vad jag känner för kommentaren, så känner jag jättemycket empati, för jag upplever en frustration och en vilja. Man vill träffa någon, man vill dela den här ekonomiska resan, men jag upplevelser också att det är en rädsla att liksom kring hur saker och ting ska vara. Och sedan kan ju vi säga, det är enkelt för oss att säga att vi delar inte den bilden med kvinnor som vill bli försörjda, men i hans värld så är det så på riktigt. Så jag hoppas här kunna bidra med ett nytt perspektiv att nej det är inte så, det finns kvinnor som är intresserade av ekonomi och det handlar mycket om samtalet. Sedan tror jag absolut… Jag känner ju ett ansvar.

CB: Vad är det för ansvar? Berätta berätta.

JB: Jag tror att det handlar kanske inte så mycket om manligt och kvinnligt, för jag är lite allergisk mot det där. Jag tror ju mycket mer att vi har olika personlighetsdrag för jag har träffat så många kvinnor som har de dragen jag har och jag har träffat många män som har ”kvinnliga drag”. På det sättet, så jag tycker inte att det är så mycket manligt och kvinnligt. Men min personlighet, jag är ju en sådan här, the guardian. Jag vill ha min lilla sköld och bortom den här lilla skölden, där försvarar jag alla de jag har nära och de ska… De ska jag ta hand om ekonomiskt kan jag göra, tjänster kan jag göra. Jag känner absolut ett behov av att vara den som försörjer, men det kanske inte kommer från mansperspektivet, utan snarare från min personlighetspreferens eller vad man nu ska kalla det.

ES: Ja, för jag har ju liknande, fast i vår relation, och då är det jag som känner det ansvaret. Att det är jag som är familjeförsörjaren. Och det har vi pratat jättemycket om, för jag upplever det som en jättetung börda att det är jag som ska dra in pengarna. Att det är jag som ska se till så att vi kan göra det vi vill göra och att vi ska nå vår ekonomiska frihet och ditten och datten. Så där är det ju tvärtom då.

JB: Ja, och det är det jag menar, att det är inte så mycket manligt eller kvinnligt.

CB: Men vad är det egentligen man behöver ta upp om man ska prata om ekonomi i en parrelation?

ES: Vad man behöver ta upp? Ja men det är väl hur ska vi hantera vår ekonomi? Ska den vara gemensam eller separerad? Vad vill vi göra med våra pengar? Det kanske är jätteviktigt. Vad är målet? Alltså, både de kortsiktiga, men jag tänker också de långsiktiga.

Viktigt att prata om riktningen

JB: Det var också det första jag tänkte, det var målen. Målen är jätteviktigt att så här, vad vill vi? För att jag tror att om man tittar på sparande och investeringar, så handlar det lite om uppskjuten belöning. Man avvarar lite idag för att få mer i framtiden. Och då tror jag att det är väldigt viktigt att man är på samma våglängd. Vi gör kanske… En sådan fråga som har gjort stor skillnad för mig är så här ”Behöver jag detta, eller vill jag ha det?” Det är väldigt stor skillnad. Sedan tror jag också att det handlar om att organisera familjen på ett sådant sätt att det fungerar och går i linje med det man vill. För jag tänker till exempel att om det är en som tjänar mer, till exempel, ja men då kanske man ska kompensera den andra med större pensionsavsättningar, för så har ju vi gjort. Nu när du har gått ner på halvtid för att ha mer tid med Freja och hemma och sådant, ja men det ska ju inte drabba dig i pensionsavsättning. Då sätter vi in extra i pension.

CB: Men jag tycker att det är lätt att det flyter lite här uppe den här diskussionen. Låt oss säga då att man kanske har gemensam ekonomi och den ena röker. Då blir det plötsligt liksom problem om den andra inte tycker att vi ska lägga pengar, 1500 kronor per månad, på rökning. Förstår ni vad jag menar? Att det kan vara så många olika grejer som kan göra att det blir inte så himla lätt ändå. Teoretiskt så låter det enkelt, men sedan kommer det där, den ena tjänar mer och den andra kanske vill göra något annat med sina pengar, eller röker, eller har en häst, eller någonting sådant. Och det är verkligen så individuellt, man måste ju ha den kommunikationen. Vad var det de sa? Att det största ämnet som man bråkar om i en relation är pengar, och det är på grund av att man inte har kommunikation om det.

JB: Precis, det var ju jättemånga undersökningar, att det var… Jag minns inte, men jag tror att det var 30–40% döljer några utgifter för sin partner.

CB: Ja, men det kan jag tänka mig.

ES: Jag skrattar för jag har jag ju koll på allt, så det är ingen som kan dölja nåt för mig. Försöker, men det går inte.

CB: Man ska kunna dölja, alltså, om man är i en dålig relation, och behöver ta sig ur den, då ska man ändå kunna lägga undan lite av sin egen lön.

JB: Jag tycker absolut att man ska ha en egen buffert. Men jag tänker på det… det finns egentligen bara typ fyra sätt… medans ni pratade så slog jag upp det här.

De fyra sätten man kan ha sin ekonomi på

CB: Fyra sätt att jobba i en parrelation med sin ekonomi?

JB: Här är de fyra äktenskapen… RikaTillsammans handlar inte nu om privatekonomi utan om fyra… Jag tänkte, nej men så här, man kan ha helt gemensam ekonomi, alltså att man lägger alla pengarna i en pott oavsett vem som har tjänat dem. Delvis gemensam ekonomi, att man lägger dem i en pott och liksom betalar de utgifterna som man har, sedan har man helt uppdelad ekonomi, att man har pengarna för sig och sedan delar man på vissa kostnader, och sedan så har man det som kallas för proportionerligt uppdelad ekonomi, att den som tjänar mest betalar mer. Så tjänar jag dubbelt så mycket som du, så delar vi på hälften, men jag betalar större andel av den där. Vad tänker ni om det?

ES: Det är ju ramarna för ekonomin, alltså systemet. Sedan är vi inne på de andra delarna, det är ju innehållet, så att säga, tycker jag att det är ok att du vill röka?

JB: Om vi har helt gemensam ekonomi, då behöver vi ju prata om det, men om vi har delvis gemensam ekonomi… Så hade vi det ju innan vi gifte oss. Vi hade 2000 kronor var som vi hade egna grejer för, om du sedan röker eller har en häst för dem, det spelar väl ingen roll, eller om jag köper en glassmaskin liksom.

ES: Men om man också har långsiktiga mål, inte bara kortsiktiga, så kanske man undrar ”Men, ska du spendera de här två tusen på detta, vi vill ju spara det till en resa”, eller vad det nu må vara. Jag tycker ändå att det kan bli… Det är inte helt…

JB: Jag vet inte, alltså den som spontant, alltså den som… Jag gillar spontant. Eller så här, jag tror att detta handlar om olika faser, i och för sig. I relationen. Jag tror att i början så har man ju helt uppdelad ekonomi, sedan säg att man flyttar ihop. Man är inte gift, man har inte barn, då kan jag väl tycka att proportionerligt uppdelad… Jag är så här rättvis. Tjänar en part mer än den andra, då kan jag tycka den personen kan ta mer ansvar, men sedan är… och nu kommer en personlig åsikt, men jag tycker att är man gift och har barn, då ska man ha gemensam ekonomi. Annars blir det väldigt konstigt kan jag uppleva annars.

CB: Hur blir det då om man nu inte har gemensam ekonomi? Om man är gift och har barn. Hur blir det då?

ES: Det måste ju vara… Vi har ju fortfarande delad ekonomi, eller den är så här gemensamt delad. Gemensam så till vida att jag sköter den, men delad så till vida att vi fortfarande har den uppdelad så att vi kan se de olika flödena. Vilket är bra, för då inser vi att vi gör av med ungefär lika mycket pengar, så det blir väldigt enkelt den dag vi gifter oss, att slå ihop det där. Men, sedan vet jag inte om det är för att jag är så mycket nörd att jag tycker att det där är jättekul att hålla på med. Men för mig är det ju inget problem att den är delad just nu.

CB: Nej, men om man nu är gift och har barn och har delad ekonomi, det betyder att man har sitt eget lönekonto, det kommer in pengar, man lägger kanske en gemensam pott till utgifter, sparande, sedan har man sin egen lilla del kvar liksom. Är det ett problem?

JB: Jag vet inte.

ES: Jag är inte säker på att det är det. För att vi har inget problem nu.

CB: Det kan ju vara så, som vi har kommit in på i ett annat podd-avsnitt, att någon part tar mer av utgifterna i hemmet. Köper barnkläder, eller…

JB: Ja, det är ju en risk. Att den ena parten ser liksom att nu behövs det en vinteroverall. Ja, men det gick inte på det gemensamma, då får jag ta det från mina egna pengar liksom.

CB: Det kan vara ett problem absolut.

Gillar man inte det ena så kan man alltid ångra sig

JB: Men sedan tänker jag väl så att man kan ju testa. Det är ju ingen naturlag. Man kan ju testa det ena och gillar man inte det så kan man väl gå tillbaka liksom.

CB: Men hur… Jag bara kastar upp en fråga här nu. Man måste ju prata om pengar, naturligtvis. Men om nu den ena parten inte är så himla sugen på det? Jag tänker att… För pengar kan vara en ganska så känslig grej. Man kan ha mycket självförtroende som hänger på det, eller brist på självförtroende som hänger på pengar, och så ska man prata helt öppet med någon annan om det, om kanske sina spenderingsbehov… Det öppnar dörrar som kanske inte alla vill öppna.

JB: Det kan ju vara mycket skam kopplat till det.

CB: Och hur kan man komma åt det… Allting är ok. Allt som vi är, är ok. Det kommer när vi öppnar ”ekonomiboxen”.

JB: Men jag tror att det där handlar nog också om att tänka, precis som du säger, vi älskar varandra. Detta är något som vi ska lösa tillsammans. Jag tror att ofta är det ju att man kopplar ihop det med sig själv. Att du vet, nu Karolin, ska vi prata om dig och dina spenderingsbehov. Dina skönhetsgrejer och redan där hamnar man ju på defensiven. Poängen är ju att snarare försöka liksom ta problem, så lägger vi det här problemet på bordet och nu pratar vi om det. Vi pratar inte om dig eller liksom det spelar ingen roll, nu jobbar vi tillsammans. Alltså vi sätter oss på samma sida bordet. Det tror jag är jätteviktigt.

CB: Det får man öva på tror jag, för det är så lätt att associera sig med sin ekonomi. Jättelätt.

JB: Jag brukar ibland när vi hamnar i bråk… Direkt när vi hamnar i en argumentation, så säger jag så här att nej men nu har vi hamnat i diket. Poängen här var ju inte att det skulle vara en argumentation, utan vi skulle lösa någonting.

CB: Kan vi prata om sakfrågan, säger du. Jag bara, vilken sakfråga? Jag är ledsen.

JB: Precis, och jag blir så här, ja men nu pratar vi om uppgiften.

ES: Jag ser två helt olika personligheter här. Personlighetstyper.

De fyra kärleksspråken

JB: Ja, men så är det. Men nu har ju du och jag Carro gjort rätt mycket personlig utveckling, så att man kan ju liksom skratta åt det, men det är ju sådana förargliga saker. Jag kommer ihåg för många år sedan, när vi hade det lite knökigt, så kom du så här, ”Du älskar inte mig längre”, sa du till mig. Och jag blev helt så här ”Va!? Du vet jag har kört dig till Sturup, jag har skickat SMS till dig, jag ringer dig, jag älskar dig visst.” Jag blev helt upprörd liksom, och sedan fick vi tipset av boken ”Kärlekens fem språk”, där man talar om att man har olika kärleksspråk och det visade sig att det sättet som jag tycker om att… sådant som får mig att känna mig älskad, det är när folk gör tjänster åt mig och när folk berättar för mig att de tycker om mig. Och det gjorde jag för dig. Jag gillar att bli uppskattad via verbal bekräftelse, SMS eller mail… Gud vad det lät needy just nu. Så här, man kan gilla mig på Facebook.

ES: Gör det.

CB: Jag brukar skicka sådana här Instagram foton till dig och det är faktiskt ett bevis på min kärlek.

JB: Men i alla fall, då var poängen att du har ju inte alls verbala bekräftelser och tjänster, utan du har ju så här tid tillsammans och fysisk närhet, och de två matchar inte varandra. Så när jag gjorde saker för att jag tycker om dig på mitt sätt, så kände inte du dig uppskattad.

CB: Nej, det var inte så att det gick så djupt för mig.

JB: Nej, och då är metaforen i den boken att man har en kärlekstank, och man kan bara fylla den med sitt eget språk och ofta, apropå det där med balans, så har vi olika kärleksspråk. Det femte kärleksspråket är ju då presenter och det verkar ju både min mamma och Freja vår dotter ha. Och Freja fyllde ju år häromdagen och vi var så här dagen innan ”Gud, vi kanske ska köpa en present.” Världens sämsta föräldrar.

CB: ”Nej, hon kommer få så mycket, så hon kommer inte komma ihåg vad hon har fått av vem. Så det spelar ingen roll just nu.”

JB: Precis, och Freja där: ”Imorgon så vill jag ha frukost på sängen och en present.” Vi bara huh, ok, vi åker och köper… Ja, Freja kommer höra detta när hon är 18 och sedan kommer hon att tänka fan vad sugiga föräldrar.

CB: Men nu kommer vi nu tillbaka till kärnfrågan här…

JB: Ja, att prata om problemet och ha respekt för att man har olika skillnader.

CB: Ja, att man kommer från kärlek, får man väl säga. Att det inte blir en argumentation mellan två som inte tycker samma.

JB: Precis. Sedan tror jag också att det handlar om vad kan du ta ansvar för? För det verkar ju du och Björn ha gjort.

ES: Absolut.

JB: Så här, vad kan jag ta ansvar för, vad tycker jag är kul, vad är våra mål? Vad är förväntningarna? Vad är farhågorna? Alltså, vad kommer naturligt?

CB: Får jag bara fråga dig Elisabeth, du kände att de var en börda att se till så att pengarna räcker, och att ni kan göra det ni vill och att de kommer in liksom.

ES: Börda låter så tungt, men jag känner ett ansvar.

CB: Hur har ni liksom löst det? Hjälper Björn dig på något vis där? Alltså, det är bara en nyfikenhet.

Många gånger irrationella rädslor det handlar om

ES: Vi pratar ju om det, givetvis, sedan handlar det mycket om mina egna rädslor för ekonomi. Jag tror ju på något sätt att worst case scenario det är vi ska bli hemlösa och inte ha råd att betala några räkningar. Det är liksom där jag är.

JB: Apropå rationella rädslor…

ES: Och Björn bara så här, alltså älskling, det är lugnt. Vi kommer klara det. Och jag bara, tänk om, tänk om. Men det handlar om mina rädslor och att ta hand om dem, och där är det han den supporterande i liksom hur pratar om det på ett konstruktivt sätt. Så det handlar ju är mycket mycket mer om rädslor än om ekonomin. Men ibland så upplever jag att jag kan känna ett ansvar för vår gemensamma ekonomi, men det är också för att jag har intresset, det är jag som har drivkraften och det här målet, som då Björn känner ju att han är i princip redan där. Han upplever ju sig ekonomiskt fri i princip redan. Han jobbar 50%, eller ja, kanske 60 just nu. Däromkring, och han har en schysst lön ändå.

CB: Jag får ju säga att det är lite synd Elisabeth att du är upptagen, för du verkar ju vara den typen av dam som den här personen som kommenterade, egentligen skulle vilja träffa, tänker jag. Som är intresserad av ekonomi och vill lägga undan.

JB: Men jag tror också att det där är en fördom. Jag har ju träffat många kvinnor som är intresserade av ekonomi, faktiskt, så jag tror att det många gånger kan vara så att man har ett intresse, men eftersom det är så tabu att prata om, så kommer det inte ens upp.

CB: Hur menar du då tabu? Ekonomi över huvud taget tabu, eller vad har du i lön tabu, eller?

JB: Ja, men typ att man inte pratar om pengar. Precis som vi diskuterade innan, kunde man ta upp det på dejten liksom, men tänk om det är en grej som inte kommer upp liksom? För att du driver ju rikakvinnor.se, det är ju specifikt för kvinnor, och det är inte så här ”Åh, jag fick en läsare.” Utan det är ju en del, och jag vet ju att när du har varit i sociala medier, du får ju jättemycket uppskattning för de inläggen som du gör. Så om man skulle ge ett konkret råd till läsaren, häng i sociala medier där kvinnor som pratar pengar hänger.

ES: Ja, det kan jag också uppleva. Det finns ett tabu kring att prata pengar. Det har jag upplevt jättemycket.

CB: Men vad är det för tabu då?

ES: Nej, men tabut tror jag handlar om rädslor. Alltså, att man är inte bekvämt med att…

CB: Om jag berättar vad jag tjänar så kan det vara någon som säger ”Va?!”.

JB: Jag tror att vi pratar om olika saker. Jag tror att lönen är tabu för att den är så orienterad till din prestation. Alltså, vi värderar så att ”Har du högre lön än mig på jobbet, då är du en bättre arbetare än vad jag är”.

ES: Vilket inte stämmer.

JB: Det är det som är känslan. För att vi får inte så mycket annan feedback, vi får inte så mycket mer. Lönen blir ett mått på hur duktiga vi är, liksom. Så att därför tror jag att lönen…

CB: …kan vara tabu av den anledningen.

Man gör så gott man kan och fattar så fort man hinner

JB: Sedan tror jag också att det är lite skamfyllt. Skamfyllt att prata vad man lägger pengarna på. Skamfyllt att man inte har koll. Och jag tycker ju att det är så dumt med den här skammen, för att det är ju ingenstans man lär sig om pengar. Alltså hade man lärt sig om pengar så hade varken du eller jag behövt blogga eller försökt utbilda folk på det här ämnet. Så jag tror bara liksom att… En vän till oss, Lennart, han brukar alltid säga så här ”Man gör så gott man kan, och man fattar så fort man hinner”, så jag tror att det handlar om att ha empati liksom.

ES: Men jag bara kommer tillbaka till det här med sociala medier och så, för det upplever jag att det finns ju väldigt många grupper nu på Facebook. Framför allt för kvinnor, där man pratar väldigt öppet om ekonomi, och det tror jag har öppnat upp nyckeln för många att ”Jaha, nu kan man verkligen prata pengar. Och det är ok.” Så jag tror att det kanske har legat ett lock på, som man inte riktigt har varit öppet, sedan har man öppnat upp för det,
så lär man sig väldigt mycket också.

JB: Ironin är ju att kvinnor är bättre sparare än vad vi män är, så är det egentligen.

CB: Bättre investerare. Sparare vet jag inte.

JB: Nej, men investerare.

CB: Generellt tror jag att kvinnor är lite sämre på att spara. Är man i ett äktenskap så lägger man mer pengar på hushållet kanske, som kvinna.

JB: Ja, men så har du rätt. Jag menar just att placera pengar, att investera sina pengar. Och kvinnliga fondförvaltare är också generellt sätt bättre. Jag har en kompis också som jag träffade, han höll koll. Han hade favorit kvinnliga fondförvaltare. Så han var så här, jag bara investerar i alla deras fonder, för jag vet att det kommer gå skitbra. Flyttar de så flyttar mina pengar också, så jag tror på att det finns… Eller, jag tänker också på mikrolån. Det är också en sådan här klassiker, att man ger alltid mikrolån till kvinnorna, för att kvinnorna är ju bättre på att hantera pengarna, generellt sätt.

CB: Och varför är det så egentligen? För att jag har funderat på det. Handlar det om att man har barn och behöver se till att det är safe liksom?

Investerar du för att tjäna pengar eller uppfylla på ett omedvetet behov?

JB: Ja, jag tror det. Jag tror att man tar mindre risker och man är mer långsiktig. Man är kanske bättre på att bortse från sina egna behov, genom att man är mer i kontakt med sina egna behov på det sättet. Och jag brukar ju driva den här tesen när jag provocerar folk, att liksom investerar du för att tjäna pengar, eller investerar du för att tillfredsställa ett behov du har? Och de flesta säger för att tjäna pengar, fast skrapar man på ytan, så är det mycket liksom personliga behov. Att få vara duktig, att få ha rätt, att få vara med uppgång, att få vara med om ett fall. Bevisa för sig själv att man är smart, etc. Och jag upplever att det hävdelsebehovet är inte lika vanligt bland kvinnor. Jag vet inte, håller ni med?

ES: Jo, jag kan nog hålla med om det. Vad tänker du, Carro?

CB: Ja, det kan nog kanske vara så. Jag vet inte, men jag tror inte heller att vi är benägna att hålla på med krigshistorier, som vi berörde häromdagen i en annan podd.

JB: Ja, men så här, ni sitter inte där och berättar lumparhistorier.

CB: Ja, du vet när jag investerade i Fingerprint…

ES: Nej, jag känner inte så många som har gjort lumpen bland mina tjejkompisar, men det finns en del.

CB: Men hör du krigshistorier bland kvinnor? Du vet ”Jag förlorade allt” eller ”Jag tjänade så mycket”…

ES: Nej, inte så vanligt kanske. Men jag vet inte, är vi mer omhändertagande?

CB: Vi har bara mindre testosteron, och då behöver vi kanske inte heller… Alltså vi behöver inte… Nej, nu är vi ute på hal is.

JB: Nej men jag tror inte att vi är ute på hal is… Alltså, vi kommer få så mycket skit för det här avsnittet, men jag tänker att om man går ut så här: Vi män tenderar att ta mer risk, alltså, sämsta bilförarna…

CB: Och logiskt sett, så vet man att det beror på testosteron.

JB: Ja, precis. Och tittar man då på att spara på det sättet som vi förespråkar. Långsiktigt, regelbundet… det belönar inte det där testosteronstinna risktagandet, utan det belönar snarare det beteendet som kvinnor generellt sett har, som vissa män också har så klart, men jag tror att det handlar om olika preferenser, snarare. Jag tänkte att vi ska strax börja runda av, men om vi skulle leka med tanken att man skulle ge bort någonting. Ni är ändå kvinnor, så vi låtsas att ni har barn, vad är rådet ni skulle ge om ni fick en dotter? Vad skulle ni skicka med henne för ekonomiskt råd?

CB: Det finns ju massor med råd.

JB: Ekonomiskt.

CB: Vi är hela tiden i ekonomi, Jan. Du får det att låta som att jag pratar om helt andra saker.

JB: Nej.

Månadens aktie – som backfired…

CB: Nej, men vi försöker ju utbilda Freja när tillfället kommer, vad det nu kan vara. Om vi pratar om att hon får köpa aktier ibland, och så pratar vi om vad det är för någonting. Så att hon kan få en förståelse för hur världen funkar, inom ekonomi.

JB: Vi måste ändå ta en kul historia här. Den har jag inte ens berättat för dig Elisabeth. Vi har ju från Stefan Telenius, som är en Twittrare, vi har ju snott hans koncept. Han har så här veckans aktie eller månadens aktie med sina barn. Och då tar han tre aktier och så berättar han, och så får de välja. Det är inte som att man går igenom senaste kvartalsrapporten, utan det är så här ”Det är de tre, välj ett” och så är det över på tre minuter. Så vi har börjat samma med Freja och liksom här för ett tag sedan så fick hon då välja mellan Netflix, Disney och BR, för då hade hon varit på BR och handlat. Det är en leksaksaffär, för er som inte har barn. Och Freja ville ha BR och BR ägs av Investor, så vi köpte en Investor-aktie för 300 spänn. Sedan, veckan efter skulle vi göra en ny sådan här och vi frågade Freja ”Har du tänkt på någonting? Någonting som är kul?” Och då sa hon ”Jag vill ha den kanalen på YouTube”. Den ville hon äga. Och då sa vi ”Nej, du kan inte ta en specifik kanal, men du kan äga en liten del av hela YouTube”, och här märks det då att jag investerar i fonder och inte enskilda aktier, så Freja säger så här ”Då vill jag ha lite YouTube”. Perfekt, företaget heter Google eller Alphabet på börsen, så jag köper en sådan aktie till dig. Och, jag går upp och sätter mig vid datorn och loggar in och ska köpa en Alphabet-aktie och inser att den kostar 1050 dollar, så Freja…

CB: Du hade lovat henne…

JB: Ja, precis. Carro bara: ”Du har ju lovat henne nu.” Jag bara, vilken veckopeng…

CB: Men det här kan vi inte ta… Just do it.

JB: Nästa gång ska jag kolla upp vad månadens aktie kostar för plötsligt gjorde den ett stort hål.

CB: Ja, men så vi försöker utbilda henne. Du frågade om råd till dotter och jag kan inte säga ett specifikt. Men vi försöker utbilda Freja på olika sätt.

Prata om pengar

ES: Ja, att prata pengar. Att inte göra det skambelagt, eller liksom så här, öppna upp. Sedan är jag lite… Jag tänkte på det här avsnittet som ni pratade om. Hur man känner igen en miljonär. En grej de gjorde var att de inte lät… De gav inte pengar till sina barn och jag tycker att den är ganska viktig, för att jag tror att det har varit en av mina drivkrafter också. Inte för att vi hade det dåligt ställt, men det var inte så att mina föräldrar kastade pengar eller saker på mig när jag ville ha någonting nytt, utan då fick jag se till att skaffa det själv. Och jag tror att det är en jättenyttig lärdom, och det är någonting som jag känner att jag vill ta med mig, om vi ska skaffa barn. Vill ni ha saker, så jobba ihop för det och förklara vad det kostar. Det gillar jag också med avsnittet med Jakob och Isabelle, när ni pratade med [ohörtbart]. Och jag kommer ihåg det så väl för att jag tyckte att det var så himla klockrent. Att om vi ska på semester kommer det kosta så här mycket pengar, och de pengarna kan vi å andra sidan vara lediga för så här länge, vad väljer ni? Och den tyckte jag var så himla så här…

JB: Ja, och barn valde oftast att vara lediga längre.

ES: …tillsammans med föräldrarna. För det var det de uppskattade, tiden ihop, inte den flashiga resan.

JB: Men brukar man inte säga att barn uppskattar kvantitet snarare än kvalitet, liksom.

CB: Men jag undrar hur Wallenbergarna gör när de utbildar sina barn. För där är det väl… Jag kan tänka mig att de har en tanke med hur de ska uppfostra sina barn. Det hade varit så sjukt spännande.

ES: Jag känner en utav dem. Vi kan…

JB: Jag som precis tänkte så här, jag ska jobba ihop självförtroendet i något år, sedan ringer jag.

CB: Ja men det hade varit jättespännande. Inte så att man ska liksom hålla på och prata vitt och brett om hur rika gör med sina barn, men det hade varit kul att veta ifall det är någonting man kan plocka upp själv.

ES: Absolut.

JB: Precis. Så det var till barnen. Om ni ska ge det till en tjejkompis som ska in i en ny relation, vad skulle ni säga då?

CB: Ny relation? Se till att han bjuder på allt.

ES: Ja, men jag tänker, prata pengar. Det behöver inte vara så tabu. Man behöver inte göra en sådan stor grej av det heller.

CB: Ja, det behöver inte vara något drama.

ES: Det är ju en del av livet. Det är inte så konstigt. ”Hur ser du på ekonomi?”

CB: Ja, ”Vad tycker du är roligt med ekonomi?”. Nej men grymt. Fantastiskt stort tack för att du ville komma Elisabeth. Tack för att du var så generös och vi ser om Björn och du vill komma på middag vid tillfälle, eller om Björn är så här bara ”Eh, plocka ner det där avsnittet”. Jag hoppas att du är sugen på att komma tillbaka vid något tillfälle.

ES: Absolut. Det var jättekul, som alltid.

JB: Så detta var Elisabeth Svensson från RikaKvinnor.se. Nästa söndag kommer ett nytt avsnitt. Ha det fantastiskt. Hej.

Kommentera

25 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Hej Jan, Caroline och Elisabeth!!

    Tack för ett jättespännande avsnitt!

    Jag tycker absolut att det ligger något i detta inlägg, många kallar det för föråldrat beteende.. men ändå så tycker många kvinnor som Elisabeth att mannen/killen ska betala första dejten (kaffe eller mer) för att visa att dom är intresserade.
    Detta kan naturlig vis ses som en ren tillfällighet men jag gissar att 80/20 regeln gäller här.
    80% tjejer är på samma spår (dock så erkänner man inte det 2018), men jag tror det är lika på andra hållet. 80% män vill ta notan på första dejten för att visa sig starka/försörjningsdugliga etc..
    Detta baserar jag inte på någon statistisk undersökning men på känsla som bygger på 25 år social umgänge med män och kvinnor i olika ”klasser”.

    Jag älskar beteende och läser mycket om detta, jägare och hemmafru, risktagaren och samordnaren.. det finns många liknelser :)

    Tack än en gång för ett kanon inslag och jag avslutar med att säga att förnya/revidera sin mål varje år är lika viktigt som att sätta upp mål från början..

    Mitt mål är att kunna fiska upp min mat några gånger i veckan, ifrån en egen brygga där min egna båt står samt att vädret är så varmt att jag kan gå i shorts 10 månader om året..

    För detta behövs inte många miljoner.. men jag skulle aldrig vilja göra det ensam.
    Lycka är att kunna göra någon glad, men som i sin tur känner precis samma sak.

    /M

    0

    Gravatar ikon för användaren
    Michael
  2. Vit pil

    Tack för ett underbart avsnitt!
    Era funderingar ledde till att jag började tänka på hur jag själv haft det. Jag har varit i motsatta situationen i de tre långa förhållanden som jag har haft i livet, inte så att männen har velat bli försörjda men jag har tjänat mer än dem och dessutom varit mer intresserad av att få inkomsterna att växa.

    Nu har jag en särbo som jag trots allt passar väldigt bra med, han har inte så stora inkomster, och som dessutom varierar under året, men han är noga med utgifterna och jag har efter sju år konstaterat att han blir inte utan pengar till sina dagliga utgifter nästan oavsett hur lite det rinner in. Visst är det så att om jag vill att det ska hända något mer spännande som en resa så får jag lägga ut lite mer men han reder sig själv och om han bara hittar ett roligt mål att spara till så går det bra att lägga på hög.

    Det jag egentligen skulle komma till är att han istället för att spara pengar på hög har sett till att hans bostad är i stort sett betald och idag kostar värme och försäkring mm. Det blir ett billigt boende även om pensionen inte är så stor.

    När han pensionerar sig ska jag börja jobba deltid och flytta dit (det är för långt att dagpendla och jobba heltid). Jag tror att vi kommer att få ett bra liv med fler resor än vi hinner/orkar/har råd med nu.

    1+

    Gravatar ikon för användaren
    Sue-Anna
  3. Vit pil

    Oj, oväntat att ni blottade era tankar på ett så personligt sätt denna gång! Blev ett litet sting med den där icke rumsrena kommentaren! Tyckte det blev en rolig twist i avsnittet! Häftigt, det satte nog igång en del funderingar hos lyssnarna.

    0

    Gravatar ikon för användaren
    Marie
    1. Vit pil

      Att jag lärde mig hur jämställdheten och ojämnställdheten påverkar ekonomi, på sätt som jag inte alls tänkt över tidigare, eftersom vissa saker bara tas som självklara och ingår i normen. En ögonöppnare på många sätt 😊

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Heidi
  4. Vit pil

    Tack för ett intressant avsnitt. I vanligt ordning. Håller dock med i lite av kritiken som framkommer i kommentatorsfältet. Jag tycker att de värderingar som skiner igenom i delar av avsnittet är väl mossiga och direkt kontraproduktiva. Om vi alla är hyfsat överrrens om att vi ska verka för ett jämställt samhälle där både kvinnor och män är ekonimsikt bärande så blir det mossigt med resonemangen om vem som bjuder vid första träffen. Formuleringar som att ”en kvinna kostar” låter som rent 50-tal i mina öron. (Med all respekt för alla som uttryckt sig i avsnittet)

    Nu vill jag inte göra kommentorsfältet till något politsikt slagfält utan jag hoppas att vi fortsätter att prata sparande och ekonomi ur olika perspektiv. Stort tack alla inblandade.

    0

    Gravatar ikon för användaren
    Johan
  5. Vit pil

    Jag försöker sätta fingret på exakt vad det är som skaver när jag hör kommentaren i början av podden (och möjligen även när jag läser vissa kommentarer i kommentarsfältet.)

    Kommentaren beskriver en livsåskådning där en relation inte handlar om två personer som vill vara tillsammans och gemensamt ta sig genom livet, utan snarare om en transaktion där ena parten levererar ”ekonomisk stabilitet” och den andra parten levererar ”umgänge”.

    Det som kommentarsförfattaren säger är att denne bara hittar personer – damer – med transaktionslivsåskådning. Eftersom det i podden nämndes att världen är full av personer med mer hälsosam inställning till relationer får vi då dra slutsatsen att det är för att antingen a) kommentarsförfattaren letat på fel ställe och bland fel personer, eller b) själv färgar sitt egna sökande med vad denne själv vill ha ut ur relationen.

    Jag tycker inte att kommentaren gör det tydligt exakt _vem_ som har denna livsåskådning. Kommentaren tilldelar denna livsåskådning till ”motparten” – men jag misstänker att livsåskådningen egentligen finns hos kommentarsförfattaren själv, och att anledningen till att problemet är ”olösbart” är att denne inte kan hitta en ”magisk” person som är ok med att leverera ”umgänge” utan att få något ”betalt”.

    Eller det kanske bara är jag som läser mellan raderna för mycket?

    8+

    Gravatar ikon för användaren
    Peter
  6. Vit pil

    Mycket hyckleri kring det här med manligt och kvinnligt. Först är det blankt nej till att män förväntas försörja kvinnor men sen när det väl kommer till kritan så förväntas mannen ändå stå för notan för fikat. Resonemanget är han som bjuder ut (varför skulle det just vara han?) och att det på något sätt skulle vara mer ”romantiskt” om han stod för kalaset. Bara i det här enkla exemplet skiner könsrollerna och hyckleriet igenom. Det finns en föreställning om att det är mannen som ska vara den ekonomiskt starke som ska försörja kvinnan, bjuda och ge henne presenter. Han ska vara den där aktive, starke, dominanta prinsen som ska fånga den passiva, svage, vackra, sköra kvinna. Denna ”romantik” ligger alltid där i bakgrunden. Hur många killar har man hört säga ”jag ska gifta mig rikt när jag blir stor”? Jag har aldrig hört det, men däremot är det väldigt vanligt bland tjejer. Nu är det dock inte sagt att det här är lika starkt hos alla utan kan variera rätt kraftigt där vissa förväntar sig presenter och blingbling hela tiden medan andra gärna försörjer sig själv. Alla är olika som individer men som grupp finns det könsroller som är väldigt starka och som hela tiden finns där utan att man ens är medveten om det.

    2+

    Gravatar ikon för användaren
    Joppa
    1. Vit pil

      Finns den gamla föreställningen kvar är det dags att byta!

      De olika könsrollerna, oavsett om dom är vridna åt ena eller andra hållet. Jag som kille förväntar mig att jag o tjejen delar lika…åt båda hållen. En tjej som vill bli försörjd o ge sex i utbyte ger jag inte mycket för.

      För övrigt svårt att inte döma mr z ovanför med sitt snack om doppa hela tiden…helt föråldrat och ganska så vidrigt.

      4+

      Gravatar ikon för användaren
      Andreas
    2. Vit pil

      Att Mr Z verkar ha lite förlegade värderingar håller jag med om och han lär väl umgås med sådana som har lika förlegade värderingar. Men, det är inte det jag tycker är det mest intressanta här utan snarare det här hyckleriet med att man är ”feminist” och ”modern” men när det väl kommer till kritan så finns de traditionella könsrollerna där ändå. Det är fortfarande mannen som ska bjuda, ragga, visa framfötterna, ta för sig, göra karriär och ha både fysiska och ekonomiska muskler. Om man som man inte ställer upp på dessa premisser så får man faktiskt väldigt mycket svårare att hitta sig en dam.

      1+

      Gravatar ikon för användaren
      Joppa
    3. Vit pil

      Det är just den här logiska inkonsekvensen som hon visar på som skapar en sån enorm förvirring hos många män idag. Ena sekunden visar hon på att hon vill vara försörjaren, den ekonomiskt starke och har en väldigt dominant utstrålning. Vilket tidigare förväntades vara mannens roll. Andra sekunden ska mannen trots det ta initiativet, bjuda ut och betala fika. Dvs hon vill inta den mer undergivna rollen.

      Hur ska ska en man kunna navigera rätt på en spelplan som tidigare hade väldigt tydligt utstakade regler när det råder total inkonsekvens i spelreglerna och förväntningarna? Och att det kan skilja natt och dag beroende på vem man som man också träffar. Så jag kan verkligen förstå frustrationen hos han som ställde frågan, speciellt då inte ens hon som ändå aktivt valt att inta den ”försörjande” rollen kan vara logiskt konsekvent och skapa klarhet i frågan. Kvinnor måste inse att de måste vart de ska stå, för som det är nu sitter männen i en jävla rävsax.

      Intressant och bra podd i övrigt!

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Niklas
    4. Vit pil

      Trots det initiala avståndstagandet av kommentaren från Mr.Z får han ju sina misstankar bekräftade i och med diskussionen om att män ska bjuda. Där får han ju rätt och det hela faller platt.

      Själv undrade jag först vilka tjejer han umgicks med men sen tänkte jag efter och jo, det är vanligt också i min omgivning att kvinnor vill leva mer eller mindre på sin mans pengar. Mannen är piskad att jobba för att driva kvinnans konsumtionsbehov. Det finns såna kvinnor men det är inte alla som är så! Mr.Z behöver också rannsaka sig själv och fundera på vilken typ av kvinna det är han vill ha. Jag gissar bara här nu men jag tänker att en välutbildad kvinna som redan står på egna ben är mindre ute efter någon som kan betala för henne. Sedan är det upp till Mr.Z att fånga en sån kvinnas intresse…

      En annan reflektion är att ni män kanske också gärna skulle vilja bli försörjda om det vore normen? Det kanske inte är typiskt kvinnligt utan snarare mänskligt att låta någon annan göra jobbet om man har chansen. Vad säger ni, vore det skönt att låta någon annan dra in stålarna?

      Måste också säga att avsnittet var lite ”tramsigt”, det hade vunnit på att en expert på området blev intervjuad.

      1+

      Gravatar ikon för användaren
      Katarina
    5. Vit pil

      Man skall nog skilja på att försörja och betala notan för fikat – det är ju på helt olika nivåer. Att stå för notan kan nog anses vara en fin jest (och i mitt tycke kan det både vara han och hon som gör det).

      Katarina: som sagt skilj på att försörja och betala notan. Innan man tänker helt igenom kanske det förefaller bra att bli försörjd, men när man tänkt tanken till sin ände så bör man ju inse att om den ene försörjer den andre så uppstår det ett osunt beroende. Man kommer alltså vara i förhållandet på helt olika premisser och som den försörjde så är det kanske inte så bra när allting kommer omkring.

      Nej, även om alternativet fanns så skulle jag nog föredra att ha och klara mig på min egen inkomst och av kärlek föredrar jag att min fru har och klarar sig på sin egen inkomst. Visserligen skjuter jag till mer till husållskassan, men det är inte så mycket att balansen blir helt skev.

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Skyking
  7. Vit pil

    Hej
    Jag har ganska nyligen tagit tag i mitt sparande på allvar och sparar ca 30 % av lönen. Har ett sparande i min ordinarie bank och ett sparande på Avanza. På Avanza har jag lånat lite av dina ide’er, även om jag redan hade gjort liknande val. Nu undrar jag vilket som lönar sig mest, att samla allt sparande på ett och samma ISK konto eller som jag har nu dvs. två olika ISK i olika banker med lite olika portföljer. Blir ”snöbollseffekten” densamma, bara pengarna är i rullning?

    Tack för en bra blogg!

    1+

    Gravatar ikon för användaren
    Heden75
    1. Vit pil

      Jag har dock känsla av att den vanliga banken ofta har begränsat fondutbud. Begränsat till fonder som det är höga avgifter på (som antingen går direkt till banken eller som banken får fina bonusar för att erbjuda).

      Avgiften har nog mer betydelse än vad gemene man kanske tror. Avgiftens betydelse växer med samma snöbollseffekt…

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Skyking
  8. Vit pil

    Jag har inte lyssnat på podden än. Problemet jag ser är frågan hur man hanterar situationen där man har rätt olika marginaler för att spara. Egentligen hur hanterar man egentligen situationen där ena parten har betydligt högre inkomst än den andre? Samtidigt kan det vara att den med lägre inkomst inte känner sig bekväm med att leva på den andre (inte vill ta emot allmosor).

    0

    Gravatar ikon för användaren
    Skyking
    1. Vit pil

      Vi har hittat en gemensam procentuell brytpunkt. Vi sparar båda två gemensamt ca 35% av lönen. Sen har vi varsitt eget sparande där det skiljer sig lite.

      Det viktiga för oss var att komma till läget där vi faktiskt började spara gemensamt. Sen har vi så sakteliga ökat upp till nuvarande procentsats.

      1+

      Gravatar ikon för användaren
      Johan

Få månadens bästa tips och artiklar!

Få de bästa tipsen, videoklippen och artiklarna från bloggen
till din mejl ungefär en gång i månaden. Tack! /Jan :-)

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.