Var och hur gör välgörenhetspengar mest nytta?
Sök:

Var och hur gör välgörenhetspengar mest nytta?

RikaTillsammans #157 - Ett samtal om effektiv altruism med Vilhelm Skoglund

Många av oss funderar mycket innan vi investerar. Vi tänker på den förväntade avkastningen, vilken nytta avkastningen gör, om den är hållbar eller inte, och så vidare. Men få av oss tänker på samma sätt kring välgörenhet eller ställer oss frågan: ”Hur kan jag eller mina pengar göra så mycket gott som möjligt?”

Än färre av oss tänker därefter på att använda evidens och kritiskt tänkande för att närma oss ett svar. I dagens avsnitt pratar vi med Vilhelm Skoglund om effektiv altruism som närmar sig den här frågan och på senare år dessutom blivit ett forskningsområde som undersöker hur man kan använda sina resurser för att förbättra världen så mycket som möjligt. Något som jag tror ligger många av oss nära om hjärtat.

Vilhelm, som är engagerad i organisationen Effektiv altruism i Sverige, berättar om vanliga misstag som man ofta gör och hur man undviker dem. Han delar med sig av sina bästa tips när det gäller engagemang både i tid och pengar. Vi pratar om välgörenhet i olika faser såsom förebyggande, katastrofhjälp och långsiktigt uppbyggande och hur man kan välja efter sina värderingar. Många saker är egentligen ganska självklara; som att t.ex. fokusera på den impact och påverkan organisationen har än på den administrationsutgift de har.

Det handlar också om att få hjälp på vägen med att ställa sig kloka frågor. Vilhelm pratar t.ex. om att de tre frågorna:

  1. Hur många påverkas av det här?
  2. Hur lösbart är det här problemet?
  3. Hur försummat är problemet?

Vi tror att det på många sätt handlar om att tänka tanken färdigt. Vi har i många år gjort det i investeringar men inte applicerat tankesättet på välgörenhet. Vi hoppas att du tycker att det här samtalet är intressant och ger dig nya perspektiv på hur man kan tänka hållbart även kring välgörenhet.

Intervjun är inte sponsrad och det är inget samarbete. Vi tycker själva att ämnet är spännande och ligger oss nära om hjärtat. Vi hoppas även på överseende då intervjun så här i Corona-tider är gjord på distans och det är klurigt med ljud och bild.

Tack för den här veckan,
Jan och Caroline

Lyssna eller titta på avsnittet

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande videon via Youtube.

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning av avsnittet. Vill du ha tidskoder också så finns det på Youtube.

Transkribering

Nedan följer en full transkribering av hela veckans avsnitt för dig som hellre läser!

—START TRANSKRIBERING—

Jan: Varmt välkommen, Vilhelm Skoglund, vice ordförande i organisationen Effektiv Altruism. Vi kom i kontakt för att du mejlade mig och frågade mig om vi tänkt på välgörenhet på samma sätt som investeringar. Det har vi ju inte! Sedan hade vi ett kort samtal och jag tycker att du har kloka tankar och tror att det vore intressant för fler. Så, varmt välkommen!

Vilhelm: Tack för de fina orden och tack för att jag får vara med!

Jan: I mejlet som du skickade till mig så skrev du något i stil med att tanken bakom Effektiv Altruism är pinsamt enkel. Kan du förklara tanken kring det?

Vilhelm: Grundfrågan man försöker besvara det är: ”Hur kan jag använda mina knappa resurser för att hjälpa världen så mycket som möjligt?”. Det låter så uppenbart när någon pratar om att det väl är klart att om man försöker göra gott i världen så kommer man försöka göra det så effektivt som möjligt, så att man gör så mycket gott som möjligt.

Men om man tittar historiskt så visar det sig att både personer och organisationer har varit lite dåliga på att just maximera den nytta man gör.

Man har gått lite mer på känsla och lite mindre på hjärna och huvud, kanske. Man jobbar där man står själv och glömmer att titta på vetenskapen för att just göra så mycket gott som möjligt.

Jan: Jag vet att du tidigare har gett exempel på att man gav barn avmaskning istället för att ge dem skolmaterial. Kan du ta det exemplet? Det var så illustrativt för vad man kan göra bättre.

Vilhelm: Det är ett bra exempel där det känns lite ointuitivt, men om man tänker efter så kan man lägga ihop pusselbitarna. Ett väldigt stort område inom välgörande insatser är att försöka hjälpa barn – framför allt barn i utvecklingsländer till bättre skolgång. Då finns det många olika tillvägagångssätt.

En vanlig sak är att man skickar skolmaterial till länder i exempelvis sub-Sahara för att man tänker att det ska ge utveckling i form av att barnen lär sig mer. Det ger ibland lite effekt, ibland inte så mycket effekt, så då har man testat andra saker. Man kanske skaffar fler lärare till barnen och det verkar inte heller ge så jättebra effekt.

Men någonting som funkar väldigt, väldigt bra det är just det du sa nu, att man ger avmaskningsmedicin till barnen. Alla i Sverige vet kanske inte det, men det är många barn i många utvecklingsländer som har väldigt ont i magen, eftersom man har mask i magen. Då kan man tänka på hur man själv skulle prestera i skolan om man hade jätteont i magen. Dels kommer man inte kunna gå till skolan och i den mån man kan gå till skolan kommer det vara väldigt, väldigt svårt att lära sig någonting.

Så genom att ge avmaskningsmedicin till barn så kan man alltså åstadkomma otroligt mycket mer än om man ger dem skolböcker. Det är rätt häpnadsväckande, tycker jag, och coolt, för när man känner till det så kan man hjälpa många fler barn.

En inbjudan till tankespjärn för hur vi tänker kring välgörenhet

Caroline: Men hur vet man att det är så? Hur har man mätt att man får bättre resultat?

Vilhelm: Det är en jättebra fråga. Det är väldigt svårt att veta exakt vad det är för resultat, men de som vann Nobelpriset i år – Esther Duflo, Michael Kremer och Abhijit Banerjee – fick Nobelpriset just för att de har forskat på sådant här. De har följt barn under lång tid och sett hur de utvecklas. Just vad det gäller skolgång så brukar man använda måttet hur många års perfekt skolgång en viss åtgärd ger.

Låt oss säga att jag ger avmaskningsmedicin till alla barnen i en skola. Hur många års perfekt skolgång motsvarar det? Ett års perfekt skolgång är ett års Singaporiansk skolgång, det är tydligen världens bästa skola. Det kräver helt enkelt en rejäl insats i form av att man följer barnen över tid och tittar hur det går för dem. Hur mycket har de lärt sig och hur de presterar i generiska tester.

Jan: Men jag tänker också att det är inte så himla sexigt att köpa avmaskningsmedicin. Vad har du gjort för skillnad, Jan? Själv har jag hjälpt 100 barn att gå i skolan. Då svarar jag att jag hjälpte 50 barn med maskmedel.

Caroline: Det kanske inte är så sexigt, men det skapar ändå någon slags diskussion kan man väl säga, kring vad som egentligen gör skillnad. Och varför ska man ens hjälpa barn till en bättre skolgång? Det kan man också fundera på. Att man gör det automatiskt, utan att fundera över hur det bidrar till att kunskapsnivån höjs i ett land och att det leder till att människor blir mer kritiska till saker eller tar egna beslut, egna initiativ och så vidare. Alltså, jag tycker det kan leda till en bra diskussion om man bara ruckar lite på var man lägger pengarna någonstans.

Jan: Ja, det är en fantastisk samtalsstartare. Vad har du köpt? Jag köpte 100 kilo avmaskningsmedel. Det bjuder in till följdfrågor.

Vilhelm: Så är det verkligen. Jag tycker att ni båda är inne på något väldigt, väldigt intressant här. Dels då bara kanske lite det här emotionella, att man förstår att det kanske är lätt för hjärtat att ta över när man vill hjälpa till. Det är många psykologiska effekter som spär på.

Man ser en person framför sig som man kanske vill göra någonting väldigt konkret för. Ge en filt till, eller något sådant. Men man tänker inte riktigt på vems skull jag gör det här för. Om jag verkligen hade tänkt efter så kanske jag hade insett att jag hade kunnat göra andra saker som varit viktigare.

Det handlar inte nödvändigtvis om rätt eller fel

Vilhelm: Och det du var inne på också, Caroline, vad det ska leda till i längden. Det är en superintressant fråga som uppstår sedan. Ok, de här barnen blev mycket bättre i skolan, men vad ledde det till? Då måste man tänka på vilka skolor vi hjälper och i vilka områden. För i vissa områden kanske man inte kan göra så mycket mer. Det finns liksom ingen infrastruktur som kan hjälpa de här barnen vidare. Det behöver inte vara ett skäl till att man inte hjälper dem så klart, men det sätter ändå igång vidare frågor om vad man kan göra.

Jan: Vet du vad jag tänker på direkt här, Caroline? Jag tänker på Daniel Khaneman som fick Nobelpriset. Han säger att vi har två system i hjärnan. Ett system där vi tänker snabbt och sedan har vi det där långsamma. Jag tror att fram tills nu har jag alltid tänkt på välgörenhet som att det är gott och enkelt. Pengar till SOS-barnbyar så är det färdigt. Jag ställer mig aldrig följdfrågorna om de här pengarna ger effekt. Jag har aldrig utvärderat två välgörenhetsorganisationer mot varandra så som jag gör med investeringar, till exempel.

Caroline: Men du, Vilhelm, kan vi som enskilda individer verkligen tänka ut vilket som är det mest effektiva sättet att göra välgörenhet på? Det verkar vara så otroligt många parametrar som spelar roll. Man blir nästan handlingsförlamad.

Vilhelm: Jag tror inte att man kan säga att den här välgörenhetsorganisationen är mest effektiv, men det är liksom orders of magnitude. Det är så himla stor skillnad på de lite mindre effektiva och de mer effektiva. Utan att vara den allra mest effektiva så kan man nog säga att den här är lite bättre än den där.

Sedan ska man ha klart för sig att det inte alltid rör sig om rätt eller fel. Det är också moraliska frågor. Till exempel är det lika mycket värt för mig att hjälpa äldre människor – som man har pratat mycket om nu under Coronatider – som kanske inte har lika många år kvar i livet som en yngre?

Det finns inget rätt och fel på vad som är mest effektivt där, men det är viktigt att ha tänkt på det för sig själv, hur man värderar olika insatser.

Caroline: Ja, och att man skiljer på hjärna och hjärta. Man får syssla med bägge. Det finns mycket hjärta i att hjälpa äldre. De har ju byggt upp vårt samhälle. Det är klart att man ska hjälpa dem. Det är hjärta, känner jag, eller? Det är så många parametrar.

Två grundfrågor: vilket område och vilket arbetssätt

Vilhelm: Det finns många som har tänkt mycket på det här, helt enkelt. Effektiv altruism har faktiskt utvecklats till ett forskningsfält. Det finns diskussioner på Oxford och Harvard där de tänker på detta. Väldigt övergripande kan man säga att det finns två grundfrågor som man ställer sig. Dels är det vilket område man jobbar med – det finns ju massa sätt att förbättra världen på – och sedan hur man då jobbar inom det området.

När det kommer till att välja område, som man brukar säga är den viktigaste frågan, så är det tre underfrågor. Den första är:

Hur många påverkas av det här?

Den andra är

Hur lösbart är det här problemet?

Den sista är:

Hur försummat är det här problemet?

Om man tänker sig ett scenario där man löste problemet, hur bra skulle världen bli då?

Här kan man tänka sig att om man jämför två olika saker, nu med Covid-19 till exempel, om vi hade fått fram ett vaccin, hade det uppenbarligen hjälpt väldigt, väldigt många människor. Dels hade det besparat många liv och dels så hade det gjort att hela världen hade börjat kunna fungera igen.

Om jag hade hittat en kur till en väldigt ovanlig sjukdom då hade det varit bra, men det hade inte påverkat lika många människor. Sedan kommer då tractability som det heter på engelska eller om det är lösbart. Det kan vara ett jättestort problem som påverkar jättemånga, men om vi inte kan göra någonting åt det, då kanske det inte är så himla effektivt att jobba med i alla fall.

Vi kan snabbt ta ett exempel som man brukade prata om: åldrande. Det orsakar väldigt mycket lidande. Man blir äldre, får ont i kroppen, kroppen slutar fungera. Det är problematiskt, men vi kan inte göra någonting åt det. Nu börjar man ifrågasätta det lite, i och för sig. Man kanske kan rucka lite på det.

En möjlighet att förstärka sin insats

Vilhelm: Den sista och kanske nästan viktigaste frågan det är då ”Hur förbisett är det här problemet?”. Hur många är det som ägnar sig åt det? Det var verkligen en game changer för mig, när någon pratade med mig om den här tanken. Jag har till exempel alltid varit väldigt intresserad av klimatfrågor och tänkt att det var det jag skulle ägna livet åt.

De allra, allra flesta håller med om att det är ett väldigt, väldigt stort problem, som kan skapa väldigt mycket skada för världen. Men vi vet också att det finns effektiva sätt att åtgärda det på. Men – det är redan så himla många smarta och duktiga människor som tänker på det här och som lägger sin tid och sina pengar på det.

Så min insats här, den marginaleffekten jag kan ha, den kanske inte är så jättestor. Då kanske jag kan arbeta med ett område som är lite mindre i skala och kanske lite svårare att lösa, men som ingen har försökt lösa förut.

Caroline: Det här med effektiv välgörenhet, gäller det bara att vi ska se till att människor har det så bra som möjligt? Eller är det jorden? Vad är tanken där?

Vilhelm: Superbra fråga. När jag pratar nu så är det Ville som pratar och jag utgår från effektiv altruism, men det är inte alla som hänger sig åt effektiv altruism som tänker exakt likadant, men de allra, allra flesta tycker att det är kännande varelser man bryr sig om. Många bryr sig väldigt mycket om djur och många bryr sig väldigt mycket om framtida generationer.

Det faktum att någon inte är född idag spelar inte så stor roll, utan vi ska se till att det är en bra värld för många som kommer i framtiden också. Man gör liksom inte skillnad mellan människor i sitt hemland eller människor i något annat land, utan det är kännande varelser överlag som de flesta brukar bry sig om.

Viktigare att fokusera på organisationens resultat än deras utgifter

Jan: Vad ser du som de vanliga misstagen? Jag tror att många här känner igen sig. Jag tror att många som lyssnar på det här har något välgörenhetsengagemang, som SOS-barnbyar eller UNICEF eller Läkare Utan Gränser. När du tittar på människorna där ute, vad är det vanligaste misstaget som du upplever att de gör?

Vilhelm: Man kan dela upp det i två olika sätt. Dels när folk engagerar sig eller bidrar i form av pengar och sedan när folk bidrar med sin tid. Vad gäller pengar så är en väldigt vanlig fråga som brukar dyka upp hur höga administrationskostnader olika organisationer har. Då vill man ge till något som har väldigt, väldigt låga administrationskostnader. Det skulle jag säga är lite tokigt.

Man borde egentligen titta på vilken effekt organisationen har.

De sakerna kan hänga ihop, men det är ju effekten vi bryr oss om till syvende och sist. Dessutom blir det lite konstigt, för olika välgörande organisationer håller på med helt olika saker. Att en har låga administrationskostnader och en har höga administrationskostnader, det säger liksom inte så mycket.

För att göra det mer illustrativt kan man dra en parallell till att köpa vad som helst annat. Om jag ska köpa en ny tv, då vill jag få så bra tv som möjligt för pengarna. Jag bryr mig inte om Sony har höga administrationskostnader i sin organisation. Tvärtom kanske jag tycker att det är bra att de lägger mycket pengar på ”R&D” – research and development – så att de kan ta fram nya bra tv-apparater. Så tycker jag att man också ska tänka gällande välgörenhet.

Marknadsföring som kostar pengar kan också öka donationerna

Jan: Låt oss stanna kvar här för jag tycker att det är jätteintressant. Det finns ju ett TED-talk av Dan Pallotta som heter ”The way we think about charity is dead wrong”. Han är inne på precis det här. När vi pratade med vår kollega Caspian om det här så sa han att det var mycket väsen om någon välgörenhetsorganisation som hade lagt upp reklam på helsidor i New York Times och folk hade kritiserat dem för det.

Då kontrade de med att de hade tredubblat mängden pengar de fick in, vilket gjorde att de kunde göra tre gånger så stor effekt. Vad är dina tankar och varför tror du att vi gör det här misstaget, att vi tittar så mycket på administrationskostnad?

Vilhelm: Det är en väldigt, väldigt bra fråga. Mina tankar är att jag delar den åsikten också. Det är väl jättebra att man lägger pengar på marknadsföring om det gör att man får ännu mer pengar, så att man kan hjälpa ännu fler människor eller kännande varelser. Det är i alla fall det jag bryr mig om.

Jan: Nu spekulerar jag bara, men kan det var lite så som det är inom forskningen, att gör du forskning för pengar så är det lite fult. Gör du välgörenhet och ska du tjäna pengar på välgörenhet så är det lite fult. Det värsta är, nu när jag pratar med dig, då blandar vi in altruism.

Att det ska vara givmilt och det ska vara gratis och man är lite ful om man tar betalt. Är man leverantör till en välgörenhetsorganisation så ska man skämmas lite när man skickar faktura. Det är lite skam. Kan det vara så?

Caroline: Vi har väl föreställningar om att det ska vara så rent från allt som har med det kommersiella att göra.

Vilhelm: Jag tror verkligen att ni är inne på någonting här och det ska jag också bara säga att ni kommer in med något väldigt, väldigt viktigt. Jag skulle ändå säga att alla effektiva altruister håller med om att det spelar ingen roll om jag blir glad av det. Det är väl bara fiffigt, för då blir vi ännu mer välmående i världen. Det handlar bara om hur mycket nytta man kan skapa. Att det skulle vara självuppoffrande eller något sådant, det har liksom inget värde ur mitt perspektiv.

Non-profit versus for-profit

Jan: Jag gjorde en intervju med Trine, som är ett vinstdrivande bolag som arbetar med att finansiera solpaneler runt om i världen. Jag och grundaren hade ett jättespännande samtal. Vi diskuterade ”impact” på marken och den impact som for profit eller det vinstdrivande företaget gör och non profit, alltså ofta NGO:s (non-governmental organisations).

Vad han konstaterade var att de tendenserna de såg i sina projekt var att de vinstdrivande projekten hade en större impact, särskilt om de då gav en avkastning till de som hade finansierat projekten. Han sa att skillnaden är att en non-profit projekt får ofta in pengar med en begränsad livslängd och sedan försvinner pengarna när de behövs till något annat. Det försvinner från det området och jag har sett det så många gånger.

Det han sa om for-profit var en grej som han inte hade tänkt på innan. Om någon hade investerat pengar, fått avkastning, då hade de fått avkastning på det de hade fått in och då tenderar de att återinvestera den avkastningen, vilket gav en ränta-på-ränta effekt. Att det blev mer och mer pengar över tid. Har ni pratat om for-profit versus non-profit? Egentligen tänker jag att det borde vara en irrelevant fråga, om impacten är på andra sidan. Vad tänker du?

Vilhelm: Det är en jätteintressant och viktig diskussion. Precis som du säger, så är det impacten som måste vara styrande, oavsett om det är for-profit eller non-profit.

Det jag tror är viktigt att tänka på är att vissa områden eller marknader där har man en marknad som fungerar, men det finns vissa frågor som är viktiga att ägna sig åt också, där det är väldigt svårt att skapa profit, helt enkelt.

Ett klassiskt exempel blir framtida generationer. Om jag vill vara mån om att mina barns, barns, barns, barns, barns, barns, barn ska få överleva också, så är det väldigt svårt att skapa en marknad för det idag. Då kanske det också är viktigt med non-profit organisationer. Men i den mån det finns fungerande marknader, det här har jag ingen forskning på, men det är jag helt övertygad om att då är det ofta så att for-profit organisationer kan ha precis lika positiv impact som non-profit.

Hur man kan utvärdera en välgörenhet

Jan: Jag tänker så här, om jag kommer här med paket A och säger att du Vilhelm gillar altruism och att göra skillnad, här är paket A. Vad skulle du ställt för frågor kring paket A innan du hade lagt tid eller pengar på det?

Vilhelm: Dels så hade jag frågat vilken effekt paket A hade. Sedan hade jag helst velat se att det är någon extern, kunnig person, som har utvärderat paket A. Eftersom, liksom vi var inne på i början där Caroline, så är det väldigt, ofta väldigt svårt att utvärdera. Jag skulle nog inte kunna göra det själv, utan jag skulle vilja se att någon större, välrenommerad aktör har sagt att det här är bra saker.

Sedan skulle jag så klart fråga vilket område de arbetade med och vilken lösningen inom det området de hade valt att implementera. Sedan hade jag nog också försökt fråga lite om organisationen och hur de bedrivs. Det vet man ju som med vilket vinstdrivande företag som helst, att man kan göra tv-apparater på jättebra sätt och tjäna jättemycket pengar eller på ett jättedåligt sätt och göra av med jättemycket pengar. Det funkar precis på samma sätt för en välgörande organisation.

En sista fråga som är väldigt, väldigt viktig och som jag tror att många missar, det är också om det finns utrymme för mer pengar. Kan ni få utveckling för de här pengarna? Ett bra exempel är att ofta när det uppstår naturkatastrofer så vill människor skänka väldigt mycket pengar. Då ställer man det inte i relation till hur många människor jag kan hjälpa här eller om de här pengarna behövs.

Man känner att man måste ge någonting. Som med tsunamin i Japan, då vet jag att Japanska Röda Korset gick ut och sa att de inte behövde mer pengar. Att de inte kunde göra någonting med de donationsmedel de fick in. Men folk fortsatte ge ändå.

Jan: Jag var med om att det var något vi skulle skänka pengar till och så gick jag in på hemsidan och så stod det att du får jättegärna lov att skänka pengar, men om du bara vill skänka till det här syftet så vill vi inte ha donationen, för då kan vi inte använda pengarna. Men du får gärna skänka dem till det här syftet istället. Jag tyckte att det var så fräscht. Ofta så lever vi i en föreställning av att ”the more the better” eller att alla ska ha mer och ju mer pengar desto bättre. Men nej, det ska vara nytta för dem.

Vanliga misstag när man bidrar med sina pengar

Jan: Jag tänkte vi skulle rulla tillbaka. Vi var inne på det här med administrationskostnader och att vi ofta gör fel där när vi fattar beslut. Du skulle separera pengar från tid. Hur låter då misstagen när man engagerar sig med tid?

Vilhelm: Först och främst finns det lite fler misstag vad det gäller pengar. En sak som du kom in på alldeles nyss här är att många ofta vill öronmärka, att de här pengarna ska gå till en filt eller ett mål mat till den här personen. Jag driver själv en ideell organisation till vardags så jag vet att det är väldigt svårt att hantera.

Då kan man få in exempelvis jättemycket filtpengar, men man får inte in några pengar så att man kan betala lön till personen som ska dela ut filtarna. Då blir det liksom hullaballoo. I den mån man kan undvika att öronmärka gåvor så skulle jag säga att det är superbra.

Sedan skulle jag säga att ett stort misstag som många gör är att man inte vågar prata om det eller att man inte vill prata om det, för att det känns lite fult, här ska väl inte jag gå och säga att jag är duktig på att ge pengar. Men jag upplever i alla fall när jag pratar om det så kan man inspirera andra kanske. Säg att jag inspirerar en till person att ge pengar och den personen ger lika mycket som jag, då är ju det helt fantastiskt. Att våga prata om det tror jag också är bra.

Vilhelm: Sedan sist men inte minst att titta på vad som finns. Det finns en hemsida som heter Give Well som är jättebra. Den listar organisationer som är effektiva och som gör ett jättebra jobb. De har väldigt, väldigt långa rapporter och utredningar som man kan läsa om man är intresserad. Om man mest vill hitta någonting bra och effektivt så kan man bara gå in på topplistan.

Jan: Brukar du ställa dig någon fråga utifrån vad som är viktig för dig? Du nämnde tidigare att du hade varit inne på klimat men att du sedan insåg att den nyttan du kunde göra där var marginell. Det kan ju vara så att om min pappa gick bort i hjärncancer så blir det Hjärncancerfonden. Vad tänker du?

Vilhelm: Jag har inte kommit fram till någonting bestämt för mig själv så där, men jag har nog landat mer och mer i att oavsett vad min pappa har gått bort i eller vad människor i min närhet drabbas av, så är det till syvende och sist mänskligt lidande – eller varelsers lidande – jag vill minska. Det spelar mig inte så jättestor roll hur, men det kanske inte gäller för alla.

Då tror jag att ett bra sätt att tänka på det kan vara som med er strategi med olika hinkar. Man kan ha en hink som är lite mer att det här vill jag ägna åt den här saken, för det känner jag väldigt, väldigt mycket för. Men den här hinken den kanske jag kan ägna åt sådant där jag utgår från andra saker. Där jag kopplar på lite andra värden och värderingar i livet.

Jan: Jag känner att jag bara kan kryssa i alla misstagen du radar upp. Den missen har jag gjort och det har jag gjort, och så vidare. Men det är det här att jag har inte haft de distinktionerna. Jag har inte de detaljerna, för jag har aldrig lagt den tankemödan på det. Men när någon pratar om ”räntefonder” så kan jag påpeka att det finns 15 olika typer av räntefonder, och inom de 15 typerna finns det ytterligare 30 kategorier. Och jag gissar att det är så i alla yrken. Pratar jag med en elektriker och pratar om ”el” så kommer han undra vad jag menar. Det finns hur mycket detaljer om el som helst.

Vanliga misstag när man bidrar med sin tid

Vilhelm: Det övergripande misstaget skulle jag säga är att man har en ganska smal bild av hur man kan bidra. Om jag säger engagera dig eller bidra till världen genom tid, då tror jag att de flesta lyssnare tänker att då ska man volontärarbeta för en organisation, typ Röda Korset.

Men det finns så himla många olika sätt man kan bidra på. Det finns fyra huvudkategorier som man brukar prata om i effektiv altruism. Dels då forskning. Om man tittar på saker som har gjort världen bättre, då är det väldigt, väldigt ofta det grundar sig i forskning.

Ett superexempel är Norman Borlaug, som tog fram beständiga vetesorter som har räddat miljontals människor från svält. Det tänker inte så många på som ett sätt att bidra till världen kanske, men det är det i allra högsta grad.

Ett annat coolt sätt är advocacy – att använda sin röst – typ som ni gör nu. Man har viss kunskap eller vissa insikter och då kan man sprida det. Det kan vara i miniskala, att man bara pratar med sina nära och kära. Men det kan också vara att man gör det i den mån man har möjlighet att sprida budskapen.

Om man tänker typ Bill Gates, han har dels gett väldigt, väldigt mycket pengar själv, men han har också påverkat alla sina polare, som Warren Buffet och väldigt många andra investerare att också ge bort väldigt mycket av sina pengar. Då förstår man vilka otroliga effekter det kan ha.

En annan sak som kan låta krass, men som jag verkligen tycker är värd att ta på allvar, det är det man kallar för ”earn to give” på engelska. Att helt enkelt tjäna pengar och sedan göra någonting bra med de pengarna. Jag har faktiskt flera kompisar som kallar sig för effektiva altruister som helt enkelt tagit ett toppjobb på typ management/konsultbyråer och tjänar väldigt mycket pengar. Sedan ger de bort kanske hälften av sin lön. Det är jätte, jättemycket pengar, men det räcker så otroligt långt på många andra ställen. Så det tycker jag är coolt.

Sedan sist men inte minst kan man så klart engagera sig direkt i någonting. Då tror jag att det är viktigt igen här att kanske gå lite mindre på hjärta och lite mer på hjärna och tänka var kan jag bidra på riktigt. Att man utgår ifrån sig själv och sina egna kompetenser, och inte bara åka till ett utvecklingsland och bli engelsklärare.

Om man tänker efter så inser man ganska lätt att för att vara engelsklärare i Sverige så måste man gå en högskoleutbildning och man måste hålla på jättelänge. Hur skulle jag bara kunna åka iväg till ett land jag aldrig ha varit i och vara duktig engelsklärare? Det tror jag nog inte kommer funka så jättebra. Att man istället tänker på vad just jag kan göra bra och hoppa på det tåget istället.

Studie som visar att vi tenderar att ge mer från hjärtat än med intellektet

Caroline: Jag tänkte fråga dig, tycker du överlag att välgörenhetsorganisationer är duktiga på att prata om det här med utväxling, eller det här som vi kallar impact? Jag har inte stött på så många som har pratat med mig på det viset i alla fall, att om du donerar här så kommer det att leda till bla bla bla. Är du med på vad jag menar? Också kanske för att det är svårt att säga någonting om det där. Men jag tycker att de borde prata mer om utväxling. Det kanske är det jag försöker säga.

Vilhelm: Jag håller med dig om att många organisationer tyvärr är ganska dåliga på det. Det tror jag är både för att många har dålig koll själv på vad de har för effekter och för att man kanske inte alltid är intresserad av att dela med sig, av olika skäl. Men det är ganska förståeligt också. Du var inne på Khaneman tidigare och det finns många spännande psykologiska experiment på vad som funkar i kommunikation för välgörenhetsorganisationer.

Något väldigt intressant var när Carnegie Mellon skulle kolla på vad som får folk att ge till välgörenhetsorganisationer. De gick runt på stan och valde ut folk helt slumpmässigt och frågade om de ville vara med i ett forskningsexperiment. De fick svara på några frågor och så fick de fem dollar för det. Så ställde de några frågor till de här personerna och som egentligen inte hade någonting med experimentet att göra.

Efteråt fick hälften av de som svarade på frågorna ett kuvert med en femdollarsedel och en bild på en flicka som såg jättesöt ut men som var ledsen och så stod det typ: ”Här är Rotia, hon bor i det här landet och hon svälter.” Den andra hälften fick en femdollarssedel och en bild med en massa statistik på ett fält i Afrika och vad man kan göra åt det. Kan ni gissa vilka som donerade mest pengar?

Jan: De med bilden.

Vilhelm: Ja, de med bilden på Rotia gav mer än dubbelt så mycket. Så det är någonting med det här att man ser det här barnet framför sig. Det blir så mycket mer greppbart. Det kallas för ”identifiable victim effect”. Det tar mycket hårdare i en och det tror jag styr många välgörenhetsorganisationer också. Bara för att göra det här exemplet ännu värre, jag tycker det är så otroligt fascinerande. Värre är fel ord, men märkligare.

Det är att man gjorde en tredje grupp och då hade man både bilden på Rotia och statistiken och det blir fortfarande mindre än bara bilden på Rotia. För det verkar som att när man kopplar på det rationella då börjar man ifrågasätta en massa saker och tänka att jag vet inte hur mycket utväxling jag får på det här.

Caroline: Då blir det jobbigt liksom.

Jan: Jag tänker på avsnitt #116 som handlade om att om pengar inte gör dig lycklig så spenderar du fel. Man hade gjort ett experiment på vad som var avgörande för om man skulle gilla en film eller inte. Då gav man den ena gruppen hela IMDB, med handlingen och skådespelarna och allting, så fick de välja film.

För den andra gruppen berättade man bara hur många poäng deras kompisar hade gett filmen, typ åtta av 10 stjärnor. Så skulle man gissa baserat på det här hur mycket man skulle tycka om filmen. Det visade sig att kompisarnas poäng hade mycket större påverkan än om man fick all fakta. Så jag blir inte förvånad över det du säger, för så fort vi ska börja tänka långsamt och tolka fakta, som vad är det den här grafen visar, så verkar det som att det tar för mycket energi för oss.

Skillnaden mellan förebyggande insatser och krishjälp

Jan: Jag tänkte bara ta ett sidospår. För ungefär 15 år sedan började vi resa. Vi har rest jättemycket i östra Afrika, så vi har sett jättemycket fattigdom. Vi har till och med träffat en mamma som hade lämnat iväg sitt barn för att hon inte hade råd att ge mat till barnet. Alltså, fattigdom på riktigt.

Då började jag – alltså, det finns ingen vetenskaplig grund för det här jag kommer att säga nu – internt dela upp välgörenhetsorganisationer i två grupper. De som jobbar med katastrofhjälp och de som jobbar med långsiktig, hållbar utveckling.

Då konstaterade jag att ge till många av de här välgörenhetsorganisationerna, till exempel Röda Korset eller Läkare Utan Gränser, de är magiska. De är helt extraordinära på katastrofhjälp. Alltså, när den där översvämningen kommer, det där kriget kommer, då hade inte människor överlevt utan deras hjälp. Men jag upplever inte att Röda Korset är särskilt bra på att bygga upp ett långsiktigt, hållbart samhälle. För när de har gjort katastrofhjälpen så är det katastrof på något annat ställe.

Caroline: Man kanske heller inte har den ambitionen, att få igång ekonomiska hjul och sådana saker, i ett särskilt område.

Jan: Precis. Om jag ska ta en metafor så upplever jag många av de här organisationerna som brandkåren. Det brinner och då kommer brandkåren. De är bra på att släcka branden men de är inte så jäkla bra på att bygga upp huset när branden är släckt. Kan man tänka så? Att det finns vissa organisationer som är brandsläckare och sedan finns det vissa som är snickare eller byggare. Förstår du vart jag är på väg?

Vilhelm: Absolut. Jag har inte tänkt på samma uppdelning personligen, men det är väldigt, väldigt klokt som du säger.

Jag tror att en generell tes inom effektiv altruism är att det skulle behöva finnas lite fler – jag vet inte riktigt vad vi kan kalla dem då – men brandförebyggande aktörer. Det brukar ofta vara lite mer effektivt att tänka långsiktigt också.

Jan: Jag älskar det du säger. Vi behöver brandingenjörerna som kommer innan och gör en besiktning. Det är helt klart. Det var ännu bättre. Grejen är att det har hjälpt mig jättemycket, för jag blev så besviken. Jag kommer till exempel ihåg någon gång runt 2008 eller 2011 eller 2013 så var det svältkatastrof i Kenya och Somalia, alltså östra Afrika.

Jag kommer ihåg att det skulle vara galor och man skulle hjälpa till. Då hade vi redan ett kontaktnät där nere och då var det så att man skickade ner så sjukt mycket nödmat för det var svält. Problemet var att all den här nödmaten ledde till att bönderna som hade fått en skörd inte kunde sälja någonting, för det fanns så mycket mat som var gratis, som var nödmat.

Tips till folk som vill ge mer till välgörenhet

Jan: Jag kommer ihåg att jag då blev både besviken och bitter och tänkte att nu skiter jag i alla de här klassiska och så gör vi andra grejer. Men sedan insåg jag att det måste finnas både och. Sedan har vi försökt stödja både brandsläckarna och byggarna och nu ska jag försöka hitta de där brandingenjörerna, för det tyckte jag lät bra. Preventionen. Men är det några andra principer som du tänker att detta kan man tänka på när man fattar sina beslut eller när man letar efter någonstans där det ger mest effekt? Om jag har 100 kronor i månaden eller 1 000 kronor i månaden, hur går jag till väga?

Vilhelm: Jag hade själv gått till Give Well, men det finns också andra mekanismer för att få igång ett kontinuerligt givande. En fiffig sak tror jag är att ge kontinuerligt, att precis på samma sätt som man kanske har ett månadssparande så har man ett månadsgivande. Det blir helt enkelt lättare. Det vet ju ni som sparar mycket pengar, att om det bara händer en gång i månaden så blir det lite lättare. Man behöver inte tänka på det hela tiden, utan man tar ett välinformerat beslut och sedan tittar man på det lite då och då, som med era portföljer som ska kunna stå sig ganska bra över tid också.

Sedan har det också den väldigt positiva effekten att för mottagarorganisationen så är det superskönt med ett konstant flöde av givande. Igen då så driver jag en ideell organisation och om vi ser till vårt privata givande så får man nästan inte en krona under sommarmånaderna och sedan i december får man jättemycket pengar. Det blir svårt att planera verksamheten. Det skulle vara ett tips.

Det finns också tillfällen då man kan få högre utväxling på sitt givande. Ofta så är det kanske någon kändis som har en kampanj, att jag matchar dina donationer. En sista sak, som jag gör för mig själv, det är att påminna sig om sitt givande. Då får man en väldigt, väldigt bra känsla i magen. Det låter ju superlökigt, men tänk er att ni går förbi ett brinnande hus och så går ni in i huset och hittar ett litet barn som ni kan rädda ur lågorna och så springer ni ut med det barnet på gatan.

Vilken jävla känsla det är. Vilken insats det är. Om man ger några tusen i månaden eller några tusen om året, så kommer man idémässigt kunna åstadkomma precis lika mycket gott för världen genom sitt givande. Det tycker jag är så jävla ballt, alltså att påminna sig om det. Man kan sätta upp en bild eller ett citat som påminner en om vilken insats man gör.

Dämpa inte ditt givande – Var stolt och sprid glädje och inspiration

Caroline: Jag har förvånansvärt dålig fantasi här nu, Vilhelm, för att tänka på vad det är jag har åstadkommit. Men det kanske också är för att jag inte vet exakt vad mina pengar har gått till. Är du med?

Vilhelm: Det är en jättebra sak du kommer in på där. Att hitta en sak som känns tillräckligt bra ur ett eget perspektiv. Det finns ju organisationer inom olika områden som är effektiva och som gör jättebra saker, så jag tror det är viktigt att hitta någonting som resonerar med en själv, samtidigt som man ger med både hjärna och hjärta.

Jan: Jag fattar precis vad du menar, men jag är på din linje, Carro. Det är så svårt. Kommer du ihåg när vi engagerade oss nere i Afrika? Det var inte förrän vi åkte ner, såg allt med egna ögon, träffade människorna och de tackade oss som vi kände shit, vi har ju inte gjort någonting. Den tacksamheten vi fick tillbaka kändes oproportionerlig mot det vi upplevde att vi hade gjort. När vi hade Barbara som vi sponsrade genom universitetet.

Vi sponsrade henne från när hon var 16 år genom hela hennes universitetsutbildning i Uganda. Sedan bjöd hon oss på sitt bröllop i Uganda, på landsbygden, vilket var en helt annan historia. Hon sa det kommer tusen pers och jag ifrågasatte det men när vi kom ner då var det verkligen tusen pers. Det var folk från hennes by, mannens by och flera byar däremellan. Då fick vi en VIP-plats mitt i det här. Vi var de enda vita och hela hennes släkt kom och tackade oss.

Caroline: Ja, vi förstod inte riktigt, men där fick vi verkligen känna och se vad vi hade hjälpt till med och de var glada för det. Men jag tänker också på SOS-barnbyar. Där har vi sponsrat en liten pojke från han var tre och varje år får vi ett brev och ett foto på honom. Så där får man ändå säga att de är duktiga på att visa vad man har bidragit med. Där kan jag gå på din linje, Vilhelm, att det känns bra. Nu är han snart vuxen och vi har hjälpt till att han ska ha det tryggt när han växer upp.

Men det är klurigt ändå med andra organisationer att få veta vad man har bidragit med, tycker jag.

Jan: Men jag gillar det du säger. Jag gillar att man ska göra kopplingen mellan pengarna och känslan. Pengarna och impacten. Det är väl egentligen det som är den stora behållningen här, tänker jag. Kan du säga några ord om den välgörenhetsorganisationen som du driver? Det har inte med effektiv altruism att göra, men nu har du nämnt den tre gånger så jag tror att folk är nyfikna.

Vilhelms organisation Nema Problema arbetar med integration

Vilhelm: Den heter Nema Problema och vi jobbar med integration. Framför allt så försöker vi hjälpa människor som är nya i Sverige att hitta arbete eller meningsfull sysselsättning. För unga människor så blir det mer åt utbildningshållet.

Caroline: Och vad har det för utväxling?

Vilhelm: Då kan du få gå in och läsa vår impact report. Det är ju på flera parametrar då. Dels så får man inte förbise värdet för individen i fråga. Någon som har kommit hit, som ofta kommer från förhållanden som är väldigt mycket jobbigare än vad de är här i Sverige. Det tycker jag att man ska ha med sig. Sedan kommer det med stora ekonomiska möjligheter för Sverige. Jag vill säga möjligheter också för det är inte givet att det är guld och gröna skogar, utan det gäller att man gör någonting bra av det då.

Det har mycket att göra med demografiska predikament som vi befinner oss i. Vi blir äldre och äldre och vi har inte särskilt många i arbetsför ålder, så det blir väldigt svårt att få ihop ekonomin i Sverige på lång sikt. Då kan vi hjälpa de som kommer hit att hitta arbete.

Caroline: Och när du säger individen för sig själv så handlar det väl om att man mår bra av att ha en sysselsättning, psykisk hälsa och att man kanske också har barn som inte hamnar fel då heller? Nu blev det jättefel, men ni förstår vad jag menar va?

Det kan vara så att man kommer hit, man har barn med sig och då vill man som förälder ha en vettig sysselsättning och kunna skapa trygghet för de barnen så att de inte hamnar fel tidigt i livet. För då har vi kriminalitet på det också liksom. Jag gillar integration jättemycket, men jag har tyckt att det har varit svårt att veta vad politikerna gör eller vad man själv kan göra.

Jan: Vi gillar en app som heter Yepstr som man kan använda för att ge arbete till ungdomar, som att klippa gräsmattan. Där är det många som berättar att de har flytt från exempelvis Syrien. De berättar om att de har flytt på någon båt och man blir helt berörd. Det är verkligen en grej jag har tänkt på. Det är inte de oambitiösa som flyr. Det där är också lite roligt för jag kan ibland tänka att det gör en samhällsnytta. Att vi faktiskt anställer dem och det betalas skatt på det och de får ett jobb och arbetslivserfarenheter och en massa sådana grejer. Att ha impact behöver inte betyda att man ger bort pengar, utan man kan också skapa arbetstillfällen.

Caroline: Nu kidnappade vi diskussionen här från Nema Problema. Kan man själv engagera sig på något vis och läsa på er hemsida och se vad man kan göra?

Vilhelm: Ja. Det är jättehärligt att känna engagemanget.

Den vanligaste missuppfattningen kring altruism

Jan: Vad upplever du är den vanligaste missuppfattningen? Både då kring effektiv altruism och du sitter ändå på insidan i en välgörenhetsorganisation. Vad är den vanligaste missuppfattningen?

Vilhelm: Oj, vilket spännande fråga.

Jag skulle nog säga att den vanligaste missuppfattningen som kanske har lite med båda sakerna att göra är att välgörenhet är någonting man ägnar sig åt, jag vet inte, i ett självuppoffrande syfte eller någonting.

Jag tycker att effektiv altruism har berikat mitt liv väldigt, väldigt, väldigt mycket. Jag får genuint en väldigt härlig känsla av det och det tycker jag känns som någonting bra och någonting jag vill ta till vara på.

Sedan var vi inne på det här att det är viktigt att ta med sitt analytiska tänkande även in i den här sfären. Att man inte överväldigas av känslor, utan att det är viktigt att ha med sig båda då. Det skulle jag säga är de största.

Caroline: Du är vice ordförande i Effektiv Altruism Sverige, som är en ideell organisation. Kan du inte bara säga lite kort om vad ni sysslar med?

Vilhelm: Effektiv altruism fokuserar särskilt på att sprida vetskapen om det här i Sverige, så att fler känner till det helt enkelt, och sedan framförallt att hjälpa unga, duktiga svenskar som vill bidra till världen på ett effektivt sätt.

Ni vet säkert att på alla universitet och grejer så finns det en massa mässor. Jag pluggade till exempel juridik och då hade vi karriärdagar där de allra största juristbyråerna deltog. Det är inget fel i det, men det var inte det som tilltalade mig. Men om man vill ägna sig åt något annat, kanske ett världsförbättrande syfte, då är det jättesvårt att veta hur man ska göra. Så det försöker vi hjälpa unga människor med.

Caroline: Du är jurist i grunden då?

Vilhelm: Ja, jag har pluggat till utvecklingssociolog och jurist. Så jag pluggade i USA en vända, för utvecklingssociologi finns inte i Sverige.

Jan: Spännande. Jag tänker att vi ska runda av här. Är det någonting som du önskade att fler visste?

Vilhelm: Jag önskar att fler kände till effektiv altruism.

På riktigt, om folk fattade hur mycket bra man kan göra med sina donationer, om man donerar några procent av sin lön, och hur mycket fantastisk man kan åstadkomma i världen genom att tänka och titta lite på vetenskap, då tror jag att världen skulle vara så väldigt, väldigt mycket bättre.

Så jag önskar att folk orkade tänka lite på och grunna på hur fantastiskt mycket de kan göra för världen.

Kort debatt om vart pengarna kommer bäst till nytta

Jan: Vad tycker du är de coolaste grejerna du har hört? När man är inne i en bransch då hör man alltid historier. Vad fick dig att tänka shit, detta är coolt eller detta visste jag inte. Vad dyker upp i ditt huvud?

Vilhelm: Då måste jag säga att första gången jag introducerades för tanken eller konceptet ”neglectedness”, som det kallas för på engelska, alltså hur förbisett någonting är. Det var en game changer. Om jag lägger alla pengar på klimatkostnader då innebär det att något annat inte kommer kunna hända. Det mentala skiftet var väldigt, väldigt betydelsefullt för mig.

Jan: Men var det inte det vi pratade om på telefon? Du sa att det är många som skänker till om det nu var hjärnforskning eller diabetesforskning, men då tänker man inte på att där forskar ju företag för flera miljarder dollar om året för att det är en jättestor marknad. Då kan man fråga sig om man verkligen behöver lägga sina pengar på det, eller kan man låta till exempel Astra Zeneca bedriva den forskningen och istället ge pengar till något som de aldrig kommer tjäna pengar på.

Caroline: Men Jan, så kan du inte tänka. Det ena är tillämpad forskning där man ska hitta ett läkemedel som man kan tjäna pengar på. Det andra är att ge till nyfikenhetsforskning. Det finns olika sätt att forska på. Företagen vill tjäna pengar och det är fine.

Jan: Men då menar jag att om det är en jättestor marknad, låt oss ta Covid-19 som ett exempel, det känns ganska tröstlöst om jag skulle skänka pengar till Covid-19 forskning nu. Det känns inte som att det är där mina pengar kommer göra störst skillnad, för det är så mycket pengar i den branschen redan. Marginalnyttan är väldigt låg. Eller har jag tänkt fel?

Caroline: Du jämför i alla fall fel, tycker jag. Mellan nyfikenhetsforskning och tillämpad forskning. Det finns massvis med människor som har jobbat med virus som har fått pengar från bidrag och forskningsanslag. All den kunskapen ligger till grund nu för att man ska kunna hitta ett vaccin till exempel.

Du sa att det kändes tröstlöst att donera till någonting där det redan finns massvis med pengar och det kan det göra. Men jag kan också tänka mig att om man nu har tiden så måste man ändå hitta där. Om man nu tvunget vill ge till Covid-19 forskning så måste man ändå hitta var pengarna gör mest nytta då.

Jan: Då ger jag hellre till den där stackars doktoranden som aldrig får någon finansiering för den forskar på någon udda sjukdom än att ge det till någon Covid-19 grej, för de har redan pengar så det blir över.

Caroline: Detta är en viktig diskussion, för den udda sjukdomen drabbar förmodligen inte så många personer. Ska man då donera till något som inte så många har? Vilhelm, vad säger du?

Vilhelm: Jag har inget facit. Jag är ganska datadriven kille, så jag skulle vilja räkna lite på det. De som har gjort sådana kostnadseffektivitetsprinciper kring Covid-19 talar nog för att det är tämligen effektivt än så länge. Sedan är det inte där jag kommer lägga mina donationer. Det är det inte.

Slutord

Jan: Vad spännande. Väldigt neutralt svar, Vilhelm. Nästan ett politikersvar. Bra jobbat. Sista frågan: Är det någon fråga du önskar att vi hade ställt?

Vilhelm: Nej, jag tycker faktiskt att ni har fått med massa spännande bra frågor. Jag känner mig väldigt, väldigt nöjd.

Caroline: Det känns ändå som att under den här timmen så har vi strukit på det översta lagret. Det känns som att det är rätt mycket mer man kan prata om och på djupet med. Då känns som det som att man behöver veta lite mer kanske.

Jan: Jag tänker att vi rundar av, men sedan hoppas jag att du kan tänka dig att komma tillbaka, så kan vi ta lite läsarfrågor då också. Vi tog inte in några läsarfrågor nu för vi tyckte att det var ett sådant spännande ämne och ville ha timmen för oss själva. Jag hoppas att du kan tänka dig att komma tillbaka i framtiden.

Vilhelm: Mer än gärna. Om det är någonting som undrar någonting så får man gärna höra av sig till mig också.

Jan: Härligt. Ett fantastiskt stort tack Vilhelm för att du kunde ta den här timmen och prata om ett väldigt, väldigt viktigt ämne, som man lägger alldeles för lite tankekraft på. Tack så hemskt mycket för ditt bidrag.

Vilhelm: Tack för att jag fick vara med. Jättekul!

Relaterade artiklar

Jag rekommenderar att läsa följande relevanta och relaterade artiklar:

Få våra bästa artiklar till din mejl

En gång i månaden skickar vi ut en sammanställning av bloggen bästa artiklar och tips. Dessutom får du i våra välkomstmejl de bästa tipsen från 10 års bloggande. Självklart är det kostnadsfritt. 👍

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.

Den här artikeln publicerades 2020-06-14 klockan 19:29 av Jan Bolmeson i kategorin(erna): Rikatillsammans-podden, Spara och investera etiskt och hållbart.

Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.

Kommentera

13 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Precis lyssnat på detta mycket uppskattade avsnitt. Jag upplever personligen att filantropi och välgörenhet är ett ämne som alltför ofta när det diskuteras leder till tämligen svart vita diskurser och att det saknas lämpliga forum för djupare diskussion i ämnet och kring olika sätt att uppnå bäst effekt.

    Inför ett eventuellt uppföljningsavsnitt skulle det vara väldigt intressant att få höra era tankar på välgörenhet i form av mikrofinansiering som jag själv är engagerad i och finner som ett mycket bra sätt att få stor ”hjälpeffekt” per krona.

    Själv investerar jag genom kiva.org sedan 12 år tillbaka. Det som tilltalar mig med mikrofinsering är, förutom att jag med mycket lite pengar kan göra få stor effekt, framför allt möjligheten att påverka vad pengarna går till.
    Iden bakom är såklart enkel. Genom att vi som lever i det rikare delen av världen är med och finansierar lån till personer i fattigare länder som inte har tillgång till en fungerande kreditmarknad möjliggör man såväl för den enskilda att försörja sig och sin familj men även att den lokala ekonomin stimuleras vilket ger ringar på vattnet och förhoppningsvis kan lyfta de lokala ekonomierna så att de kan bli självförsörjande på riskkapital och växer hållbart.
    Lånen betalas såklart tillbaka så att pengarna kan lånas ut om och om igen. Den enda kostnaden som uppstår är kopplade till lånerisken i form av ej återbetalade lån och valutarisken etc. Detta är dock marginella kostnader (under 2% för genomsnittsanvändaren) så som jag ser det är det i princip bara den egna förlorade avkastningen som jag själv hade kunna ha för pengarna som blir en kostnad.

    Skulle som sagt vara kul om ni tog upp ämnet i framtida avsnitt.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Dan
  2. Vit pil

    Blev lite förvånad över att det är så många negativa kommentarer här. Det är alldeles uppenbart att här sitter tre individer som menar gott och försöker göra vår värld lite bättre.
    Stor tumme upp för givewell också, de kan jag varmt rekommendera att man kolla in.

    3+
    Gravatar ikon för användaren
    Josef
  3. Vit pil

    Detta är ett av få avsnitt jag inte har lyssnat på.

    Vilka kommer ihåg förre ledaren för Liberalerna Bengt Westerberg? Han som plockade ut 70 000 (!) kronor i månaden som styrelseordförande för Röda Korset.

    Tidigare skänkte jag pengar till Unicef. Slutade med det då jag fick veta att de hade lobbat för regeringsförslaget som gav illegala invandrare(personer som saknar skyddsskäl och befinner sig olovligen i Sverige) rätt till sjuk- och tandvård för 50 kronor. Samtidigt som vi har äldre som inte har råd att gå till tandläkaren eller inte har råd att hämta ut sin medicin.

    Hur mycket skänker vi genom skattsedeln till internationellt bistånd?
    Genom skandalorganisationer som SIDA.

    Idag har vi en regering som tar pengar från utlandsbiståndet för att finansiera mottagandet av ekonomiska migranter i Sverige.
    Varför protesterar inte hjälp organisationerna mot detta?

    69+
    Gravatar ikon för användaren
    Willy
    1. Vit pil

      Hej Willy
      Du har rätt i allt du skriver Förr hjälpte jag några äldre med
      Dekleration på den tiden det var den 15 febuari på papper många år sedan
      Det ringer någon ibland och talar om hur lite dom har att leva på
      70% av fattig pensonärerna är Kvinnor som har gått hemma och skött Man och Barn
      får ingen uppskattning för det
      I min Kommun får dom ha 5300 kr (obs olika i olika i kommuner) kvar att leva på när hyran är betald
      det skall räcka till sjukvård Tandvård mat och allt
      Jag tror många gillar att du säger vad du tycker
      Ha en bra dag
      Vänliga Hälsningar
      LASSE

      70+
      Gravatar ikon för användaren
      Lars Håkansson
      1. Vit pil

        Hej Willie och Lasse!
        Förvånansvärt låg intellektuell nivå på de här ovanstående kommentarerna! Jag blir nästan paff hur oinsatta ni är och oförmågan att hålla två tankar i huvudet samtidigt.

        Hurvida tandvård är för dyrt för pensionärer är inget rimligt argument för att man inte ska stödja andra svaga grupper i samhället. Nej, det finns inget sånt argument som är giltig! Om det finns två grupper som behöver hjälp och stöd ska de inte ställas mot varandra. Det är som att säga ”nej jag vill inte köpa nya vinterskor till mitt ena barn för mitt andra barn har ingen vinterjacka, det känns inte rättvist”. Självklart tänker man ju, jag kanske inte ska köpa en ny högtalare och istället köpa en vinterjacka OCH nya vinterskor till mina barn!
        Nej det är inte rimligt att säga att vi ger inte sjukvård till folk som inte har råd men av olika utsatta skäl befinner sig i Sverige. Detta är ett väldigt enkelt sätt att dra på sig sjukt höga kostnader för akut sjukvård för samma population. Ger du inte antibiotika, insulin m.m till människor kommer du behöva ge dom IVA platser lite senare. Helt bortsätt från uppenbara humanitära skäl (lever du i en oinformerad värld om att de Migrationsverket klassar som att ej har skyddsskäl som att de inte i de allra flesta fall lever under livsbetingelser så utsatta och tuffa att du inte ens kan föreställa dig det så lever du i en skyddad bubbla och information kommer inte ta dig ur den). Oroa dig inte för den lilla ryggrads reflexen som säger att folk som inte är födda i Sverige minsann inte ska ha det bättre här en någon som är född här, det finns ingen osäkerhet kring detta, statistiken är förkrossande. Du har redan vinstlotten! Du kommer statistiskt sett leva ett liv med brutalt bättre hälsa både fysiskt och psykiskt. Du kommer ha milslång mer möjlighet att påverka dina livsbetingelser och levnadssätt. Dina barn kommer få samma försprång jämfört med deras barn. Oroa dig inte. Frågan är om vi kan tänka oss att dela med oss lite på marginalen.

        Kan vi snälla hålla diskussionen på en lite högre nivå!

        Fullt medveten om att ni som individer sannolikt kommer känna ”hrmpf, en sån där PK-radikal!” Men det är inte en åsikt baserad på fakta utan ert inre motstånd och en liten, liten del i bakhuvudet som inser att jag nog har lite rätt, men usch det är ju en obekväm tanke, bäst jag avfärdar den med ett tillmälesord.

        Bemöt gärna med verkliga argument, ej anekdotiska såklart eller baserade på diffusa underliggande känslor (hänvisar till ovanstående önskan om att hålla diskussionen på en lite högre intellektuell nivå) av ”genetiska svenskar har mer rätt till saker än icke genetiska” (eller om ni vill dra det argumentet tydligt och rakt av, då självklart med en definition av vilka det egentligen är som har mer rätt än andra och varför)

        I övrigt handlar väl inlägget om ”Vi som har lite mer än det vi behöver, hur delar vi med oss av detta på bästa sätt” ert argument som ni framställer det som är att det ska man inte för i Sverige finns det fattigpensionärer? Logiskt bländverk, verkligen!

        4+
        Gravatar ikon för användaren
        Thomas
  4. Vit pil

    Ska jag vara ärlig så tycker jag det här med välgörenhet och filantropi är en kultur som definitivt INTE ska uppmuntras.

    Det handlar i grunden om att en liten minoritet vill ha makten över majoriteten. Man vill sänka skatterna, helst till 0, för att sen själv kunna styra över vart ens överskott skall gå för att göra mest nytta (för en själv).

    Skatt = demokrati, tillsammans avgör vi vart överskotten gör mest nytta.

    Välgörenehet = diktatur, de med mest resurser avgör var överskotten gör mest nytta. Eftersom överskotten i princip hålls av 1% av befolkningen, eller egentligen 0,1% av befolkningen.

    Detta skapar starka incitament att bara ackumulera så mycket resurser som möjligt på laglig eller olaglig väg. Att bara tjäna så mycket pengar som möjligt är ingen bra drivkraft, utan drivkraften måste vara att försöka göra livet så bra som möjligt för få många som möjligt. Stammen är inte starkare än sin svagaste länk.

    I en familj så hjälps man åt, den som är störst/starkast/smartast/snyggast bidrar mest med det som den är bäst på, det är inget konstigt. Vi behöver jobba aktivt för att motverka egoism, girighet, snålhet osv.

    Jag tycker Jan och Carro är inne på rätt spår iaf, ni delar mycket generöst med er av eran kunskap till oss läsare, och att bara tjäna så mycket pengar som möjlig är inget självändamål för er utan det är viktigare att välja vilket liv man vill leva sen se till att det blir möjligt.

    4+
    Gravatar ikon för användaren
    Hannes
  5. Vit pil

    Jag blir enormt irriterad på denna swengelska som tillämpas hela tiden! Hur många gånger fick man inte höra t. ex. ordet impact i senaste avsnittet? Effekt är ett bra svenskt ord i sammanhanget. Något har levlat – vad är det? Jag stängde faktiskt av och slutade lyssna.

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Henrik H
    1. Vit pil

      Svengelska stavas faktiskt med en enkel-v, inte med en dubbel som i swenglish.

      Ordet effekt är egentligen ett anpassat lånord, men eftersom det har blivit så etablerat i det svenska språkbruket är det nog helt ok att använda det. Så länge man stavar det med k och inte c.

      Om du inte vet vad ordet levla betyder kan du kolla upp det i Svenska Akademiens ordlista.

      6+
      Gravatar ikon för användaren
      Tale
  6. Vit pil

    Hej. Har en fråga till uppföljningsavsnittet. Eftersom man kan göra skatteavdrag på gåvor undrar jag om det finns någon särskild verksamhet på listan som är att föredra? Kanske något man ska undvika? Hur skaffar man sig en uppfattning av vilka som är ”bra”?

    (https://www.skatteverket.se/privat/skatter/arbeteochinkomst/skattereduktioner/skattereduktionforgavor.4.5fc8c94513259a4ba1d800064144.html)

    Ett par av ”giganterna” i Sverige förekommer, såsom UNICEF, PLAN, SOS-Barnbyar, mfl. Men vad jag kan se så är ingen från GiveWell med.

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Jonas
  7. Vit pil

    Hej.

    Tack för ett spännande avsnitt, jag får påminnas här om att mitt eget givande nog har varit drabbat av flera av dessa misstag, månadsgivande som bara fått ticka som jag sedan inte funnit orken till att sätta mig in i tillräckligt för att sortera om, tänker att jag ska sätta ett mål att se över detta under sommaren så att mitt givande beror på något annat än vilka som har haft skickligast värvare. Även detta med att sluta skämmas över att berätta om att man ger, är vi nog många som skulle behöva bättra oss på.

    Dock blir jag lite konfunderad över detta med ”neglectedness”. Jag ser verkligen poängen i det, men måste man inte se till gapet mellan hur stort behovet är och hur många som engagerar sig? Klimathotet är det ju i och för sig otroligt många som arbetar med men behovet är ju så långt ifrån fyllt så det blir märkligt att tala om att engagemang inom området skulle ha en så marginell inverkan. Som ingenjör inom energi och miljöteknik är jag väl något biased men jag skulle snarare hävda att det behövs många fler som engagerar sig inom klimatfrågor. Sen skulle naturligtvis detta engagemang ofta behöva bli bättre riktat utifrån de kriterier som lyfts i avsnittet då jag upplever att många tröttar ut sig genom att fokusera på småsaker bara för att sedan inte ha orken kvar för det som verkligen gör skillnad.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Wilhelm Johansson
  8. Vit pil

    Hej, tack för en intressant artikel. Tror det är viktigt att påpeka att hållbar utveckling nästan alltid leds av den offentliga sektorn i utvecklingsländer (och utvecklade länder). Det är dessa institutioner som samlar ihop skattepengar och använder dessa till att leverera utbildning, sjukvård etc. Men välgörenhet kan göra mycket nytta när det kommer till humanitär hjälp för att rädda liv vid olika kriser.

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Erik
  9. Vit pil

    Det är en viktig idé det där med att lägga upp donationspengar i olika hinkar, om man ska donera något på månadsbasis eller vid enstaka tillfällen. Då har en del en stor evidensbaserad effekt relativt till de flesta välgörenhetsorganisationer medans en annan del eller hink har en effekt mer på ett personligt plan. Tack! Det gör det hela mindre alienerande. Har själv tittat en hel del på detta för länge sedan. Förutom GiveWell, som visar troligen de mest effektiva välgörenheter man kan donera pengar till, så finns det 80,000 timmar, en sida som hjälper med karriärval speciellt för yngre människor. https://80000hours.org/ Den ger även god information till alla som är mer intresserade av effektiv altruism.

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Aen
    1. Vit pil

      Oj, länken hamnade kanske lite på fel ställe. Skulle sett snyggare ut om jag länkade en del av texten. Tack återigen för ett bra avsnitt!

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Aen