Jag skulle vilja höra era tankar och resonemang kring ett ämne jag funderat mycket på den senaste tiden och det är välgörenhet.
På detta forum så ligger huvudfokus på sparande och att göra allt för att själv bli rikare, vilket är förståeligt. Men som jag ser det, ett rikare liv, tillsammans, är också att dela med sig med andra som har sämre ställt.
Jag kommer själv från en medelklass familj där både mor och far jobbat hårt och sett till att vi inte saknar något. De har samtidigt uppfostrat oss att aldrig ta något för givet och bara för att vi har det bra nu betyder det inte att så blir fallet imorgon. Detta har skapat en enorm tacksamhet hos mig och det har genomsyrat hela min relation till pengar.
På senare år har min egen ekonomiska situation blivit betydligt bättre och stabilare, något jag är otroligt tacksam för. Med den här tryggheten har också tankarna kommit smygande om vilket ansvar man har att hjälpa andra som inte har haft samma förutsättningar eller tur i livet.
Det känns som en djungel där ute vilket gör en osäker på om pengarna verkligen kommer fram? Gör de verklig nytta? Hur väljer man “rätt” organisation bland alla tusentals?
Jag är genuint nyfiken på hur ni andra resonerar.
Känner ni ett “ansvar” att skänka när ni har möjlighet? Varför/varför inte?
Hur väljer ni vart pengarna ska gå? Går ni på känsla, noggrann research, eller stödjer ni något som ligger er personligen nära? (t.ex. barn, djur, forskning, katastrofhjälp)
Skänker ni regelbundet varje månad, eller vid enstaka tillfällen/insamlingar?
Hur balanserar ni givande mot eget sparande, investeringar och att unna er själva och familjen saker? Finns det en “rimlig” nivå enligt er?
Är det bara pengar som räknas, eller värderar ni andra sätt att bidra lika högt exempelvis volontärarbete?
Jag är inte ute efter att jämföra summor eller döma någons val, utan vill bara skapa ett forum för att dela tankar och perspektiv i den här viktiga men svåra frågan.
Jag skänker 200 kr i månaden till Operation Smile för det är en av de få organisationer jag litar på. Jag får dra av det i skatt på deklarationen så det är i princip gratis att stödja dom.
Det är klart att om man känner att man har ett överflöd så kan man hjälpa människor. Jag lånade ut pengar till ett syskon som behövde hjälp.
Fast det gäller inte bara pengar. Är man frisk borde man hjälpa dom som är sjuka. Så känner jag.
Regel nummer 6 är give something back. Jag gillar det.
Det finns många bra organisationer. Jag är månadsgivare till Läkare utan gränser och har varit det i många år. När jag första gången började hade jag omkring 20k efter skatt och tänkte att jag skulle ge 2 % i bistånd, dvs 400 kr i månaden. Efter ett tag växte det till 500, dvs 6000 om året (vilket också är maximal summa man kan göra avdrag för i deklarationen). Har inte växlat upp summan sen dess, det rullar på med autogiro och inget jag direkt funderar över längre.
Jag stöttar tre handikapporganisationer varje månad genom medlemskap. Inga stora summor, men det är viktiga verksamheter.
Sen stöttar jag indirekt 3-4 hjälporganisationer genom att köpa och skänka prylar hos deras secondhandbutiker. Bra för mig, samhället, miljön och pengar går till de som har det tuffare än mig.
Stöttar även min gamla lokala hembygdsförening 1-2 gånger per år. De utför viktigt volontärarbete för barn och unga och är bygdens levande historieförmedlare.
Hade jag haft ok marginaler hade jag stöttat med mer, men bättre att bidra med det man kan, än med inget. Hade jag mått bättre hade jag nog gärna valt en lokal organisation att fysiskt hjälpa. Finns gott om bra organisationer på min ort.
Har själv fått hjälp av stiftelser, hembygdsföreningar och donationer. Så vet hur stor skillnad det kan innebära att få hjälp när det verkligen behövs.
Har aldrig skänkt en spänn till välgörenhet mer än de tusentals kronor per år som går via skatten. Tycker det räcker gott och väl eftersom jag inte skulle känt mig bättre av att skänka pengar till nån organisation. Däremot hade jag gärna önskat jobba som volontär för någon god sak. Det är jag övertygad om att det skulle ge mig mycket.
Det var jag också tills det rapporterades att Hamas fick använda deras sjukhus som militärbaser. Det ville jag inte stödja.
För övrigt känns det oerhört viktigt om man skänker pengar att man förstår vad de går till på riktigt. Särskilt då för sådant som går till utlandet. Så mkt välgörenhetspengar som leder till korruption.
Skänka av sina tid känns onekligen som det mest “creddiga”. Men om det hjälper mest undrar jag. Är det Jan som brukar peka på att det rationella, beroende på ens timlön, är att jobba de timmarna och skänka den pengen. Men det gör ngt med ens själ att lägga sin tid direkt på ett ändamål.
Ja för oss gör det livet rikare att vara generös. Vi mår båda bättre helt enkelt. Det finns också ett psykologiskt bias som innebär att vi tycker bättre om de vi hjälper., hjälper vi vår omgivning tycker vi alltså bättre om vår omgivning.
Vi har ingen stående överföring till välgörenhet men en budget för det varje år.
Skänker en del till Min stora dag och barncancerfonden, djurambulansen och hundstall.
Utöver det har vi kontakt med ett lokala idrottklubbar där vi hjälper barn med avgifter, utrustning etc när föreningen ser att behövs eller att pengar är anledning till att barn slutar.
Via givning people, kyrka och andra hjälporganisationer så ger vi även bort x antal jular varje år till mestadels ensamstående föräldrar där vi köper mat och klappar.
Utöver det blir det lite hjälp här och där när möjligheten uppenbarar sig.
Jag har ambition att bli bättre, men jag har haft lite svårt att tänka på det då mycket som det krävs för att jag skall ordna upp det, eftersom jag fortfarande tänker så mycket på att öka min förmögenhet.
Det jag skänker pengar till är organisationer som stöder Ukraina, främst Blågula bilarna. Det känns så otroligt meningsfullt och jag skulle ha väldigt svårt att i dagsläget ge pengar till något annat än Ukraina. Däremot borde jag ge mer.
Men så länge man har chans att bli fattig känns det svårt att ge tiotusentals kronor, även om man sannolikhetsmässigt borde ha råd.
Jag är tacksam att jag är född i ett fritt land, i en familj som gett mig trygghet och förmåga att skapa ett bra liv. Alla har inte lika tur. Jag tycker det är viktigt att försöka förstå sin plats i världen.
Försöker att bidra på det sätt jag kan, är månadsgivare till några välgörenhets- organisationer, Röda Korset och Rädda Barnen. Jag kan inte bidra med min tid, så det får bli mina pengar.
Jag önskar jag kunde göra mer rent praktiskt, men det går inte.
Det är precis det som är en av anledningarna till att jag skapade tråden.
Det är en djungel och det kryllar av organisationer som man inte har någon insyn i eller senare visat sig stötta korrupta makthavare eller i värsta fall terrorgrupper.
Har haft bekanta som jobbat inom FN, närmare bestämt UNHCR och sett med egna ögon hur pengarna missbrukas och hamnar i helt fel händer.
Helst skulle man vilja stödja familjer i nöd, här på plats eller hjälpa lokalt i sitt närområde.
Ja, man skall inte glömma att väldigt många hjälporganisationer i praktiskt hänseende är öppet omoraliska och aktivt gör världen sämre. Så om man skall skänka aktivt gäller det att man försöker förstå vad de gör.
Är ett fan av devisen “gräv där du står”. Gör gott för de du har omkring dig, både kända och okända. Tex kompisar till barnen som behöver hjälp/stöd, nattvandra i din kommun/område, hälsa på gamla osv.
Jobba ideellt politiskt så skattepengarna går till rätt saker eller bli tränare i byns fotbollslag. Möjligheterna är många.
Själv försöker jag tänka som ovan och månadsger, sitter ideellt i styrelse och ger blod. Det är mitt bidrag till världen just nu.
Vad är definitionen av välgörenhet? Vem Har definierat den?
Traditionell välgörenhet där man ger pengar utan något krav på prestation tror jag inte på. Jag tror, generellt, bidrag inte bidrar till något gott i samhället. Det skapar bara beroende och känslor av att vara ett offer.
Det vi gör för att världen ska bli bättre är bl.a. följande
Vi sätter våra Barns behov före våra egna. Detta gör vi på riktigt genom att vi har hoppat av våra lönearbeten. Allt görs med barnen, ALLT.
Vi behandlar hela byns barn som våra egna när de är hemma hos oss eller när vi träffar på dem.
Vi skapar och betalar ett par event för byns barn varje år.
Vi engagerar oss i sportverksamhet i byn där vi tar oss an ledande roller.
Förslaget är att en juridisk person kan få avdrag med motsvarande vad bolagskatten är. Minsta gåva 2 000 kr per tillfälle, underlag upp till 800 000 kr/år med reduktion motsvarande bolagsskatten, 20,6 % blir det max 164 800 kr/år.
Detta gäller då till godkända gåvmotagare (Exakt samma krav som gäller privat personer) så litar du på att skatteverket har bra koll så kanske det är en lista att titta på.
Tidigare så får ett AB absolut inte skänka någonting. Speciellt inte ett mindre bolag för skatteverket kan då se det som lön, alternativ utdelning, till ägaren av bolaget så detta är välkommet. Var efter en dom som de la fram detta förslaget.
För mig är det självklart att ge till välgörenhet. Både månadsvis till bla SOS barnbyar, och vid återkommande tillfällen tex kollekt till kyrkans sociala verksamhet, och även som gåvor (tex att köpa vaccinpaket etc till mina föräldrar på mors och fars dag).
Exempel på sätt att välja:
*Verksamheter med 90-konto som är kontrollerade.
*Nåt man är extra intresserad av själv (det finns ju allt från Naturskyddsföreningen till Sjöräddningen).
*Något väldigt lokalt, tex ens lokala kyrka/moske/etc.
Bra ämne att lyfta! Jag tycker det är viktigt att dela med mig när jag kan. Vi i Sverige i allmänhet har det väldigt bra jämfört med hur “vanliga”människor har i många andra länder. Jag är inte högavlönad men kan och gillar att jobba mycket och får en bra inkomst trots medioker lön.
Jag har sedan många år valt att skänka varje månad till Vi-skogen och We Effect(tidigare kooperation utan gränser). 200:-/månad till vardera. Stöttar också WWF och Svenska Naturskyddsföreningen samt Rädda Barnen med medlemskap. Ger bidrag lite då och då till Hjärnfonden, Hjärt - lungfonden, Röda korset, Amnesty International, Läkare Utan gränser.
Känns viktigast för mig att hjälpa just We Effect och Vi-Skogen. We Effect ger hjälp till självhjälp genom bl a utbildning till t ex bönder i Afrika och Centralamerika. Utbildning så de kan få bättre skördar och tjäna mer pengar till familjen. Hjälp att starta kooperativ för att kunna tillsammans köpa en maskin som behövs för att få ännu bättre skörd eller kunna förädla sina produkter och få bättre betalt. Mycket av deras bistånd riktar sig till kvinnor eftersom det har visat sig att då kommer det hela familjen till större del.
Vi-skogen handlar inte bara om att plantera träd för att det är bra för att minska koldioxid i atmosfären. Träd stoppar utbredning av öken, binder marken för mindre risk för jordskred vid kraftigt regn. Träd ger också skugga och i förlängningen bränsle så de kan laga mat över eld.
Totalt blir det till alla organisationer mellan 6-8K per år. Känns rimligt och viktigt.
