Jag skänker till två organisationer jag valt ut, som jag tycker gör väldigt bra insatser.
Jag skulle inte säga att det ger mig ro i själen eller får mig känna mig god. Lite mer som tandborstning eller ge mig ut i löpspåret. Det är bara något jag gör.
Skänker 500 kr till Stadsmissionen varje månad, har pågått sedan jag för 10+ år sedan såg deras annonsering i tunnelbanan. Att vara generös utan förväntan på motprestation tror jag gör livet rikare 
I USA finns en annan tradition av välgörenhet då t.ex. kultur inte finansieras av och får stöd genom gemensamma medel på samma sätt som i Sverige.
Jag ger oftast till Stadsmissionen. Det blir ngn gång om året- ibland som Julklapp när vederbörande inte önskar sig ngt/har allt. Sen har jag engagerad mig i tex språkcafe när man träffar folk som vill lära sig bättre svenska. Roligt och givande att lära känna människor från olika kulturer.
Att ge i ngn form får mig att må bra. Oftast är det ideella arbetet som känns bäst.
Alla system är ju uppgjorda så även den mest egoistiska individen bidrar rätt mycket genom att bara försörja sig själv. Man kan inte ha ett jobb eller investering utan att bidra till alla intressenter; kunder, medarbetare, familj och lokalsamhälle, pensionärer, sjuka, ungdomar, miljö, kultur. På gott och ont, för även där kan utfallet bli annorlunda än intentionen.
Vi lyfte förslaget om att sponsra svärmors pension. Låginkomsttagare som längtar efter att gå i pension något/två år tidigare men som inte har råd. Vi har ekonomin för att kunna avstå 5000 per månad i 30 år förutsatt att vi håller oss friska. Vi skulle inte leva fett men vi har allt som vi behöver.
Hon tackade tyvärr nej, men det hade känts riktigt fint att få göra.
Jag definierar det som välgörenhet eftersom det kommer utan krav på motprestation.
Ger inte pengar direkt men är medlem i ett par föreningar som stöd samt lite frivilligt arbete.
Tagit tag i att ge blod igen också.
Jag tycker att skänka pengar gör mig rikare. Det ger mig mening. Om jag ger till något som ger mig feedback så förstärks också den känslan.
Ja, pga skön känsla, gyllene regeln och kategoriska imperativet. Och nej, pga björntjänster och att intention och utfall kan bli helt olika, tankesättet i sig ger mer skuld och skam snarare än rikare liv, samt att alla system redan är riggade för att göra gott.
Har aldrig lyckats komma fram till något, men resonemanget i effektiv altruism tilltalar mig. Samtidigt blir det för mycket när skuld och skam över att inte ge mer tar över. Då förstör välgörenhet ens liv istället för att förgylla det. Man börjar se alternativkostnader i allt.
Och som sagt; alla system är riggade för att bidra till världen och samhället, så man behöver nog egentligen inte övertänka eller göra mycket extra.
Ett sätt är att varje krona jag tjänar, sparar eller investerar skapas genom ett byte. Man måste ge motsvarande värde för att få. Det behöver alltså inte vara ett antingen eller. Du tjänar pengar genom att leverera värde till världen. Undantag finns men är sällsynta.
Nej, ett vanligt lönearbete innebär att man ger av sin tid för ett efterfrågat ändamål. Lönen bränns sedan på saker som gör nytta, både för en själv, ens nära och den som sålt vad man nu köper.
Att investera i en verksamhet gagnar kunder som valt dess produkt frivilligt. Även “oetiska” grejer som kol och olja är livsviktiga och förgyller livet för många som annars skulle haft korta och torftiga liv.
Det är nog rätt svårt att göra “fel”.
Vi skänker inga pengar men deltager ibland i tillställningar (middagar, lopp och så) där en del av biljettpriset går till välgörenhet. Tillställningarna gör nog livet rikare, men jag vet inte hur mycket detta har med välgörenheten att göra.
Välgörenhet i form av att skänka pengar gör inte mitt liv rikare. Jag gör det för att jag upplever att det är moraliskt rätt, men i och med att pengarna bara dras från kontot så känner jag inget särskilt kring det. Jag tänker inte på det.
Någon skrev ovan att det är dumt att skänka pengar utan krav på motprestation. Jag upplever det tvärtom. Oavsett omständigheter ska ingen människa behöva sova på gatan. De som är värst däran och som hamnat utanför trygghetssystemet vill jag främst hjälpa.
Men jag tror att man behöver göra något mer aktivt än att ha en stående överföring för att livet ska bli rikare. En del här har ju varit inne på att bli god man, det är väl en sorts praktisk välgörenhet. Eller varför inte jourhavande medmänniska?
Vi skänker inte till välgörenhet regelbundet. Jag känner att vi inte har råd så här i get rich fasen. Den dag jag är nöjd (30 miljoner på aktiedepån) tänker jag att jag kan börja skänka lite.
Någon gång per år kan det dyka upp på Facebook eller liknande att någon gammal arbetskamrat eller väns vän fått terminal bröstcancer och har 3 små barn och dylikt och att det startats en Gofundme kampanj. Då kan jag skänka 300-500 dollar anonymt. Sådant känns bra, när man vet vart det går till och att det inte hamnar i någon välgörenhets-VDs ficka.
Ett par gånger per år skänker jag 20 dollar till nån tiggare som faktiskt ser ut att förtjäna lite hjälp. Men de flesta ser mer ut som att de behöver ta sig i kragen och skaffa ett jobb.
Det som jag mer regelbundet gör, och som jag ser lite som välgörenhet, handlar istället om att premiera vissa företag och produktionsmetoder. Vi köper alltid ekologiskt, köper de dyraste mest humana äggen, handlar kött i specialiserad lokal köttbutik med kött från en bondgård i närheten, går på bondens marknad varje vecka. Stöttar små lokala butiker och restauranger i vår suburb. Köper barncyklar och leksaker från små specialiserade butiker som drivs med passion istället för från de stora billiga kedjorna. Jag vet inte riktigt om det känns särskilt jättebra i själen utan det är mer att jag tänker att om inte vi köper sådant (som tillhör topp 1-2% inkomstmässigt) vem ska då stötta dessa institutioner.
Du får ju naturligtvis köpa ekologiskt, men det gör ju världen sämre. Ekologiskt är en exakt analog till s.k. vaskning, alltså man betalar lite mer för något som man vet är lite sämre för miljön och mänskligheten för att visa att man har råd och att man är hjärtlös. Det finns värre saker än att köpa ekologiskt, men det är ju entydigt dåligt för planeten. (Förutom förmodligen för kött, eftersom ickeekologiskt kött ofta innebär att djuren har fått mycket antibiotika, vilket ju är väldigt dåligt.)
Jag är månadsgivare till ett antal organisationer, främst inom cancerforskning och barn i nöd. Jag har alltid haft ambitionen att lägga två procent av min nettolön på välgörenhet. Jag fyllde 67 i år och med det följde märkbart lägre inkomstskatt och sociala avgifter. Min nettolön har gjort ett rejält skutt uppåt i år. Jag har valt att lägga en hyfsat stor del av löneökningen på välgörenhet, så nu är det knappt sex procent av min nettolön.
Jag kan bara hålla med om detta. Mitt liv blir inte rikare av att skänka pengar, det är något jag bara gör. Jag har mer pengar än jag behöver. Det finns människor och organisationer som behöver mitt överskott bättre än jag, så jag ger bort det. Men det sker genom autogiro och det är inte något jag reflekterar särskilt mycket över.
Inte riktigt. Det göder iaf den som utfärdar licensen. Dvs av det du betalar går en stor del till de kostnader tillverkaren betalar för rättigheten att använda märkningen. Du gör alltså åtminstone världen bättre för dessa!
Här får jag be om en förklaring.
Jag håller inte med RFK om mycket men nog är det suspekt att spermieantalet sjunker, fler och fler vill byta kön, cancrar i mage och tarm ökar explosionsartat, insektsantalet har sjunkit med 70% på några decennier (märker man lätt när man varit ute och åkt bil, finns inga insekter på rutan längre jämfört med för trettio år sen när man fick stanna på bensinmackar och tvätta av framrutan med en borste…) osv.
Jag tror definitivt att vi bör återgå till ett mer naturligt jordbruk och betalar gärna min del där.
Vi behöver ett väbetydliht mindre naturligt jordbruk. Ett bättre och mindre naturligt med mindre utsläpp och färre gifter.
Försöker skänka 2 % av min avkastning varje år till välgörenhet. För ett tag sen tyckte jag mitt givande blivit lite spretigt och kollade över det och tänkte då på vad som skänker mig glädje i min välgörenhet. Valet fall då att skaffa fler fadderbarn (genom Plan International, SOS barnbyar och Barnfonden). Tycker om de personliga historierna och att man tydligt ser vad pengarna går till. Det är också ett bra sätt att ge sina egna barn perspektiv så att de förstår att inte alla i världen har det så bra som vi.
Ett ämne jag brinner för så här kommer ett långt svar med läslista på slutet.
Ja, av den anledningen att jag tycker att det är en moralisk skyldighet. Det finns ett känt exempel från filosofen Peter Singer (källa). Fritt översatt till svenska:
Tänk dig att du är en dag är på väg till ett möte. Det är med en viktig person och du har därför klätt upp dig och har ett par nya skor. På vägen till mötet upptäcker du att ett barn håller på att drunkna en en damm. Ingen annan finns i närheten och du inser att om du inte ingriper kommer barnet sannolikt att drunkna. Om du vadar ut i dammen och räddar barnet kommer smutsa ner dina kläder och förstöra dina nya skor, och ditt möte kommer inte gå som planerat. Vad gör du?
Ingen (normal) människa kommer välja att låta barnet drunkna. Men detta tankeexperiment är egentligen inte skilt från att välja att inte ingripa i den extrema fattigdom som finns i världen, speciellt inte när man med stor säkerhet och vetenskaplig grund kan översätta sina kronor till räddade liv. Du kan i detta nu ge de 25 kronor som krävs för dela ut myggnät som förhindrar malaria i två år. Barnet är inte framför dig, men det finns där och vi som har det bra här i Sverige kan göra oproportionerligt gott. En grov förenkling av resonemanget, se läslista nedan för mer info!
Ja, jag utnyttjar Ge Effektivt som använder internationellt erkänd forskning som bas för att rekommendera välgörenheter som är mycket effektiva.
Jag tycker att man borde ta sig tid och faktiskt jämföra välgörenheter. Ibland hör jag “Jamen X tar ju 15% i administrationsavgifter och Y bara 10%! Då är Y bättre!”. Men det måste ju inte alls stämma! Om Y använder pengarna på ineffektiva åtgärder så är ju X bättre.
En annan aspekt är hur “bortglömt” något är. All ära till cancerforskning, men det är välfinansierat. A-vitaminbrist bland barn i fattiga delar av världen? Här snackar vi lågt hängande frukt. Det är bara att köpa ersättning och få igång logistiken så kan man ösa in pengar till goda resultat.
Fanns en välgörenhet som baserades på följande idé:
I byar i Afrika spenderar kvinnor ofta mycket stor del av sin tid att pumpa vatten. Så man började samla in pengar och installera pumpar som också fungerade som en lekparkskarusell till de lokala barnen. Det låter ju smart, så pengarna strömmade in! Dock är en karusell som pumpar vatten inte så kul; den stannar ju av sig själv. Så i slutändan tvingades kvinnorna ändå pumpa vatten, men nu med förödmjukelsen att använda en lekkarusell.
Ett annat exempel där det slår fel är fadderbarn. Jag vet att många tycket det verkar toppen och ja jag kan se människan jag hjälper! Problemet borde dock framstå så fort man tänker på att om du hjälper ett barn i ett samhälle, hur kommer det barnet behandlas av de barn som inte fått en fadder? Kolla bara på skolgårdar hur barn hanterar avundsjuka, jämförelse, etc.
Man behöver också följa upp arbetet; annars finns ju risken att något måste ändras i verksamheten. I fallet med myggnät mot malaria insåg man vid uppföljning att shit, folk använder det ju som fiskenät! Rimligt, för det fungerar och hunger är mycket tydligare behov än att skydda sig mot mygg. Så därför införde man mer utbildning kring näten, och vikten att använda dem rätt.
Som med sparande, varje månad. Jag ger 10% av mina inkomster (efter skatt) och det är de pengar jag känner mig uppriktigt lycklig att göra av med. Jag kan ha mått skit en månad, inte fått något gjort på jobb, ätit glass och tyckt synd om mig själv i soffan i en vecka, men fan över 300 personer är nu skyddade mot malaria tack vare mig, och det hade de inte varit annars. Jag väljer att fördela mitt givande också mot miljö och djur, och där får man också “mycket för pengarna”.
Jag tror absolut man kan få ut mycket av volontärarbete, och organisationen 80,000 Hours tittar på vad man kan välja i sin karriär för att göra mest skillnad.
Men en sak är mycket viktigt att ta med sig; Om jag lägger 2 timmar på volontärarbete i Sverige, och säg att jag istället kunde lagt det på att tjäna 2 timmar lön och skänkt bort, vad gör mest nytta? Eftersom den mest effektiva välgörenheten sker i andra, fattigare, delar av världen så hade troligen det andra alternativet gest mest utdelning. Å andra sidan kan man ju alltid göra båda, och få ut dubbel känslomässig vinst. Det är ju oftare lättare att motivera sig själv om man ser vad man gör framför sig.
Så i slutändan tycker jag att man borde kombinera hjärta och hjärna; inse att du kan må bra av att göra skillnad, och gör det så effektivt som möjligt.
Edit: Missade en fråga!
Som tidigare nämnt tycker jag 10% passar mig bra. En uppoffring, men inte en orimlig sådan. Sen kan man minska eller öka så det passar ens ekonomiska situation: När jag var student blev det någon hundralapp i månaden.
Det positiva med en fast procentsats är att man slipper väga alternativkostnad för saker (“behöver jag verkligen X eller ska jag skänka pengarna?”).
Sen är jag av åsikten att man kan unna sig utan att konsumera, och för många (mig inkluderat) en bra övning i att avstå från något.
Är det verkligen förenligt med ett rikt liv? Jag tyckte det sabbade mitt mående rätt rejält att tänka så. Om jag tar två timmars sovmorgon en lördag iställt för att jobba över och skänka den lönen, har jag då gjort det på bekostnad av någon afrikan jag aldrig träffat?
Jag menade: Jag har valt att lägga 2 timmar, ska jag jobba mitt vanliga jobb och skänka pengarna eller volontärarbete, vad är mest effektivt?
Om man inte kan/vill/orkar lägga de två timmarna från första början så behöver man såklart inte.