För er som idag har en välfungerande “pengamaskin” där ni kan leva på avkastning och utdelning; hur resonerar ni kring den ständigt växande förmögenheten? Vad tänker ni att dessa summor pengar ska användas till?
Med min egen strategi och val av investeringar, inser jag att jag troligen kommer ha en pengamaskin som genererar mer och mer avkastning med tiden. Betydligt mer än vad jag kommer göra av med. Jag är alltså inte med i sandlådan som väljer att “die with zero”, utan min sandlåda är den eviga hockeyklubban…
Vi leker med tanken att min FIRE-siffra är 12 msek, men att innehaven är på konstant tillväxt med en sparhorisont på 30-40 år. Allt överskjutande skulle då kunna användas till annat, säg donering till forskning inom cancer om man tror på det.
Hur resonerar ni andra som har samma inriktning? Vad väljer ni att lägga pengarna på som ni egentligen inte kommer att behöva?
Bostad till mitt barn, ökade gåvor till välgörenhetsorganisationer under min livstid. Har ett syskonbarn som kan behöva stöd av flera skäl, och då är det också bättre att ge den hjälpen långt före mitt frånfälle. Det skulle kännas bra att en del av det som finns kvar till läkqre utan gränser.
100% välgörenhet. Jag tycker nästan det är en plikt att ge bort allt överskott. Det är som de säger om förintelsen; de som inte tar action mot ondskan är minst lika onda som the bad guys. Därför kan man inte bara se på - man bör skänka allt till alla som behöver.
Problemet är väl att gåvor brukar ta ut varandra och förbrukas fort. Det går liksom inte både skänka till Ukraina och Ryssland. De tar ut varandra och blir bara en grushög i slutändan. Detsamma med andra behjärtansvärda ändamål som Palestina-aktivism och antisemitism. Ändamålen tar ut varandra och spär bara på konflikter.
Detsamma till olika oroshärdar och diktaturer. Gåvor är fungibla, så om man finansierar ett sjukhus lösgör man samma summa i diktatorns budget att lägga på barnsoldater och terrorism. Det är ett sjukt ansvar att skänka.
Det är så många åsikter om vad som är mest behjärtansvärt. Skänker man till utrotningshotade djur så låter man barn dö i cancer istället och vice versa.
Därför har jag kommit fram till att bästa sättet att bidra till välstånd är att maximera generell tillväxt. Då kan man å ena sidan skänka 10% mer nästa år o.s.v. men medan pengarna är investerade så gör de ju nytta för mänskligheten. Bevisad nytta och inte något korrupt mumbo jumbo. Tillväxten är kvittot på att de gör gott.
Dilemmat för mig är att investeringar sker på en andrahandsmarknad. Jag skulle vilja bli mer aktivt involverad i någon konkret produkt som får max moralisk impact. Forskning i all ära - mycket verkar vara grundforskning med begränsad nytta under överskådlig tid.
Jag läser på om de faktorer som bidragit mest till världens välstånd. Tyvärr är det ju mycket som inte har särkilt högt “godhetssignalvärde”; kulturell respekt för lagar och ägande, tillverkande industrier, billig energi, smarta processer för odling och uppfödning m.m.
Ska man “godhetssignalera” idag ska man ju gå i rakt motsatt riktning. Det är som Jesus sade; Se till att ni inte ger er gåva inför människor för att bli sedda av dem. Då har ni ingen lön att vänta från er Fader i himlen. När du ger en gåva, låt då inte stöta i basun för det, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att bli ärade av människor.
I min egen ekonomiska handlingsplan har jag bestämt att 1% av alla intäkter och vinster ska gå till välgörenhet. Det här var något jag började med väldigt tidigt i min ekonomiska resa.
Jag tycker det är viktigt att ge med sig av det man har när man är i det läget att man faktiskt kan göra det utan att det får negativa effekter på sin egen livssituation.
Det kan även vara en möjlighet för framtida generationer att ärva och få ett försprång i livet.
Sannolikt dör jag med någon summa som inte har använts under min livstid, om det nu är 10 000kr eller 10 mkr vet jag inte idag.
Vad jag behöver nu har jag koll på, men inte vad jag behöver om tio år. Det jag däremot vet är att ingen annan rimligtvis kan bedöma vad jag behöver.
Min hjälp till andra människor är och kommer nog alltid att vara att ”lära de att fiska” än att bara ge de fisken. Jag tycker att vi överskattar vilken reell nytta pengar kan göra i vårt samhälle, och instämmer i OBWN’s inlägg ovan till stor del.
Kan tänka mig att sitta med i en styrelse för välgörenhet pro bono och ge av min tid istället, då det är det mest värdefulla jag kan ge.
Ärligt talat vet jag inte vad jag vill göra med eventuellt överskott när jag dör.
Går det upp tänker jag att det blir en extra kudde ifall det går åt skogen några år och värdet halveras. Det skulle nog krävas att det går upp ganska rejält för att jag skulle känna mig helt trygg och då är steg 1 att även min partner kan sluta jobba. Ökar det ännu mer kan man kanske köpa sig lite bättre boenden i sverige och det framtida land man tänker bo i. Men visst… Ifall man är 80, har allt man behöver och flera miljoner man inte kommer göra sig av med så skulle jag nog ägnat mig åt att hjälpa andra på olika sätt. Där ingår förstås mina egna barn i första hand, barnbarn, syskon, syskonbarn, syskonbarnbarn, vänner. Knappast svårt att hitta ställen att stoppa pengar
Många intressanta tankar. Med den inledningen kom jag att tänka på Medlöparna av Géraldine Schwarz. Otroligt bra och skrämmande - en bok jag verkligen kan rekommendera.
Det är som du beskriver nog oerhört lätt att se det goda i handlingen, men att inte reflektera över konsekvenserna utanför den; för vi vill ju gärna inte hamna i grushögar.
Hur tänker du att du kan bidra till att maximera generell tillväxt? Jag hör gärna mer om detta, då jag tycker det verkar som en mycket intressant idé. Och eftersom jag själv - i dagsläget - känner att jag saknar konkreta uppslag på sådana idéer där jag vet att gåvan kommer till den nytta det är tänkt och inte genererar något jag inte vill att det ska generera.
Är det någon särskild forskning du har tittat på?
Om man får möjlighet att skänka olika belopp genererad från pengamaskinen över tid, vill iaf inte jag göra det i någon form av offentlighet. Där är säkert vi alla olika men jag kan leva gott med att veta vad jag själv gör.
Vi vet båda hur det ligger till. Min fråga handlar om - som du vet - något helt annat; att man har den förutsättningen. Alla har inte det och har man inte den situationen kanske frågan inte är relevant.
Det är det bästa. Om det är sådana områden man vill hjälpa till i/inom. Jag för egen del kan tänka att det kan finnas andra områden eller sätt som nödvändigtvis inte handlar om att lära andra något, utan att något gott kan komma av en gåva ändå, exempelvis forskning. Det kräver dock betydligt mer av en själv för att förstå vad man skänker till.
Jag gav inte bara tankespjärn. Jag menar faktiskt att vi inte vet det säkert, även om risken för svarta svanar är mindre än chansen att det växer, absolut.
Men visst, har man 12M och ändå tänker jobba i 40 år till, då blir det troligen mycket över. Personligen skulle jag passa på att sluta jobba direkt, men om man nu vill jobba, då hade jag växlat ner risk och förmodligen satsat en del i projekt jag tror på. Projekt som gör nytta…
Hmmm, jag skulle kunna tänka mig hälsofrämjande saker, såsom vardagsidrottande och -motion för fler, kreativa hubbar som replokaler och liknande kulturbärare för unga, så kanske något som fyller den funktion som studieförbunden gjorde tidigare.
(Jag provtänker, men kreativitet och välmående för en generation som idag är väldigt mycket konsumenter och som skulle må bra av ett fokusskifte helt enkelt.)
Är man en anhängare till 4%-regeln, mer eller mindre, bör man inte glömma att det funnits perioder då kapitalet behövt växa sig till sig och skapa ett överskott, för att sedan klara en nedgång utan att urholkas, och passera som ett godkänt resultat i studien.
Jag vet det inte.