Singla hellre slant än lyssna på experters uttalande om framtiden!

Del 2 i serien "Vad säger forskningen faktiskt om sparande och investerande?"

Forskningen ger över tid ett ganska stort stöd för att 1) man inte ska lyssna på experters förutsägelser om framtiden, 2) små bolag går bättre än stora bolag, 3) värdebolag går bättre än tillväxtbolag, 4) bolag med hög lönsamhet går bättre än bolag med låg lönsamhet och 5) att beslutet om vilka typer av tillgångar man väljer i sitt sparande är väldigt viktigt.

Den här artikeln är del 2 i vår serie ”Vad säger forskningen om sparande?” där vi tittar på några av de mest inflytelserika akademiska studierna (läs del 1). Målet med serien är att bli bättre investerare, undvika vanliga misstag och inte minst att få en bättre avkastning och tjäna mer pengar över tid.

I dagens avsnitt tittar vi på tre studier som besvarar följande frågor:

  1. Hur stor del av en portföljs utveckling förklaras av valet aktier och räntor?
  2. Finns det faktorer som förklarar att vissa typer av aktier går bättre än andra?
  3. Hur mycket rätt har experter och gurus i sina förutsägelser?

Vi börjar avsnittet med ett litet rant om min upplevelse från en paneldebatt hos Aktiespararna där jag var inbjuden som gäst i slutet av januari. Väldigt intressant och symptomatiskt tyvärr. Därefter tittar vi på Brinson (1986, 1991) Ibottsons (2010) studier konstaterade vikten av vara i marknaden (förklarade ca 75 % av avkastningen) och göra ett aktivt strategiskt val av tillgångsslag (=t.ex. räntor och aktier).

En väldigt stor andel av den avkastning man får kommer till följd av den tillgångsfördelning man gör, snarare än att man väljer rätt typ av fonder eller fond från rätt leverantör. Jag brukar normalt säga att ungefär:

  • ca 80 % av avkastningen ges av fördelningen mellan aktier och räntor
  • ca 15 % av avkastningen ges av typen av aktier/räntor man väljer (t.ex. globala eller svenska)
  • ca 5 % av avkastningen ges av vilken typ av fondbolag man väljer (t.ex. Swedbanks eller Avanzas globalfond)

I nästa del tittar vi på nobelpristagaren Eugene Famas och hans kollega Kenneth Frenchs så kallade ”Tre-faktor-modell” för aktier (1992, 1993, 1994). Efter lanseringen av effektiva marknadshypotesen konstaterade de att vissa fonder tenderade gå bättre än genomsnittet. De undersökte fenomenet vidare och konstaterade att det finns så kallade ”dimensioner” som förklarade överprestationen. De konstaterade att över en 10 års period tenderade:

  1. Små bolag gå bättre än stora (93 %)
  2. Värdebolag gå bättre än tillväxtbolag (82 %)
  3. Bolag med hög lönsamhet gå bättre än bolag med låg lönsamhet (100 %)

I den sista delen tittar vi på studier (Graham, 1994) som undersökte frågan: ”Hur mycket rätt har experter, gurus och analytiker?”. Särskilt den senare forskningen är ingen munter läsning. I en studie från 2017 (Bailey) gick man genom mer än 6 000 förutsägelser från 68 kända analytiker. I genomsnitt hade de bara 48 % rätt. Det vill säga att:

Du har större chans att få rätt om du singlar slant än lyssnar på en experts förutsägelse!

Tragiskt, men tyvärr inte förvånande då det går i linje med mycket av den andra forskningen som säger att investerare över tid ofta är sämre än genomsnittet.

Slutligen, tack för den här veckan och vi ser fram emot att ses även nästa vecka. Då kommer vi att släppa den sista och avslutande delen om de ”inre framgångsfaktorerna”.

Många hälsningar,
Jan och Caroline

Lyssna på artikeln som ett poddavsnitt

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare. Avsnittet finns där poddar finns t.ex. iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud. Du kan även titta på den tillhörande videon via Youtube.

Transkribering av hela avsnittet

För dig som hellre läser än lyssnar eller tittar på avsnittet följer nedan en komplett transkribering.

— START TRANSKRIBERING —

Jan: Idag är det dags för avsnitt #140 och det är en fortsättning på avsnitt #138, som handlar om vad forskningen faktiskt säger om hur man investerar sina pengar bäst. Det är en serie som jag har tänkt göra ganska länge men inte riktigt kommit till. Dock öppnade sig en möjlighet att slå två flugor i samma smäll eftersom jag i slutet av januari skulle delta i en paneldebatt hos Aktiespararna.

Jag visste att de andra deltagarna var erfarna aktiesparare som både föreläst mycket och skrivit böcker. Eftersom jag dessutom skulle stå för det passiva sparandet i indexfonder tänkte jag att det är bäst att vara påläst. Särskilt eftersom jag skulle vara i en miljö där många tycker att jag har fel, det jag pratar om inte är spännande eller roligt. Således var det ett perfekt tillfälle att läsa på, förbereda inför paneldebatten och göra dessa avsnitt som egentligen skulle gjorts för länge sedan.

En stund in i paneldebatten hade jag hänvisat till många studier, gett en hel del statistik och mer än en gång sagt: ”Forskningen säger att de flesta underpresterar mot index”, ”För de flesta är det bäst att välja en passivt förvaltad globalfond eller en fondrobot”. Jag inser att jag är ganska dryg att ha i en debatt eftersom jag är både tävlingsinriktad, tar mycket plats och dessutom är påläst. För efter ca 45 minuter var det en av deltagarna i panelen som sa:

Jag skiter väl i vad forskningen säger!

Jag blev helt chockad, jag tänkte vad säger man efter det? Först när jag sedan åkte hem i bilen… Och detta stör jag mig på med mig själv, att jag är inte snabb i huvudet när jag blir överraskad, så jag kommer aldrig på det smarta att säga där och då. Men då slog det mig att tänk om en läkare skulle resonera likadant? Man går till en hjärtläkare och så säger han:

Ja, det finns det här sättet som forskningen rekommenderar att man gör en hjärtoperation. Men jag skiter i vad forskningen säger och jag vill ge mig själv chansen att göra det på mitt sätt.

Få av oss vore förhoppningsvis OK med det. Men det visar på hur svårt vi människor har att vara rationella. Vi är tvärtom både känslomässigt styrda och irrationella och drivna av behov som vi i rätt många fall inte ens har en aning om.

Nästan ingen kör sämre än medelföraren

Jan: Jag hade två workshoppar i helgen och då ställde jag en fråga:

Hur många av er i detta rum är sämre än genomsnittet på att köra bil?

Statistiskt så borde rätt svar vara hälften, eller hur? Har man en grupp på hundra personer, så har man en person som står för medelvärdet och sedan är 50% sämre och 50% bättre. Försäkringsbolaget IF gjorde en undersökningen på detta, tror jag, 2017, där de frågade flera tusen personer om de körde sämre än genomsnittet, som genomsnittet eller bättre genomsnittet. Då var det 61% som ansåg att de körde bättre än genomsnittet och 4% körde sämre än genomsnittet.

Caroline: Jag förstår att det är en liknelse här, eller att det är nästan samma sak, men jag tror att problemet är att man vet inte hur genomsnittet kör bil, t.ex. Så man kan inte jämföra sig. Här nu, med att investera pengar, då finns det hur mycket siffror som helst på vad genomsnittet är. Så där har vi en större chans att veta vad genomsnittet är, hur bra är jag, och så vidare. Men de flesta kollar inte där.

Jan: Nej, precis, och jag tänker egentligen som informationschefen på IF, som gör mycket forskning kring försäkringar. Hennes kommentar var:

Det finns klara risker med att inte inse sina begränsningar som bilförare. Man skulle önska lite mer självinsikt på vissa håll.

Caroline Uliana, informationschef på If.

Jag älskade det. Det är nämligen precis samma sak inom sparande. Jag tänker att mitt nya favoritcitat kommer vara: ?

Det finns klara risker med att inte inse sina begränsningar som aktiesparare. Man skulle önska lite mer självinsikt på vissa håll.

Mitt nya favortcitat baserat på Caroline Ulianas citat

Jag önskar att paneldebatten spelades in, men det gjorde den tyvärr inte. Nästa gång jag ska vara med i en panel så ska jag spela in det. Nu har jag till och med köpt prylar för det. Men i alla fall, då hamnade vi två män i någon tuppfight där och då ska moderatorn försöka få kontroll över läget. Jag är ganska bra på att skapa dålig stämning, så då blev det dålig stämning och då skulle hon gå vidare genom att säga:

Ja, vi har ju alla olika åsikt.

Moderatorn på paneldebatten

Jag trodde jag skulle trilla av stolen då. Jag kunde inte låta bli att säga:

Nej! Det är inte olika åsikt. Detta är fakta. Alla har rätt till en egen åsikt, men man har inte rätt till egen fakta.

Det blev inte bättre. Som sagt, lite dålig stämning. Det var Aktiespararna som arrangerade detta och jag brukar säga att detta upprätthåller väl min klassiska regel om att jag alltid brukar bli inbjuden en gång, och sedan aldrig mer. Men vi får se.

Caroline: Är detta någonting du stoltserar med nu, Jan? Att du har så olika åsikt. Det är egentligen fel forum för dig.

Fler artiklar med vetenskaplig grund på bloggen

Jan: Ja, det är klart att det är fel forum för mig. Jag är lite dum i huvudet som utsätter mig för det där. Jag fattar det. Men grejen är att jag har så svårt för det här att folk inte ser att kejsaren är naken. Det är en massa människor som tycker att kejsaren har fantastiska kläder på sig, men jag undrar bara varför de inte ser att kejsaren är naken? Jag kan inte låta bli att knacka på det där akvariet. Jag får ju skylla mig själv för att jag har det behovet.

Men ja, jag roade mig kungligt och jag är fortfarande fascinerad över att 2020… Man tycker att vi borde ha kommit ganska långt, vi borde ha kommit med forskning, men det är en total dissonans mellan vad forskningen säger och vad vi sparare gör. Sedan insåg jag att jag måste säga tack till dig Caroline. Jag inser på sistone att vi i bloggen RikaTillsammans har börjat ta mycket mer grund i forskningen och det är tack vare dig.

Det är tack vare de här skitjobbiga frågorna som du ställde när vi började podda tillsammans och jag säger, ”Forskningen säger…” och du säger, ”Vilken studie?” Och jag bara sa att det minns jag inte, men du sa att jag inte kan hänvisa till en studie som du inte har referens på. Sedan frågade du om jag hade läst studien och då sa jag att jag bara hade läst abstraktet och då sa du att man måste läsa hela studien.

Caroline: Jag minns den första frågan när vi blev ovänner. Du ville att jag skulle vara med och då sa du att de hade gjort en studie på Vanguard och då tänkte jag är inte det ett företag? Det står inte heller högt i kurs, att företag själva gör sin egen forskning. Hur oberoende är den, liksom? Då blev du arg. Men, vi har kommit längre nu.

Jan: Precis. Då kommer jag ihåg att du frågade om jag hade läst studien, läst referenserna till studien, om den var peer-reviewed, och jag bara sa nu lägger vi ner och så gick jag iväg.

Caroline: Ja, det var som att jag inte skulle få komma tillbaka och jag ville kanske inte heller komma tillbaka. Men vi klarade det.

Jan: Ja, 140 avsnitt senare så är vi här. Men detta är egentligen vår nisch. Vår nisch är att vi kollar på forskningen och så försöker vi översätta vad den faktiskt säger.

Caroline: Jag känner ju att jag har vunnit en liten seger här. Jag har tidigare jobbat med att hjälpa forskare att kommunicera vad de egentligen säger, för det är ett speciellt lingo i alla forskningsfält. Man är i sin egen värld när man är forskare så det är svårt att översätta det så att människor där ute förstår vad man pratar om. Nu känner jag att jag verkligen har påverkat dig i rätt riktning här. Strunt samma. Man kan inte alltid veta vart saker tar vägen. Det visste inte jag när jag började vara med här för några år sedan i podden.

Jan: Jag är jätteglad för det, så tack för det.

Få studier överlever på Colosseum

Jan: Som sagt. Detta är som sagt en fortsättning på avsnitt #138. Även om artiklarna är fristående så rekommenderar jag det förra avsnittet också. Vi går också igenom för- & nackdelar med akademiska studier, varför de är bättre än forskningsrapporter från företag, etc. Det vi gör i den här serien är att vi går igenom de mest inflytelserika studierna. I avsnitt #138 gick vi igenom fem Nobelprisbelönade studier.

Det var lite roligt, för efter vi hade spelat in avsnittet, så skrev jag på bloggen – för jag skriver alltid en artikel till varje avsnitt – om den här metaforen som jag tyckte var så fin. Att forskning, de här studierna, är som en idéernas tävlingsarena. Då tänkte jag på en av mina favoritfilmer ”Gladiator” med Russel Crowe. När man är klar med sin studie som forskare, så är det nästan som att man skickar ut sin gubbe på Colosseum och så ska den överleva när den kämpar mot de andra studierna och andra forskningsresultat. Vissa överlever länge och andra inte alls.

Jag har också märkt att det är väldigt mycket brus i forskningsvärlden. Vi kommer prata lite om marknadstajming i nästa avsnitt. Det finns studier som gjordes för många år sedan som säger att marknadstajming är värdelöst. Att det inte går och att det inte tillför något mervärde. Sedan kommer det andra studier som säger att de medför visst ett mervärde.

Caroline: Är det det som är bruset menar du? Att man får olika motsägande resultat från forskningen?

Jan: Ja. Sedan kommer den första studien med en uppdaterad version, där den bara sågar de andra studierna och säger att de har räknat fel. Jag kan tycka att det blir väldigt klurigt att komma fram till vad det är som är konsensus. Då har jag tänkt mycket att de studierna, alltså när det är en studie som har överlevt sedan 1964 på Colosseum, då brukar de få Nobelpriset efter 30-40 år. Då är de stora och groundbreaking. Det är som en ärrad veteran, det är som Russel Crowe där. Han bara vinner allt.

Bara 6 personer av 1 000 sparare slår index

Jan: Sedan tänker jag också på en annan metafor här, som kanske inte är så superbra, men det är den bästa metaforen jag kunde komma på. När jag höll workshopparna så kom vi till exempel in på det här med marknadstajming, eller aktivt/passivt, då säger forskningen att det inte går att slå genomsnittet. Utan det är kört. Då säger forskningen att kanske 994 av 1000 personer kommer inte slå index. Då betyder det att då kan man inte säga att det inte går att slå index, för det är uppenbarligen 6 personer av 1000 som kommer göra det.

Men för mig blir då jämförelsen att det är som om någon frågar, ”Hur ska man åka till USA?” Då kommer jag säga, ”Med flyg.” För det är det som är lämpligt för 994 personer. Sedan är det 6 personer, som typ Greta Thunberg, som kan segla över till USA. Men bara för att det går att segla till USA så betyder det inte att det är lämpligt, eller att det är det som de flesta borde göra eller att det är det man borde rekommendera.

Det där tänker jag också är viktigt. Det finns ingen entydig studie som säger att det inte går att tajma marknaden. Det jag upplever är att det är med 90% sannolikhet bättre att gå vänster än att gå höger. Sedan kan det vara ibland att vissa år var det bättre att gå åt höger, men det vet man inte i förväg. Ja, detta var ett väldigt långt intro.

Vad kommer avkastningen ifrån?

Jan: Precis samma ansvarsbegräsning som avsnitt #138. Vi har sammanställt källor och gjort våra egna tolkningar. Precis som vanligt hoppas vi att ni läsare säger till om det är så att ni har en annan åsikt eller om vi har missuppfattat någonting. Det är bara att återkomma i kommentarerna.

Caroline: Då tar vi den första studien.

Detta är en studie som gjordes 1986 av Gary Brinson och den heter ”Determinants of portfolio performance”, den följdes även upp 1991 med ”Determinants of portfolio performance II”. Det har också kommit uppföljningsstudier t.ex. 2000 av Roger Ibbotson. Det som är intressant med denna studien är detta är en av de mest citerade studierna inom hur man sätter ihop sin portfölj. Samtidigt visade en studie 1998 av John och Jennifer Nuttall att 49 av 50 citeringar av den här studien var fel och att folk hade misstolkat det.

Man tror att studien svarar på en fråga som den inte svarar på. Jag ska säga att jag är lite rädd för just de här tre, fyra minutrarna som kommer följa här, för jag vet inte om jag är en av de nio. Den missuppfattas för att den är extremt komplicerad och den svarar på tre frågor och de tre frågorna tycker jag är väldigt lika.

  • How much of the variability of returns across time is explained by the investment policy?
  • How much of the variation in returns among funds is explained in difference of policy?
  • What portion of the return levels is explained by policy return?

Jag ringde till en kompis i finansbranschen som jobbar med portföljkonstruktion och försökt bekräfta att jag har förstått det rätt. Och han sa att så har jag också förstått den. Jag tänker att vi gör ett försök och sedan får någon hojta till om vi har gjort fel, så får vi komma med en rättelse.

Brinson och hans medförfattare undersökte 91 stora pensionsfonder. Det är lite roligt, för jag brukar ibland prata om småsparare, och så fick jag en fråga här på workshoppen vilka som är då är storsparare. Bra fråga. Det är ofta pensionsfonder, t.ex. norska Oljefonden, statliga fonder eller alla lärare i Kalifornien fond för pensionspengar.

Det som de konstaterade var att 90% av variationen av avkastning förklarades av tillgångsallokeringen. Det vill säga att man har gjort en finansieringspolicy som säger att vi ska investera 90% i aktier, 5% i räntor och 5% i guld. Majoriteten av avkastningen kommer alltså komma från det tillgångsslag som du väljer, alltså hur du sätter ihop din portfölj. Då är min slutsats här att det är ett väldigt litet utrymme på att vara duktig.

Tillgångsallokeringen är viktigast

Detta är vad jag upplever är slutsatsen av den här studien – för mig hamnar detta i kategorin sunt förnuft – att det viktigaste som då bestämmer majoriteten av avkastningen är då huruvida jag väljer att ha mina pengar på bankkonto, i räntor eller i aktier, som är de tre stora tillgångsslagen. Alltså då cash, stocks och bonds, som de pratar om. Vi har pratat om detta i andra avsnitt, men det är som tre olika fordon. Jag kan välja bil, cykel eller flygplan.

Om jag ska ta mig från Malmö till Stockholm, så kommer fordonet avgöra om det tar en dag på cykel, sex timmar med bil eller en timme med flyg. Sedan kan jag välja en snabbare bil, men det kommer fortfarande ta kanske fem och en halv timme. Den stora skillnaden kommer ligga mellan cykel och bil eller cykel och flygplan eller bil och flygplan. Det viktigaste är därmed vilket fordon jag väljer.

Sedan kommer en mindre del då, om jag tolkat detta rätt. Ungefär 15% kommer ges av – om jag har valt bil – väljer jag då kombi, sportbil eller skåpbil. I aktier, väljer jag en global fond eller en Sverigefond eller en ny teknikfond eller en branschfond. På räntor så motsvarar det om jag väljer korta-, långa-, statliga- eller företagsräntor. Så det står för mindre än 20% av avkastningen.

Det sista steget, som spelar minst roll, det är om jag har valt t.ex. Swedbanks Globalfond eller Länsförsäkringars Globalfond. Dvs, väljer jag en Volvo Mombi, Mercedez Kombi eller en Porsche Kombi. Detta tycker jag är intressant, för ofta när man pratar om rådgivning inom sparande, var tror du man lägger mest tid? Om du ska ha Swedbanks fond eller Länsförsäkringars fond, när det egentligen spelar minst roll.

Caroline: Jag måste säga att den frågan är också så hur ska man ens kunna besvara den för sig själv om man inte är så intresserad utan bara vill lägga sina pengar någonstans där de gör nytta.

Jan: Ja, tumregeln brukar vara lägst avgift. Max 0,4% för en fond. Så här tänker jag och det makes sense. Det har gjorts en studie av Roger Ibbotson som heter ”Does Asset Allocation Policy Explain 40, 90, 100 Percent of Performance?”.

Caroline: Var det groundbreaking när den kom? Var det något som ingen hade tittat på tidigare, vad du vet?

Jan: Den har inte fått Nobelpriset, så groundbreaking är den inte.

Caroline: Jag tänker att det finns frågor som någon inte ställer. Sedan när någon ställer den frågan så öppnar det ögonen.

Tumregel: 10 % i aktier per år i sparhorisont

Jan: Jag tror att många använder den här studien, så som jag har förstått, att förklara t.ex. att det inte är lönt att hålla på med aktiv förvaltning. Men jag tror inte att det var den frågan de svarade på i sin studie. Det är heller inte min poäng. Det är därför den är så svårförklarad. Det är många som har använt den här studien som bevis på att det inte är lönt att försöka hålla på med aktier.

Sedan är det kanske så att detta som jag säger funkar, men det kanske inte är direkt den studien som säger det. Men min association till det här blir att det viktigaste beslutet som vi någonsin kommer ta i vårt sparande är att välja risken. Alltså, välja balansen mellan aktier och räntor och kontanter i vårt sparande, där aktier är gasen i den här bilen, som tjänar pengar. Tittar man på alla historiska grafer så är det så att aktier ger mest avkastning. Räntefonder är då bromsen eller krockkudden eller livremmen.

Den rekommendationen som jag brukar ge – som jag också tog upp på paneldebatten och fick så mycket skit för från de andra paneldeltagarna är tumregeln om:

Ha 10% i aktier per år man har i sparhorisont.

Har jag bara ett år i sparhorisont så ska jag typ inte ha några aktier över huvud taget, utan då ska jag ha ett bankkonto. Om jag har sex års sparhorisont, då är det 60% aktier och 40% räntor. Har jag åtta års sparhorisont, då är det 80% aktier och 20% räntor.

Caroline: För då har man tiden på sig att ta den risken som det innebär. För då kan det gå både upp och ner under den tiden. Ett år är för kort tid, för då kan man förlora 40% av sitt kapital, som man skulle ha till sin insats, eller vad det nu var.

Fördelning aktier och räntor beroende på sparhorisont

Jan: Exakt. Då tyckte många att du kan ha 100% aktier från år två. Detta är väl lite roligt, för det är kanske olika åsikt, men för mig blir det helt oansvarigt att rekommendera 100% aktier på två års sikt. Tänk om du ska ha kontantinsats till ett boende och så planerar du att om två år ska vi ha barn och flytta till ett nytt boende. Säg att du har allt i aktier och sedan faller börsen med 30% och sedan faller det nästa år återigen med 30%. Då är du typ 50% back. Då kan du inte köpa det där huset, för du har inte pengar till kontantinsats. Då ska du vänta till börsen återhämtat sig och det kan ha fem till sju år. Då kan du flytta när ungen är åtta. Men det är väl bara jag.

Jag har lagt ut på bloggen i många tidigare artiklar ett förslag på fördelning mellan kontanter (bankkonto), räntor och aktier, med fördelning på ett till fem års sparhorisont. Då börjar vi på 100% bankkonto, för att år två säga 40% bankkonto, 40% räntor, 20% aktier. År tre plockar vi bort bankkonto, för då är det risken att inflationen får pengarna att minska i värde. År tre börjar vi då med 30% aktier – för det är 10% per år du kan låta pengarna vara – och 70% räntor. Sedan minskar man antalet räntor för varje år som går.

Caroline: Jag vill bara förtydliga här nu att man vet hur länge man ska spara till någonting. Säg att man ska sätta undan pengar i fyra år, då går man in här och kollar på illustrationen som finns på bloggen.

Ska vi ta nästa artikel? Var den och av Fama?

Fama-Frenchs faktormodell

Jan: Ja, det är samma Eugene Fama som vi pratade om i förra avsnittet, som skrev artikeln om den effektiva marknadshypotesen, som utvecklade den här CAPM-studien av William Sharpe och han som fick Nobelpris.

Detta är lite roligt, för när man börjar kolla här så ser man att Eugene Fama har legat i. Jag tror att bakgrunden till de här studierna var att han ville urskilja just det här med aktiv och passiv förvaltning. Kan man slå börsen. Sedan var det då vissa förvaltare som slog börsen, men det funkade inte riktigt. Det skavde lite med hans studie. Då började han kolla på om det verkligen handlade om skicklighet eller om det handlade om andra faktorer.

Han kom fram till tre faktorer, som förklarade ganska mycket. Studierna hette:

Han identifierade tre faktorer och vad man kan säga är att detta handlar om vad det är som förklarar utvecklingen i en aktieportfölj. Vi ska gå igenom de här tre faktorerna alldeles strax. Ett par år senare utvecklade han ytterligare två faktorer för portföljer som dessutom innehöll räntor.

Den första faktorn var då hur stora bolag är i förhållande till börsvärde. Om man delar upp hela aktiemarknaden i stora och små bolag i förhållande till börsvärde, alltså om man räknar ihop alla aktier de har och multiplicerar det med aktiekursen, då får man ett börsvärde på ett bolag.

H&M är ett stort bolag i Sverige, men internationellt sätt är det ett ganska litet bolag. Sedan har vi Apple som är jättestort. Det är värt mer än 1 000 miljarder amerikanska dollar. De gick igenom alla aktier mellan 1928 och 2018. Alltså, studien har gjorts om så man har uppdaterat med nya år.

Faktor #1: Små bolag går bättre än stora bolag

Jan: Med den senaste grafen, som jag visar på bloggen, så tittar vi på storlek och då kan man se att små bolag går bättre än stora bolag. Det betyder att de har en högre avkastning. Aktiekursen går bättre på små bolag än på stora bolag. Om vi tittar på ett enskilt år så kommer små bolag som grupp gå bättre än stora bolag i 64% av fallen. Över en femårsperiod kommer små bolag gå bättre än stora bolag i 83% av fallen. Över en 10-årsperiod kommer små bolag gå bättre än stora bolag i 93 år av 100.

Fama-Frenchs tre-faktor-modell
Fama-Frenchs tre-faktor-modell

Detta är t.ex. en av anledningarna till varför vi i vår portfölj lägger till en småbolagsfond, Handelsbanken Global Småbolag, för att vi vill ha den här exponeringen. Det är också anledningen till varför Lysa har småbolag. Förra året underpresterade Lysa mot Länsförsäkringars Globalfond, för att en vanlig globalfond har inte tillräckligt mycket småbolag.

Detta ska hålla historiskt i olika tidsperioder och på olika marknader, så att det går att återupprepa, annars håller det inte. Då har man återupprepat detta genom att titta på amerikanska aktier mellan 1928 och 2018. Då gick små bolag 2,16% bättre per år, tror jag att det blev. Man har tittat på international stocks, som utifrån ett amerikanskt perspektiv är alla aktier utanför USA och då hade du också en överprestation med 4,8%. Tittar man på tillväxtmarknader, som då är den tredje stora faktorn, så var det en överprestation där också från småbolag.

Så detta är det som man kallar för ”dimensions” på engelska. Så ”French Fama Three Factor Model” och så pratar man om olika dimensioner. Detta är också anledningen till att Fama har kapitaliserat på sin forskning och startat ett bolag som heter Dimensional, som jobbar med indexfonder med en slagsida mot dessa faktorer.

Den första faktorn är alltså storlek bolag, alltså size, och då är det så att små bolag går bättre än stora bolag. Detta har bekräftats i jag vet inte hur många ytterligare studier som gjorts på detta. Det känns som att en klassisk doktorandstudie är något i stil med ”jag ska bekräfta Fama French faktorerna på den marknaden XXXX mellan år Y och år Z” och sedan komma fram till att det stämmer. Finns ett antal sådana studier för t.ex. den kinesiska marknaden.

Faktor #2: Värdebolag går bättre än tillväxtbolag

Jan: Den andra faktorn är då värde versus tillväxt. Bolag som kan klassificeras som värdebolag istället för tillväxtbolag. Om jag ska säga mer mogna bolag, något slarvigt sagt. Jag kan inte den exakta definitionen av ett värdebolag, men jag kan säga att det är en vuxen, medan ett tillväxtbolag är en ungdom. Typ Uber är ett tillväxtbolag, medan SKF är ett värdebolag. Vart är de i sin fas. SKF är ett 100 år gammalt bolag som typ alltid har gått med vinst. Nu har jag inte kollat om de alltid har gått med vinst, men jag hittar på att de alltid går med vinst. Det är ett stabilt bolag.

Skillnaden mellan tillväxt- eller värdebolag handlar om huruvida det är ett tillväxtbolag som öppnar nya butiker i nya länder och ökar sin försäljning för varje år. Eller är det ett bolag som är moget, som har en stabil verksamhet, som gör vinst varje år, som är bra eller undervärderat. Men det är ingen hype kring det, för det växer inte alls på samma sätt.

Historiskt förhållande mellan de olika faktorerna
Historiskt förhållande mellan de olika faktorerna

Värdebolag kommer då slå tillväxtbolagen. På ett års sikt är det 50/50. Det kan till och med vara så att tillväxtbolagen är bättre. Men tittar man på en femårsperiod så kommer värdebolag gå bättre än tillväxtbolag i 81% av fallen. Över en 10-årsperiod kommer värdebolag gå bättre i 82% av fallen. Så fort du har passerat fem år så är värdebolag bättre än tillväxtbolag.

Caroline: Varför är det så? Nu kanske jag tänker fel, men ett värdebolag känns som att då kan det vara ett stort bolag till exempel, medans ett tillväxtbolag är lite mindre. Då fick jag ju höra innan att småbolag är de som går bättre än de stora.

Jan: Storleken på bolaget behöver inte vara korrelerat till att alla bolag ska bli stora, eller att alla små bolag är tillväxtbolag. Du kan ha små bolag som är värdebolag och du kan ha stora bolag som är tillväxtbolag. Det spelar ingen roll. Men vi faller ofta i att små bolag ska bli stora, men så behöver det inte vara. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte helt varför det är så. Jag kanske kan återkomma i nästa avsnitt om det här. Men om jag ska spekulera så är det så att mogna bolag ofta är mer lönsamma. Tillväxt kostar och tillväxt kan gå fel. Jag vet inte, det är bara en spekulation.

Faktor #3: Bäst aktier i företag med hög lönsamhet

Jan: Den tredje och sista faktorn som Fama French kom fram till var profitability. Då var det att aktier med hög lönsamhet går bättre än aktier eller företag med låg lönsamhet, vilket man också kan tycka verkar vara ganska sunt förnuft. Att ett företag som är mer lönsamt kommer över tid gå bättre än ett företag som är mindre lönsamt. Tittar man då på överprestationen så kan man se att bolag som har hög lönsamhet kommer i 77% av fallen gå bättre än låglönsamma bolag på ett års sikt. På fem års sikt går high profitability bolag bättre än low profitability bolag i 100% av fallen.

Caroline: Detta känns också som en grej som du gillar jättemycket. Du gillar ju bolag som är lönsamma och har en grej kring bolag som inte är lönsamma, men som ändå kör sin business. Du gillar inte det.

Jan: Nej, precis. Jag gillar inte bolag där jag som investerare ska subventionera kundernas pengar. T.ex. Lyft, den här Uber-konkurrenten. Nu minns jag inte exakt siffrorna, men då var det så att om någon åkte taxi med Lyft i Kina för 100 kronor, så betalade kunden 36 kronor och investerarna betalade 64 kronor av den taxiresan. Jag tycker att det är helt sjukt. Sedan är jag väl lite gammaldags där, att jag tycker att till syvende och sist så är ett företags uppgift att tjäna pengar till aktieägarna. Om inte ett bolag tjänar pengar till aktieägarna, vad är då dess existensberättigande?

Caroline: Jag håller med dig. Det är otroligt tydligt för mig det här att det måste finnas någon som vill ha det och är villig att betala. Säljs det ändå så är det något som är osunt i det. Så tycker jag när det kommer någon och knackar på vår dörr och vill säga någonting till mig och jag säger att jag inte vill ha det eller att det är felaktigt prissatt, t.ex. helt otroligt dyrt. Visst, man kan köpa kaffe dyrare för att slippa gå till Ica och betala extra för det, men då går jag hellre till Ica. När man måste köpa med hjärtat då är jag inte ok med det, på något vis. Det är något som blir osunt för mig där.

Jan: Ja, och vill någon inte betala för det du vill sälja så är det inte någon bra idé. Eller så är du kass på att sälja. Men nu tror jag att vi pratar om lite olika saker här. Den sista asken som Fama pratar om är att aktiemarknaden slår räntemarknaden. Hur ofta tror du att räntemarknaden är bättre än aktier? Att det är bättre att ha 100% räntor än 100% aktier?

Caroline: Det är inte ofta det. Ett av hundra år kanske.

Famas Fem-faktor-modell

Jan: Vi har ju pratat om att aktier är gasen och räntor är bromsen, så när kommer en bil som man bara håller inne bromsen köra bättre? När börsen går ner. På ett års sikt så är det i 66% av fallen bättre att ha aktier än räntor, om man bara är ute efter hög avkastning, så i 34% av fallen så slår räntemarknaden aktiemarknaden. Och det där en grej som de flesta inte tror. 2018 överpresterade faktiskt räntor mot aktier. Det tänker man inte på.

På en femårsperiod så slår aktier räntor i 74% av fallen och på en 10-årsperiod så slår aktier räntor i 83% av fallen. Sedan utvecklade Fama detta till något man kallar för Fem-faktor-modellen. Jag ska vara helt ärlig och säga att jag tyckte att denna är jättesvår. Nu pratar vi också om räntefonder. De här tre faktorerna handlar bara om aktier, men sedan finns det också räntor.

French-Famas fem-faktor-modell
French-Famas fem-faktor-modell

Jag har en bild här från IFA.com, som de försökte illustrera det på. Då pratar de om att räntor påverkas av sensitivity to default factor, det vill säga hur känslig är den här räntefonden att gå i konkurs, eller att företaget man har lånat ut till går i konkurs. Det handlar inte om räntefonder, utan det handlar om räntor. Då mäter de det som att räntan för företagsräntor minus räntan för statliga räntor, för då säger man att statliga räntor har mycket längre risk att gå i konkurs, för att en stat kan alltid höja skatten.

Det är en faktor. Den andra är att man mäter i tid – det som jag har pratat om: durationen – vem du lånar pengar till och hur länge du lånar ut pengar. Jag tänkte inte att vi skulle lägga så mycket mer tid på Fem-faktor-modellen. Men detta har haft jättestor impact. Alla studier refererar typ till Fem-faktor-modellen och Tre-faktor-modellen. När man mäter hur duktig en fondförvaltare är så måste du då ta hänsyn till aktiemarknaden i stort och sedan måste du ta hänsyn till de här tre faktorerna.

Du kan inte säga att jag är en mycket bättre investerare än index, för att jag valde en småbolagsfond istället för en storbolagsfond. Jag hatar när folk säger, ”Den här Sverigefonden är dålig och för att denna Sverigefonden gick mycket, mycket bättre”. För att när man då jämför två olika Sverigefonder… T.ex. Morningstar skiljer inte på stora bolag och små bolag, utan de jämför de likadant att båda är Sverigefonder. Men det jättestor skillnad på små bolag och stora bolag, som forskningen har visat.

Faktorinvestering med Famas fondbolag Dimensional

Caroline: Men jag blir intresserad här nu när du nämnde Dimensional, att Fama har kapitaliserat på sin forskning och att han då jobbar med indexfonder med en slagsida på faktorer som hjälper en. Vad är då Dimensional?

Jan: Det är ett fondbolag som bara institutioner har tillgång till. Jag skulle inte bli förvånad om man hittade Dimensionalfonder om man grävde i exempelvis Sjunde AP-Fonden. Vissa family office, om man går till vissa rådgivare, så kan du få tag på dem. Jag är inte helt säker på varför de inte finns på Avanza, men jag var och lyssnade på två doktorer som gjorde en presentation av företaget för ett par år sedan. De var skitgrymma och sa att ett stort problem är att man inte vill ha att göra med småsparare som sätter in och tar ut pengar. De vill inte handla varje dag utan de vill alltid att det ska vara en finansiell rådgivare som rekommenderar och förklarar och gör allting innan du kan köpa dem.

Problemet som jag ser är att även om Dimensional är superbra och tar typ 0,2% i avgift, så tar rådgivarna ofta 1%, så du får fonden men du betalar mer i avgift så då äter den avgiften upp fördelen som du får från faktorerna. Så det är en grej. Och när jag pratade med professor Paolo Sodini i avsnitt #87 så sa han att Fama har fått Nobelpriset för effektiva marknadshypotesen och Sharpe fick för CAPM-modellen, men detta har man inte fått Nobelpris för.

Den gladiatorn har inte stått där ute tillräckligt länge. Som Paolo Sodini sa, är forskningen också lite oklar på om faktorerna är populära för att de har fått mycket pengar och att det då varit enkelt för de bolagen att prestera bättre, eller är det för att de genuint är bättre. Och han sa typ, ”The jury is still out there.”

Men när jag tittar på det så tycker jag att det verkar ganska solitt. Men pratar man med t.ex. Lysa så säger de att de också har läst de där studierna, men att de är lite avvaktande till att implementera det. Sedan är det också ganska komplext, för då ska man förklara alla de faktorerna och bara den diskussionen du och jag hade kring värde och tillväxt, tänk att försöka förklara det för någon som inte ens är intresserad. Som rådgivaren Henrik Tell brukar säga:

Ibland är det bättre att ha en enkel plan som man förstår och som man följer, istället för att ha en superoptimerad plan som man inte förstår och överger.

Henrik Tell

Det finns vissa fondbolag som håller på med faktorinvestering. Mitt mål har varit att försöka hitta någon till podden som är duktig på faktorinvesteringar, men det har varit svårt att hitta någon. Om det är någon där ute som känner någon som är riktig duktig på de här faktorerna och har forskat på det här, kan ni hojta till så kan vi se om vi kan dyka ner.

Ska man lyssna på gurus och analytiker?

Jan: Jag tänkte att vi ska ta två studier till i dagens avsnitt, sedan får vi runda av. Nu ska vi lämna det supertekniska och prata om gurus och experter. För att det har naturligtvis gjorts mycket forskning på hur duktiga är analytiker och de som skriver nyhetsbrev och i tidningar, typ Dagens Industri eller Börsveckan eller den typen. En av de första studierna som jag har hittat var John Graham and Campbell Harvey. De gjorde en studie som hette “Market Timing Ability And Volatility Implied In Investment Newsletter Asset Allocation Recommendations”.

Den är från 1994 och det man gjorde var att man gick igenom 15 000 rekommendationer från 237 nyhetsbrev mellan 1980-1992. Det är ekonominyhetsbrev där man får tips på detta ska du köpa, detta ska du sälja, så här ska din portfölj se ut, etc. Tänk typ tidningar som Wall Street Journal och Dagens Industri, men också nyhetsbrev som man kan köpa. Alltså, exklusiva nyhetsbrev med de bästa tipsen.

Det de konstaterade efter att ha gått igenom 15 000 rekommendationer var att under den här perioden så var 88,6% sämre än index, dvs sämre än om man bara köpt en indexfond eller fondrobot.

Av 237 nyhetsbrev så var 210 sämre än att du bara köpte en vanlig indexfond. Så det går i linje med mycket av den andra forskningen och endast då 11,4%, 27 av 237 nyhetsbrev, var bättre än index. Då återstår återigen samma problem här. Kan man slå index? Ja, uppenbarligen är det vissa som gör det. Men sedan kommer nästa fråga: Var det skicklighet eller var det tur? Det vill säga, om vi hade kollat på nästa 10-årsperiod, hur hade det gått då?

Bättre investeringar med AI?

Caroline: Jag måste ställa lite frågor här nu. Jag tänker att det är människor som har vaskat fram de bästa tipsen som de delar med sig av. Då kan man fråga sig om det kommer finnas artificiell intelligens som kanske gör det mycket bättre? För vi människor har ju en tendens att favorisera och ha åsikter, trots att vi tror att vi är objektiva när vi säger saker.

Jan: Du tänker att AI kommer att ta bort dessa biases? Det finns forskning som har gjorts på det, som är ganska tragisk. Man har bildigenkänningsalgoritmer. Jag tycker att det är ganska spännande, för vi läste sådant på universitet. Extremt svårt, är det där. Och det var ganska tragiskt för det var något företag Google som gjorde en bildigenkänningsalgoritm, som ska beskriva vad datorn ser på en bild. T.ex. detta är en bild på en banan, detta är en bild på en bil, detta är en bild på en trafikskylt.

Jag minns inte exakt vad det var, men det var typ i den här häraden, att den beskrev färgade människor som gorillor. Det var bara något år sedan. Det visade sig att de biases som vi människor har överfört till datorerna, för att det är vi som matar in informationen. Är det vita forskare så kommer de mata in fler vita bilder och då kommer datorn bli bättre på vita människor än färgade människor. Detta har visat sig i jättemånga studier att framförallt minoriteter i USA har jättesvårt med automatiska algoritmer, för det blir väldigt ofta fel.

Kanske kommer det något i framtiden, men i dagsläget tror jag inte att det kommer finnas AI som gör detta mycket bättre. Vi har redan datorer som handlar på nätet, det är ju därför vi ibland får flash-crash t.ex. Att plötsligt drar alla datorer åt samma håll. På många sätt är det vissa som säger att datorerna bara förstärker våra dåliga och bra sidor, så det blir bara mer av allt, istället för att datorerna kan kompensera för våra idiotiska beteenden. Men, det är en spekulation från min sida.

Svårt att göra överskådliga studier i en volatil marknad

Caroline: Det var något mer jag tänkte här, angående dessa ”gurus” 88,6% sämre avkastning än index.

Jan: Den intressanta frågan där är sedan persistence. Alltså, hänger detta kvar. Det vill säga, om vi hade tittat på nästa 10-årsperiod, 1991-2000, hade samma 27 nyhetsbrev slagit index? Det kallas för ”persistence” i detta sammanhang. De gjorde ingen uppföljningsstudie på det där, men om jag skulle gissa utifrån andra studier som jag har läst, så skulle jag gissa att det inte hade varit ”persistent”. Då var det snarare så att under den tidsperioden råkade de vara bäst. Vi kommer att prata om skillnaden mellan tur och skicklighet längre fram och att det bara var tur att de här var bättre.

Caroline: Det som gör att det är svårt för de här, det är förmodligen att vissa nyhetsbrev inte kommer finnas kvar. Säkert kommer de att gnissla tänder, forskarna, att hur i helvete kan man göra forskning på det här.

Jan: Ja, det där är ju survivorship bias. Det är ett jättestort problem. När man exempelvis jämför fonder, för 50% av alla fonder dör över en 15-årsperiod. De likvideras eller slås ihop. Vilket innebär att om du gör en studie på 30 år kommer du ha hälften av fonderna kvar och sedan kommer det komma in nya fonder. De första studierna tog inte hänsyn till det här, men det har de gjort i senare studier.

Men slutsatsen här var att man inte ska lita på varken gurus eller analytiker. Sedan gjordes det en ny studie 2017 av David Bailey som hette “Evaluation and Ranking of Market Forecasters”. Där gick man igenom 6 627 förutsägelser från 68 analytiker och det roliga med studien var att om man tittade på nyhetsbreven i den första studien så kände man inte igen några, för det var på typ 80/90-talet. Men i den här studien kände jag igen flera stycken, så det är de som är aktiva idag.

Det var lite roligt, för det kom ut en artikel här om veckan som bara sågade experter och en av de som blev sågade var John Mauldin, som jag gillar, från Mauldin Economics. Så hans nyhetsbrev förra veckan handlade om att han blev sågad. Jag tyckte att det var jättebra och han försöker inte förneka. Han säger att det finns vissa förutsägelser som jag önskar att jag hade plockat bort från nätet. Han säger att för honom är det ett sätt att vara accountable, att han inte tar bort det. Han tar ansvar för att han haft fel. Han säger att här hade jag spektakulär fel eller att det var en rimlig slutsats och jag tycker fortfarande att det borde ha blivit så, men det blev inte så.

Bättre att singla slant

Jan: Där gillar jag också det som han och många andra säger, ”Don’t argue with reality”. Men, i alla fall, han gick igenom 6 627 förutsägelser från 68 analytiker och konstaterade att – håll i dig – 48% rätt i genomsnitt hade de. Det vill säga, det är värre än att singla slant statistiskt. Detta är lite roligt, så ibland nu när folk frågar mig i intervjuer efter att jag hittade den här studien för ett tag sedan och folk frågar vad jag tänker om Coronavirusets påverkan på aktiemarknaden, så brukar jag säga:

Ta fram en femma och singla slant, för du kommer få ett bättre svar från myntet än vad du kommer få från mig, statistiskt sätt. Eller från någon annan expert.

Landade heller inte jättebra på paneldebatten när jag sa så.

Caroline: Du dödar ju diskussionen. De vill ju ha en diskussion Jan, om vad man kan tro och tänka. Det här är ju allmänmänskligt. Det är bara det att man utgör det från att vara ett svar från en expert, när man egentligen har en diskussion människor emellan om vad som händer i världen.

Jan: Ja, om man vill ha en allmänbildning eller så, då har jag absolut åsikter om det där. Men jag hade aldrig satsat pengar på mina egna åsikter. Så jag brukar säga till folk att om du läser någonting i Dagens Industri eller Aktiespararna eller en rekommendation, singla slant istället. Det är bättre än att gå på vad folk säger. Över tid kommer det vara bättre. Vilket är helt sjukt.

Men då måste man återigen tänka på att när man uttalar sig i media – jag har också gjort det här misstaget – så vill man skapa uppmärksamhet. Det är det som är jobbet. Jobbet är inte att hjälpa någon annan med rekommendation som de kan tjäna pengar på. Om jag skulle svara på frågan – nu brukar jag inte svara på den frågan i intervjuer – hur tror du att börsen kommer att gå nästa år? Det är en klassisk fråga som alltid kommer i början av året. Jag brukar svara:

Det statistiskt korrekta svaret är att med 95% sannolikhet kommer det hamna mellan -28 och +52%.

Problemet är att det är ett helt ointressant svar. Men om jag däremot säger så här att börsen kommer gå åt helvete. Du vet börsen har gått upp i 10 år, det kommer gå åt helvete, du borde köpa guld och konserver, då blir det rubrik. ”Bloggare säger att man ska köpa ammunition och konserver”, liksom. Experter, analytiker, etc., deras uppgift är att skapa klick. Hade deras jobb varit att tjäna pengar hade de inte varit experter och analytiker. Då hade de varit fondförvaltare. Punkt.

Medias roll är inte att hjälpa dig att tjäna pengar

Caroline: Jag tänkte på det här med nyhetsbrevet. Man skickar ut nyhetsbrev med tips, men om folk märker att tipsen inte funkar, då kommer de inte vilja ha nyhetsbrevet eller ens betala för det. Men sedan är det så att man oftast inte går tillbaka och kollar hur tipsen gick. Om det inte är så att man har satsat pengar varenda gång och märker att det inte går bra. Vi är lite dåliga på det där att utvärdera också.

Jan: Absolut, skitdåliga. Sedan jämför vi med fel saker och sådant. Jag älskar ju det som Andreas Brock, fondförvaltare på Coeli, brukar säga.

Börsen är ångerns tempel.

Andreas Brock

Man kan ångra sig när man köpte och det inte gick upp och man kan ångra sig när man köpte och det gick ner. Och man kan ångra sig när man köpte och det gick upp för att man skulle ha köpt mer. Man kan alltid ångra sig på börsen. Det är liksom magiskt.

Caroline: Jag tänkte på det du sa om vad experterna är ute efter egentligen. Är det att tjäna pengar på att vi köper nyhetsbrev eller får det som reklam, eller är de genuina. Jag tror att det är en mix.

Jan: Det är klart att det är. Det är väldigt få människor som är psykopater och säger att nu när jag bara ute efter att maximera min egen sparbörs. Men som det var på den där paneldebatten, att man tror att man är en bättre förare än genomsnittet. Och att man gör det i all välmening. Det är där jag blir skogstokig.

Men vi hoppar tillbaka för vi behöver runda av. Så här var slutsatsen:

  • 66% hade mer fel än vad de hade rätt.
  • 40% hade mellan 40-50% rätt.
  • 3% hade mindre än 20% rätt. Det är ändå ganska bra att lyckas ha fel i 8 fall av 10.
  • Endast 6% hade mellan 70-79 % rätt.

Så spannet i ett nyhetsbrev var mellan 17-78%. Alltså, det är helt omöjligt. Och när man tittade på detta så konstaterade man att resultatet… De gjorde en graf på det här och det var en helt klassisk normalfördelning. Så det är extremt svårt att urskilja om det är tur eller skicklighet, för att om du har 1 000 personer och du singlar krona eller klave, så kommer du att ha ett antal personer som singlar klave eller krona ett antal gånger i rad på ren tur.

Fokusera på långsiktiga och väl genomtänkta strategier

Jan: Kontentan är lyssna inte på experter som ska förutsäga framtiden och komma med tips. Där man ska lyssna på expert är sådana här klassiska grejer som funkar, om hur man bör investera totalt sätt. Att hur väljer du en strategi opåverkat i förhållande till din risknivå, risktolerans och dina mål. Men lyssna inte på tips om vad du ska köpa nu för att det kommer gå bra under de kommande veckorna. Jag tänker att det är väl egentligen inte så mycket mer att säga. Vad tar du med dig från detta avsnittet? Du bara skrattar åt mig.

Caroline: Jan, du kan inte ställa sådana frågor till mig. Jag tar alltid med mig något konstigt.

Jan: Låt oss bara göra det till en stående grej. För Carro är jätterolig. Man kan kolla på Star Wars och så är det värsta science fiction grejen och sedan kanske Carro säger att man inte kan prata så där på utomjordiska för att grammatiken är fel. Och jag bara, det är utomjordningar. Det är klassiskt du att bara hitta en sådan detalj.

Caroline: Ja, det är väldigt irriterande, jag fattar det. Men jag tar med mig det med AI, att det inte funkar så bra. Vad stod ut mest för dig när du gjorde researchen på detta?

Jan: Hur dåliga experter är och att jag verkligen måste bita mig själv i tungan. För jag håller också på att trilla dit, så jag ska bara svara på frågor som det går att svara på. Det är någonting som jag har blivit bättre på tack vare de är studierna.

Tack för den här veckan

Annars tänkte jag bara säga till dig som har lyssnat eller tittat och följer bloggen, stort tack. Följ oss gärna, skriv gärna en recension eller kommentar. Vi läser alla kommentarer även om vi inte alltid har möjlighet att svara. Sedan vill jag puffa för Patreon, vår RikaTillsammans-community. Där händer det så mycket roliga grejer. Folk har börjat träffas utan oss och vi kommer ha fysiska träffar nu under våren i Göteborg och i Malmö och i Stockholm. Vi har våra live-poddar, våra börstips, vi har publicerat två börstips nu som är exklusiva för Patreon, så vi får se hur de kommer falla ut och inte minst extra-material och frågestunder med gäster.

Annars så hoppas jag att vi ses nästa söndag precis som vanligt och ett stort tack för den här veckan. I nästa vecka kommer det att handla om den femte och avslutande delen om ”inre framgångsfaktorer”. Tack för att du har läst, tittat och lyssnat.

— SLUT TRANSKRIBERING —

Relaterade artiklar

Om du gillade den här artikeln, då gillar du nog även:

Få vårt månatliga nyhetsbrev med guldkornen

Om du vill få en uppdatering när nästa artikel i serien kommer, anmäl dig gärna till vårt nyhetsbrev. Det är kostnadsfritt, det kommer cirka en gång i månaden och innehåller de bästa tipsen och artiklarna. Dessutom får du våra välkomstmejl med guldkornen från mer än 10 års bloggande.

Genom att prenumerera accepterar du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.

Kommentar, fråga eller fundering? Skriv gärna!

Fyll i dina uppgifter för att kommentera. E-postadressen publiceras ej.

Gravatar ikon för användaren

78 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Hej, tack för ännu ett bra avsnitt.

    Kom att tänka på ett fantastiskt bra avsnitt från norska NRKs Folkeopplysningen. Avsnittet heter Økonomiekspertene och tar upp flera intressant teman som experters förmåga att förutsäga framtiden (intervju med Philip Tetlock), om det är möjligt att slå index (Bill Miller tas upp som exempel), norska oljefondets resultat, survivorship bias, osv.

    Ett måste för alla rikatillsammans-anhängare!

    Länk: https://tv.nrk.no/serie/folkeopplysningen/2016/KMTE50009215/avspiller

    Tror att man behöver vpn för att kunna se det från Sverige.

    Gravatar för användaren
    Calle
  2. Caroline & Jan, tack för det fina och viktiga arbetet ni gör med er blogg!

    Kul att det i avsnitt 140 bl.a. pratas om Fama/French och fondbolaget Dimensional. Jag har erfarenhet av Dimensionals fonder sedan 2014 och jag använder dem när jag i min rådgivning och förvaltning hjälper mina kunder bygga sina portföljer. Dimensionals fonder är vanliga värdepappersfonder som handlas varje dag.

    Det främsta skälet till att fonderna inte finns tillgängliga för allmänheten på t.ex. Avanza är att Dimensional vill att de som köper andelar i deras fonder ska gå via en oberoende rådgivare. Anledningen till detta är att Dimensional vill att hela investeringserfarenheten ska bli så bra som möjligt. Det hjälper ju inte att Dimensional bygger bra fonder om investerarna t.ex. försöker tajma marknaden och säljer bara för att marknaden gått ner. Investerarens erfarenhet blir ju då ändå negativ. Dessutom innebär onödiga transaktioner i fonderna att kostnaderna för fonden ökar för alla som investerat i fonden, även för de som inte försöker tajma marknaden utan följer sin plan och behåller sina fondandelar.

    Ett annat skäl är att Dimensional, precis som Vanguard, inte betalar något till plattformar och distributörer för att de ska tillhandahålla deras fonder. Dimensional eller Vanguard betalar inte heller några s.k. ”kick-backs” till rådgivare som rekommenderar deras fonder. Betalningsströmmar och ekonomiska incitament gör alltså också att det är svårt för investerare att få tag på fonder från det som jag och många med mig anser vara de bästa fondbolagen. Bra då att man indirekt via t.ex. Lysa ändå kan placera i Vanguard.

    Alla Dimensionals fonder överviktar mot mindre bolag, värdebolag och lönsamma bolag i större eller mindre omfattning. Vissa av fonderna är helt inriktade mot en eller flera av de s.k. dimensionerna (eller faktorer som de ibland också kallas). Vill man läsa mer om Dimensional och deras fonder kan man göra det här: http://www.dimensional.com.

    Såvitt jag förstår finns det lite olika definitioner av värdebolag och tillväxtbolag. Dimensional mäter bolagens marknadsvärde i förhållande till bokfört eget kapital och tillämpar följande definitioner:

    Värdebolag = bolag med mindre skillnad mellan marknadsvärde och bokfört eget kapital
    Tillväxtbolag = bolag med större skillnad mellan marknadsvärde och bokfört eget kapital

    Ett bolag som har ett marknadsvärde som är lika stort som bolagets bokförda egna kapital har alltså ett ”price to book ratio” på 1.

    Dimensional mäter lönsamhet som rörelseintäkt före avskrivningar och amorteringar minus räntekostnader i förhållande till bokfört värde.

    Jag bifogar en länk till forskningsrapporten ”Characteristics of Mutual Fund Portfolios: Where are the Value Funds?”: https://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=3306086. Jag har ännu inte läst rapporten själv men förhoppningsvis är den både begriplig och innehåller bra information om värdebolag.

    En av författarna till rapporten, Martin Lettau, uttalade följande i Retirement Income Journal den 7 februari 2019 (https://retirementincomejournal.com/article/a-genuine-value-fund-is-hard-to-find/) ”Many active value funds are closet growth funds,” Lettau told RIJ in an interview. “On average, they hold more growth stocks than value stocks. There are few exceptions. DFA’s [Dimensional Fund Advisors] value fund hold mostly value stocks. Only these funds are what I would call a ‘value fund.’ Growth funds, on the other hand, hold what you would expect them to.”

    Ett missförstånd som jag vill klara ut är att Dimensionals fonder inte är indexfonder. En indexfond har en uppgift – att i en verklig fond spegla ett teoretiskt index så nära det bara går. Det ska enligt uppgift nu finnas fler index att välja på och följa än vad det finns aktier.

    Det finns ca. 43 000 noterade bolag i 47 länder runt om i världen att välja på. Dimensional bygger fonder som reflekterar marknaden, men utan att följa något index. Dimensional bestämmer alltså själva vad som ska köpas och säljas. Man skulle kanske kunna säga att Dimensional skapar sitt eget index men det kan man ju då säga att alla värdepappersfonder gör. Dimensionals fonder innehåller en så stor mängd bolag att denna mängd ska representera hela den marknad Dimensional vill att den specifika fonden ska spegla (världen, Europa, utvecklade marknader, tillväxtmarknader etc.). På detta sätt är tanken att fonderna ska ge samma avkastning som marknaden.

    Dagligen sorterar Dimensional alla bolag på marknaden med utgångspunkt från storlek, värde och lönsamhet. För att få bättre avkastning än marknaden överviktar Dimensional sedan i alla sina fonder mot mindre bolag, värdebolag och lönsamma bolag. Vissa av fonderna är helt inriktade mot en eller flera av dimensionerna. Överviktningen mot mindre bolag, värdebolag och lönsamma bolag gör att risken i fonderna blir lite högre än marknadsrisken men det är en risk man historiskt har fått betalt för om man har haft uthållighet. Och förklaringen till detta är de forskningsresultat som Caroline och Jan pratar om i avsnitt 140.

    På marginalen utnyttjar Dimensional sin storlek och möjlighet till ”flexible trading”. När indexfonder som följer populära index måste sälja då kan Dimensional köpa och tvärtom. Dimensionals fonder kan också tjäna lite extra på ”securities lending” och den information som detta ger om vad marknaden anser om vissa bolag.

    Konkret innebär detta bland annat följande:

    MSCI World Index = 1 646 aktier, 14,22% i de 10 största innehaven, ”price to book ratio” 2,5

    Vanguard Global Stock Index Fund = 1 673 aktier, 14,2% i de 10 största innehaven, ”price to book ratio” 2,5

    Dimensional Global Core Equity Fund = 7 783 aktier, 10,22% i de 10 största innehaven, ”price to book ratio” 2,14

    Mvh

    Per Palmström

    Gravatar för användaren
    Per Palmström
  3. Hej! Tack för ett bra avsnitt!
    En fråga som slog mig är följande: I den rekommenderade och avancerade versionerna av globala barnportföljen är endast 20% till 25% indexfonder med fokus på små bolag, och 60% till 65 % indexfonder utan fokus på små bolag. Om forskning säger att små bolag går bättre än stora, varför inte ha större andel i småbolags-fonder? Jag antar att svaret är riskspridning/diversifiering. Men om man kan tänka sig lite högre risk (vilket känns rimligt för ett pensionssparande med sparhorisont på över 30 år) så antar jag att det skulle vara en god idé att öka andelen småbolagsfonder?

    Gravatar för användaren
    Nils
  4. Bra avsnitt.
    Fonden XACT Högutdelande är populär bland många FIRE-personer. Den investerar i lågvolatila aktier med hög avkastning. Har du sett någon forskning som ger stöd för den investeringsstrategin?

    Gravatar för användaren
    Zaphod
    1. Skrivfel ovan, det ska vara hög utdelning inte hög avkastning.

      Gravatar för användaren
      Zaphod
  5. Jag som forskare gillar verkligen din förklaring av vad forskning är! Du är bra på kommunikation ?

    Gravatar för användaren
    Ckarion
  6. Hej! Med tanke på att du nämnde att någon i paneldebatten du varit med i sagt att man kunde investara i 100% aktier på några få års sikt, vore det intressant att se vad de olika bankerna har för allmänna rekommendationer kring tillgångsfördelning i förhållande till sparhorisonten i sina fonder. Vet att iaf vissa banker har t.ex. s.k. bekväma fonder utifrån sparhorisont, som allmänna rekommendationer osv. Vore intressant att se om de skiljer sig åt eller om de är likvärdiga. T.ex vid hur många års sparhorisont rekommenderas aktier till liten del, och på hur lång sparhorisont rekommenderar de 100% aktier? Vore intressant med en sådan undersökning. Tack för en bra podd och blogg!
    Mvh Rickard

    Gravatar för användaren
    Rickard
  7. Tack för ett intressant och tänkvärt avsnitt!

    Det var dock svårt att följa med när det blir så mycket definitionsfrågor och stickspårs-diskussioner som denna gången. Åtminstone jag tappar överblicken.

    Ett förslag är att Caroline läser Jans material i god tid före inspelning. Om det leder till så många frågor som denna gången då kanske avsnittet kräver en pedagogik inledning med förklaringar. Tex. i detta fallet med hur man definierar värde/tillväxt-aktier jämför med små/stora bolag etc. Det skulle ge Jan chansen att tänka igenom vad han vill säga, och kanske Caroline chansen att dra tillbaka frågor som vid eftertanke inte var helt relevanta.

    Jag vet inte om ni hinner med det i era pressade schema men det blir inte så bra när Caroline i det närmaste kör Spanska inkvisitionen på Jan ?

    Gravatar för användaren
    JFB
  8. Om någon uppskattar sin körförmåga som genomsnittlig får man anta att personen ifråga menar inom en viss marginal. Runt plus minus 5-10% är fortfarande inom rimlighetens gräns. Det största problemet är nog nördar tolkar svaren alldeles för bokstavligt utan tillstymmelse av sunt förnuft. ;-)

    Gravatar för användaren
    Tale
  9. Xact Högutdelande tillhör till kategorin ”smarta fonder” eller ”smart beta”, men trots det är den en ”äkta” passivt förvaltad indexfond som följer indexet ”Handelsbanken Nordic High Dividend Low Volatility Criteria Index”. Så långt som jag vet finns det inte någon annan fond som följer detta något udda index.

    Fonden består av ca 50 nordiska aktier med ”högst direktavkastning och lägst volatilitet”. Fonden ger utdelning med ca 4-5% per år, och utdelningen sker årligen i två omgångar. ”Låg volatilitet” skulle kunna tyda på lägre risk än vad som är fallet med en vanlig svensk indexfond, men eftersom fonden ändå är relativt smal är jag inte så säker på det.

    Det finns s.k utdelningsjägare som är förtjusta i ”stabila aktier” som ger utdelningar, och folk som gillar konceptet ”smarta fonder”. Själv tycker jag att en fond som ger utdelningar som man måste återinvestera själv ger bara onödigt extra arbete och jag ställer mig än så länge lite skeptisk till ”smarta” fonder.

    På många bloggar har jag sett helt lyriska beskrivningar av den fonden, men jag har aldrig förstått hypen omkring. Vad som gäller avkastning är fonden i sämsta fall knappast mycket sämre än en vanlig svensk indexfond, i bästa fall kan den till och med vara något bättre.

    För att summera: Jag tycker att Xact Högutdelande tillsammans med Spiltan investmentbolag kan vara ett helt ok komplement till andra svenska fonder i en portfölj. Varken mer eller mindre.

    Gravatar för användaren
    Tale
  10. Tack för all kunskap ni delar med er av! Vad är er åsikt om ETF:en xact högutdelare

    Gravatar för användaren
    Per
  11. Bland det bästa med denna bloggen är Jan och Carolines olika kompetenser. Ofta sitter jag och tackar Caroline som får Jan att bryta ner saker en extra gång!

    Andra gånger är frustrationen hos Jan helt enkelt bara underhållande.

    Tack för ännu ett bra avsnitt.

    Gravatar för användaren
    Caesar
  12. Angående diskussionen om räntor eller aktier över 100 år. Jag tycker som du att om man tittar en en hundraårsperiod per år så är det 100 enskilda 1 års perioder och isåfall är aktier bättre 66% av gångerna. Tittar man på en 100 årsperiod så har aktier överpresterat räntor överlägset. Dels har räntor generellt svårt att orka med att kompensera för inflation men aktier har historiskt gett 8% i inflationsjusterad avkastning. En snabb googling visade att aktier gav 577 ggr högre avkastning mellan 1916 och 2015 än räntor (USA marknad). Det finns säkert bättre källor.
    https://www.cibcwg.com/c/document_library/get_file?uuid=c44a8549-8cc0-413e-adb7-45238f00722b&groupId=109423

    Gravatar för användaren
    Arvid
  13. Det finns ytterligare en bias när det gäller fotoigenkänning som ni inte tog upp. Det är inte bara så att AI har tränats mer på foton av vita än svarta/asiater (andra minoriteter). Det har också visat sig att fotochipen har en bias i att dom tar bättre bilder på vita ansikten än mörka. När chipen togs fram gjordes det mest av personer med ljusare hy. Den biasen bidrar till att AI har svårare att känna igen mörkare ansikten.

    Gravatar för användaren
    Arvid

Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök