Det är en fråga som vävts in i romaner i århundraden, använts som förklaring till olyckliga och missanpassade barn hos finanseliten och kungahusen. Den sysselsätter psykologer och förståsigpåare. Jag vet inte, men många verkar se det som en betydande risk iaf. 
1 gillning
okej detta kan jag relatera till.. jag kommer inom några år bli delägare i en lite större firma (10 anställda), och tanken att jag faktiskt lyckats skrapa ihop såpass mycket redan i ung ålder ger mig faktiskt ett visst självförtroende. Jag vet att jag skulle klara mig utan något arv, jag har mera siktet inställt på att förvalta kapitalet och kanske ge egna barn ett förskott arv vid deras 30 års dag.
Kanske mera det jag reagera på är att kapital går inte hand i hand med att bli “spooned” utan egentligen så blir det ju mer att man tvingas in i ansvar redan ung ålder, och därför anser jag kanske att de är bäst att inte få några arv före 30 års dagen. Då hinner man bygga eget kapital och arvet blir inte så livsförändrande för man har redan fått en bra syn på ekonomi.
2 gillningar
6 inlägg har sammanfogats med ett befintligt ämne: Samling av OT-inlägg och urspårade sidospår från övriga forumet
Ett inlägg har sammanfogats med ett befintligt ämne: Samling av OT-inlägg och urspårade sidospår från övriga forumet
Jag har låtsats vara fattig med mina föräldrar sedan jag var liten. Jag tycker inte det gynnat mig såhär i efterhand. Bättre att göra sitt bästa efter förutsättningarna som alla andra. Inte skryta såklart, men inte heller bränna oåterkalleliga livsfönster i onödan.
Sällan man hör om medianinkomsttagare som låtsas att de är 100-1000 ggr fattigare för att det är så “karaktärsdanande” att bränna årtionden på det viset.
Och som sagt är pengarna bara en förstärkare. Det går inte köpa tillbaka en kass barndom. Man är som man är sedan.
11 gillningar
Jag fantiserar ibland på vad jag skulle göra om jag vann en miljard på lotto.
Jag tänker mig då att jag skulle köpa ett penthouse i New York, ett i Miami, en stor lägenhet i Paris och kanske någon ytterligare plats, men definitivt en i NYC och sedan hänga i rätt mycket i dessa städer och bara ha det bra.
Har TS funderat på att skaffa ett penthouse i NYC och spendera några månader per år där möjligen?
Borde vara en nobrainer tycker jag om man har över en miljard att lägga kanske 8 miljoner dollar på en fläskig våning vid Central Park.
Edit: glömde Gamla Stan. En fläskig våning från 1500 talet med björnuhuvden på väggarna osv.
11 gillningar
Som det är nu så tänker jag de får runt 10 miljoner. Hjälp med lägenhet, utlandsstudier och liknande tills den dagen kommer men jag ser ingen anledning till varför de skulle bli gladare av att få 100 miljoner eller mer i handen en dag.
17 gillningar
Jag hade en helt annan uppväxt, där jag hyfsat tidigt hade rätt ordentligt bra koll på mina föräldrars nettoförmögenhet. Det var också något vi pratade mycket om. nu var de inte väldigt rika, utan det var ganska sent i mina föräldrars liv det blev så att de hade kunna leva på bara besparingar, och då var det liksom inte väsentligt, eftersom de hade pension också.
Samtidigt som jag har vanan och är en del av traditionen att prata pengar i familjen så försöker jag att inte ge för mycket siffror till mina barn. Även om jag är riktigt fattigt jämför med OP så låter siffror på förmögenhet på 40, 50 miljoner som väldigt höga tal.
Samtidigt är jag väldigt glad över att jag tidigt i livet började diskutera med min far hur skatter fungerar och hur förmögenheter ärvs och såvidare. Skall man ha pengar tror jag att det är väldigt viktigt att internalisera hur skattesystemet fungerar. Och mitt fall hur det fungerar med skogskonton och skogsavdrag. Det är ingenting man bör vänta med att prata detaljerat om till barnet är 18. Skogsavdrag för oss är inte bara en skatteteknikalitet, utan också familjehistoria. Andra familjer åkte skidor på loven; Vi pratade skogsavdrag.
Men jag är ju från Småland.
14 gillningar
Jag hade gjort annorlunda. Men jag ser att många riktigt förmögna tänker ungefär som du, och det är fascinerande för mig. Det finns ju onekligen argument för att göra som du säger. Det starkaste argumentet är väl risken att barnen p.g.a. för mycket tillgångar aldrig känner anledning att arbeta eller bli riktigt bra på någonting.
Men. Har du aldrig tänkt så här: Om tjugo år kanske 100 miljoner (eller 25 eller 200) förlänga den förväntade livslängden för en person från 84 till 150. Vill du inte ge barnen den möjligheten?
1 gillning
Jag tycker balansen känns klockren. Du öppnar dörren till många privilegier och signalerar tydligt att barnet inte kommer behöva oroa sig för pengar, samtidigt som det är för lite för att leva på om man värderar pengar “på fel sätt”. Om barnet får 10 miljoner och väljer att surfa eller bo i camper van resten av livet tror jag de troligen försökt göra det ändå på något sätt. Ett barn som vill bygga karriär och ha dyr lägenhet i Stockholm kommer fortfarande (behöva) jobba för det, men ha det mindre stressigt än andra i samma sits.
11 gillningar
För att vara tydlig: Min kommentar handlade om att tio miljoner lät otroligt lågt med tanke på förmögenheten som finns. Men vill OP få barnen motiverade att arbeta och skaffa egna förmögenheter är tio miljoner en bra summa. Det håller jag med om.
4 gillningar
Om du bestämmer dig för att starta en stiftelse för välgörenhet, så är jag seriöst intresserad av att hjälpa till att förvalta eller driva stiftelsen. Jag vill inte ha nån lön, utan alla pengar ska gå till välgörande ändamål.
Jag drömmer nämligen själv om att starta en välgörenhetsstiftelse och driva den vid sidan av mitt jobb. Skulle jag starta en egen stiftelse så behöver jag jaga bidrag och donationer, jag har inget eget stort kapital. Min dröm är att ge till dem som har inget eller väldigt lite, tex mindre organisationer, hemlösa djur etc. Min tanke är att ge från avkastningen så att pengarna aldrig tar slut och/eller fortsätter växa.
Du skulle självklart ha full kontroll och bestämmanderätt. Jag önskar bara få möjlighet att vara del av något större och meningsfullt. Så om du någon gång behöver en hjälpreda i en framtida stiftelse, står jag mer än gärna först i kön.
2 gillningar
Känner de sig lurade om de får 10m så lär det inte spela någon roll vad du gör. Får de allt så lär de känna sig lurade för att man åkte på en dyr resa innan de fick arvet. Känner de inte tacksam för vad de får, oavsett hur mycket, så får man erkänna för sig själv att man misslyckats med den delen av uppfostran och lärdomen. Att de själva är inte det viktigaste på hela planeten och andra människor gör sina egna beslut.
19 gillningar
En fråga, får man ofta dessa lite udda förfrågningar om vägledning, arv, företagande, stiftelser och välgörenhet när folk får veta att man har mer kosing än gemene man?
Rätt fascinerande ändå, men förstår varför vissa är diskreta kring sitt kapital. Kan inte vara lätt alltid. 
2 gillningar
Jo jag håller med, man får va glad att man får nåt överhuvudtaget. Det är ingen skyldighet att ge något.
2 gillningar
Ser inte att du kan tänka så. Även om det var möjligt så säger det ingenting om livskvalitén de fick de sista 70 åren. Kanske de ligger i en sjukhussäng, för svaga för att röra sig. De önskar ingenting hellre än att de aldrig fick de där pengarna för att kunna leva längre och hatar dig de sista 70 åren av sina liv.
7 gillningar
Tack för att du delade! Alltid intressant att höra perspektiv från någon som gjort en resa som så många drömmer om.
Fastnade särskilt för denna lärdom:
Tycker det är slående hur ofta man hör samma sak från dem som faktiskt nått ”nivå 6”, att konsumtionen snabbt tappar betydelse och fokus flyttas mot sådant som inte går att köpa för pengar.
Morgan Housel (The Psychology of Money) skriver om hur mållinjen hela tiden flyttar sig om man inte lär sig vara nöjd där man står. Det verkar stämma även i din beskrivning. Oavsett nivå finns alltid någon som har mer, tills man slutar mäta.
Jag känner igen mycket av det där i min egen resa. Till slut handlar det inte om att klättra vidare till nästa nivå, utan om att hitta ro i att redan ha nog där man är. För annars tar jakten på nästa pryl, investering, hus, jobb eller vad det än må vara aldrig slut, och man riskerar att alltid känna sig ofullständig, oavsett hur långt man kommit.
10 gillningar
Gissar att de flesta inte går runt och pratar om det så förmodligen undviker man det på det viset.
Har vänner i liknande ekonomisk situation och vi bollar mest erfarenheter av olika former av investeringar men det är ju inte riktigt samma sak.
1 gillning
Jag har släkt som jag tror är nivå fem, men vi pratar i princip bara om min ekonomi lite ytligt ibland. Ingen av oss nämner några summor, så svårt att veta.
Sen kan det vara skönt att inte veta, spelar ingen roll på det stora hela.
2 gillningar
Skulle vara intressant hur man ser på säkerhet och hot på nivån 6. Med alla läckor/hackade system/persondata från diverse företags kunddatabaser och myndigheter/banker/IP adresser tror jag man är på en en helt annan risknivå. Även om man gör allt rätt så lämnar tillgångar och konsumtion spår efter sig som org-brottslighet spanar efter. Säkerhetsvakter 24/7?