Vad säger forskningen om sparande och investerande?
Sök:

Vad säger forskningen om sparande och investerande? Del 1

RikaTillsammans #138 - En genomgång av de viktigaste akademiska studierna om sparande och investerande....

En av de stora fördelarna med akademiska studier och forskning är de ger en möjlighet att diskutera fakta istället för åsikt. Med dagens artikel påbörjar vi en serie om de fördelar som ett sparande baserat på akademiska studier faktiskt ger. Vi kommer gå genom den konsensus som finns i forskningen samtidigt som vi visar hur man kan använda sig av den praktiskt. Den goda nyheten är att du sannolikt redan utnyttjar dessa fördelar genom att ha en fondrobot som LYSA eller våra modellportföljer.

Något som jag finner väldigt fascinerande inom sparande och ekonomi är den, från tid till annan, totala avsaknaden av argument baserade i fakta, forskning och akademiska studier. Få andra områden är så känsloladdade och inte minst kopplade till vår mänskliga irrationalitet. Det är ingen hemlighet att jag är ett stort fan av sparande i indexfonder. En indexfond är per definition det genomsnittliga resultatet av alla aktörer på marknaden. Hälften ska vara bättre och hälften ska vara sämre.

Men ställ den enkla frågan: ”Är du en bättre bilförare än genomsnittet?” och en klar majoritet av de tillfrågade kommer att svara ja. Försäkringsbolaget IF, som ställde den frågan 2017, konstaterade att endast 4 procent av svenskarna upplevde själva att de körde sämre än genomsnittet och hela 61 % körde bättre eller mycket bättre än genomsnittet. Resultaten verkar tyvärr inte vara helt olika det jag möter i olika sparsammanhang. För att citera IF:s informationschef:

Lite självinsikt skulle kanske inte skada på vissa håll…

Med tanke på de senaste veckornas artiklar om de bästa fonderna 2020, om portföljerna för 2020 och bästa strukturen för ens ekonomi, upplever jag att det här är ett bra tillfälle att komplettera med en artikelserie om de akademiska studierna som ligger till grund vår filosofi. Jag brukar ofta referera och säga:

Forskningen säger…

Sedan länkar jag ofta till källan, men vi har faktiskt aldrig haft ett avsnitt där vi systematiskt gått genom studierna till grund för vår investeringsstrategi. Att jag dessutom i veckan skulle delta i en paneldebatt hos Aktiespararna med en känd aktieboksförfattare gjorde det möjligt att slå två flugor i en smäll. Resultatet blev att du får den här och kommande artiklar om de viktigaste akademiska studierna och de fördelar dessa kan ge i ditt sparande och jag fick ett tillfälle att plugga på ordentligt.

Jag återkommer nästa vecka med några insikter från debatten. För helt ärligt så har jag ännu inte riktigt hämtat mig. Jag fick en smärre chock och trodde inte mina egna öron när jag fick höra vissa av argumentet som framfördes som en kritik till indexfonder. Det var faktiskt på nivån att jag fick sms:a och ringa till en vän i finansbranschen för att prata av mig efteråt. Men å andra sidan så får jag skylla mig själv.

Att prata om forskning, indexfonder och akademiska studier hos Aktiespararna är som att gå till bilförarna och försöka berätta för dem att det är en matematisk omöjlighet att 60 % av dem är bättre än snittet eller endast 4 % är sämre än snittet. Ingen vill ju bli påkommen med brallorna nere och då är det ju självklart bättre att skjuta budbäraren. Det känns ju åtminstone bättre…. 🤔

Forskning är en idéernas tävlingsarena

Även om jag själv inte har forskat så har Caroline doktorerat. Hennes arbete i fem år med sin doktorsavhandling har i mångt och mycket påverkat oss båda. Ungefär som när jag att i ett av de första poddavsnitten sa ”En studie sa …” och Carolines direkta följdfrågor var:

  • Vilken studie var det?
  • Har du läst själva studien?
  • Vem finansierade studien?
  • Har du sett studier som bekräftar/motbevisar deras resultat?
  • Vilken tidning publicerade de i?
  • Vilka andra artiklar har de skrivit?
  • Vad hade de för källor och referenser?
  • Hur många gånger har de citerats?
  • Har du läst artiklarna som de refererade till?
  • etc.

Jag satt där och kände mig som ett fån. I alla fall efter att jag blivit förbannad, stängt av inspelningen och vi hade blivit ovänner för dagen. 🤦‍♂️

Så här i efterhand inser jag att Caroline hade helt rätt. Hon agerade med det kritiska tänkande som en riktigt duktig forskare borde göra. Över tid är det en av de saker som jag har lärt mig att uppskatta med forskare och forskning. I brist på en bättre beskrivning är forskning som en ”idéernas tävlingsarena”.

En grupp av forskare har en idé eller en hypotes. De formulerar den i en artikel, argumenterar för sin sak med bevis och resultat från sina studier och lägger ut den där ute. Andra forskare inom samma fält bedömer och granskar idén i form av ”peer-review” innan den publiceras i en tidskrift. Därefter får idén vara där ute på arenan och utstå granskning, ifrågasättande, återskapande, duplicering och angrepp från alla möjliga håll.

Det här leder till att bara de bästa idéerna överlever över längre tidsperioder. De blir till slut en slags konsensus bland forskarna där man konstaterar; ”ja, de verkar stämma för att vi har ännu inte hittat något bra motbevis”. Man utgår alltså inte ens från att det är korrekt, utan man säger att hittills har den ännu inte motbevisats. Sedan får andra forskare släppa sina konkurrerande idéer som får utstå samma gatlopp och till över tid har man en samling idéer som man kan säga ”Forskningen säger … ”om.

De viktigaste Nobelprisbelönade studierna

Dessa artiklar som vi kommer gå genom har alla bestått tidens tand. Flera av studierna i den här första delen har överlevt på tävlingsarenan i decennier. Några är publicerade så tidigt som på 1950- och 1960-talet. Några av dessa idéer som har överlevt 40, 50 eller 60 år på idéernas gladiatorarena brukar belönas med Nobelpriset. Så är verkligen fallet med de artiklar vi går genom i dagens avsnitt. Dessa är:

Vi inleder även avsnittet med en litteraturstudie som gjordes förra året som sammanfattade de senaste 20 årens forskning:

Om man vill läsa en enda vetenskaplig artikel så är den ovan en väldigt bra sammanfattning.

Akademiska studier på gott och ont

På sätt och vis gör det mig lite ledsen att vi ibland inte ägnar mer än ett par rader eller minuter i poddavsnittet åt en ärrad hjältestudie som ”Capital Asset Pricing Model (CAPM)”. Den har överlevt i 60 år på gladiatorarenan, den har belönats med Nobelpriset, den lade grunden för sparande i indexfonder och hundratals nya studier. Det är en studie som borde äras på riktigt.

Problemet är dock att detaljerna i studien är komplicerade och egentligen ganska irrelevanta för alla utom de närmast sörjande och motståndarna. Eller så här, de är av liten praktisk betydelse för oss som egentligen bara vill ha svaret på frågan:

Berätta för mig hur jag ska spara mina pengar på bästa sätt?

Avvägningen som vi har valt att göra är således inte att djupdyka i varje studie utan snarare ge en generell och allmän översikt. Förhoppningsvis ärar det studierna i en vidare krets än de annars hade kommit till. Jag vet inte om det stämmer, men bland många doktorander var det ett stående skämt att den genomsnittliga doktorsavhandlingen läses av 0.8 personer i genomsnitt.

Det betyder att många doktorsavhandlingar inte ens läses till fullo av handledaren som är ansvarig för den. Lite samma symptom har man inom forskningen där det bara är de mest insatta som läser en artikel. Inte minst på grund av svårighetsgraden. Ibland har jag fått läsa studierna både en, två, tre och fyra gånger. I vissa fall har jag till och med fått ringa och mejla bekanta i finansbranschen för att bekräfta att jag förstått dem rätt.

Som är civilingenjör och ganska pragmatisk får jag ibland känslan att man skriver för sin egen (eller vetenskapens) skull eller för inbördes beundran. Det mest extrema fallet jag har läst om är i en väldigt läsvärd artikel i Wired/Quanta Magazine. De beskrev en japansk matematiker som gjorde en upptäckt, beskrev sitt bevis på 500 sidor, som ingen annan förstod. På riktigt, ingen annan förstod hans bevis. Det ordnades en femdagars konferens i Oxford för världens bästa matematiker i samma område och efter fem dagar var det fortfarande ingen som förstod.

Så uppenbarligen är det inget unikt för ekonomistudier att vara sjukt otillgängliga. Men det är som Caroline säger; inom akademin är det fult att skriva populärvetenskapligt. Om någon har nytta av ens studie eller ej är sekundärt. Det viktigaste är att man inte har fel och att man får respekt av sina jämlikar på nästa vetenskapliga konferens… 🙄

Bara för att det går att segla till USA betyder det kanske inte att det är lämpligt

Något jag också har upplevt som en utmaning när vi förberett det här avsnittet är mängden ”brus”. Eftersom en stor del av forskningen går ut på att bekräfta eller motbevisa andras studier kommer det alltid finns forskning med invändningar eller andra åsikter. Ett typiskt exempel med mycket brus är studier på ämnet marknadstajming.

Det finns flera studier som pekar på det lönlösa med marknadstajming (t.ex. Carhart 1997, Jensen 1967, Fama 1964) samtidigt som det finns en professor i Norge som släppt ett antal artiklar som påvisar en viss möjlighet att tajma marknaden. Han i sin tur har sågat andra studier positiva till marknadstajming genom att säga att de har haft otur när de tänkte inte har tagit hänsyn till alla faktorer de borde ha tagit hänsyn till. Det är tydligt att ämnet inte är färdigforskat men också att man inte kan lita på alla studier. (Caroline nämnde att 50 % av alla medicinska studier kan man inte lita på) Men även professorn som är positiv till ämnet säger att det är väldigt, väldigt svårt med marknadstajming.

I en metafor på helgens workshopar beskrev jag det som att man kan resa till USA genom att segla, precis som t.ex. Greta Thunberg gjorde. Men bara för att det går, betyder det inte att det är lämpligt för de flesta. Det betyder inte heller att det är konsensus att resor till USA borde företas med båt. Tvärtom är konsensus att, för gemene man, är det bästa transportmedlet flyg. Det är denna konsensus som vi kommer att försöka redovisa. Det vill säga det som är praktiskt användbart för majoriteten av oss vanliga småsparare. Vi hoppas att vi kommer lyckas och ser fram emot er feedback!

Precis som vanligt vill vi tacka för alla kommentarer, uppmuntrande ord och mejl den senaste veckan. Det har varit fantastiskt att träffa mer än 50 av er läsare och följare på helgens RikaTillsammans-workshopar och inte minst höra er tankar, feedback och kommentarer. Jag ser fram mot den kommande veckans digitala Patreon-träff med tema ombalansering och fyra-hinkar-principen. Nästa vecka kommer det med stor sannolikhet komma ett ”mjukt” avsnitt där vi intervjuar min coach Moa Diseborn.

Väl mött tills dess!
Jan och Caroline
Senast uppdaterad: 200202

Lyssna eller titta på avsnittet

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunesAcastSpotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande video via Youtube.

Nedan följer en grov översikt och innehållsförteckning till videon och podden:

  • 00:03:44 – En så nyanserad bild som möjligt
  • 00:06:05 – Fördelar med akademiska studier
  • 00:09:50 – Nackdelar med akademiska studier
  • 00:13:33 – Problematik med urval och antaganden
  • 00:18:12 – Fråga dig först varför du spar (i ärlighetens namn)
  • 00:21:26 – Viktigt att vara medveten om sin risktolerans
  • 00:24:36 – En genomgång av 20 års studier
  • 00:28:30 – Förhållandet mellan risk och avkastning
  • 00:31:20 – Ett verktyg för indikation
  • 00:33:44 – William Sharpe och CAPM-modellen
  • 00:38:00 – En djupdykning i vetenskapens värld
  • 00:41:45 – Eugene Famas effektiva marknadshypotes (EMH)
  • 00:45:49 – Oförutsägbar marknad enligt random walk-modellen
  • 00:50:00 – Ett beteendevetenskapligt perspektiv
  • 00:53:14 – Tänker du snabbt, eller tänker du långsamt?
  • 00:56:23 – Människans starka förlustaversion
  • 00:59:52 – Hur vi värderar vinster och förluster
  • 01:03:23 – Börsen kan vara en känslomässig bergochdalbana
  • 01:05:45 – Kommande avsnitt och en träff i Göteborg

Precis som vanligt matchar tiderna vloggen lite bättre än podden på grund av klippningen.

Transkribering av ”Vad säger forskningen?”

För dig som vill läsa hela avsnittet följer en transkribering nedan.

— START TRANSKRIBERING —

Jan: Idag är det dags för avsnitt #138 och jag tänkte att vi ska prata om vad forskningen egentligen säger om ekonomi och sparande. I många andra avsnitt brukar vi säga, ”forskningen/studier säger…” och jag fick en fråga om vilka dessa studier är och vad de säger.

Detta kommer nog att bli ett flertal avsnitt och jag tänker att vi ska gå igenom de viktigaste och mest kända och mest inflytelserika studierna om sparande, investeringar, aktivt/passiv, hur ska man göra som småsparare, vanliga misstag, etc.

Sedan ska jag säga redan nu att detta kommer låta lite förmätet, men jag tror att jag har valt ut totalt 30 studier/artiklar. Flera av dem har fått Nobelpriset 20-30 år senare och då känner jag att även om vi lägger mycket tid på att göra detta till tre avsnitt, så blir det fem, sex minuter per studie. Här är en hel livstids forskning och vi avhandlar det på fem minuter, men å andra sidan är det fem minuter mer än vad de flesta någonsin har hört om de studierna.

Denna artikeln tar lite avstamp i andra källor. Jag är inte först med att göra en sådan här artikel. Det finns ett amerikanskt företag som heter IFA (Index Fond Advisers), som gjorde en artikel för några år sedan som heter Academic Edge. Det finns en metaanalys från 31:a oktober 2019, som jag hittade först när jag hade gjort klart allting. Så det är någon som har gått igenom 20 års forskning inom varenda grej.

Ett litet sidospår: jag öppnade den här metaanalysen och så var den 80 sidor lång. När jag kom till typ sidan 40 så stod det sammanfattning och sedan började referenserna. Jag fick en bonus där att plötsligt så var man klar, trots att man trodde att man var halvvägs.

Sedan är det någon på bloggen som frågade vart jag får forskningen från och en kommentar att jag har confirmation-bias på bloggen. Så det var också en anledning till vikten av den här artikeln.

En så nyanserad bild som möjligt

Caroline: Det är jättebra att det kommer. Det är klart att man kan vara det. Men man kan också inte vara det.

Jan: Precis, så poängen med kritiken var att jag bara letar bevis för det som jag själv tycker. Det är också därför vi gör den här serien nu. Sedan hittade jag en sajt som heter RetailInvestor.org, som läst precis samma studier, men som är contrarian, så han pekar ut alla fel i de här studierna. Så jag har försökt ge en nyanserad bild, men det blir aldrig riktigt objektivt. Det är ändå jag som har valt ut studierna här, men det är inte så att jag bara har dragit dem slumpmässigt ur en hatt.

Caroline: Frågan är då om det finns en massa andra studier som säger saker som du inte gillar.

Jan: Ja, det finns det. Men de är med. Sedan vill jag också vara supernoga med att poängtera här att syftet inte är att bevisa att det inte går att slå index. Utan detta är genuint. Jag har inget investerat i det här utan precis som ni lyssnare vill jag ha så bra avkastning som möjligt och bäst odds möjligt. Så vad är rekommendationen för en sådan som mig? Det är faktiskt det som är utgångsläget.

Jag har upptäckt lite nya grejer som överraskade mig lite. De kändes lite jobbiga, men det kommer vi till. Det som är lite mitt syfte här är att visa att om vi ska sammanfatta det så är det en solid vetenskaplig grund för de rekommendationerna vi ger och det vi pratar om i de här avsnitten. Om att spara passivt, långsiktigt, regelbundet, billigt, etc.

Du har ju doktorerat i molekylärbiologi, vad ser du för fördelar med akademiska studier?

Fördelar med akademiska studier

Caroline: Det är att forskarna är människor som är supernyfikna och som kanske försöker – i det längsta i alla fall – att inte hitta grejer inom forskningen som bara säger det de trodde. De är också väldigt kritiska till allting. Även till sina egna teorier. Det är väldigt positivt.

Jan: Jag håller helt med och det är också min reflektion nu när jag har läst om många av de här studierna nu, att man uttalar sig väldigt sällan som att detta är en naturlag. Man är väldigt ”så här kan det vara”, ”detta är vår indicier”, ”så här tänker vi”. En av de stora fördelarna är att de är peer-reviewed.

Caroline: Ja, det betyder att kollegor eller människor som är i samma forskningsfält har fått läsa artikeln som man har skrivit och komma med all sin feedback och negativitet. Så att man får ta flera år på sig att liksom fundera ut hur man ska ta sig ur krisen. Men man får också väldigt mycket konstruktiv feedback – saker som man inte tänkte på – av människor som kan fältet lika mycket bra som en själv. Och kanske till och med angränsande fält.

Jan: Jag gillar jättemycket att det är ganska strikta guidelinjer för att bli publicerad och sedan pågår det en hel del diskussioner i de här vetenskapliga magasinen. Det är som att de fäktar varandra med artiklar. Sedan gillar jag också att man återupprepar studierna i andra områden. Om man till exempel kommit fram till att detta är tre faktorer som funkar på den amerikanska marknaden, så är det ofta någon annan som gör om samma studie fast på svenska marknaden. Då vill man helst att det ska visa samma resultat.

Min poäng här är att det är en jättestor skillnad på de här vetenskapliga studierna och vanliga white papers eller företagsrapporter. Jag har samlat filer i mitt bibliotek och gjort skillnad på rapporter – som t.ex. Vanguard och Dimensional släpper – och sedan vetenskapliga studier.

Caroline: Ja, oftast så gör inte företag vetenskapliga studier, utan det måste göras av oberoende institutioner. Universitet till exempel och forskningsinstitut.

Jan: Sedan märker jag att det är många av de här professorerna och Nobelpristagarna som sedan startar företag.

Caroline: Det kan de mycket väl göra, men det ska inte komma forskning från de företagen.

Jan: Men det är många av de här som faktiskt gör bra undersökningar också. Men i de här kommande avsnitten så är det ingenting som är från Vanguard eller Dimensional, utan alla är publicerade i vetenskapliga tidskrifter från universitet. Vilket också märks på layouten, som är så himla trist.

Caroline: Det akademiska formatet gör det så himla enkelt att undersöka innehållet. Man kanske inte hinner läsa den supernoga, men man hittar ändå information ganska snabbt, för det är alltid samma format.

Nackdelar med akademiska studier

Jan: Jag tänker också att vi ska ta några nackdelar med akademiska studier. Nu har jag suttit i flera dagar med de här studierna och min feedback är att ibland saknar de anknytning till verkligheten. Det bästa exemplet jag har är när jag var med i SVT Debatt för ett par år sedan och skulle diskutera bostadsbubblan med en professor.

Han sa att vi inte hade haft någon bubbla för att det inte uppfyllde de akademiska kriterierna för en bubbla, med avseende på volatilitet eller så. Men om man förlorar pengar som småsparare så bryr man sig inte om att det inte uppfyller de akademiska kraven för en bubbla. Jag upplever att jag har förlorat pengar i alla fall.

Caroline: De akademiska kriterierna har man ändå forskat fram. Så det kanske kan vara en halv bubbla eller någonting – vad vet jag – men han har ju en poäng ändå. Jag tänker att debatt i SVT är vad det är, men det roliga är när man kan ha ett samtal kring det. Men det finns inte tid för en riktig diskussion i en tv-debatt.

Jan: Nej, så klart. Min poäng är att man inte kan ta en studie och direkt applicera det på verkligheten och dra alla slutsatser. Som när de säger att investerarnas avkastning var lite högre än jämförelseindex, men korrigerar man för en riskjusterad avkastning så var den sämre.

Men hur många småsparare bryr sig om riskjusterad avkastning? Har jag bestämt mig för att jag vill investera 60% i aktier och 40% i räntor, så kommer jag inte göra en beräkning och se att den riskjusterade avkastningen här blir fel med tanke på småbolagen – och då korrigera utefter det.

Caroline: Akademiska studier är inte till för att småsparare ska kunna gå in och tillämpa det själva. Däremot saknas det en brygga mellan akademin och verkligheten där ute. Det är för det finns oftast inte någon som läser de akademiska studierna och sedan bryggar över det till hur man kan tillämpa det i verkligheten.

Jan: Exakt. Det är det jag tänker att vi ska göra i det här avsnittet. Så det är ändå viktigt att man tar det med en nypa salt, men de pekar ut den generella riktningen. ”Gå vänster, gå inte höger.” Men det är inte raka linjer, utan det kan vara snarare vara en ganska bred aveny. Det var i alla fall min slutsats.

Sedan tänker jag också att de gör lite antaganden som också inte alltid stämmer med verkligheten. Jag tar upp detta för att jag vet att när andra har skrivit om studier så är det alltid denna kritiken som kommer mot studierna, så jag tänker att vi kan ta den direkt. Då gör man till exempel antaganden för att alla transaktioner som man gör görs den sista i månaden. Men så ser det inte ut i verkligheten. Man kanske månadsspar under hela månaden eller man gör transaktioner.

Problematik med urval och antaganden

Jan: Sedan är det också hela tiden det här problemet med populationer. Alltså, vilket urval har jag gjort. För att titta på småspararna tar de kanske till exempel 96 000 tyska småsparare mellan 2005 och 2010. Men vad vet man då om den gruppen. Ett annat exempel är någon som tog alla riskkapitalbolag som var med i en klubb för riskkapitalister i en undersökning om riskkapitalbolag för det var den enda tillgängliga datan som fanns.

Caroline: Det finns så många fel man kan göra när man gör sitt urval. Det får de också skit för oftast av sina kollegor.

Jan: Ja, men det är ingen naturlag. Sedan är det också att många rapporterna är gjorda på professionella fondförvaltare, för där finns det mer data än för småsparare. Jag hade önskat – om det är någon forskare som lyssnar på det här, eller om jag själv kommer doktorera någon gång – då hade jag försökt nästla mig in hos Nordnet eller Avanza och kolla på deras statistik. För det har de inte gjort. Det finns två studier som har tittat lite på det, men det är väldigt lite.

Många av de här studierna tar heller inte hänsyn till att vi är irrationella. Utan de utgår från att vi fattar rationella beslut som robotar och att vi alltid är ute efter att maximera nyttan för oss själva, vilket annan forskning har motbevisat. Vi är ganska altruistiska, etc. Poängen är här att studierna är indikativa, men ej avgörande.

En sista grej jag vill säga innan vi börjar titta på ingångsvärden och gå igenom studierna är att fy tusan vad de är svårlästa. Det var någon som sa att den genomsnittliga doktorsavhandlingen läses av 0,8 personer. Det känns inte som att de gjorda för att man ska kunna läsa dem. Vissa viktiga artiklar förstod jag inte mig på, så då ringde jag till bland annat Oscar på Lysa, som är en av deras investeringsansvariga, och bad honom att förklara. Så tack Oscar för hjälpen med det här.

Caroline: Ja, det är ju oroande. Om man skriver så obegripligt så kanske inte ens kollegor riktigt fattar vad man har skrivit. Då har man slösat skattepengar.

Jan: I matematik vet jag att det inte är helt ovanligt när någon kommer ut med ett matematiskt bevis. Då får de ha en fyra dagars konferens för att förklara det matematiska och ändå fattar inte folk.

Fråga dig först varför du spar (i ärlighetens namn)

Jan: Sedan är det superviktigt att man tittar på ingångsvärdena, alltså vad man kommer med för bagage till de här artiklarna. Jag tänker så här att en av de första viktigaste frågorna här är:

Är sparandet en hobby för mig? Är mitt syfte att lära mig nya saker och utveckla mig själv, eller är det viktigt att ha roligt, eller att uppleva spänning?

Henrik Milton och Andreas Brock som förvaltar 5 000 miljoner kronor i en fond, de säger att för dem handlar det mycket om att mäta sig mot marknaden. De har en tes, lägger ut den på marknaden och sedan ser de om de får rätt i den eller inte.

Syftet med sparandet kan alltså vara väldigt, väldigt olika. Jag misstänker t.ex. att många som är med i Aktiespararna har sparandet som en hobby, ett socialt umgänge. Att man åker till Spanien på en aktieresa tillsammans, att man går på företagsbesök eller träffas för att prata aktier. I så fall kan det vara helt ok att hobbyn kostar pengar. Det är ingen som blir förvånad över att ett hästintresse kostar pengar t.ex., men vi pratar inte om att ett aktieintresse kan kosta pengar. Kanske inte de facto pengar, men i förlorad avkastning. Så det är bra att definiera vad man har för perspektiv när man lyssnar på det här.

Återigen, de här två frågorna som vi pratade om i avsnitt #131; vad är min egen tro på min egen förmåga? Alltså, tror jag att jag är en av de här 6 av 1000 personerna som kan hitta felvärderade investeringar? Är jag en av de här som kan tajma marknaden? Det kommer också ge väldigt olika perspektiv hur man lyssnar på det här.

Caroline: Men vi pratade ju innan om de här akademiska studierna från ett kritiskt håll, men nu ska vi ändå ta i dem och berätta vad du har sätt för någonting. Det känns lite konstigt. För vi sa att de ibland inte har anknytning till verkligheten, de är svåra att tillämpa, ibland fattar man inte riktigt vad det står. Jag vet inte om jag kan lita på det som vi säger nu, förstår du vad jag menar? Hur ska vi nu känna entusiasm kring de här studierna som du har tittat på?

Jan: De pekar i en viss riktning, sedan betyder inte det att det är hela sanningen. Alltså det är inte så här att om du går vänster så kommer allt bli bra, men går du höger så kommer du dö. Det finns människor som går höger och överlever. Men statistiskt sätt så kommer det vara bättre för de flesta att gå vänster.

Viktigt att vara medveten om sin risktolerans

Jan: Jag tror också att det är viktigt att ta en minut och fundera på sig själv. Vad är min tro, vad är mitt syfte med mitt sparande? För det kan vara så att forskningen säger att detta är det du ska göra för att optimera dina chanser. Men det är inte spännande för fem öre. Så brukar vi säga i andra avsnitt, att smart sparande inte är spännande. Men om mitt mål är att jag vill ha socialt umgänge, jag vill ha sensation, jag vill ha spänning och tävla, jag vill utveckla mig. F-k that shit då om jag inte har ett optimalt sparande, för jag vill ju ha ett spännande sparande, inte ett forskningsmässigt optimalt sparande.

Man behöver också ha koll på sin risktolerans och ställa sig frågan autentiskt:

Är jag ute efter att tjäna pengar eller är det en annan drivkraft jag är ute efter att tillfredsställa?

Spontant tänker jag att jag är ute efter bäst balans. Jag gillar den där metaforen som 80-talister och tidigare förstår, med Super Mario Bros. Jag är Mario, jack of all trades, master of none. Jag är generalist. Jag vill att det ska vara bra balans mellan odds, det ska vara enkelt, det ska gå att förklara, det ska gå att förstå, det ska vara balans mellan avkastning, avgift, etc.

Patrik som är vd på Lysa han sa ju det rakt ut i ett avsnitt här att det finns säkert optimeringar de hade kunnat göra, men att de kommer aldrig kunna förklara de optimeringarna för sina kunder. Då inser de att det är bättre för kunden att förstå exakt vad det kunden har köpt, än att optimera på den där sista procenten och introducera en komplexitet som inte går att förklara.

I alla fall om vi hoppar till studierna.

En genomgång av 20 års studier

Jan: En studie som släpptes 31 oktober 2019 som gick igenom 20 års studier. Alla de studierna vi går igenom har de också gått igenom. De konstaterade att det har hänt en hel del på de här 20 åren. En av studierna vi kommer referera till skrevs 1965. Det har liksom hänt grejer sedan dess. Det är också så här att alla de grejerna som vi kommer säga är en indikation, det var kanske en naturlag för 20 år sedan, men oavsett så är det är inte en naturlag nu. Då säger de att många av studierna är gjorda när avgifterna var mycket högre än vad de är idag. På fonder eller för att handla aktier och courtage.

Bara för några år sedan, du som har sparat länge kommer ihåg att man fick betala 99 kronor som lägsta avgift för att handla en aktie. Idag är den en krona eller gratis. Jag tror till och med att man kan bli kund på Avanza och Nordnet och om man har under 50 000 kronor så handlar man gratis. Studier från 1980 har inte tagit hänsyn till det. På samma sätt idag finns det fondrobotar, det finns billiga passiva fonder, etc.

För 50 år sedan var 90% av all handel mellan småsparare. Idag är mindre än 2% av all handel mellan småspararna. Det finns aktörer på marknaden idag vars enda uppgift är att tillhandahålla likviditet. Alltså, som handlar bara för att det ska vara möjligt att handla. Sådant fanns inte innan. Det har blivit mycket, mycket mer komplext.

Studien utfördes av Martijn Cremers med kollegor och den heter “Challenging the Conventional Wisdom on Active Management: A Review of the Past 20 Years of Academic Literature on Actively Managed Mutual Funds”. Studierna från de senaste tio åren har visat att de tidigare studierna fortfarande håller. Det är ingen som har motbevisat dem, men man har kommit med invändningar och sagt att de inte behövde vara så negativa som de var. Att det faktiskt finns ljusglimtar.

En av de mest kända studierna från 1997 kom fram till att det finns inget mervärde med att anlita en finansiell förvaltare/rådgivare. Det är bara bortkastade pengar. Det stod alltså rakt ut. Men nu har de visat att det finns vissa förvaltare som kan bidra med ett mervärde. Jag kommer ta upp en av de här negativa studierna, så säger de att de fortfarande håller med den slutsatsen, att för de flesta är det bättre med passiv indexfond, men att man inte kan utesluta att alla är sämre eller bara hade tur.

Förhållandet mellan risk och avkastning

Jan: Om vi då hoppar till 1952 så var det en professor som heter Harry Markowitz som skrev en artikel som heter “Portfolio selection”. Det roliga med honom var att han var egentligen inte ekonom, utan han var matematiker. Han flyttade matematiska och statistiska begrepp in i finansvärlden. Det var ganska roligt för när han gjorde det och sedan doktorerade så fick han kritik av etablerade professorer, typ Milton Friedman, som sa att detta inte är ekonomi och har inget med ekonomi att göra. Sedan blev det en av de mest kända artiklarna och han fick Nobelpriset för detta 1990. Gissar om han fick äta upp sin hatt.

Han säger att det inte räcker att bara ta hänsyn till att ha högst avkastning. Man måste även ta hänsyn till risken. Då säger han att diversifiering kan sänka risken för en specifik förväntad avkastning. Om jag vill ha en förväntad avkastning på 8% så kan jag välja 100% aktier eller göra en kombination av aktier, räntor, guld, osv. och fortfarande få 8%, men till en lägre risk. Det var det han visade matematiskt.

Detta är roligt för den vetenskapliga artikeln är egentligen en mattebok. Han introducerade det som man kallar för modern portföljteori – MPT – och så sa han:

Vid en jämförelse mellan två portföljer med samma avkastning så är lägre risk bättre än högre risk.

Vi hade kunnat prata i en vecka om hans artikel och vad detta innebär, men vi ger bara det göttaste. Han introducerade något som heter ”den effektiva fronten”, eller Markowitz Efficient Frontier och detta ser man då ibland i texter eller artiklar. Jag har gjort en graf här med en efficient frontier-beräkning för vår Nybörjarportfölj.

Då kan man säga att genom att alla de här fonderna rör sig på olika sätt – de har olika avkastning/risk – och den här risken kan man beräkna statistiskt. Då kan man också statistiskt beräkna vad den optimala portföljen är. Vad ger högst avkastning till lägst risk. Då får man typ en halvmåne och då kan man välja ut en portfölj.

Ett verktyg för indikation

Jan: Det har kommit mycket forskning på det här, hur effektiv är den här effektiva fronten. Det finns simulatorer. Ovan har jag lagt en annan bild som visar om jag vill ha 7% risk, hur ska jag då fördela mellan de här sju olika fonderna i Nybörjarportföljen. Så får man en graf. Problemet med den här effektiva fronten är att den är extremt enkel att beräkna i efterhand, när all data är känd, men att göra den framgent kräver ju att du har sjukt rätt i dina antaganden. Du behöver ju ange vad den förväntade medelavkastningen kommer att vara och den förväntade risken. Har du bara lite fel här så kan det slå jättemycket.

När jag gjorde den här effektiva fronten för Nybörjarportföljen så fick jag att vi ska ha Spiltan Högräntefond till 9,9% i portföljen, vi ska ha AMF Räntefond Mix till 1,88% och AMF Räntefond Lång till 2,39% allokeringar. Men hur ska jag använda detta? Sätter jag då en annan förväntad avkastning då blir det här dimensionerna olika. Man använder det som en indikation, skulle jag säga.

Sedan ska jag säga att jag kollar på detta när jag gör portföljen, men jag lägger inte supermycket vikt vid det. Det viktiga att förstå här är egentligen att hans bidrag var det som är en sanning idag, som är att risk hänger ihop med avkastning. Du kan inte ha 3600% avkastning till 0% risk. Innan man insåg detta tänkte man att ju högre avkastning desto bättre.

William Sharpe och CAPM-modellen

Jan: Detta byggdes vidare av William Sharpe och detta är nog den mest groundbreaking artikeln som gjordes. Den är också lastgammal och publicerades 1964. Den heter ”Capital Asset Prices – A theory of market equilibrium under conditions of risk”. Han fick Nobelpriset 1990 för den här och han utvecklade Markowitz teori till det som kallas för CAPM-modellen, som vi pratade om i avsnittet med professor Paolo Sodini.

Det handlar om hur aktier prissätts, vad man ska göra och mycket av det här som vi kommer prata om angående passiva indexfonder kommer från den här studien. Sedan har den utvecklats vidare så klart under de här 30 åren.

Rather than trying to select an optimal portfolio of individual equities from the thousands of securities in the market, Sharpe showed that investors should simply hold the full market (that is, all equities offered) as the risky part of their allocation.

Jan: Index fanns alltså inte innan detta. Det han sa var att istället för att försöka välja en optimal portfölj av en massa individuella aktier – det finns tusentals aktier – så ska man köpa alla aktier och ha det som optimal del i den delen som ska stå för risk. Alltså aktierna.

If markets are efficient and investors can act in a completely unconstrained manner, then the market portfolio, which weighs each security according to its market capitalization, is inherently the most efficient possible portfolio. Hence, the model is known as the Capital Asset Pricing Model.

Jan: Han säger att om marknaderna är effektiva… Vilket det finns mycket diskussion kring, men ingen som har motbevisat. Effektiv betyder att priset på en aktie återspeglar all tillgänglig känd information. Så priset på en aktie är rätt i förhållande till den informationen som finns. Är det då rätt pris? Inte nödvändigtvis. Vad är det då för information? Historisk information men också förväntningar om framtiden. Att investera handlar om information.

Han säger att om marknaden är effektiv och investerarna kan bete sig utan begränsningar – t.ex. om en fond har begränsningar som att de bara får köpa hållbara aktier, då är man inte unconstrained. Men om det inte fanns några begränsningar så ska man då äga en portfölj där varje aktie är viktad i förhållande till dess börsvärde. Detta är anledningen till t.ex. varför man inte ska ha 50% i USA och 50% i Sverige, för Sverige står bara för 1% av det totala börsvärdet i världen. Det är därför vi pratar om indexfonder och global viktning.

Sedan är det också en diskussion för att vi har överviktat mot Sverige, men det är en annan diskussion. Men t.ex. Sjunde AP-Fonden gör exakt detta. De äger alla aktier i hela världen i förhållande till deras börsvärde. Och de äger bara 1% i Sverige. Så härifrån kommer detta. Det ska vara marknadsviktat i förhållande till börsvärde och det ska vara alla aktier. Åtta år efter att denna artikel publicerades kom den första indexfonden.

En djupdykning i vetenskapens värld

Caroline: Känner du att du har fått något fint i och med att du har pluggat dessa studier? Känner du att du har blivit grundad på något annat vis?

Jan: Nej, jag har inte blivit överraskad av någonting. Å andra sidan – jag som är rädd för kritik – så är detta ett fantastiskt sätt att skydda sig sjäv, typ:

Skyll inte på mig, skyll på studien…

Caroline: Är det här någonting som man får lära sig på Handelshögskolan till exempel? Jag tänker att det kan kännas kul att veta det här. Det var Sharpe och han kom där och då sa han att index funkar bra. Sedan har man testat det och det funkar rätt bra i verkligheten också. Det är kul. Man får en teori och sedan får man se den där ute i där den lever sitt liv i verkligheten.

Jan: Ja, precis. Jag skulle säga att du som lyssnar på den här podden, nu gör vi något som 99% av befolkningen aldrig gör. Att titta på forskning och se vart det kommer ifrån. Jag kommer citera andra fondförvaltare här och jag tror att det är många fondförvaltare som inte ens har läst detta. De har kanske hört talas om CAPM, men de har inte läst studien.

Caroline: Det finns en rikedom i att veta vart saker kommer ifrån. Bara för en själv liksom i sin profession.

Jan: Sedan är det så – som vi har pratat om i något annat avsnitt – att i vissa områden är man expert och då kan man det här nitty gritty. Detta är verkligen nitty gritty det vi pratar om nu. Sedan i andra områden så är man den som är kommunikatören. Jag har t.ex. inte kommit på någon av de här modellerna själv, men jag är förhoppningsvis duktig på att kommunicera dem till andra.

Sedan är det andra områden där man är helt ointresserad och egentligen bara vill veta vad man ska göra med sina pengar. Investera i Lysa, sedan är det färdigt. Vilka kläder ska jag ha på mig, här är lådan med kläder. Jag vill inte lägga mer tid där. Sedan kan det vara schysst att om jag då väljer att titta på exempelvis varför Lysa har gjort ett viss val, så finns det en solid grund till att de har gjort de valen de har gjort.

Caroline: Ja, tittar man närmare på saker så finns det nästan alltid en fantastisk historia där. Jag tänker på vad man hittar i sin klädlåda eller om man köper kakel, så kan man få veta att det är från Marocko och då vet man att det är handgjort, som någon kom på det var den första i världen som kom på detta. Så är man på en sådan skattjakt, som Moa pratade om i ett av våra avsnitt här. Det var mina 25 öre.

Jan: Ja, men sedan finns det där kaklet som kom från någon övergiven fabrik i något U-land, som framställdes med kolkraft.

Caroline: Det finns det absolut. Men man lär sig vart skatterna finns liksom. Precis som du också lär dig det här. Visst finns det en massa fonder som är helt ointressanta och det finns ingenting att hämta där i teoretisk bildning eller så, men man lär sig också vart man hittar det och vilka trails man ska gå liksom.

Eugene Famas effektiva marknadshypotes (EMH)

Jan: Detta är en studie som gjordes av Eugene Fama som heter “The Behavior of Stock Market Prices”, publicerad 1965 och fick Nobelpriset 2013. Detta är det som vi pratade om innan, den effektiva marknadshypotesen, att priset på en tillgång reflekterar all känd tillgänglig information. Utmaningen med detta är att man inte kan bevisa det tekniskt att det stämmer, men under de här 50 åren har det inte presenterats något motbevis.

Sedan finns det då mycket anekdotiska invändningar mot det här, som att den fonden gjorde ”det där”, men den här EMH-teorin har gett upphov till hur många artiklar som helst. Sedan förfinades den också. Det märker man att det är vissa som återkommer. Eugene Fama har legat i ska jag säga. Han är nog den mest citerade i vår genomgång. Jag tror att han står för nästan hälften av studierna.

Han säger att det finns två sätt när man tittar på marknaden eller börsen. Det ena är det som klassiskt kallas för Dow Theory, det vill säga att historien upprepar sig i mönster. Genom att studera historien så kan vi dra slutsatser om framtiden, beteenden, mönster, hur var inflationen, hur var konjunkturen, etc. Sedan finns det de som pratar om random walk. Att priset har inget minne, utan det är mer eller mindre slumpmässigt från en dag till en annan.

The main conclusion will be that the data seem to present consistent and strong support for the random walk-model. This implies, of course, that chart reading, though perhaps an interesting pastime, is of no real value to the stock market investor.

Eugene Fama

Jan: Så han säger att den viktigaste slutsatsen är att den datan som vi har visar ett konsistent och konsekvent stöd för att random walk-modellen stämmer. Det vill säga att priset har inget minne, utan att de är statistiskt slumpmässigt. Detta leder till – säger han – att titta på grafer och teknisk analys och sådant, även om det är en intressant hobby att fördriva tiden med, bidrar med inget reellt värde för aktieinvesteraren. Ord och inga visor.

Så han säger att när man tittar på historien för att bedöma framtida avkastning har ingen relevans. T.ex. teknisk analys har ingen relevans. Det är när skiter i vad företaget gör och bara tittar hur aktiekursen har gått historiskt. Detta var egentligen en av de stora kritikerna när vi gjorde avsnittet om Morningstarstjärnor. Att historisk avkastning inte säger någonting om framtiden. Det finns en annan studie lite längre fram som pratar om att detta är ett av de största misstagen som småsparare gör, att man tror att det är en koppling mellan historien och framtiden.

Oförutsägbar marknad enligt random walk-modellen

This is an extreme statement and the chart reader is certainly free to take exception. We suggest, however, that since the empirical evidence produced by this and other studies in support of the random-walk model is now so voluminous, the counterarguments of the chart reader will be completely lacking in force if they are not equally well-supported by empirical work.

Eugene Fama

Caroline: Så det han säger är att man kan absolut tycka något annat, men siffrorna säger att random walk-modellen gäller, för det finns så mycket studier och så mycket stöd för den. Så det går inte att motsäga egentligen.

Jan: Här kommer nu en av de stora konflikterna, för alla som håller på med aktiesparande med att välja ut aktier, fonder, satsa på om marknaden kommer gå upp eller ner, de säger precis motsatsen till det som han säger. Jag kommer länka till en intervju i beskrivningen från Rapport där de intervjuar Eugene Fama från 2013.

Jag tycker att det är en av de bästa intervjuerna som finns. Så säger då reportern på SVT att fondförvaltare och investerare säger ju att de lyckas hitta vinnarna och då svarar han, ”Yes, but evidence says they don’t.” Då pratar reportern om alla de här tidningarna som säger att detta är de bästa fonderna, analyserna av aktier och detta är det du ska göra. Då säger han att det bara är ren underhållning, som inte skapar något mervärde.

Är det så att du har möjligheten och sitter och kollar på detta på YouTube, så kan du pausa här och titta på den intervjun med Eugene Fama. För den är sevärd.

Så han säger att det inte går att förutsäga morgondagen och man kan illustrera det på olika sätt. Antingen supervetenskapligt som han gör, men hur jag gillra att visa det är med lapptäckena vi har haft. Det är en graf som visar t.ex. hur har stora aktier gått, hur har guld gått, hur har fastigheter gått över en 50 årsperiod. Och då märker man att det är totalt slumpmässigt. Det går inte att säga att guldet var i botten i 15 år och sedan plötsligt är det i toppen. Det går inte att förutsäga morgondagen. Det spelar ingen roll om man pratar om tillgångsslag eller enskilda aktier eller länder eller någonting.

Caroline: Om man tittar på detta och undrar vad det är som syns så är det en massa färgblock som sitter i den här grafen.

Jan: Ja, och när man har tittat på t.ex. de senaste 20 åren så har man tagit de största aktierna på amerikanska börsen och så har man rankat det. De aktierna som var bäst är överst och de sämsta är nederst. Då ser man att de slår hejvilt. Den kan vara sämst detta år och bäst nästa år. Det finns ingen persistence, som man pratar mycket om i studien.

Caroline: Om det hade varit så att någon hade varit bra hela tiden här, då hade väl det synts liksom som ett färgfält, som en rad. Och det finns ingen rad här, bara en massa olika färger.

Ett beteendevetenskapligt perspektiv

Jan: Parallellt med detta då, på 70/80-talet, så gjordes det ganska mycket forskning på beteende. Beteendevetenskap som handlar om hur vi människor är. Vi agerar inte rationellt. Vi maximerar inte vår egen nytta på det sättet som man hade antagit i tidigare studier. Så detta var egentligen ett parallellt spår, som gjordes av psykologer och beteendevetare, som sedan slogs samman av Daniel Kahneman och Amos Tversky, som var de första att merga ihop beteendevetenskap och ekonomi. Så det blev finansiell beteendevetenskap.

En av de mest kända artiklarna var den som hette “Prospect Theory: An Analysis of Decision Under Risk”, som publicerades 1979 och fick Nobelpriset 2002. År 2011 blev den mest känd, för då släpptes den här boken ”Tänka snabbt, tänka långsamt” av Daniel Kahneman. Kritiken som de framförde var då att människor är inte så rationella som antas i CAPM-modellen eller i den här effektiva marknadshypotesen. Det vill säga att vi gör inte matematiskt korrekta val, snarare tvärtom, att vi anstränger oss extraordinärt för att undvika eller minimera förluster. Istället för att göra det som är optimalt.

Det är det som jag brukar säga också att man själv är sina pengars största fiende. Att det är inte 0 sannolikhet att du kommer ställa till det mer för dina pengar än vad aktiemarknaden kommer ställa till det för dina pengar. Det finns en massa forskning och studier på det här. Den här boken ”Tänka, snabbt och långsamt” är fantastisk. Den är ganska tung, men det roliga men den boken är att man läser – för han tar upp en massa studier och en massa exempel – sedan börjar han nästan alla kapitel med en fråga.

Man ska svara på frågan och man vet att man kommer bli lurad, så man försöker vara smart och svara statistiskt korrekt – och då har jag ändå läst ganska mycket statistik på universitet – men jag blir ändå lurad. T.ex. en sådan här grej att hjärnan är gjord för att spara energi. Det är mycket enklare för hjärnan att spara energi genom att säga det jag hör många gånger är sant, istället för att hela tiden ifrågasätta om det är verkligen är sant. Det är en typisk grej.

Tänker du snabbt, eller tänker du långsamt?

Jan: Det finns klassiska exempel som vi har tagit upp i andra avsnitt:

Sven är en person som tycker om att ha ordning och reda. Han tycker inte om att ta särskilt mycket risk och han ser alltid till att ha sina saker i ordning. Vad är Svens yrke, är han bibliotekarie eller är han jordbrukare?

Vad skulle du säga är sannolikheten att man gissar rätt på hans yrke?

Caroline: Nu minns jag den där och tricket är att man vet att det inte finns så många bibliotekarier här i världen tyvärr, och det finns fler bönder. Är det inte så?

Jan: Precis. De flesta skulle säga att det är en 50/50-fråga, eftersom man har två alternativ. Det är få av oss som tänker att statistiskt sätt, hur många bibliotekarier finns det i Sverige? Hur många bibliotek finns det och hur många jordbrukare finns det? Det finns tre till trettio gånger fler jordbrukare än det finns bibliotekarier, alltså borde jag satsa mina pengar på att han är jordbrukare. Det är en större sannolikhet. Ingen av oss tänker att vi borde googla antalet bibliotikarier i Sverige.

Caroline: Nej, man tänker inte långsamt på det viset. Det är väl det han menar? Att man vill bara snabbt ta sig igenom frågan och gå vidare i livet liksom.

Jan: Precis. Sedan pratar han mycket om att hur man framar en fråga spelar väldigt, väldigt stor roll. Alltså, hur man lägger upp den. Om vi tar mitt favoritexempel som jag har tagit upp i andra poddavsnitt:

Föreställ dig att du ska köpa en lampa. Du står i affären och ska köpa lampan för 1000 spänn på Ikea. Sedan är det någon som säger att samma lampa finns på en annan möbelbutik 1,5 kilometer bort för halva priset. Ska du då betala 1000 spänn eller 500 spänn i den andra affären, för att de har en kampanj? Hade du då åkt till den andra affären?

Caroline: Ja, 1,5 kilometer bort. Ja, det hade gjort.

Jan: Ja, och majoriteten gör det. När jag har testat detta på våra workshoppar så är det alltid en majoritet som säger att de hade åkt till den andra. Fråga nummer två:

Vi ska köpa den där Teslan, som vi har pratat om i många år, och så kostar den 500 000. Precis när du står där och ska köpa den där Teslan för 500 000 så säger någon att det finns en annan bilhandlare 1,5 kilometer bort som säljer exakt samma Tesla för 499 500. Hade du åkt till den andra bilhandlaren för att få den billigare Teslan?

Caroline: Nej, det hade jag inte gjort. Men det hade ändå svidigt.

Människans starka förlustaversion

Jan: Det är ganska intressant, för här är det väldigt få som hade åkt till den andra. Återigen, det är samma 500 spänn, samma 1,5 kilometer. Det enda det som skiljer sig är framingen, att det i det ena fallet är 500 i förhållande till 1000 – 50% vilket är väldigt mycket pengar. 500 kronor i förhållande till 500 000 kronor, det är knappt en promille. Då blir det liksom ointressant. Så hjärnan ändrar pengarnas värde beroende på vilken ram.

Caroline: Detta måste de ändå ha sett i en större skala påverka ekonomin. På ett större sätt än att det påverkar dig och mig.

Jan: Ja, detta är det som handlar om förlustaversion och det är det man ser när börsen dyker. Att människor tar ut pengar. Men återigen, samma sak här, att här kan man också testa. Så om jag skulle fråga dig Caroline: ”

Vill du ha rabatt på 50 kronor eller vill du undvika ett överpris på 50 kronor?

Caroline: Jag vill hellre undvika. Jag känner jag vill inte betala mer.

Jan: Exakt, samma sak. Detta är en typisk fråga som är formulerad för att fucka up hjärnan. De flesta av oss kommer säga att jag inte vill betala mer. Skit i rabatt, jag kan betala ordinarie pris, men jag vill fan inte betala något överpris. Det är bara en formuleringsfråga. Om vi sätter priset på 150 kronor och ger rabatt, eller vi säger till kunderna att de kan betala 150 kronor istället för att få ett överpris. Man säljer in försäkringar på detta sätt till exempel.

Detta är jättekul. Poängen med studien är att vi inte värderar en vinst och en förlust lika mycket. Till exempel härom veckan fick jag böter, för jag var på Ica och så glömde jag p-skiva för Elsa grät och jag pratade med en kompis och det var lite kaos. Då fick jag 600 spänn böter. Jag var så jävla förbannad. Vi bråkade om det sedan i köket och det bara tog så mycket energi.

Caroline: Om jag bara får gå in på en personlig grej här nu så du tycker att det är jobbigt med den och blir arg. Medans jag tycker att det är jobbigt för nu måste jag visa upp att jag har blivit av med pengar för dig. Du har väl ingenting så att du måste visa upp en förlust för mig.

Hur vi värderar vinster och förluster

Jan: Min poäng var att de 600 kronorna störde mig så sjukt mycket, men när jag tjänar 600 spänn då är det knappt att jag får någon glädje eller energi över huvud taget. I sin artikel så gör de i alla fall en graf där de visar hur vi upplever en vinst och en förlust i förhållande till känsla.

Illustration av hur vi känslomässigt värderar en vinst eller förlust av samma belopp
Illustration av hur vi känslomässigt värderar en vinst eller förlust av samma belopp

Då konstaterar de att vi värderar en förlust i princip dubbelt så illa som vi värderar en vinst i glädje. Så känslomässigt är det två gånger värre, det blir två minus, för ett plus för samma belopp.

Caroline: Jag vet inte om det är efter att beteendevetenskap som har blivit stort som man börjar prata om det, att våra hjärnor bara är gjorda för att undvika att vi ska överleva och undvika det värsta, smärta, att man är hungrig, och så vidare.

Jan: Jag gillar ju Anders Hansen. Han hade ett vinterprat vintern 2019, som var jättebra. Han säger så sköna citat i den, som att rädsla har en gräddfil i hjärnan och att vi inte är gjorda för att vara lyckliga, utan för att överleva och att vår hjärna inte har utvecklats under de senaste 40 000 åren.

Caroline: Vi är ju inne på forskning här nu, men jag bara tycker att det är så konstigt att när du och jag har försökt ändra om den här gräddfilen i hjärnan, och vi kan inte det, men när vi någon gång skulle tänka på ett generativt och möjlighetsorienterat sätt, istället för rädslodrivet, då får vi så mycket mer ut av det. Så jag tycker att evolutionen har gjort fel.

Jan: För att citera Anders Hansen så säger han att ligger du och sover och det prasslar i busken så kostar det dig 200 kalorier att springa därifrån. Att anta att det är en tiger som vill käka dig och springa ifrån. Om man istället är optimistisk och tänker att det prasslar i busken men det är nog bara vinden – även om det kanske är rätt i majoriteten av fallen – så kan det kosta dig 200 000 kalorier, när då lejonet käkar upp dig. Min poäng är att jag älskar det exemplet för det visar att du kan ha fel 1 000 gånger och fortfarande säga att det var rätt beslut att springa iväg. Jag gillar oddsen på det sättet.

Caroline: Men det jag menar, och säkert också det Daniel Kahneman menar, är att man ska låta rädslan hålla på när den har en plats för dig och det möjlighetsorienterade tänket ska få hålla på när den har en plats. Jag är säker på att han skulle unna alla människor att tänka långsamt när det behövs och tänka snabbt när det behövs.

Jan: Ja, det är det som är poängen med boken, att man ska skifta mellan de två systemen.

Börsen kan vara en känslomässig bergochdalbana

Jan: Vi avrundar med frågan du hade, om hur detta tenderar att vara. Här har jag stulit en graf. Detta är en påhittad graf från IFA.com.

Våra känslor i förhållande till en hypotetisk 5-års period på börsen.
Våra känslor i förhållande till en hypotetisk 5-års period på börsen.

De har ritat en 5-årig graf över en börsutveckling, som det skulle kunna se ut. Så den är inte på riktigt. De har bara visat att det går upp och ner. Sedan sätter de in då känslorna i massa interval från uncertain, interested, confident, greedy, doubtful, fearful och regretful. Hur man känner längs grafens olika händelser.

Då säger man att när den går sidledes då är man osäker, sedan när det börjar gå upp blir man intresserad. När det har gått upp ett tag då blir man confident och när det har gått upp ännu mer då börjar jag bli girig och börjar köpa, för då har börsen gått upp, mina kompisar har tjänat pengar, alla tjänar pengar, bloggar skriver om det, Dagens Industri skriver om det.

Sedan börjar marknaden vända och då kommer alla de här doubtful. Har jag nu gjort rätt? Var det verkligen rätt att investera i den där fondroboten? Var rådet som Jan gav verkligen rätt? Så man börjar vela och tvivla. När marknaden faller ännu mer så blir man rädd och tänker att det var fel. Hur kunde jag vara så dum att jag lyssnade på de här människorna? Hur kunde jag vara så dum att jag köpte det här? Då säljer man.

Sedan börjar börsen gå upp igen och då blir man regretful. Då är man i ånger. Andreas från Coeli han brukar säga att:

Börsen är ångerns tempel. Det finns alltid något som du kan ångra dig över när det gäller marknaden, börsen eller sparandet.

Andreas Brock

Du kommer alltid ångra dig. Ångra dig att du inte köpte tidigare, ångra dig att du inte sålde, och så vidare. Det finns alltid något du kan ångra på börsen.

Jag tänker att vi slutar där. Vi fortsätter kanske inte i nästa avsnitt, utan då ska vi kanske ta in Moa. Det är en god vän till oss och min coach, som vi hade ett ganska intressant samtal med. Sedan återkommer vi med ett eller två avsnitt till som fortsättning på detta. Alla studierna med länkar finns på bloggen, så kolla gärna där.

Kommande avsnitt och en träff i Göteborg

Jan: Sedan vill jag också säga tack till dig som lyssnar och tittar. Prenumerera gärna. Om du tittar på YouTube, klicka på den lilla klockikonen. Prenumererar du i din poddspelare får du gärna lämna en recension och skriv vad du tycker om de här avsnitten.

Sedan vill jag naturligtvis också säga tack till er på Patreon som skapar mycket diskussion och vi ska ha våra första träffar här nu i februari. Vi håller på med 4-hinkar-scenarion och vi har lagt ut årets första tips på börsintroduktion. Så du som är intresserad av att ha lite mer och vara med i vårt community på Patreon läs mer nedan.

Det coolaste av allt är att man väljer helt och hållet sin egen engagemangsnivå. Nu när vi ska ha den första träffen i Göteborg tror jag att vi kommer bli 15 personer, så det ska bli jättekul att träffas och prata och utbyta erfarenheter och utöka sitt nätverk. Så det är jättekul. Tack så hemskt mycket för denna veckan så ses vi nästa söndag precis som vanligt.

— SLUT TRANSKRIBERING —

Vill du få notis om de kommande delarna?

Prenumerera gärna på vårt nyhetsbrev. Det är kostnadsfritt, det kommer ungefär en gång i månaden och ger även de bästa artiklarna och tipsen. Som bonus får du även ett par välkomstmejl med guldkornen från bloggen.

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.

Den här artikeln publicerades 2020-02-02 klockan 21:23 av Jan Bolmeson i kategorin(erna): Akademisk studie, Indexfonder.

Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.

Kommentera

13 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Först och främst: Tack för spännande avsnitt!
    Känner mig manad att kommentera då jag pluggar på Handels och tyckte det var roligt att ni funderade på om just Sharpes teorier lärs ut då han är lite av en husgud under första finansieringskursen. 2 månader bestående av att först fundera på (läs använda solver i excel) hur man ska kombinera vissa specifika aktier för optimal Sharpe-kvot för att successivt konstatera att det bästa är att ta marknadsportföljen och antingen låna eller låna ut till marknadsränta för att uppnå önskad risk/avkastning. Snopet för 250 studenter där majoriteten definitivt var övertygade om att de kan slå index när kursen började.

    Vill även flika in tankeexperiment likt det med 500-lappen som vi utsattes för häromdagen. Man får frågan om man helst vill ha 100 kr idag eller 101 kr om en vecka. En klar majoritet kommer säga att man hellre vill ha 100 kr idag, trots en effektiv årlig ränta på knappt 70 % i alternativet. Nästa varv frågar man om man helst vill ha 100 kr om 52 veckor eller 101 kr om 53 veckor. Då känns det plötsligt klart mer värt att vänta en vecka för 1 % avkastning. Det vittnar om en stark tidsaspekt och vilja att få (eller inte förlora) något idag för att slippa osäkerheten. Både exemplet med 500-lappen eller detta tänker jag dock borde ha en stor påverkan både av belopp och procentuell effekt. Hade Teslan också varit 50 % billigare (likt lampan) 1,5 km bort hade det varit värt det, hade en liter mjölk varit 50 % billigare 1,5 km bort hade det kanske ändå inte varit värt det. På samma sätt hade 1 % avkastning på en vecka varit värt om det rörde miljonbelopp och hade 100-lappen avkastat 100 % på en veckan kanske den hade varit värd att vänta på. Psyket spelar oss många spratt och det klassiska nationalekonomiska antagandet om att ”människan är en rationell varelse” har fått många teorier att vara fullständigt omöjliga att både applicera på eller hitta stöd i verkligheten, som ni konstaterade.

    3+
    Gravatar ikon för användaren
    Gustav
  2. Vit pil

    Hej Jan!
    Jag plöjer en massa gamla (och nya) avsnitt av er pod. En tanke som slår mig och något jag funderat på i många år är:

    Är det inte bra att ha ganska (rimligt) höga lån på sitt hus? Lånen är ju inte inflationssäkrade från bankens sida vilket innebär att lånen amorterar av sig själv ca 2% per år om Riksbanken lyckas ny upp till inflationsmålet. Verken ni eller Henrik Tell pratar något kring detta.

    Tack för en sjukt bra pod och big ups till Caroline som gör att man får svar på sina dummaste frågor 😊

    Vh Linus Blixt

    4+
    Gravatar ikon för användaren
    Linus
    1. Vit pil

      Det finns ett avsnitt som heter typ ”Amortera eller investera” som jag berör detta en del.

      1+
      Gravatar ikon för användaren
      A
  3. Vit pil

    Kul avsnitt! Ser fram emot fortsättningen.
    Kommer det komma med någonting om momentum- eller faktorstrategier eller ligger det bortom den här artikeln?

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    ML
    1. Vit pil

      Faktorer (Fama-French) kommer i del 2 den 16 februari. Spelade in det avsnittet idag. 👍

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  4. Vit pil

    Bra avsnitt!

    Kan man ladda upp bilder i kommentarerna på något sätt? Jag blev lite nyfiken på hur det har gått för den kraftfulla analysapparaten på SEB sedan dess så jag tog fram lite grafer över utvecklingen över några populära aktivt förvaltade fonder i olika kategorier och jämförde med indexfonder. Det skulle vara kul att dela med sig av.

    Provar med den här länken så länge https://imgur.com/a/oBkLLv0

    4+
    Gravatar ikon för användaren
    Alexander
    1. Vit pil

      Alexander!
      Underbart njutbara bilder du länkade till!!
      Bara att än en gång inse att man är på rätt väg!

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Emanuel Johansson
  5. Vit pil

    Tack för ännu ett bra avsnitt. En kommentar bara ang tesla och lampinköpet. Jämförelsen haltar lite eftersom ny bil köper man kanske var tionde år medan lampor köper man nog mer ofta. För saker som köps in ofta är femhundra kronor en viktig summa. För något som köps kanske tre gånger per liv är det inte en viktig summa. Så jag tycker inte riktigt jämförelsen fungerar.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Viktor
    1. Vit pil

      Här går ju du i samma fälla. Det spelar ingen roll om det är en bil eller en lampa. Det är exakt samma situation som upprepas. Är du beredd att åka en liten sträcka för att spara 500kr?
      Det spelar ingen roll om det är 1 bil och 19 lampor på 20 år, eller 10 av varje. Valsituationen om sträckan eller pengarna är samma varje gång. Om du struntar i att åka en gång bara för att det är en bil så har du förlorat lika mycket som om du inte orkar en av gångerna du köper en lampa.

      Sedan är det klart det lönar sig mer att hitta bilen 10% billigare någon annan stans än att hitta en 10% billigare lampa. Men det är inte det som är den aktuella situationen. Men kanske det är det tänket som lurar oss och kliver in i stället?

      8+
      Gravatar ikon för användaren
      ML
      1. Vit pil

        Fast en sak som är viktig när man köper dyra saker är kanske vem man köper av, att det är bra service, en firma man kan lita på. När man köper billiga saker kan det vara mer ok att chansa lite och köpa av en firma man litar mindre på, eftersom man antagligen inte kommer behöva ha kontakt med dem efter köpet, och om de inte sköter sig riskar man inte lika mycket pengar. Så för billiga ofta-saker är priset viktigt, för dyra sällan-saker blir fler saker än bara priset viktigt. Dvs man värderar inte bara faktiska prylen, utan andra saker vägs in i priset.

        Så ja, om jag stod och skulle betala för en bil eller en lägenhet då är det för sent att komma med ett 500 kr billigare pris någon annanstans. Man har gjort ett stort jobb att utvärdera allt det här, och att göra om det jobbet hos en annan försäljare är jobbigare än 500 kr förtjänar.

        Jag tycker inte detta är ett tankefel — man värderar bara helt enkelt sin tid, och i det här fallet kostar den mer än 500 kr.

        0
        Gravatar ikon för användaren
        A
  6. Vit pil

    Hej, en fundering angående påståendet att man ska investera utefter storleken på bolagen och därför inte bör övervikta mot Sverige. Jag har dock ett par frågetecken som dyker upp här:
    1) Själv försöker jag balansera valutorna USD, Euro och SEK i mina investeringar för att sprida riskerna, och har just nu lyckats komma upp i 40% USD, 20% Euro och 40% SEK. Har du själv gjort en analys av hur valutorna i dina portföljer ser ut? Jag tänker att om man bara ska ha en 1% i SEK och 60% i USD till exempel så blir det väl en större risk? Eller tänker man att risken i SEK är 60 gånger större än USD?

    2) Jag funderar på om det verkligen stämmer att man ska helt investera efter företags storlek om 60% av allt kapital ligger i samma land. Finns det inte risker som överskuggar storleken om 60% av kapitalet har något gemensamt. Istället skule man ju till exempel kunna välja att investera 20% i fem olika värdlsdelar för att sprida riskerna och korrelationen på det sättet. Har du någon förklaring till varför man vill anpassa sin investering till just storleken av företagen utan att ta hänsyn till geografisk placering, om alla företag är i samma branch osv (skulle man till exempel investera 80% i IT-bolag bara för att värdet är 80%)?

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    Daniel Nilsson
  7. Vit pil

    jättespännande! denna serien ser jag mycket fram emot.

    ett samband som jag kom att tänka på när jag hörde podden:.
    har ni tänkt på att det nästan är samma fördelning inom gruppen aktier som inom gruppen aktiv förvaltning i fråga om var avkastningen kommer ifrån?

    jag menar, var kommer avkastningen ifrån i s&p 500? jag hörde i en annan podd att det är faang-bolagen som har stått för nästan hela avkastningen i s&p500 de senaste 10 åren.
    samma sak gäller ju inom gruppen aktivt förvaltade fonder enligt jan, det är endast 6% av de aktivt förvaltade fonderna som blir raketer.

    så rationalen borde vara densamma.
    eftersom vi har oddsen emot oss att stockpicka så köper vi alla aktier för att inte missa det fåtal aktier som levererar nästan hela avkastningen. (dessutom så timear vi inte utan är investerade under hela perioden för att inte missa det fåtal DAGARNA där nästan all avkastning genereras)
    och eftersom vi inte heller kommer kunna ”fondpicka” nästa aktiva fondraket så borde vi logiskt sett köpa alla de aktiva fonderna som finns. och eftersom alla de aktiva fonderna tillsammans utgör genomsnittet av marknaden (som grupp så äger de alla aktier) kommer de även som grupp leverera samma avkastning som index före kostnader. men kommer då att förlora mot gruppen indexfonder efter kostnader.

    lite tjatigt och detta är sen gammalt men det tåls att upprepas gång på gång, år efter år tills det sitter.

    köper du en slumpmässigt utvald aktivt förvaltad fond så har du lika stor chans att pricka rätt som om du köper en slumpmässigt utvald aktie eller om du väljer att vara investerad på en slumpmässigt utvald dag (det räcker du missar de 10 bästa dagarna under en 10 års period så halveras din avkastning).

    anledningen till att en person väljer en fond från första början ÄR väl just pga man inser att man inte KAN stockpicka. annars hade man väl rimligtvis gjort det direkt. oddsen att lyckas är ju nästan de samma. och klarar man inte hitta nästa aktieraket vad är det då som gör att man tror att man kan hitta nästa fondraket?

    kanske lite rörligt inlägg, men det var en samband som slog mig efter jag hörde dagens avsnitt.

    16+
    Gravatar ikon för användaren
    Fanny

Få månadens bästa tips och artiklar!

Få de bästa tipsen, videoklippen och artiklarna från bloggen
till din mejl ungefär en gång i månaden. Tack! /Jan :-)

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.