Bitcoin: vad är grejen och är det en bubbla eller inte?
Ett försök till en objektiv och fördjupande artikel om grejen med Bitcoin
Få saker engagerar eller polariserar just nu som Bitcoin. Nordeas VD sågar Bitcoin som en absurd konstruktion. Tusentals småsparare har elvadubblat(!) pengarna sedan januari. Ganska många undrar vad grejen är och om tåget har gått, eller om man fortfarande ska investera i kryptovalutor. I den här artikeln är mitt mål att försöka vara en objektiv röst som tar upp de stora fördelarna men också nackdelarna. Syftet är att du själv ska kunna avgöra om du tycker att det är en bubbla eller inte.
Jag har dragit mig för att skriva den här artikeln eller ens ta upp ämnet Bitcoin och kryptovalutor på bloggen. Få ämnen engagerar nämligen lika mycket just nu och få ämnen är lika polariserade. Att skriva om Bitcoin är delvis att be om stryk. Flera bloggare som jag känner undviker ämnet, precis som man gärna undviker att prata om aktier som Fingerprint eftersom det helt enkelt inte är värt det. När jag ställde frågan kring Bitcoin på min privata Facebook-sida fick jag tiotals kommentarer på bara några timmar och ganska snabbt blev det två läger. Den ena lägre kan symboliseras av Nordeas VD Casper von Koskull som till Bloomberg säger:
Bitcoin är en ”absurd” konstruktion som trotsar logik och används för ekonomiska brott. Dessutom liknar spekulationen i kryptovalutan tulpanlöksbubblan.Casper von Koskull, VD Nordea
Det andra lägret tycker att Bitcoin är bland det bästa som har hänt mänskligheten:
Bitcoin är framtiden – En av mänsklighetens största uppfinningar i stil med internet. [..] Jag tror stenhårt på att bitcoin är framtiden. [..] I min värld är det alldeles vanliga personer som handlar med bitcoin inkl mig själv sedan 6 månader. 1% Return of Capital 5 dgr/vecka.
Sammanfattar men det i en tabell, så ser det ut som följer:
Positiva till Bitcoin | Negativa till Bitcoin |
Säker Decentraliserad Nya tidens pengar Nya ekonomin Utan statlig inblandning Anonym Revolutionerande Digital Skydd mot inflation Billig Enkel |
Spekulativ Volatil Experimentell Oanvändbar Galen Bubbellik För kriminella En bland många Dyr Deflationistisk Komplicerad |
Slutligen finns vi, den stora massa som logiskt förstår att sanningen förmodligen ligger någonstans i mitten. Problemet är att jag upplever att det är svårt att hitta någon som pratar sakligt och kan se båda sidornas perspektiv. Till slut kände jag mig tvungen att göra ett försök. Typ; om inte jag vem? Anledningen är jag känner ett visst ansvar och jag har sällan duckat för kritik och jag vill inte göra det den här gången heller.
Jag har framförallt två anledningar till att jag skriver den här artikeln. Jag upplever att vi är i en fas där det saknas objektiva röster kring bitcoin. Antingen är man för eller så är man emot. Det är väldigt få av oss som kan säga ”å ena sida, å andra sidan”. Eftersom många privatpersoner frågar mig och vill börja investera så vill jag ge dem (och dig) möjligheten att fatta ditt beslut på en välunderbyggd grund. Sedan är det upp till dig att tacka ja till Bitcoin eller tacka nej. Det spelar mig ingen roll, men jag är mån om att du som den vanlige spararen har fått åtminstone en hyfsad möjlighet att fatta beslutet på rätt grunder.
Efter ett antal dagars research, omskrivningar, dumma frågor är jag redo att kasta mig ut. Så, med risk att jag har fel, har missuppfattat och mitt subjektiva tyckande, så kommer här min ansats. Jag inser att jag kommer att få kritik för att jag inte förstår tekniken, jag har missuppfattat saker, att jag är bitter för att jag missade tåget och en hel mängd andra kommentarer som jag brukar få, men jag hoppas och litar på en saklig diskussion där vi kan hjälpas åt att skapa en större förståelse. Tack!
Huvudpunkterna i artikeln
Den här artikeln är lång, till och med, med mina mått mätt. Den är på nästan 8 000 ord vilket motsvarar nästan 20 A4-sidor. Nedan följer mina huvudpoänger.
- Bitcoin och framförallt blockkedje-tekniken ÄR revolutionerande och första gången som vi kan utesluta en tredje centraliserad part. Det kommer att ha en stor påverkan i de flesta områden i framtiden.
- Kryptovalutor och Bitcoin har många fördelar och löser många verkliga problem
- Bitcoin har tre väldigt stora problem som förhindrar en reell användning – transaktionspriset, transaktionshastigheten och energiförbrukningen
- Priset på Bitcoin är idag till den största delen spekulationsdrivet och jag tror att vi befinner oss i den tredje fasen av fyra i en bubbla
- Det är framförallt psykologiska faktorer och okunskap som driver bubblan och den kan fortsätta ett tag till.
- Priset på Bitcoin kommer högst sannolikt att krascha precis som alla tidigare bubblor
Lyssna på artikeln som ett poddavsnitt
Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare. Avsnittet finns där poddar finns t.ex. iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud. Du kan även titta på den tillhörande videon via Youtube.
Introduktion till Bitcoin och varför kryptovaluta är så revolutionerande
Jag tror att man faktiskt behöver gå tillbaka i historien för att förstå storheten med kryptovaluta. Ända sedan vi bodde i grottor har vi människor haft olika behov. Ganska snabbt insåg vi att det var bättre om vi bytte olika saker med varandra än att vi skulle göra allting själva. I och med dessa byten föddes också den första handeln. Det tog inte lång tid innan vi insåg begränsningarna med byteshandel. Man kanske inte var intresserad av just det som någon hade att erbjuda vid ett specifikt tillfälle. Man fick behovet av att skjuta upp bytet till ett senare tillfälle och behövde något som bevarade värdet tills dess.
Arkeologer och forskare har hittat tecken på att vi har använt snäckskal, djurhudar, bärnsten och en hel del andra saker som värdebevarare. Först för ungefär tretusen år sedan började vi använda mynt i den form som vi känner till idag. Några av de första mynten avbildade till exempel en ko, om det var det som värdet skulle motsvara. Några hundra år senare började man använda mynt i olika ädelmetaller och fröet till den moderna ekonomin var sått.
På medeltiden dök tempelriddarna upp och de hade riktigt bra koll på hur pengar fungerade. På den tiden var frakten av allt guld längs de farliga vägarna ett stort bekymmer. För att underlätta det hade tempelriddarna avdelningar i många städer, var och en med egna skattkistor fyllda med guld. Istället för att avsätta ett stort vaktmanskap för att skydda transporter med guld vägde man helt enkelt guldet i den ena staden och lämnade
det till tempelriddarna. De skrev ut en sedel som angav hur mycket guld man lämnat in och denna togs sedan med till resans mål där sedeln växlades in mot motsvarande mängd guld ur tempelriddarnas lokala skattkista.
Pengahanteringen togs därefter över av handelsmän, framförallt i de förmögna italienska stadsstaterna som Florens, Venedig och Genua. Handelsmännen stod vid sina bänkar och förde bok över vilka som lämnade in och vilka som tog ut pengar. Därav både ordet ”bank” som betyder ”bänk” på italienska och ordet ”bokföring”. Vissa påstår till och med att ordet bankrutt betyder att bänken som handelsmannen stod vid var trasig.
Bankirerna gjorde det möjligt för exempelvis en skomakare att tillverka ett par skor, sälja dem, få pengar men spara konsumtionen av pengarna till ett senare tillfälle. På samma sätt kunde en person i akut behov av skor låna pengar och få betalt för sitt arbete i förskott mot en viss ersättning. Över tid har kringtjänsterna utvecklats och pengarna har också till stor del digitaliserats, men i sin renaste form fungerar det fortfarande likadant. Vi får pengar i form av till exempel lön eller bidrag och dessa pengar kan vi antingen konsumera direkt eller låna in dem på banken för senare användning. Banken för i sin tur bok över alla insatta och utlånade pengar.
Problemet med digitala valutor
De senaste århundradena har dessa banker – som egentligen bara är stora bokhåller (läs: databaser) växt i storlek och betydelse och därmed även makt. När IT-bubblan var på sin höjd i slutet av 1990-talet började man experimentera med digitala valutor, t.ex. DigiCash som gick i konkurs 1998. En av de stora utmaningarna med digitala valutor var – något förenklat – hur man skulle säkerställa att man inte gjorde en kopia på sina digitala pengar och spenderade dem flera gånger. En fysisk hundralapp är ju använd i samma stund som jag ger den till kassörskan på ICA och en digital hundralapp som jag betalar med VISA-kortet hanterar ju banken genom att dra pengarna på mitt konto och föra över den till ICAs konto.
Det är den här problematiken som har plågat alla valutor hittills. I korthet, du och jag litar inte på varandra, så vi använder en tredje part som vi båda litar på. Problemet är att när den här tredje parten börjar missköta sig, ta avgifter och utöva makt över pengarna så blir man inte så sugen på att ha med den parten att göra. Ännu värre blir det när den här tredje parten nästan börjar skapa pengar ur tomma intet utifrån genom att låna ut min hundralapp till flera personer samtidigt. För det är i mångt och mycket så pengasystemet fungerar idag. Den hundralappen som jag lämnar in lånas ut flera gånger eftersom sannolikheten att alla vill ha ut sina pengar samtidigt är så liten.
I det fraktionella banksystemet lånas samma pengar ut flera gånger
Även om det här låter läskigt, så är det vedertaget och inget konstigt. Problemet är att det finns många myter om det här och det är lätt att hamna på sajter med konspirationsteoretiker. Vill man läsa på så rekommenderar jag Wikipedia, först den svenska versionen och sedan den engelska. Men om man vill läsa på en bra sammanfattning, så rekommenderar jag faktiskt Riksbankens svar (DNR 2010-496-AFS) på en öppen fråga om just det fraktionella banksystemet. Där skriver de bland annat:
Begreppet fractional reserve banking innebär att för varje krona som en kund sätter in på banken, behåller banken enbart en liten andel som en reserv (t.ex. som sedlar och mynt i kassan) medan den största delen lånas ut igen. Denna utlåning blir så småningom till inlåning i en annan eller samma bank och pengarna kan då återigen lånas ut till nya kunder.
De fortsätter:
Eftersom bankerna genom att låna ut pengar gör det möjligt för nya insättningar som de sedan kan låna ut igen, skapar bankerna pengar. Pengarna som bankerna skapar är emellertid inte sedlar och mynt, utan så kallade kreditpengar. Att bankerna skapar pengar innebär inte att det skapas någon förmögenhet. Mot ökningen av inlåning står hela tiden en lika stor ökning i utlåning, både allmänhetens och bankernas nettoförmögenhet är oförändrad.
Det innebär i praktiken att med 1 000 kr, kan banken med ett kapitalkrav på 10 procent, låna ut 900 kronor. Av dessa behövs 90 kr i reserv och 810 kronor kan lånas ut igen och så vidare. Det leder till en så kallad ökad penningmängd. Ett problem som då uppstår är ju att i princip alla lån är kopplade till en ränta, vilket innebär att någon antingen måste låna pengar för att betala räntan eller genom tillväxt.
Inflationen – den magiska lösningen på problemet
En väldigt smart lösning på det här ständiga problemet med ständigt ökande skulder (då räntor ger upphov till större skulder) var att minska värdet på skulderna. Det kunder man göra genom att minska på värdet av pengar. I historiska tider gjorde man det genom att urholka värdet på mynten. Om en ko kostade 10 guldmynt, så kunde man sänka guldhalten till hälften och därmed blev ju kon billigare. Särskilt viktigt vad det ju om jag hade lånat pengar av dig för kon. Jag var ju skyldig dig 10 guldmynt och nu fick du 10 guldmynt tillbaka, må vara med hälften så mycket guld.
Det här gillar ju inte du, vilket innebär att då höjer du ju priset på kon till 20 guldmynt, eftersom 20 guldmynt med 50 procent av guldhalten motsvarar 10 av de gamla guldmynten med 100 procent av guldhalten. Så här har det hållt på genom hela historien och är så än idag. Du har säkert hört talas om Riksbankens inflationsmål om 2 procent. Det betyder i praktiken att två kronor på en hundralapp ska ”dö” varje år. I den bästa av världar hade man helt enkelt tagit bort 2 kronor på alla hundralappar på banken, men då folk skulle upptäcka att där står 98 istället för 100 så skulle man blivit vansinnig.
Istället gör man det så fiffigt att där står kvar 100 kronor på bankkontot, men hundralappen är bara värd 98 kronor. Det är därför vi upplever att det var billigare när vi var små. Det är också därför jag alltid avråder från att spara sina pengar på bankkontot över långa tidsperioder, eftersom pengarna försvinner i förlorad köpkraft. I t.ex. ett barnsparande så ska i Riksbankens bästa värld en hundralapp i doppresent bara vara värd typ 70 kronor på 18-årsdagen.
Genom historien har vi haft många perioder av inflation och till och med hyperinflation. Mest kända exemplet som de flesta av oss har hört om är Tyskland på 30-talet där man fick ha en skottkärra med pengar för att ens köpa ägg. Pengarna var helt värdelösa för att staten och bankerna misskötte hanteringen av pengar på bekostnad av befolkningen. Vinsten för staten med inflation är nämligen att den äter upp skulder då dessa blir mindre värda, men det leder också till att besparingar i kontanter förlorar i värde.
En av de historiska lösningarna för att skydda sig mot inflation har varit att ha en del av sitt kapital i guld. Guldet har nämligen egenskapen att det är begränsat i tillgång och bankerna och staten kan inte ”skapa” nytt guld. Det har medfört att guldet har haft en värdebevarande funktion genom nästan alla tider och har det än idag. Det är därför jag t.ex. har en hel del guld i min RikaTillsammans-portfölj.
En intressant jämförelse som jag gjorde vid ett tillfälle var att en T-ford i början av 1900-talet kostade ca 260 USD eller 450 gram guld. En Ford Focus av 2017 års modell kostade ca 169 000 kr, eller 20 761 USD. Inget konstigt med det, förrän man räknade om det i guld. Då kom jag fram till att det motsvarade ungefär 480 gram guld. Det vill säga att priset för en Ford 1910 eller 2017 var i princip samma i guld, men för 260 USD fick du idag knappt fyra vinterdäck.
Bitcoin – det första proof-of-concept på valuta utan en tredje part
År 2009 släppte en Satoshi Nakamoto en vetenskaplig artikel med titeln ”Bitcoin: a peer-to-peer electronic cash system”. Den artikeln är hela anledningen till att vi sitter här idag. Det var det första riktigt fungerande beviset på att man kunde exkludera den tredje parten – det vill säga banken (och staten) – från en valutahantering och fortfarande kunna lita på transaktionerna. Det vill säga, fram tills dess, har du och jag alltid behövt en tredje part med en stor bok med transaktioner för att vi ska lita på varandra. Men nu var det helt plötsligt möjligt att skapa en helt och hållet offentlig bok med alla transaktioner, vilket medför att du och jag kan lita på varandra. Det här nya sättet att lita på varandra kallas för ”blockchain”.
Det här ÄR revolutionerande. Det är jag den förste att skriva under på. Det här innebär i praktiken att vi inte behöver banker längre för den tjänsten som de har haft monopol på i flera hundra år. Det här innebär också en hel del nya möjligheter för alla typer av transaktioner där olika parter behöver lita på varandra. Det är nytt, det är inget som har funnits tidigare och det kommer förändra livet för många av oss framgent.
Om vi ska göra en liten dykning in i det tekniska så definierar Wikipedia en blockkedja enligt följande:
- ”en distribuerad databas, där varje nod automatiskt verifierar ändringar och tillägg som görs på någon av de andra noderna.”
Om jag skulle försöka mig på en översättning till vanlig svenska – som jag säkert kommer att få kritik för – så skulle jag säga att det är som en jättestor lista av olika excelfiler (eller som ett BRIO-tåg där varje excelfil är en vagn som kopplas på föregående vagn) som alla har tillgång till samtidigt och där varje tillägg och varje ändring måste godkännas och intygas av flera parter. Så ingen kan göra en ändring utan att den godkänns av flera andra slumpmässiga personer. Min upplevelse är att det är här några av de stora misstagen sker. Man blandar ihop Bitcoin och blockkedjor eller blockchains. Jag vill verkligen understryka att jag tycker att konceptet ”blockkedja” är briljant. Det går verkligen inte att säga något annat.
Ett väldigt intressant sidospår utanför den här artikeln är att man fortfarande än idag inte vet vem Satoshi är. Man vet inte ens om det är en riktig person, en grupp av personer, ett företag eller något helt annat. Roligaste konspirationsteorin jag har sett är utomjordingar från framtiden. Där finns alltså till och med ett frö av mystik för att göra kakan komplett.
Mitt försök av förklaring av blockchain
För att återigen hoppa till det tekniska, inte så mycket för att jag tycker att det är kul, men för att skapa en förståelse för några av mina poänger lite längre fram i artikeln. Så häng med mig, jag ska försöka förklara det så enkelt som jag kan. Wikipedia beskriver det tekniska kring blockkedjor som:
Tekniskt fungerar det som så att data lagras permanent i så kallade block i nätverket. I varje nod finns en kedja av dessa block, som vart och ett innehåller de senast utförda transaktionerna samt det föregående blockets hash. En transaktion blir inte giltig förrän blocket den tillhör har blivit tillagt i kedjan och dessutom kontrollerats av andra noder. Vad som då kontrolleras är att både den gamle och den nye ägaren har signerat varje ägarbyte med sina lösenord. Dessutom kontrolleras att den gamle ägaren inte är korrupt och har försökt överföra samma värdeenhet till flera olika ägare samtidigt. Genom automatiska majoritetsbeslut hindrar blockchaintekniken korrupta noder från att konspirera genom att godkänna varandras felaktiga transaktioner.
Jag ska försöka bryta ner det i sina beståndsdelar och min bästa ansats ser ut som följer.
Tekniskt fungerar det som så att data lagras permanent i så kallade block i nätverket.
Det vill säga att data om en transaktion (t.ex. summa, köpare, säljare, tidpunkt etc.) lagras i min påhittade Excel-fil och den här excel-filen är bara en av många i en jättelång lista av excel-filer. I poddavsnittet som jag spelade in efter att jag hade skrivit artikeln så använde jag analogin leksakståg, typ sådant BRIO-tåg i trä med magnet på varje vagn.
I varje nod finns en kedja av dessa block, som vart och ett innehåller de senast utförda transaktionerna samt det föregående blockets hash.
Hos varje person/dator finns det en lista av dessa Excel-filer som alla innehåller information om de senaste transaktionerna och dessutom ett namn eller hänvisning (hash) till den föregående excel-filen (den nya vagnen kopplas på efter den gamla vagnen).
En transaktion blir inte giltig förrän blocket den tillhör har blivit tillagt i kedjan och dessutom kontrollerats av andra noder.
En transaktion, det där köpet eller försäljningen, blir inte giltig förrän excel-filen med alla raderna och informationen har blivit tillagd i listan av Excel-filer (vagnen kopplas på efter den sista vagnen) och dessutom kontrollerats av andra personer eller datorer.
Vad som då kontrolleras är att både den gamle och den nye ägaren har signerat varje ägarbyte med sina lösenord.
Både köparen och säljaren behöver godkänna transaktionen (ungefär som i kassan på ICA) för att den ska bli giltig och det gör man med sitt lösenord.
Dessutom kontrolleras att den gamle ägaren inte är korrupt och har försökt överföra samma värdeenhet till flera olika ägare samtidigt.
Det vill säga att man vill vara säker på att den gamla ägaren inte redan har försökt använda pengarna på ett annat ställe.
Genom automatiska majoritetsbeslut hindrar blockchaintekniken korrupta noder från att konspirera genom att godkänna varandras felaktiga transaktioner.
Ett sätt att lura systemet skulle vara att flera personer samverkade och godkände varandras transaktioner, men det motverkar man genom att man har så kallade majoritetsbeslut och man vill låta många rösta i flera led (tekniskt: man brukar inte godkänna en transaktion förrän den har verifierats av sex block).
Fördelarna med Bitcoin
Hela det här konceptet med blockkedjan leder till några helt och hållet unika fördelar med Bitcoin och andra kryptovalutor baserade på blockkedje-teknologin.
- Transparens – alla kan se alla transaktioner
- Decentraliserat – ingen kan bestämma eller hindra transaktioner
- Frihet – man kan göra transaktioner med vem som helst
- Avgiftsfrihet – man väljer själv sina avgifter
- Ökad trygghet – går inte att rulla tillbaka transaktioner
- Skydd mot inflation – då mängden Bitcoin är begränsad
- Säkert – det går inte att förfalska
Den här artikeln är lång redan som den är, så jag kommer inte lägga ner så mycket tid på att fördjupa mig i fördelarna. Det finns många andra sidor som skrivit massor om dessa fördelar.
Men missförstånden och myterna är många
Myt: Bitcoin är anonymt
Problemet är att dock att missförstånden med fördelarna nämnda i föregående stycke är många. Jag har upplevt det här många gånger själv i andra sammanhang, att ju längre från källan man kommer desto mer av ”ryska posten” blir det. En av de vanligaste argumenten som jag hör är t.ex. att det är anonymt. Läser man på, så upptäcker man att det inte ens har varit ett av målen med Bitcoin, poängen var att ta bort mellanhanden, inte att göra det i anonymt. Till och med på bitcoin.org skriver man i sin FAQ:
Some effort is required to protect your privacy with Bitcoin. All Bitcoin transactions are stored publicly and permanently on the network, which means anyone can see the balance and transactions of any Bitcoin address. However, the identity of the user behind an address remains unknown until information is revealed during a purchase or in other circumstances.
Ja, så länge du inte använder din bitcoin så är den anonym, men vad har du för glädje av den. Det finns gott om vetenskapliga artiklar där forskare har lyckats identifiera både säljare och köpare. Redan 2013 publicerades en vetenskaplig artikel som visar hur man lyckades identifiera många Bitcoin-användare. I början av året lyckades den danska polisen skapa ett arbetssätt för att identifiera brottslingar som använde Bitcoin som de sedan delade med sig av till både Interpol och FBI.
Myt: Bitcoin kan användas för att undvika skatt (i Sverige)
Till och med svenska Skatteverket har börjat lägga resurser på att identifiera och beskatta svenska Bitcoin-användare. Det behöver ju inte ens vara särskilt svårt för dem. Det räcker att det går till en svensk butik (läs: företag) som alltid är en part i en sådan Bitcoin-transaktion och begär ut uppgifter om kunden. Med stor sannolikhet har den kunden dessutom använt samma uppgifter på andra ställen och vips kan man hyfsat enkelt spåra annan transaktionshistorik.
Eftersom Skatteverket dessutom har bestämt att:
”Bitcoin kan inte likställas med en utländsk valuta. Försäljning av bitcoin ska därför kapitalvinstbeskattas enligt bestämmelserna om övriga tillgångar i 52 kapitlet inkomstskattelagen. Betalning med bitcoin vid exempelvis köp av en vara eller tjänst anses som ett byte och ska därför också kapitalvinstbeskattas.”
Kan det innebära ganska stora kostnader. Så här skriver bloggrannen Cornucopia på ämnet:
Ett köp av t ex en dator för 10 000:- SEK mot Bitcoin räknas som en realisation av eventuell vinst i Bitcoin. Skatteverket kan rakt av sköntaxera dessa 10 000:- SEK och utgå från att 80% är vinst, som ska beskattas med 30%. Sedan lägger man på 40% i påslag på grund av att det hela inte deklarerades, och skatten blir 0.8*0.3*1.4=33.6% på köpebeloppet, eller i detta fall 3 360:- SEK. Det är sedan upp till den sköntaxerade att bevisa att detta är felaktigt. Sedan lär Skatteverket hitta fler, betydligt större transaktioner, i en individs plånbokskluster och kan sköntaxera varenda transaktion som 80% vinst plus straffpåslag.
Ridå. Så behållningen för de flesta från det här borde vara – nej, det är inte anonymt, nej det är inget som man kommer att kunna använda för att undgå skatt eller runda lagen.
Myt: Bitcoins värde baseras på den mängd elektricitet och datakraft som behövs för att skapa dem
Det här argumentet har jag fått ett par gånger, men det stämmer inte. Det bygger på klassisk ”arbetsvärdesteori” som få håller med om. Bara för att något har tagit X resurser att skapa så betyder det inte att det har värdet Y. Det kan ha ett värde som är högre, lägre eller samma som Y beroende på dess användare.
Jag och flera påstår att man till och med kan argumentera tvärtom. Kostnaden för att skapa Bitcoins beror på hur mycket de är värde i varje givet ögonblick. Om Bitcoin går upp i värde, så kommer fler att försöka utvinna dem eftersom man tjänar pengar på det, vilket innebär att priset kommer att stiga. Samma sak, fast tvärtom, händer om priset går ner. Det medför att utvinningen kommer alltid stå i proportion till värdet på Bitcoin – det vill säga att det är snarare Y som bestämmer X och inte tvärtom.
Myt: Bitcoin förhindrar inflation och fraktionellt banksystem
Jag vet inte hur många gånger jag har hört att Bitcoin kommer att lösa problematiken med både inflation (pengars minskade värde) och förhindra samma problem till följd av det fraktionella banksystemet. Problemet är att det är också en myt. För det första, i och med att man utvinner nya Bitcoins hela tiden (även om det blir svårare och svårare) så innebär det att det finns en inflation. Man har till och med ett mått för det här och i skrivande stund ligger den på 4 procent – dubbelt så högt som riksbankens inflationsmål.
Det andra påstående om att det skulle förhindra det fraktionella banksystemet som jag beskriver högre upp i artikeln är också en myt. Det finns redan tjänster t.ex. SALT Lenders där du både kan låna in och låna ut dina Bitcoins. Det här leder på samma sätt att även om antalet Bitcoins är förutbestämt till 21 miljoner, så kan penningmängden öka bortom det. Så här skriver Bitcoin Wiki:
The Monetary Base of Bitcoin is limited to 21 million. But because Fractional Reserve Banking is possible, the money supply of bitcoins (which includes demand deposits) can exceed 21 million by a factor of x where x is the Money Multiplier.
Jag ska inte gå in på nationalekonomi i det här, men läs gärna mer i den här artikeln på Medium, den här och den här om du vill gå in på detaljer. Däremot stämmer det att när antalet utvunna bitcoins kommer att närma sig 21 miljoner så kommer man uppleva deflation (ökning i reellt värde) på grund av att inga nya bitcoin skapas och att bitcoin försvinner på grund av förluster.
Myt: värdet på Bitcoin kommer att öka eftersom antalet Bitcoins är förutbestämt
Den här är nog den vanligaste myten bland ”vanliga” människor upplever jag. Metaforen är felaktigt att det finns bara 21 miljoner enheter mark, ju fler enheter som blir tillgängliga, desto färre finns det kvar och desto högre måste således priset på dessa bli. När alla Bitcoins är skapade så kommer priset att öka. Det bästa svaret på den här myten hittade jag på Quora. När alla Bitcoins är utvunna så kommer inget speciellt att hända med priset. Priset på Bitcoin bestäms ju redan idag av den befintliga efterfrågan och det framtida förväntade värdet eftersom inte bara antalet Bitcoin är förutbestämt, men även hastigheten med vilka de kommer att utvinnas.
Jätteproblem #1 – Dyra och långsamma transaktioner
Det som jag inte är ensam om at uppleva som ett jättestort problem med Bitcoin är transaktionshastigheten. På grund av att varje transaktion och block behöver bekräftas av flera oberoende parter enligt resonemanget ovan tar det både mycket energi och tid. Enligt sajten Blockchain.info är den genomsnittliga tiden (läs: 7 dagars medelvärde) för att bekräfta en transaktion per den 4 december lite drygt 2 timmar. Men det kan ta betydligt längre tid än så.
I teorin ska en transaktion bekräftas var 10 minut. Men eftersom varje block bara kan innehålla 1 Mb information, så behöver man således betala en avgift för att få sin transaktion bekräftad. Per den 4 december låg den här transaktionsavgiften på 6.44 USD enligt bitinfocharts.com. För att göra det här lite mer begripligt så kan man se det som följande analogi. Föreställ dig att där kommer en buss till en hållplats var 10 minut och den har bara 12 platser. Platserna går till dem som betalar mest, vilket betyder att om du inte är villig att betala mer än de andra 1 000 personerna som också står i kö, så kommer du få vänta. Kanske har du tur om du väntar tillräckligt länge, men du kommer i alla fall få betala för platsen. Du kan läsa mer om det här på Medium i den här artikeln.
De här problemen har man i dagsläget och då pratar vi i en tid då Bitcoin har färre än 500 000 transaktioner per dag enligt blockchain.info. Det kan för skojs skull jämföras med t.ex. VISA som har över 150 000 000 transaktioner per dag. Jämför man det med andra aktörer:
Aktör | Transaktioner per sekund |
Bitcoin | 3-4 st/sek |
Ethereum | 20 st/sek |
Paypal | 193 st/sek |
Visa | 1 667 st/sek |
Nu kan man argumentera för att den jämförelsen inte är helt rättvis, då det sker olika saker vid respektive transaktion. Men för att där ska finnas en reell praktisk användning i den verkliga världen så tycker jag ändå att jämförelsen pekar på utmaningen. Nu saknas där inte förslag på hur man ska få upp transaktionshastigheten och få ner kostnaden – problemet är att de flesta lösningar såsom alternativa blockkedjor, sido-blockkedjor, öka storleken på blocken, införa en central auktoritet m.m. innebär att man får någon annan stor nackdel på halsen.
Dessa stora problem har medfört att det skapas läger där det för vissa är helt omöjligt att gå med på de konsekvenserna en sådan lösning skulle innebär. Det här har lett till nästa problem med så kallade ”hard forks” där man helt enkelt har skapat nya versioner av Bitcoin. Idag saknas det inte varianter av Bitcoin med namn allt från Bitcoin Cash, Bitcoin Gold, Bitcoin Diamond, Bitcoin XT, Bitcoin Classic och så vidare. Vill man nörda ner sig i dessa så är den här artikeln bra. Samtidigt som man argumenterar för att det här är en av fördelarna med en kryptovaluta – du kan välja och till och med skapa en själv – så skapar det stora problem för den vanliga användaren och handlaren.
I min värld så kan man sammanfatta det här med att det är oerhört svårt att ha en praktisk tillämpning eller användning av Bitcoin i verkligheten. Lägg på problematiken med att den svänger oerhört mycket i värde – det är inte ovanligt med svängningar på över 10 procent på en dag – så är det i princip oanvändbart. Tänk dig själv att du ska köpa något (eller ta emot en betalning) under tiden som transaktionen verifieras så kan värdet antingen svänga i din favör eller mot dig med 10 procent. Det vill säga att antingen betalar du 10 procent mer eller får 10 procent rabatt, beroende på hur värdet är den dagen. Dessutom har du för mindre köp betalat en ganska hög transaktionsavgift.
Jätteproblem #2 – Energiförbrukningen
Det andra superstora problemet som jag ser det är förbrukningen av energi. För att verifiera dessa olika transaktioner och block behöver mängder av olika parter lösa olika komplicerade matematiska problem. För att lösa dessa problem behöver man processorkraft och dessa datorer drivs av energi. I dagsläget tar Bitcoin upp ungefär 32 TWh, vilket för mig i alla fall är ett ganska abstrakt värde. Men när jag började sätta det i relation till andra saker så framgår det hur stor den förbrukningen faktiskt är (och vilken miljöpåverkan den har). All energistatistik kommer från digiconomist.net.
I Sverige använder vi ett år ungefär 150 TWh per år. Det driver alla våra hushåll, alla våra industrier och allt annat som vi använder el till. 31 TWh motsvarar alltså en femtedel av all energi som 10 miljoner svenska och industrier för brukar på ett år, eller som hela Danmarks, Irlands eller 19 andra europeiska länders befolkning och industri. Ännu värre tycker jag att det blir om man bryter ner det här per transaktion. Den energin som det krävs för att bekräfta en transaktion i Bitcoin motsvarar 251 KWh, vilket motsvarar ungefär 8 genomsnittliga hushålls förbrukning under en dag. Det är en ökning från 1.5 hushåll 2015. Vi kan alltså driva fler än åtta villor i en dag för samma energi som det tar att bekräfta en transaktion. Sedan har vi ca 400 000 transaktioner per dag. Jag vet inte om det bara är jag, men jag tycker det är galet.
Återigen om vi jämför med VISA – även om jämförelsen haltar lite då en transaktion inte innebär samma sak – så drar de 2 procent av den energin som Bitcoin drar och då har de 200 miljoner transaktioner per dag mot Bitcoins 0,4 miljoner. Bitcoin är alltså långt ifrån energieffektivt och den här energiförbrukningen krävs för att skapa tilliten och skydda sig mot bedrägerier. Det handlar helt enkelt om att eftersom man inte har den centraliserade tredje parten så behöver många olika personer verifiera transaktionerna. Det här görs genom att lösa komplicerade matematiska problem och löser man dem så får man betalt, nästan 2 miljoner kronor i bitcoin i dagsläget för en verifiering av transaktionerna de senaste 10 minuterna.
Problemet är att alla inte kan få betalt, vilket innebär att det är många datorer som jobbar på samma problem, men när problemet har lösts av en part, så är all den energi och alla beräkningar som någon annan har gjort helt värdelösa. Man kan inte hävda att det är slumpmässigt, men nära inpå. Den ekonomiska effekten blir i alla fall att ju högre värde på Bitcoin, desto fler människor blir intresserade av att lösa dessa matematiska problem eller att utvinna (eng. mine) bitcoins. Det gör att energiförbrukningen stiger med ökat värde på Bitcoin, något som syns väldigt tydligt ny.
Man kan ta många perspektiv, men tittar man från ett miljö- eller praktiskt perspektiv så är det här inte bra och talar emot en reell praktisk användning av Bitcoin. Det är helt enkelt för dyrt och för ineffektivt enligt mig.
Andra problem med Bitcoin som inte är relaterade till själva kryptovalutan
Där finns betydligt fler saker som jag ser som problematiska, men de är ofta relaterade till tredje part och har inte med själva Bitcoin att göra. Det handlar t.ex. om att Bitcoin för flera miljoner har blivit stulna från så kallade digitala plånböcker. Det mest kända exemplet är från 2014 där 850 000 bitcoin, då värderade till 450 000 000 USD försvann från Mt Gox. Du kan läsa hela den historien här. Andra problem är att människor har tappat bort sina lösenord vilket har gjort deras bitcoins oanvändbara och så vidare. En klassiker på nätet är Wired journalisten som glömde sin pin-kod och blev av med 300 000 kr och hans ansträngningar för att få tillbaka dem.
Inflation i antalet kryptovalutor och underskattning av kommersiella aktörer
Jag har hittills försökt hålla mig till fakta och inte blanda in så mycket åsikter. Jag hoppas att jag har lyckats, men det är upp till andra att bedöma. Nu kommer vi till delen som handlar om mina åsikter. Jag gillar som sagt hela den filosfiska biten med blockkedjorna och uteslutandet av den tredje parten. Men här upplever jag att många ”vanliga människor” går fel. Man blandar ihop Bitcoin, blockkedjor och kryptovalutor. Den briljanta lösningen med blockkedjor är nämligen inte unik eller specifik för Bitcoin. Det är bara att Bitcoin råkade vara den första implementationen, det första beviset för att det faktiskt fungerade både i teori och praktik.
Sedan 2009 har antalet kryptovalutor ökat i en extrem omfattning och jag skulle till och med påstå att vi idagsläget, december 2017, har en inflation i kryptovalutor. I skrivande stund finns det över 1 300 kryptovalutor. Sajten Coinmarketcap har en lista och för statistik över dessa. Flera av dessa kryptovalutorna har värderingar på flera miljarder dollar. Jag påstår att det i dagsläget är omöjligt att förutsäga vilken av dessa valutor som kommer att ”slå”. Onekligen har ju Bitcoin det så kallade ”first-mover-advantage” och det som är överlägset mest känt. Men tittar man historiskt så är det väldigt sällan den som är först som är den som blir störst eller bäst. Klassiska exempel är t.ex. Boo.com som var först med att sälja kläder på nätet men gick i konkurs medan det idag finns sajter som Zaalando som är enormt framgångsrika.
Det som jag upplever lite naivt är att folk underskattar den ekonomiska kraften som kommersiella aktörer har. En av de stora anledningarna jag inte tror att Bitcoin kommer att slå över tid är att ingen riktigt stor kommersiell aktör har backat upp den. Tvärtom finns det rapporter om att t.ex. UBS, Deutsche Bank, Santander, BNT Mellon m.fl. har gått ihop för att skapa en egen kryptovaluta baserat på blockkedjor. Jag tror också det är naivt att tro att t.ex. inte Google, Microsoft, Apple, Samsung, Alibaba och andra av världens största företag (och stater) bara skulle sitta på läktaren när något så revolutionerande som blockkedjor skulle kunna hota hela deras existens.
Teoretiskt går det nämligen att bygga ett socialt nätverk baserat på blockkedjor som är helt decentraliserat. Det vill säga ett Facebook utan Facebook. Några människor skulle driva systemet och de skulle få betalt för det. Om du lade upp information, artiklar och innehåll så skulle du få betalt för det. Om du köpte annonser så skulle du kunna betala direkt till dem som bidrar och så vidare. Hela poängen är som Rickard Falkvinge alltid pratar – du skulle aldrig ens behöva fråga om lov eller kunna bli tvingad till något. Folk avfärdar ibland att sådant kollektiv samarbete i stor skala inte fungerar i praktiken, men titta på Wikipedia. Min personliga åsikt är att vi ännu inte har sett den kryptovalutan som kommer att bli standard i framtiden.
Värdet i Bitcoin idag är i princip bara spekulativt
Allt det här sammantaget leder till att jag tror och jag upplever Bitcoin som något där värdet i dagsläget bara är spekulativt. Nackdelarna idag är så stora att fördelarna (som definitivt finns) inte klarar av att väga upp dem. Den reella och praktiska tillämpningen av Bitcoin utanför själva spekulations-grejen är begränsad. Det gör att majoriteten av värdet i Bitcoin kommer från förväntningen om ett framtida högre värde – eller det som vi normalt kallar för spekulation.
Det tillsammans med en hel del klassiska psykologiska effekter gör att vi ser en bubbla som drivs upp. Förmodligen kommer den här bubblan att i efterhand bli minst lika klassisk som tulpan-hysterin på 1630-talet eller IT-bubblan i början av 2000-talet. Bubblor är ju inget nytt, vi människor är giriga och rädda och så länge vi är det, då kommer vi att driva upp bubblor. Jag rekommenderar verkligen att läsa följande artikel som jag har skrivit:
- En bubblas uppgång, olika faser och krasch - De olika faserna i en marknadsbubblas liv
En bubblas anatomi och olika faser
En bubbla ser nästan alltid likadan ut även om tidsperioden kan skilja. Den här bilden publiceras 2008 av kanadensaren Jean-Paul Rodrigue och visar en bubblas olika faser.

Varje bubbla har fyra olika faser:
Smygfasen – något nytt händer, det är bara känt för ett fåtal och det är de välinformerade, erfarna och människorna inne i loopen som kommer in – ofta under radarn för den stora allmänheten.
Uppvaknande fasen – nu börjar det bli vida känt, men ännu har inte media vaknat. De första investerarna tar hem vinsterna och det börjar spridas på nischbloggar och specialiserade nyhetssajter och de första förmögenheterna börjar skapas.
Bubbelfasen – den maniska fasen börjar, allmänheten hoppar på den här ”en-gång-i-livet”-möjligheten. Det blir en ”no-brainer” och man är dum om man inte investerar. Ju mer pengar som kommer in, desto högre blir värderingarna. Det blir svårare och svårare att hitta objektiva röster eftersom många är committade till sin ståndpunkt och har ett egenintresse i att värdet och ökningen upprätthålls. Vanliga människor tjänar massor av pengar, anekdoter berättas och media lyfter fram folk som blivit miljonärer. Vid något tillfälle nås toppen och argument som ”Det är annorlunda nu!”, ”Det är den nya ekonomin!” eller ”Det är ett nytt paradigm med nya spelregler som gäller nu!”. Det är ofta här bubblans topp nås – euforin, girigheten och självförnekelsen är på topp.
Kraschfasen – vid något ögonblick får förtroendet och förväntningarna en rejäl törn, men inte utan att många bortförklarar det som något temporärt. Rädslan tar överhanden och panik uppstår. Korthuset kollapsar och ofta står privatpersoner, väldigt ofta unga män, står med svarte-petter i hand. Hastigheten som priserna faller är också betydligt högre än ökningen.
Var är vi någonstans i bubblan med Bitcoin?
Nu kommer jag att göra något som jag egentligen ogillar och det är det som kallas för ”curve-fitting”. Det här är verkligen inte vetenskapligt, men jag tycker ändå det är motiverat för att få en mellan tummen-och-pekfingret känsla. Med lite pillande i Photoshop och data från bitcoin.com så kan man få fram följande graf.

Återigen – det är så kallad curve-fitting som generellt sett är ett otyg, men jag blir ändå alltid förvånad hur väl en bubbla följer Jean-Pauls graf för en bubblas anatomi. Jag är beredd att slå vad rätt mycket pengar om att Bitcoin just nu befinner sig i den tredje och maniska bubbelfasen. Alla tecken finns där:
- Allmänheten och dina grannar har börjat prata om Bitcoin – check
- Polarisering och avsaknad av objektiva röster – check
- Man är dum om man inte investerar – check
- Det är den nya ekonomin / nya pengarna – check
- Vanliga människor tjänar pengar – check
- och så vidare.
Jag tycker det är ganska uppenbart var vi är och jag har verkligen inget investerat i att ha rätt. Tvärtom. Jag vet också att jag nu kommer att få kritik för att jag är bitter för att jag har missat tåget, men det är jag genuint inte. Jag har en strategi och den följer jag oavsett vad som händer runt omkring mig. Precis på samma sätt som jag har resonerat i dussintals artiklar om bostadsbubblan. Anledningen till att jag nu ändå har tagit tiden att skriva en artikel på nästan 8 000 ord är för att jag vill vara en objektiv röst eftersom jag upplever att det saknas. Man får göra hur man vill med sina pengar, men jag tycker att man åtminstone ska ha en ärlig chans att fatta det på rätt grunder. Är du för, investera med det här i åtanke, är du emot, vila i de andra argumenten.
De psykologiska effekterna som driver bubblan
Jag upplever att det är flera psykologiska faktorer som driver bubblan just nu. Jag vill inte hänga ut folk, men alla nedanstående kommentarer är postade på i sociala medier bara de senaste 24 timmarna, sedan jag hintade om att jag arbetar med den här artikeln.
Jag snittar 1-2% ränta per dag på min investering och detta är helt annat sätt att få den lille spararen och investeraren att göra en hög avkastning på en låg insats.
eller:
Jag gick in i bitcoin för drygt en månad sedan jag har dubblat pengarna.
eller:
Jag känner en kompis. Han trodde inte heller på Bitcoin innan han läste på. Det han kom fram till var att det faktiskt inte är själva valutan ”Bitcoin” som är intressant. Det är systemet bakom – alltså Blockkedjan. Den är revolutionerade ansåg han. Då, sommaren 2017 köpte han 2 stycken Bitcoin. Han köpte för 49 000 kr. Idag är dom värderade till 200 000 kr. Han säger att han ff tror stenhårt på Bitcoin. Han hade läst att det bara finns 16 miljoner bitcoin totalt i cirkulation och att det som maximalt kan vara drygt 20 miljoner i cirkulation.
Grejen är att alla dessa har rätt. De har tjänat pengar, de tror stenhårt på det och historier som dessa skapar den här polariseringen som är vanligt i den maniska fasen. Det är här den ”nya ekonomin” kommer in. Det blir plötsligt normalt att köpa något för 1 000 USD i januari och i början av december är det värt 11 gånger pengarna. Man blir till och med besviken om man inte tjänar 1 procent om dagen. Självklart framstår jag som alltid tjatar om att 6-8 procent per år som en dinosaurie och någon som är förlegad när andra gör 6-8 procent per vecka.
Problemet är att det är inte uthålligt. En exponentiell tillväxt på 1 procent om dagen innebär att du dubblar pengarna varannan månad. I den farten har Bitcoin snart ätit upp alla pengar som finns enligt principen om riskornet på schackbrädet. Då kommer argumentet, men det är ju det som precis har skett. Ja, det är det. Jag kan inte heller argumentera med verkligheten. Frågan jag ställer mig istället är:
Hur länge är det hållbart att värdet dubblas varannan månad? När och hur tar det slut?
Jag vet också att det här inte är ett ”bevis” men det är definitivt en indicie. Vem tror du äger majoriteten av Bitcoins? En rapport från Coindesk 2015, visade att över 77 procent av Bitcoin användarna var män i åldern 19 – 44 år. Tyvärr kan jag inte säga att det är den målgruppen som är mest känd för göra kloka, långsiktiga och val med avseende på låg risk. Tyvärr är det också de som kommer att stå med Svarte-Petter i hand i framtiden. Jon Åsberg skrev en intressant krönika i tidningen Fokus just om Bitcoin och unga män utifrån sin erfarenhet från ett stort Bitcoin möte i Stockholm (betalvägg).
Det är INTE annorlunda nu
Min orättvisa fördel är att jag är 36 år gammal och jag har förlorat alla mina pengar inte en gång, utan två gånger i bubblor tidigare. Jag förlorade alla mina pengar i början av 2000-talet i IT-bubblan och jag förlorade mycket pengar andra gången i finansbubblan 2008. Det gjorde att jag har läst på väldigt mycket om bubblor, psykologin som styr dem och inte minst särskådat mitt eget beteende. Den här erfarenhet delar jag med många gamla investerare som redan 2000 sa att det är inte rimligt att företag som inte tjänar pengar har oerhörda värderingar. De blev utskrattade, avfärdade och ignorerade. Det här händer hela tiden.
För ett par år sedan hände det med Fingerprint, det pågår i bostadsbubblan just nu och det pågår i Bitcoin. Någonstans måste och kommer fundamental fakta komma in. När den gör det så blir det tyvärr skrattar bäst som skrattar sist. Det är bara att titta på vilka företag som överlevde IT-bubblan. De som tjänade pengar och hade fundamenta på sin sida. Notera att skillnaden är stor mot att förneka det som sker. De som tvivlade på Internets påverkan existerar inte längre, H&M har problem med konkurrenter som Zaalando och blockkedjor kommer att revolutionera framtiden. Men det är skillnad på något nytt och spekulativt och något moget och baserat på reellt snarare än spekulativt värde.
Spekulationen blir som störst nu när både girigheten och rädslorna samverkar. Många är rädda att inte vara med, att det går bättre för grannen än en själv, att man missar en möjlighet, att man blir en förlorare, att man inte är med i flocken som gör något, man är inte en del av sammanhanget som kan dela med sig av historier om uppgång/fall, man verkar inte smart och så vidare. Dessutom rationaliserar vi det med argument som vi hör andra använda, många gånger utan att ens förstå dem själva. Något som tyvärr är extremt tydligt i sammanhanget av Bitcoin. Alla dessa drivkrafterna är oerhört starka och de påverkar vårt beteende i allra högsta grad. Framförallt är de dessutom inte rationella. Långt ifrån.
Koppla dessutom på misstaget som jag så ofta ser kring de flesta lilla träning i uppskjuten belöning. Vi vill ha vår belöning direkt. Vi vill ha den nu. Istället för att spara långsiktigt som fungerar och har bevisats om och om igen, så vill vi ta genvägar och vi vill hoppas. Det är därför vi spelar spel och köper lotter och hoppas på storvinsten. Jag har sett det så många gånger att folk börjar spara, tycker att det går för långsamt med fonder (och aktier) och börjar ta högre och högre risker för att öka avkastningen, för 10 procent på 10 000 kr är bara 1 000 kr. Den här hundralappen spelar ju ingen roll. Men när vi plötsligt sätter in 10 000 kr och det blir 100 000 kr, ja då blir det pengar för oss på riktigt. Då ångrar vi att vi inte satte in mer pengar, vi gör det och så är bubblan igång. Vi missar dock att 10 procent är 10 procent oavsett om det är på 10 000 kr eller 10 000 000 kr.
Hur länge kan det fortsätta och vad ska man göra?
Det är svårt att ge något råd, eftersom det alltid utgår från ens egna förutsättningar och preferenser. Det som jag kan rekommendera utan dåligt samvete är samma råd som jag alltid ger när det gäller spekulationer med hög risk:
Om du har en stor vinst, ta åtminstone ut pengarna som du har satt in så att du bara riskerar ”vinstpengar”.
Det är lite mental bokföring över det, men det gör att en eventuell framtida förlust kommer att kännas mycket mindre. Det andra rådet är att ibland kan det vara rimligt att spekulera med sina pengar, men då behöver man vara medveten om riskerna.
Om du väljer att spekulera, använd bara en minimal del av din portfölj, typ 1-2 procent och var beredd på att du kan förlora hela beloppet.
Jag själv har valt att inte göra det med Bitcoin eftersom den här spekulationen bygger på ”greater-fool”-teorin. Det vill säga att eftersom det fundamentala värdet saknas, så bygger det endast på att jag kommer att eventuellt tjäna pengar på någon annans bekostnad och jag tycker inte personligen det är helt okej. Den här maniska fasen kan nämligen fortsätta ett bra tag till – det är något som jag har lärt mig från bostadsbubblan. Man kan ha rätt i sak och fel i tajming och det gör ingen skillnad, för man har ändå fel.
Jag kan bara personligen säga att jag har ingen brådska. Jag är mycket hellre sköldpaddan än haren. Jag tar mina små steg med trygg vetskap att en dag så kommer jag att komma fram. Det är inte en fråga om OM, utan det är bara en fråga om NÄR. Jag behöver inte göra ”skutt”, särskilt när skutten är rakt ut i okänt område där jag inte vet var jag kommer att landa. Problemet nämligen med de flesta hög risk spekulationer är att det räcker att man har fel en gång. Det kan gå upp flera hundra procent, men en nedgång på 50 eller 100 procent utraderar många hundra procents tidigare uppgång.
Slutligen kan jag bara uppskatta och tacka dig som läsare som har lyssnat, tittat och läst genom hela den här artikeln. Jag hoppas att du har fått värde av den, att du är lite klokare och att du kanske också kan bidra till andra läsare. Sedan får man väl säga – lycka till med ditt beslut, oavsett om du väljer att köpa, fortsätta äga, sälja eller helt stå utanför Bitcoin-världen. :)