Reflektioner från nivå 6

Förstår att det finns ett intresse av att höra mer från någon som ligger på Nivå 6. Jag är en av dem som har lyckats ta mig dit efter många år och insåg att jag själv skulle vilja höra från någon på nivå 6 för ett antal år sen så tänkte dela med mig här.

Läste igenom provpratstråden och hoppas jag har fått med det mesta av frågorna som ställdes där.

Bakgrund & resa
Jag kommer från ett medelinkomst hushåll och lyckades ta mig hit genom att sälja ett bolag jag varit med och byggt upp från grunden. Detta krävdes inte bara mycket tid och intresse av att bli expert inom mitt yrke men även tur att träffa rätt personer med komplimenterande intressen och egenskaper. För min del var resan hit roligt, jag gjorde helt enkelt vad jag tyckte vad kul och intressant och en exit var inte en del av planen. Jag var glad så länge jag kunde handla mat och betala hyran. Målet som kom senare var någon form av FIRE så jag skulle kunna sluta jobba en 10 år tidigare än andra men målet var inte mer ambitiöst än så.

Livsstil, konsumtion & vanor
Konsumtionen har inte ändras nämnvärt efter exiten. Man tittar mindre på priserna men jag kan ändå inte köpa vindruvor till vilket pris som helst även fast det blir mer ekologiskt & svenskt nu än tidigare. Så även om man vet att man kan köpa allting så gör man inte det. Vilket inte är rationellt för I nästa stund kanske man bokar en dyr resa.

Resor är vad vi spenderar på där det alltid blir businessklass för hela familjen utanför EU. Inom EU är det meningslöst om det ens finns som val (Nya SAS businessklass “light” inom EU kan vara intressant).
Privatflyg blev det några gånger för att testa på det och det är en trevlig upplevelse men känns ändå inte värt det med tanke på, framför allt, miljön. Sen är det praktiskt om man ska ta sig till flygplatser där andra plan inte går utan ett antal mellanlandningar. Privat plans loungerna kan också vara trevliga men de vanliga loungerna är normalt bättre med val av mat och dryck. Så det man vinner är bekvämlighet och tid. Sen känner man sig oförnekligen speciell när man hälsar på kaptenen innan man går på planet. Men i korthet, om du drömmer om att flyga privatplan så är det bättre du använder de pengarna på businessklass biljetter.

Relationer, familj & barn
Tack vara att vi har hållit ihop länge så är jag helt öppen med min partner om hur mycket jag har vilket är enormt befriande att ha någon att kunna diskutera med. Även om hon mest nickar med när man säger hur mycket portföljen är upp eller ner för månaden. Med barnen däremot så berättar vi ingenting när det gäller summor. De förstår så klart att vi har det bättre än de flesta även om de inte lär förstå just hur mycket bättre. Har även några nära vänner som man också kan diskutera mer öppet med.

Man vill gärna dela med sig till nära men ge pengar är inte ett alternativ av många anledningar så lösningen på det blev att bjuda med dem på olika resor när det passade. Som att ta med sina föräldrar så de kunde uppleva att åka privat plan var minst lika roligt som att man själv fick uppleva det.

Psykiskt mående & säkerhet
Jag mår mycket bra som det är nu. Kunna bestämma över sin eget tid och veta att man slipper fundera på om man har pengar till räkningarna i slutet av månaden är enormt befriande. Känslan varje vecka efter man har veckohandlat och ser ett fullt kylskåp är extremt bra. Vad man köper i matvarubutiken har inte ändrats mycket men vad det kostar är nästan det dubbla sen några år tillbaka på grund av inflationen. Sen är det ändå inget som påverkar oss och det är en befriande känsla. Även om jag inte kan låta bli att titta på kvittot och knorra lite hur dyrt det har blivit och när man tänker på hur andra måste ha det.

Den största stressen känner jag över att det känns som att man har en skyldighet att göra saker och på grund av att jag inte gör dessa saker så missar man en massa roligt. Som en stor båt, eget plan, köpa hela företag, resa jorden runt några varv, anlita egen konsert med sin favorit artist osv.

När det gäller säkerhet så ser samhället ut som det gör så nog oroar man sig att någon med mindre vänliga intentioner uppmärksammar en så man försöker hålla en låg profil. Skulle vi träffas ute skulle du aldrig tro att jag ligger på Nivå 6.

Förmögenheten
Jag har varit längre på forumet och gått igenom många olika sätt att investera. Nu är det mest fasträntekonton, specialinlåning på banker och globala index fonder. Skulle gissa på att 50% är likvida tillgångar i flertalet banker. Har testa privata investeringar och speciella investeringar som bankerna har. Men det blir mest jobb och att pengarna låses in på ett sätt jag inte tycker om. Det är även svårt att få en översikt av hur mycket du faktiskt har. Som vad är det privata bolaget värt som du har investerat i?

Ser fortfarande det som roligt att försöka öka förmögenheten mer men vet att det är meningslöst. Är nog mest för att det är en siffra som är enkel att se öka och att det då är mer man kan skänka bort en dag. Men kommer nog bli svårt att se sifforna gå ner den dagen. Även om det är en planerad förlust så vet vi att man tar hårdare på förluster.

Man blir lätt okänslig för summorna det rör sig om för de blir svåra att relatera till. En månad var portföljen ner 36 miljoner, några månader senare var den upp lika mycket. En ofantlig summa men det är svårt att förstå och relatera till så man går snabbt vidare och tänker på annat. Vilket är bra det för det bästa man kan gör är att sitta still i båten.

Samhällspåverkan
Jag har inte bestämt mig ännu om jag ska starta en stiftelser som delar ut en viss andel varje år eller om jag ska dela ut majoriteten inom den närmaste framtiden. Men i slutändan kommer majoriteten gå till välgörande ändamål. Jag ser inte att mina barn skulle blir lyckligare av dessa pengar så längre de har tillräckligt för ett bra liv.

Men det är svårt att ge större summor till organisationen som kan hanterar det och även känna att det har mening. När man var ung och skänkte en 100:- så hade man inga större förväntningar på vad det skulle göra för organisationen det gick till. Men skänker man 1 miljon så förväntar man sig ett mätbart resultat. Även om båda dessa siffror kanske är samma andel av ens nettoförmögenhet så blir det olika förväntningar.

Lärdomar
Vad man har lärt sig är att pengar är en förstärkare och mår du dåligt nu så lär du må dåligt med mycket pengar. Det blir lätt att du bara skaffar mer problem som får dig att må ännu sämre även om de för stunden ger dig lite lycka. Som en ny bil, flera hus osv. Men allting har underhåll vilket kommer ta din energi. Behöver du anställa för att hantera det så har du bara skaffat andra problem. Så familjen och din partner är enormt viktig och det blir ännu viktigare med mycket kapital.

Lyckas du ta dig till en nivå där du kan betala dina räkningar och ha ett bra boende så behöver du inte klättra längre. Det blir inte bättre för det finns alltid någon som har mer än du, så det finns alltid någon du vill klättar ikapp om du inte släpper det tankesättet.

En person på nivå 6 kan säkert köpa mer saker än dig men du kan redan nu köpa enormt mycket mer än de flesta så bästa är att fokusera på det och köp en kartong ekologiska vindruvor nästa gång du är i affären och njut av livet du har.

138 gillningar

Tack för att du delar med dig! Alltid intressant att få ta del av (i ditt fall mycket sunda, vill jag understryka) reflektioner från toppen.

9 gillningar

Från en familj precis vid nivå 5 så måste jag säga att undantaget privatflyg är igenkänningsfaktorn enorm. Från allt med att försöka inte göra det alltför uppenbart för barnen (men ändå ge de mycket i form av upplevelser och trygghet) till att lite ologiskt förfära sig lite över hur dyrt det blivit på ICA. Skönt att höra dina tankar, stort tack!

9 gillningar

Ett stort tack för att du delar med mig. Det var väldigt generöst och uppskattat. :heart:

Återkommer med längre reflektion när jag inte sitter i bilen.

4 gillningar

Tack för att du delar med dig. Jag blir lite intresserad över om du känner någon tomhet efter att ha gjort exit? Jag har själv gjort en del pengar på sålt bolag och jag kan känna att när denna avkastning sedan landar i en indexfond eller fondrobot så blir det lite tråkigare även om själva investeringen är trygg. Har du försökt starta något nytt och göra om resan?

4 gillningar

Trevligt att du delar med dig av dina erfarenheter.

Väldigt jordnära och helt utan diva-inslag. Du verkar vara på en bra plats materiellt och emotionellt.

Själv är jag lååååångt från nivå 6 men kan känna igen mig väldigt mycket i det du skriver ändå. Livet fortsätter liksom på sin bana även om förmögenheten växer. Möjligheterna finns men väldigt tveksamt om man blir gladare av att helt lägga om sitt liv bara för att man kan.

6 gillningar

Jättefint att läsa lite hur tankarna kan gå på högre nivåer. Tack för att du delar med dig. :blush::cherry_blossom:

4 gillningar

Jag har en ide hur du kan bidra till samhället! Jag skulle behöva en mentor för eventuellt framtida företagande :winking_face_with_tongue:

Kul läsning, tack för att du delar med dig. Trevlig fortsättning på kvällen, önskar en Pankman.

1 gillning

Har suttit med många tankar om detta själv så tänkte flika in lite. Någon här på forumet rekommenderade en bok tidigare idag, “What happens when you get what you want?” Tyckte den lät intressant så köpte den och har läst genom under eftermiddagen. Den berör detta tema en hel del och även om den inte ger dig några färdiga svar ställer den en del bra frågor som får en att börja fundera lite. En sak var just detta med “vad ska du göra nu?” vilket pekar lite på hur det är så självklart i vårt samhälle att man alltid ska ha något mål, helst något synligt produktivt, att sträva mot. Men det kan vara lite ok att inte göra något alls och se var man hamnar efter ett tag. Fortsätter man att bara kötta på med nya projekt, nya företag, nya engagement så kanske man aldrig finner den där tiden att ta en riktig funderar på vad man egentligen VILL göra och vad ens personliga mening med livet är. Och ibland kan den där tomheten / oklarheten vara lite läskig och då känns det tryggare att fortsätta med något familjärt. Satt i samma sits för ett år sedan och fick då för mig att dra igång ett företag för att den kändes som något vettigt och “socialt acceptabelt” att göra. Nu sitter jag här igen efter att ha rullat av ett par projekt och funderar på om jag egentligen vill fortsätta på inslagen väg eller dra nytta av de möjligheter man har och ev. hitta något som fyller livet med lite mer mening.

Men lätt är det inte!

9 gillningar

Men…om du verkligen vill ha vindruvor? :smiling_face_with_tear:

4 gillningar

Då köper man billiga russin? :thinking::laughing:

5 gillningar

Supertack för att du delar med dig!!!

1 gillning

Kanske man ska försöka va lite seriös en stund. Jag skulle gärna vilja få svar på dessa frågor jag ställde i provpratstråden.

Några av frågorna fick jag svar på men det jag är speciellt intresserad av är hur ni tänker kring framtida arv och vad ni har för tankar kring att skola upp nya förmågor att klara av att förvalta såna oerhört stora summor.

Även, har du allt privat investerat eller är de via holdingbolag osv? och om inte, är de något ni skulle vara intresserad av, att bygga ett system för framtida generationer kanske egna uppskolningsprogram osv före man får röra kapitalet eller vad vet jag hur de funkar på den nivån :joy:

3 gillningar

Jag va tvungen o kolla vad nivå 6 innebar och över 1Miljard, wow.
Det är en nivå som jag nog faktiskt INTE skulle vilja vara på.

Men kul att höra från en som verkar ta det med relativ ro, även om jag är lugn o relativt balanserad så tror jag inte jag mått bra av den nivån av rikedom

4 gillningar

Grymt intressant att läsa, tack för att du delar!

Du är nästan tråkigt normal för att vara miljardär, det låter också som att du hanterar den stora mängden pengar jättebra ur ett mentalt perspektiv.

Jag är nyfiken på att höra mer om hur du ser på att ge bort en större summa pengar till välgörenhet redan nu? Som du nämner skulle det vara tufft att se summan minska, men vore det inte fint att leva med kunskapen om skillnaden du gjorde? Är bara nyfiken, säger inte vad du ska göra.

Det var jag som tipsade, kul att du läste den så snabbt! Bra sammanfattning också. Nämner det här för jag tycker alla som strävar efter mer borde läsa den :sweat_smile::wink:

2 gillningar

Lite tomhet var det allt man kände efteråt men inte så mycket som jag var rädd för. En i min närhet gick nästan in i väggen när de slutade jobba. Skillnaden var nog att jag hade förberett mig mer på det när det väl skedde. Men det var nog ett år innan jag gjorde något konstruktivt igen så nu förstår man vad pensionärerna menar när de säger att tiden bara försvinner.

Jag har lite projekt på gång för man vill inte gärna kasta bort den expertis man har byggt upp. Sen är det under helt andra förhållande nu så blir det något av det så är det roligt annars spelar det mindre roll.

10 gillningar

Det är en svår fråga. Är det bättre att ge och hjälpa nu eller är det bättre att göra det jag är bra på, få pengarna att växa, och ge ut avkastningen till andra som är bra på det de gör under lång tid framöver?

Skulle jag ge bort säg 50% nu så måste det vara till organisationer som klara av pengarna annars ger du dem bara nya problem. Så då pratar vi om cancerfonden som får 1 miljard om året, läkare utan gränser som får in 17 miljarder global och liknande. Då funderar man hur mycket ens eget bidrag faktisk gör för dem oavsett hur mycket man skänker.

Av den anledningen och ens egen glädje av att få kunna ge under längre tid så blir det nog till att ge ut detta under min livstid. Många organisationer som jag förstår det uppskattar också det mer för då får de kontinuitet. De vet att de har råd att anställa en till person under många år.

6 gillningar

TS får svara själv, men hur man ska hantera stora förmögenheter i förhållande till sina barn är ett omdebatterat ämne av en god anledning. Charlie Munger ska ha haft den här dialogen med en vän (säkert tillrättalagt, ingen källa)

BEFORE HE DIED LAST year at age 99, a friend asked Charlie Munger if he planned to leave his considerable wealth to his children. Wouldn’t it impact their work ethic, his friend asked?

“Of course, it will,” Munger replied. “But you still have to do it.”

“Why?” his friend asked.

“Because if you don’t give them the money, they’ll hate you.”

Jag tänker att det i alla fall talar till utmaningen man har som mycket rik förälder. Sedan framgår det inte av TS inlägg hur gamla barnen är, om de får pengar alls eller om de primärt inte får/känner till de riktiga beloppen.

5 gillningar

Jag tror att alla vill ha barn som är drivna, ödmjuka och får göra sin egen resa. Upplever att det är lätt att det blir en björntjänst annars.

9 gillningar