Ett samtal om inre framgångsfaktorer för att bli rikare – Del 03
Sök:

Ett samtal om inre framgångsfaktorer för att bli rikare – Del 03

RikaTillsammans #129 - Baserat på T. Harv Ekers bok “Secrects of the millionaire mind”

Dagens artikel är en fortsättning på vårt samtal om inre framgångsfaktorer för ett rikare liv. Vi tror nämligen att framgång kommer i skärningspunkten mellan den tekniska kompetensen som att köpa fonder, spara långsiktigt, globalt och billigt samt den inre kompetensen kring förhållningssätt, självmedvetenhet och stödjande attityder. Vi bygger artikelserien på T. Harv Ekers bok ”Secrets of the Millionaire Mind” och hans s.k. ”wealth principles”.

Om ett par veckor blir det många avsnitt som kommer vara väldigt tekniska i form av bästa fonderna, uppföljning på portföljerna, ombalansering och planering inför 2020. Därför tänkte vi variera och bryta av med dessa mer pratiga avsnitt som är minst lika viktiga för framgång. Precis som tidigare handlar de inre framgångsfaktorerna inte om ett ”rätt svar” på samma sätt som när man t.ex. ombalanserar. Det handlar snarare som vår vän Helena Roth brukar säga om ”tankespjärn”. Ett sätt att utmana sitt eget sätt att tänka.

Det är nämligen först när vi kan tänka nytt som vi får tillgång till nya saker att göra som först då kan leda till nya resultat. Ungefär som när man levlar i ett dataspel. Precis som i de föregående avsnitten delar vi med oss av våra tankar, misslyckande, framgångar och erfarenheter av principerna. Det är ett ganska personligt avsnitt och inte en regelrätt recension. Det innebär så klart att det även finns andra sätt att se på det.

I dagens avsnitt diskuterar vi bland annat följande:

  • Din inkomst står i direkt proportion till det värde som du skapar
  • Frågan ”hur tjänar jag pengar?” är felställd. Det handlar om ”hur skapar jag värde för andra?”
  • Det är inget stort i att hålla sig själv liten
  • Fokuserar du på möjligheter eller problem?
  • Receptet för ekonomisk framgång: tjäna pengar, behåll dina pengar och investera dem.
  • Välsigna det som du önskar
  • Du är genomsnittet av de 10 personer du spenderar mest tid
  • Ledare tjänar mycket mer än följare

En av de stora aha-upplevelserna i mitt liv var när jag fick feedbacken kring hur man tjänar pengar. Jag gick hela tiden runt om tänkte ”hur tjänar JAG pengar?”. Det handlade om mig, mig och mig. En god vän sa att det var sjukt självupptaget och att med den attityden skulle jag med stor sannolikhet aldrig tjäna några större pengar. I alla fall inte på något hållbart, etiskt eller långsiktigt sätt. Istället sade han att fokuset borde vara på andra människor. Han sa genom att skapa värde för andra människor, genom att hjälpa dem att få det som de vill ha, så kommer de hjälpa dig att få det som du vill ha. Det handlar om att först ge för att sedan få. På sätt och vis både mycket enklare och svårare.

Vi vill också passa på och gratulera alla er som fick tilldelning i börsintroduktionen av K-Fastigheter. Precis som vi trodde var det en straffsparksituation där aktien gick från 105 kr till 160 kr. Det var betydligt mer än vad vi trodde. Tyvärr var det fler som såg samma möjlighet vilket ledde till en stor överteckning och lottning av tilldelningen. Jag och Caroline tecknade på 8 st konton och fick tilldelning på 2 konton. Det verkar inte ha handlat om antal man tecknade, då jag har en vän som tecknade 15 000 st aktier och fick inget.

Hälsningar,
Jan och Caroline

Lyssna eller titta på avsnittet de inre framgångsfaktorerna

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunesAcastSpotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande video via Youtube.

Nedan följer en grov innehållsförteckning till avsnittet:

  • 00:02:54 – Veckans avsnitt är en inbjudan till tankespjärn
  • 00:07:24 – Guldkorn från avsnitt 126 och 127
  • 00:10:52 – Ansvar, positivitet och kompromisslöshet
  • 00:13:10 – En fokus på att skapa värde för andra
  • 00:16:58 – Hävstången och pengarna kommer från att jobba med kvantitet
  • 00:21:24 – Känd dikt av Marianne Williamson och boken ”A return to love”
  • 00:26:46 – Attityderna som styr våra liv
  • 00:30:32 – Get ready, fire and aim
  • 00:34:40 – Someday, this will be just another story
  • 00:37:57 – När Jan skulle springa vårruset
  • 00:42:33 – Fokusera på hur du vill att livet ska vara
  • 00:45:42 – Kompetenstrappans olika steg
  • 00:47:57 – Kan vara en lång och utmanande process
  • 00:50:02 – Negativa känslor om andra påverkar dig negativt
  • 00:53:42 – ”Du är genomsnittet av de 10 personer som du spenderar mest tid med”
  • 00:57:40 – Få nya resultat genom att hänga med människorna som har det som du vill ha
  • 01:04:10 – Vad är försäljning för dig?

Precis som vanligt matchar tiderna bättre videon än poddavsnittet på grund av klippningen.

Transkribering av hela avsnittet

För dig som är som jag och hellre läser än lyssnar eller tittar, följer en komplett transkribering av avsnittet.

— START TRANSKRIBERING —

JB: Idag är det dags för avsnitt 129. Vi fortsätter på det där samtalet om inre principer för rikedom. För två veckor sedan hade vi avsnitt 126 och 127. Sedan hade vi en paus förra veckan för avsnittet om elavtal och elfakturor. Men du (Carro) har varit iväg en vecka så jag har varit hemma själv med två barn. Jag kan säga att jag har full respekt för ensamstående föräldrar.

CB: Ja, vissa av dem har tre barn. Men de hittar nog sätt. Vi är ju totalt ovana egentligen vid att vara själva i flera dagar.

JB: Jag har glömt hur det är att ha en 1,5-åring som man ska skugga på två meters avstånd. Men det var ändå ganska roligt för jag gjorde en grej för första gången. Jag berättade för mina kompisar Niklas och Moa att jag hade gjort en ”first” och då undrade de om jag hade hoppat från femmans höjd på badhuset eller pussat en pingvin. Men jag hade tvättat för första gången sedan vi flyttade till huset. Jag fick inte mycket sympati i frågan. Moa blev till och med lite upprörd och sa, ”Jag märker ju att jämlikhet är väldigt viktigt för mig.”

CB: Ja, då ska vi säga så här att jämlikhet är viktigt för oss med. Det är bara det att jag gillar att tvätta och du gör inte det. Du gillar att storhandla och det gör inte jag. Vi har bara delat upp det vi gillar och det som vi inte gillar.

JB: Ja, så då har vi sagt att det där är ok för dig och det här är ok för mig. Vissa saker gillar ingen av oss, till exempel städning, och då har vi tagit hjälp. Men min poäng var i alla fall att jag var så där barnsligt förtjust när jag tog ut Frejas fleece från tvättmaskinen och den var ren. Jag blev så glad jag kände att den där stolthetskänslan hade jag inte känt på länge. Så jag tänker att det hänger ihop med det vi ska prata om idag. Att vara lycklig och stolt över sig själv och det man gör. Sedan kan det vara de små grejerna.

Veckans avsnitt är en inbjudan till tankespjärn

JB: Men vi ska inte prata så mycket om min tvättkompetens, utan jag tänkte att vi skulle prata om avsnittet. Det här avsnittet handlar om inre och yttre principer. De yttre principerna för rikedom eller för att investera det är många gånger verktyg som fondrobotar, sharpekvoter, Morningstarstjärnor, och så vidare.

De inre principerna handlar om vem är jag som använder de här verktygen, helt enkelt. På sätt och vis kan många gånger de yttre principerna, som vi vanligtvis pratar om, vara mindre kluriga än de inre principerna. Då får man titta på vad det är för principer, filer, beteenden, känslor och tankar man har.

För att få en struktur, en röd tråd i det här, så har vi använt boken ”The Secrets of the Millionaire Mind”, som är skriven av en kanadensisk coach som heter T. Harv Eker. Hela den här serien – jag tror det blir ett avsnitt till – handlar egentligen om en inbjudan till tankespjärn. Det är för mig att man tänker någonting nytt. Att man får ett nytt perspektiv.

Det är lite roligt för det är många som har kommenterat på de gamla avsnitten, som till exempel:

Gud vad bra, jag har skrev ner vissa av de här sakerna som ni sa för att använda dem för min egen inspiration”

En läsare i kommentarerna

eller att de har det i plånboken. Sedan skrev inte den här följare vilka saker det var, men vi blev nyfikna på det.

När man pratar om de här inre principerna och tankar och känslor så är det alltid så att det är inget som är falskt eller sant, rätt eller fel, bra eller dåligt, utan det handlar om att tänka efter om det går i linje med det som genuint känns rätt för mig. Sedan titta efter om beteendet ger de resultat man vill ha, eller inte. Då kan man välja om man vill fortsätta med detta eller göra något annat.

Ibland kan detta upplevas som provocerande och generaliserande. Ibland är det överdrivet, men det är just också för att illustrera det. Och många gånger när vi upplever saker som provocerande så är det en försvarssignal. Så det var som när vi var på kurs i London. Kommer du ihåg vad de sa?

När du blir trött och irriterad och provocerad, så är det dags att pay attention. För då är det något nytt som är på gång som din hjärna inte vill ta till sig.

CB: Ja, då kan det vara ens egen försvarsmekanism mot det man hör. Att man inte vill ta in det. Men det kanske är någonting som man verkligen behöver ta in.

JB: Ja, det var någon som sa,

Pay attention or pay with pain.

Så det är en undersökning och vår egen tolkning. Det är många gånger vi har tagit principerna från boken och sedan pratar vi om det utifrån våra egna upplevelser och tankar. Ibland kan det förmodligen till och med vara så att vi misstolkar. Alltså, vi kanske inte tar exakt det som han hade menat. Det är ingen recension på boken. Antingen i det här avsnittet eller nästa så var det vissa principer som jag blev trött på och till och med funderar på att skippa dem. Men, pay attention!

Detta är inget samarbete. Vi har ingen länk till boken. Jag vet att han skriver om en utbildning i boken, men vi har inte gått den. Det här är ingen reklam utan en diskussion. Många av de här avsnitten som inte alls är sponsrade kan vi göra tack vare Patreon-communityt, som är skitroligt. Vi är ett gäng som har gått ihop, jag tror vi är ca 300 personer nu.

Varje vecka har vi lite olika inlägg, jag kommer med förhandstips, vi har digitala FikaTillsammans. Man kan gå in på Patreon och läsa lite mer där.

Guldkorn från avsnitt 126 och 127

JB: Vi tar en kort, kort repetition. I avsnitt 126 pratade vi mycket om orsak och verkan, att allt som händer i vårt liv är ett resultat av någonting annat. Så om jag är miljonär så är det ett resultat av saker jag har gjort och saker jag inte har gjort. Om jag inte är miljonär, eller om jag är sjuk eller har andra resultat i mitt liv, så är det också en följd av saker jag har gjort eller inte har gjort.

Sedan har vi pratat mycket om drivkrafterna. Vi har pratat om att många av oss är rädslodrivna i pengar. Om någon frågar oss varför det är viktigt att spara så är svaret till exempel att det är viktigt att ha en ekonomisk trygghet. Man vill inte oroa sig för pengar. Då är det rädslobaserat.

Problemet med det är att det spelar ingen roll hur mycket pengar det finns. Man kommer fortfarande vara rädd, eftersom rädslan inte försvinner med pengarna. Tvärtom, tillkommer det en ny rädsla att man kan förlora dem. Tänk om man investerar dåligt, om börsen går ner, om man blir bestulen, och så vidare. Det pratade vi om i avsnitt 126 tillsammans med en massa andra saker.

I avsnitt 127 pratade vi om den finansiella termostaten. Att vi alla har vår finansiella termostat och den är inställd på vad vi tycker är en bra lön eller en dålig lön eller mycket/lite pengar. Det kan också förändras över tid. Det var så roligt när jag satt i bilen med vår dotter Freja här om dagen och kom vi in på någonting som hade att göra med 1 000 kronor och det var jättemycket pengar för Freja. Så mycket att hon knappt kunde föreställa sig så mycket pengar. Jag tror att om tio år så kommer inte 1 000 kronor vara lika mycket pengar, när hon upptäcker att man knappt kan köpa en vinterjacka för 1 000 kronor.

Så det är en finansiell termostat och den har vi egentligen i alla områden. Till exempel vad är ett dyrt vin? För vissa är det 60 kronor, för andra är det 400 kronor, för andra är det 20 000. Sedan pratade vi också om att när vi är stressade så blir vi våra föräldrar. Man går in i vanliga mönster, som man lärde sig när man var liten. Sedan pratade vi också om att utifrån den här programmeringen vi har i huvudet eller hjärnan så kan vi bara fatta beslut utifrån de filerna eller den kunskapen vi har.

Det kan man till exempel se i Lyxfällan. Där är det folk som kanske inte har den där filen som heter ”konsumera inte på kredit när du redan är i skuld”, eller ”investera pengar”. Man kan skaffa sig nya filer.

Ansvar, positivitet och kompromisslöshet

JB: Sedan pratade vi om skapar jag mitt liv eller drabbas jag av livet? Är jag en person som köper lotter för att hoppas att livet kommer belöna mig med en vinst eller investerar jag och sparar för att jag tror att jag skapar mitt liv och min framtid.

CB: Här måste jag ändå flika in att vi gillar ju det stora mysteriet och att saker kan hoppa på en. Den stora lyckan kan hoppa på en. Men ok, låt oss bara vara helt ärliga kring pengar. Då gör det oftast inte det. Man kan söka mysteriet i andra delar av sitt liv.

JB: Sedan pratade vi om att pengar är extremt viktiga i de områden där de funkar och extremt oviktiga där de inte funkar. Det går inte att betala en räkning med kärlek, men du har inte ett rikt liv om du inte har fina relationer i ditt liv. Och klagar vi så blir vi ”crap magnets”. Vi attraherar klageri. Det sista vi pratade om var att alla svarar att de vill bli rika om de får frågan, men det är få som säger att de vill som verkligen bestämmer sig, och ännu färre som åtar sig…

Jag använde exemplet med min träning. Jag vill gå ner i vikt för jag tycker att jag väger lite för mycket. Har jag bestämt mig för att gå ner i vikt? Nej, för jag sitter och äter glass och jag rör mig för lite. Och ännu färre anammar the way of the warrior, som säger att jag SKA göra detta, om det så är det sista jag gör i mitt liv.

CB: Jag tycker det är jätteskönt att hamna i det. Att åta sig något för det blir en sådan kristallklarhet i livet. Men det är inte super ofta som man kommer till det.

JB: Så det var en kort sammanfattning, för det var ändå två veckor sedan. Är det så att du inte har lyssnat på avsnitt 126 och 127 så kommer du ändå kunna hänga med i detta, men lyssna gärna på de andra två, för det här bygger ändå lite vidare på det.

En fokus på att skapa värde för andra

CB: Ska vi ta den första?

The Law of Income: You will be paid in direct proportion to the value you deliver according to the marketplace.

T. Harv Eker, ”Secrets of the Millionaire Mind”

CB: Du kommer tjäna i direkt proportion till det värde som du kan ge på marknadsplatsen. Det är din stora styrka, Jan, att se värdet du kan ge. Behoven där ute.

JB: Detta började väl egentligen är jag hade Claes-Erik som mentor. Då pratade vi om det här. Jag vill tjäna pengar och bli rik, så jag ställde frågan,

Hur blir man rik och tjänar mycket pengar?

Då sa han att frågan är felställd. Frågan att ställa sig istället är:

Hur kan man skapa eller bidra med värde till andra?

Då hänger det ihop med en annan universell princip man brukar prata om,

Om du hjälper andra människor att få det som de vill ha, så kommer de hjälpa dig att få det som du vill ha.

Är detta sant? Ingen aning. Men är det en princip som verkar funka för mig? Absolut. Mitt liv blir roligare och enklare om jag väljer att tro på att det inte handlar om att tjäna pengar, utan att skapa värde för andra.

Då kan jag hela tiden fundera på hur jag kan skapa massivt värde. Är detta värdefullt för andra människor? Är detta bra för andra företag? Då handlar egentligen detta i sin enklaste form om tillgång, efterfrågan, kvalitet och kvantitet. Då tänker jag så här att tillgång, om jag till exempel erbjuder någonting som det finns en massa tillgång på, då är det svårt att skapa mycket värde.

Samma sak, lite beroende på om efterfrågan är liten. Om det är bara jag i hela världen som kan prata tjeckiska med svensk brytning om ekonomi. Då har jag en unik grej men det är ingen som vill ha det och då kommer jag inte heller att få så bra betalt för det. Om vi då hittar tillgång och efterfrågan i en balans, då kan man fråga sig om jag är den som kan göra till exempel det bästa coaching samtalet eller den bästa rådgivningen. Eller vad är kvalitet? Är detta de bästa jeansen? Eller den bästa bilen?

Kvalitén påverkar också och där gillar jag naturligtvis att kanske ligga ibland i den högre prissättning.

När det gäller pris kan man bara vara på tre ställen: billigare än alla andra, ha samma pris som alla andra, eller vara dyrare än alla andra. Om du är billigare än alla andra så är det alltid någon jäkel som kommer underprisa dig med någon kampanj eller rabatt eller är villig att ta lägre lön. Har du samma pris som alla andra, då särskiljer du dig inte.

Det är bara de alternativ som finns.

Hävstången och pengarna kommer från att jobba med kvantitet

JB: Om du är dyrare än alla andra då kommer du få svårare att sälja, men å andra sidan kan du skapa mer värde. Då kan du ofta lägga in det där lilla extra. Till exempel jag betalar hellre mer pengar för en hantverkare som kommer i tid, städar undan efter sig och är trevlig, eller någon som är lite billigare men jag vet inte när han kommer.

Sedan är det det sista, där jag egentligen tror att de flesta trillar i fällan. Det tog mig jättemånga år att förstå kvantitet. Så hur många kan jag bidra till samtidigt. Om jag till exempel är tandläkare, då kan jag bara ha en patient åt gången. Om jag bara kan göra det för tio personer så kommer jag aldrig kunna få betalt som om jag hade gjort det för tusen personer. Kvantiteten är en multiplikator.

CB: Nej, man kan inte skala upp det. Det är något man ofta pratar om i entreprenörssammanhang. Om det går att skala upp så ser folk att då kan man tjäna pengar.

JB: Precis, men jag tänker att detta handlar kanske inte heller bara om företag, även om det är det vi pratar om nu. Men detta är till exempel förklaringen till varför Zlatan eller stora artister tjänar så sjukt mycket pengar. De bidrar med ett värde för väldigt, väldigt stor kvantitet av människor.

Adele får bara något öre av Spotify, skulle jag gissa, per spelning. Men eftersom vi är många som lyssnar så är kvantiteten väldigt, väldigt hög. Då kan priset vara lågt och tillgång och efterfrågan, det finns hur mycket musik som helst, men hon har skapat det på kvantitet. Så en bra fråga att ställa sig, även om man är anställd, är

Hur många människor bidrar jag med värde till?

I podden har vi till exempel väldigt hög kvantitet. Vi har typ 20 000 personer varje vecka som lyssnar eller tittar. Det är jättemycket. Om du tar till exempel ditt bokprojekt Caroline, så är värdet med antal människor du bidrar till exakt noll.

Och det gör också att du får inget betalt för den boken eller för det skrivandet just nu, men säg att det blir en jättebra bok som går ut till många, då blir det samma princip där. Du får inte jättemycket betalat per bok, men om kvantiteten är så hög så får du det. Sedan naturligtvis, tillgång och efterfrågan. Så det är en bra frågor att ställa sig:

”Vad bidrar jag med för värde?”, ”Hur många bidrar jag till med det här värdet?”, ”Har jag rätt pris på det här jag bidrar med?”.

Det var en amerikan som hette Buckminster Fuller som sa så här:

The purpose of our lives is to add value to the people of this generation and those that follow.

Buckminster Fuller

Jag gillar detta jättemycket. Jag tror det är så att om man vill tjäna mycket pengar i sitt liv, då ska man fundera på hur man kan skapa massivt värde för många människor.

Känd dikt av Marianne Williamson och boken ”A return to love”

JB: Nästa princip handlar också om att inte hålla sig liten, utan att faktiskt vara så här att jag är duktig på det här eller jag kan skapa det här värdet. Jag tror att många av oss spelar smått. På utbildningar brukar jag ibland be folk att räcka upp handen och du som lyssnar kan också göra detta nu.

Räck upp handen lite till och sedan lite till och lite till… Varför räckte du inte upp handen ordentligt direkt från början? Min poäng är att jag tror att de flesta av oss skulle kunna leva våra liv på en nivå högre, minst. Att vi inte utnyttjar vår fulla potential. Vi går inte fullt ut. När vi räcker upp handen så gör vi det lite halvt. Det är inte så att man går fullt ut.

Detta är inget nytt, utan detta pratar Nelson Mandela om i sitt invigningstal. Då citerade han en dikt av Marianne Williamson från hennes bok ”A Return to Love”:

Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us.

We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won’t feel insecure around you.

We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It’s not just in some of us; it’s in everyone. And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.”

Marianne Williamson, från boken ”A return to love”

CB: Det är en väldigt fin dikt som citeras då och då, för den belyser väldigt bra att vi har inget att vinna på att spela smått för att kanske inte alla ska känna sig osäkra tillsammans med oss eller för att man ska passa in.

JB: Den fanns faktiskt översatt till svenska, men den var inte alls lika bra. Jag kan ha lite problem med det där ”child of God” och bla, bla, bla.

CB: Jag har inga problem med det. Det är inte så att jag är jättekristen och så utan det handlar väl om att man är en del av skapelsen. Och skapelsen är fantastisk. Det är inte så att ”Gud” kände att nej, nu får det nog räcka här. Utan det finns tusentals olika grantyper. Det räcker aldrig någonsin utan det finns hur mycket som helst. Skapelsen är fantastisk, sedan kan man använda ordet ”Gud”, ”Universum”, ”Livet” eller vilket annat ord som man vill.

JB: Ja, och jag gillar också det här med att gå fullt ut. Som någon sa att när man dör så ska man trilla ner i graven med skrapsår och tänka, ”Shit, vilket resa detta var!” Och jag gillar jättemycket också det där när jag vågar säga saker och visa mig sårbar, då ger jag också andra människor tillåtelse att prata om sårbarhet. När vi säger att det är ok att prata om pengar, då är det ok för andra människor också att göra det, tänker jag.

CB: Vi kan gå vidare, men om du som lyssnare eller tittare har någon åsikt eller tänker någonting, så är det super välkommet. Kommentera gärna.

Attityderna som styr våra liv

Do you focus on opportunities or obstacles?

T. Harv Eker, ”Secrets of the Millionaire Mind”

CB: Fokuserar du på möjligheter eller vad som ligger i vägen?

JB: Ja, det är klassikern är glaset halvfullt eller halvtomt. Men jag var nog långt över 30 innan jag förstod vad det innebar. Jag trodde att jag fattade det när jag var yngre, men det gjorde jag inte. Jag tror att det är en stor skillnad på att tänka att man ska göra någonting, som att starta eget eller ett projekt eller fråga en tjej att gå ut på dejt… Jag vill ha ett resultat som jag inte har i mitt liv, helt enkelt.

Då kan det vara olika nivåer, som vi pratade om i förra avsnittet med vilja, besluta sig eller åta sig. På första nivån att man kan resonera att ”tänk om det inte fungerar”. Eller så kan man på andra nivån tänka: ”jag hoppas att detta kommer gå”. Eller så kan jag på den sista nivån tänka: ”jag kommer att se till att detta fungerar”.

För mig hamnar detta lite i samma kategori som innan. Är detta någonting jag vill, någonting jag verkligen har bestämt mig för eller något jag har åtagit mig? Att jag kommer se till att detta kommer hända, om jag så ska dö på kuppen. Alltså, way of the warrior. Du bara skrattar?

CB: Ja, du tar det väldigt långt alltså, om du så ska dö på kuppen. Jag tänker att man kan använda det här med att ”focus on opportunities or obstacles” på vartenda litet problem i tillvaron. Så tänker jag. Man upplever att man har problem då och då. Man är stressad för någonting. Egentligen är det möjligheter till helt andra tankar. Vad ska vi ta för exempel?

JB: Jag tänker att det är väldigt stor skillnad på vilket attityd man har. Det är väl egentligen det som jag har tolkat glaset halvtomt eller halvfullt på; vilken attityd möter jag det där problemet med? Man kan tänka att detta inte kommer att gå, så det är knappt lönt att jag försöker. Eller tänk om det skiter sig. Eller jag gör mitt bästa försök och hoppas att det fungerar…

CB: Nej, jag tycker inte alls att det är det det handlar om. Låt oss säga att man har ett problem på jobbet med en kollega. Det är ett stort problem. Man stör sig mer och mer och så tar man inte upp problemet. Men egentligen så är det ett utmärkt tillfälle att fördjupa relationen med den kollegan och bli bättre på konflikthantering, att lyssna på andra människor, osv.

Antingen så är man inställd på att kollegan är dum i huvudet eller på att nu har jag också kanske kollegan ett tillfälle att få växa som person. Så tolkar jag det. Och det är klart, absolut, man måste ha rätt attityd liksom till problemet då.

Get ready, fire and aim

JB: Jag skulle nog säga att det där handlar mer om det där är jag ansvarig för det som händer eller inte händer i mitt liv.

CB: Det verkar som att man kan tolka den här principen på väldigt olika sätt.

JB: I boken så handlade det om att man vill ha ett resultat som man inte har. Jag ska påbörja ett projekt eller någonting. Då är min upplevelse att väldigt många människor, inklusive mig i mångt och mycket, vill ha en garanti för att det kommer funka innan man sätter igång. Det är som att man inte kan börja förrän man har listat ut alla sakerna i förväg. Som att man inte kan investera förrän man vet att börsen kommer gå upp. Men sedan tänker jag också att om vi tar det i ett annat område i livet så är det inte så vi lever våra liv.

Säg att jag ska åka på en resa. Nu bor vi i Malmö, så säg att jag ska åka till Lund. Så skulle jag säga att jag inte sätter mig i bilen och åker förrän jag vet att alla trafikljus mellan Malmö och Lund är gröna. Det är inte så det fungerar. Jag sätter mig i bilen och kör till första trafikljuset och så hanterar jag det som behöver hanteras där. Jag kommer ihåg att jag sa detta på en utbildning i Borlänge också och så var jag lite upprörd och engagerad och sa,

För – ni provpackar väl inte bilen innan ni åker på semester?

Men då var det naturligtvis en äldre dam som sa att det är klart att vi provpackar bilen innan vi åker på semester.

Någonting jag gillade jättemycket i boken när han har detta resonemanget om att många av oss inte sätter igång innan vi har allting i förväg, så sa han så,

I get ready, I fire and I aim.

Jag vet inte hur många som har öppnat ett Nordnet-konto eller Avanza, fört över pengar, men sedan inte investerat pengarna. Man har inte släppt pilen. Det där tänker jag väldigt ofta på. Du kan inte lista ut alla sakerna i förväg. Du behöver get ready, släppa pilen och sedan får du korrigera pilen när den väl är i luften. Precis som jag gör med bilresan.

CB: Jag fattar detta, men jag tycker också… Principen är ”focus on opportunities or obstacles” och opportunities ser du då som en möjlighet nu att – om man sätter in pengar sitt konto och investerar dem – tjäna pengar. Medans jag är då mycket mer andlig kring det här. Jag tänker på det som att man tar sina dåliga sidor och gör dem till en tillgång.

Sedan tänker jag att man har vunnit jättemycket på att man hade någonting som inte var till gagn för någon egentligen. Så tänker jag. Medans du tänker på det som hur man sätter igång projekt och hur man går till väga med de projekten och att komma igång och köra på och sedan får man korrigera längs vägen. Ja, det är väldigt, väldigt spännande hur man ser på den här principen på olika sätt.

Someday, this will be just another story

JB: Jag ser sjukt mycket möjligheter hela tiden. För mig är det så att min tid inte räcker till för alla möjligheter jag ser. Jag sorterar dem och prioriterar det som är absolut roligast. Ser man hinder då ser man hinder överallt. Jag träffar ibland människor som säger,

Jag har en affärsidé, men jag kan inte berätta den för dig, för då kommer någon sno den.

Som om jag då skulle göra det. Om jag inte ens har kommit på din affärsidé så är det förmodligen inte något jag tycker är kul. Men då är jag en person som ser möjligheter överallt. Medan en person som ser fiender överallt och att någon kommer sno de här grejerna, då blir det knökigt. För det är det enda man ser.

CB: Jag tror också att man tolkar denna principen så som det passar en i livet. Jag tycker att jag har ett mycket roligare och bättre liv när jag ska ut på resor och det kommer vara skitmycket obstacles på den resan, men det kommer vara så att jag får upplevelser som jag kan skriva om sedan. Skitmycket bättre resa får jag då. Jättemycket bättre liv.

JB: Absolut, men då måste du ju komma igång. Du är fire och sedan aimar du längs vägen. Bara så här åh, hinder, vad spännande. Sedan kommer vi också in på en annan attityd som vi inte har här. Sidospår, men detta var jättekul. Kommer du ihåg när jag ville lära mig att fotografera för många år sedan?

Då fick jag ett av de bästa tipsen jag någonsin fått:

Vill du bli bra på någonting eller ha något, gå till de som redan är bra på det eller har det och fråga hur de gjorde

Så jag gick till en fotograf, eller flera, och så sa jag att jag jobbar gratis en vecka här hos dig som assistent i utbyte mot att jag bara får hänga i din studio och vara med och fotografera och lära mig.

Då var jag på en fotografering och då var det en svensexa för ett homosexuellt par, som hade sina homosexuella kompisar där och de skulle då fotograferas. Lättklädda. Och de var så sjukt vältränade och snygga, så man fick ju bara ångest själv. Då fotades de med olika skyltar, så det var ofta bara skyltarna som täckte ”grejen”. Jag minns på en av de skyltarna så hade de skrivit en så sjukt bra grej: ”Someday, this will be just another story.”

Jag älskade det, för när jag då har gjort bort mig till exempel. Kommer du ihåg när jag skulle börja springa? Så hade jag varit ute och sprungit i entusiasm och sedan pratade jag med vår vän Dominika och då sa hon,

Vet du vad, Jan, jag ska vara med i ett lopp nästa vecka. Vad kul att du också är igång och springer.

När Jan skulle springa vårruset

JB: Det var 5 km och jag såg på nätet att man kunde efteranmäla sig, så kom den här måndagen, jag käkar pasta, jag byter om och går ner till stadion där de har de här sekretariatet där jag ska efteranmäla mig. Och så går jag dit och säger, ”Hej, går det att efteranmäla?”

De bara tittade på mig och sa, ”Du, Vårruset är bara till för kvinnor.” Det roliga var att det var samma känsla som när man var på skolgården liksom. Jag skämdes så sjukt mycket. Djup skam. Jag sa till dem att jag bara skämtade. När jag gick därifrån så kom jag ihåg att ”someday this will be just another story”.

CB: Ja, det gör också när man upplever något skit, så tänker man fan vad vi kommer skratta åt detta sedan. Tänk när den kommer få höra detta. Det gör att livet blir mycket roligare.

JB: Ja, jättemycket roligare. Jag minns att när den värsta skamkänslan hade försvunnit så minns jag att jag började ringa till mina kompisar och sa, ”Vet du vad jag var med om precis nu!” Det blir ett sätt att avdramatisera det på.

CB: Ja, det är ett välkänt sätt. När man exponerar det så får inte skammen plats längre.

JB: Något år senare var jag på kurs och då berättade jag om det här citatet och då sa kursledaren att vet du vad, det är du som bestämmer hur den storyn ska sluta. Så när man väl är i den där och har råkat ut för ett hinder, då kan man fråga sig hur man vill att storyn ska sluta. För jag är ju huvudpersonen i den storyn.

CB: Hade du en lärare som sa det? För jag var på en kurs där det var en storytelling och då pratade föreläsaren Edgar Edmeads om detta. Han hade varit i Afrika i bushen med sin fru och de hade varit med bushmännen och fotat och filmat hela veckan ute i det vilda. Sedan hade de åkt in till en stad, parkerat sin van, gått och ätit middag och någon bröt sig in i bilen och stal alla kameror och datorer.

Hans fru grät och sa att det var den sämsta semestern någonsin och vad ska vi nu göra. Men han var tränad i det här då att ok, men nu är det jag som bestämmer hur den här storyn ska sluta. Så han sa till sin fru att vi kommer ha den bästa semestern någonsin. Ingen telefon, ingen dator, bara du och jag. Nu går vi till vårt hotell och så sätter vi oss i poolen. The end. Och de hade en jättebra semester.

De fick aldrig tillbaka sina bilder och filmer och sådant, men de kom ihåg allt och de hade en bra semester. Så det gäller väl att fånga sig själv där i misären.

JB: Vi tar jättegärna emot era kommenterar också. Det kanske är någon mer som har försökt springa Vårruset.

Fokusera på hur du vill att livet ska vara

Simple but rare advice. If you want to get rich, focus on making, keeping and investing your money. If you want to be poor, focus on spending your money. It all boils down to that. What you focus on expands.

T. Harv Eker, ”Secrets of the Millionaire Mind”

JB: Ja, det finns en annan princip också som kommer längre fram som lyder,

Where attention goes, energy flows and results show

CB: Det här är ju svårare än det låter. Om du vill bli rik, fokusera på att tjäna pengar, spara dem och investera dem. Vi har ibland mönster i våra liv som gör att vi gör helt andra grejer med pengarna. Det gäller att bryta dem och säga att något annat är viktigare och att fokusera på det som är det viktiga i sammanhanget. Då får det ta mer plats. Ju mer plats det får ta, desto bättre.

JB: Ja, och mer fokus kommer det få också. Så brukar jag säga till några kompisar som jag pratar med. Eller förmodligen gäller detta även dig som lyssnar eller tittar. Bara det att du lyssnar på den här typen av poddar och du är intresserad av sparande… Du har förmodligen en summa sparad. Du kommer aldrig hamna i en lyxfällan-situation, som folk ibland är rädda för. Att jag inte vet om jag kommer ha pengar som pensionär.

De som inte kommer ha pengar när de är pensionärer de lyssnar inte ens på den här typen av avsnitt. De fokuserar inte på det här. Så ibland tycker jag att folk oroar sig lite i onödan, för de har redan filer som kommer göra dem framgångsrika i det området som kommer hålla dem från den värsta skiten. Men det finns också olika nivåer. I ett av de förra avsnitten delade jag med mig av det här med Teslan, att jag var på väg att lägga en massa hundra tusenlappar på en bil bara för att jag fick en skön känsla när vår kompis Carl-Johan hade sin bil på vår uppfart och folk sa, ”Vilken snygg bil!”

För mig är detta så ingrained. Det är klart att man ska se till att pengar inte försvinner och investera dem, om man vill tjäna pengar. Så därför har jag inte ens skrivit någon anteckning på denna.

CB: Det finns något väldigt fint med det du säger att det är ingrained, alltså att det är så djupt i dig nu. Men det kan ha varit så att för flera år sedan så var det inte så djupt, utan du höll på med det lite ytligare. Ju mer man jobbar med någonting desto mer får man in det i systemet, i hjärtat, eller vad man ska säga.

Kompetenstrappans olika steg

JB: Man brukar prata om en kompetenstrappa. Att det lägsta steget är omedveten inkompetens. Om vi tar våra barn. Elsa som är 1,5 år, hon har ingen aning om att hon inte kan köra bil. Det finns inte på världskartan för henne. Sedan kommer man väl till nästa nivå, som är medveten inkompetens. Då fattar man att man inte kan detta. Om vi tar vår andra dotter då, som är 8 år gammal, hon fattar idag att hon inte kan köra bil. Hon hjälper till och växlar ibland när vi kör bil, etc., men hon vet att hon inte kan.

Nästa nivå är medveten kompetens. Det är då man börjar gå i körskola och börjar få koll på det där med växling och väg och trafik. Man lär sig det. Den sista nivån på den här trappan är omedveten kompetens. Jag skulle säga att jag har en omedveten kompetens kring bilkörning. Jag har haft körkort i 20 år. Jag sitter inte och tänker att jag måste växla. Det är ingrained. Jag sätter mig i bilen och det går av sig självt. På det sättet så tror jag också att vi är på olika ställen i det.

Jag minns att jag var både omedvetet inkompetent kring att investera. Sedan blev jag medvetet inkompetent flera gånger om. Jag trodde att jag var medvetet kompetent under IT-bubblan, sedan förlorade jag pengar, blev smärtsamt medveten om att jag är medvetet inkompetent. Samma sak hände 2008. De senaste tio åren har vi sakta men säkert byggt på den här medvetna kompetensen och idag hade det känts konstigt att inte investera.

Kan vara en lång och utmanande process

CB: Det gäller också att inte ge upp. Man kan hålla på ett bra tag och till slut känna att det är lönlöst. Men man måste oftast hålla på ett tag med det.

JB: Sedan tänker jag också att utmaningen är att ofta kan de här stegen – framför allt de första två stegen, att gå från omedveten inkompetens till medveten inkompetens – kan ofta vara väldigt smärtsamma. För att man fattar att det är någonting man inte kan.

CB: Ja, man värderar ofta sig själv utifrån det också, att jag är dålig på det. Och det är jättejobbigt att tänka och så vill man inte ha med det att göra längre.

JB: Exakt. Jag var också på en annan utbildning där det var en man som var i typ 50-årsåldern som reste sig upp och sa att anledningen till varför han var på kursen var att han hade skilt sig för tredje gången. Han hade börjat inse – eftersom det var samma problem med alla tre kvinnorna – att det kanske inte handlade om dem.

CB: Ja, det har nog varit en smärtsam insikt för honom. Det kan komma så mycket sorg också kring vad man har gjort och vem man har gjort ledsen och så vidare. Just i det fallet tänker jag.

JB: Ja, och plötsligt från en omedveten inkompetens – ”de är dumma i huvudet” – till en medveten inkompetens – ”tänk om det är jag som är dum i huvudet?” – och sedan vad ska man göra då? Och att sedan ta sig till nästa nivå, som är medveten kompetens. Att detta handlar om ett mönster som jag har och då behöver jag göra på ett annat sätt i min relation och då blir det kanske knökigt i början. Som med bilkörning och växlingen. Att jag kanske behöver göra saker jag inte har gjort innan. Men efter tio år blir det helt naturligt. Då behöver man inte ens tänka på det.

Negativa känslor om andra påverkar dig negativt

Bless that which you want

T. Harv Eker, ”Secrets of the Millionaire Mind”

JB: Detta var lite Hawaiiansk spiritualism. Jag brukar säga att andlighet och spiritualism inte är områden där jag känner mig som starkast.

CB: Du är lite hård mot dig själv ändå, tycker jag. Jag tror ändå att du fattar lite. Vad tänker du om denna?

JB: Jag tänker egentligen inte så himla mycket själv, utan jag tar det exemplet som han hade i boken. Att om man ser en person som har en väldigt fin bil, till exempel en Ferrari eller en bil man skulle vilja ha, så istället för att bli bitter eller avundsjuk, så ska man välsigna bilen eller ägaren. Man ska önska dem välgång, tänker jag.

CB: Det låter inte helt fel. Jag tror inte att varken du eller jag drabbas så jätteofta av avundsjuka eller bitterhet så. Det händer väl ibland, men det var längesedan jag var avundsjuk. Jag kanske inte önskar dem välgång, men jag blir nyfiken och tänker till exempel hur kan den personen ha den fina relationen eller hur har de gjort det för att få ha den bilen.

JB: Så är det nog för mig också. Jag blir inte avundsjuk så ofta, även om jag ibland trillar dit. Jag tror att det handlar om att fånga sig själv när man trillar dit. För mig är det så att jag hittar inget i avundsjuka eller bitterhet. Jag har varit avundsjuk förut. Någon sa att hata någon annan det är som att ta cyanid själv och hoppas att den andra ska dö. Det finns inte så mycket att hitta.

CB: Vad blir resultatet då av att man önskar välgång till den som har en fin relation med sina föräldrar till exempel eller med sina barn, eller en Ferrari på uppfarten? Whatever det kan vara. Frågan är då vad blir konsekvensen av att man inte ägnar sig åt avundsjuka, utan snarare åt positiva tankar.

JB: Jag tror att det blir mycket enklare att fråga, ”Hur gjorde du?” Det blir mycket enklare att hänga med de personerna. För att jag tror att någon man är avundsjuk eller bitter på, den undviker man. Vi kommer också prata om att du är genomsnittet av de personerna du hänger med. Jag tror att detta är en förutsättning för att kunna hänga med personer som är mer framgångsrika än en själv. Därmed kan man också få deras hjälp. Nu känns det som att snillen spekulerar.

”Du är genomsnittet av de 10 personer som du spenderar mest tid med”

CB: Det är ju jättebra, för jag spenderar mest tid med dig, Freja, Elsa och vår katt.

JB: Detta citatet är faktiskt inte från Harv Eker, utan det är en tes vi har haft i Balansekonomi, utbildningsföretaget här i Sverige. Jag minns när jag träffade Charlie Söderberg för första gången, för mer än 10 år sedan idag, så sa han,

Du tjänar inom 10-20% av genomsnittslönen som ditt närmaste umgänge.

Balansekonomi

Sedan ringde jag till våra kompisar frågade vad de tjänade. Det sjuka var att jag tjänade kanske 10%, så marginellt mer än vad de gjorde och då kände jag mig stolt. Men min poäng var inte att jag var bättre än dem, min poäng var att jag jämförde mig inte med dem som tjänar mycket mer än mig själv.

Det finns studier som visar precis den här reaktionen. Om man får två alternativ, att man kan tjäna 30 000 kronor i ett område där alla andra tjänar 25 000 kronor. Det är ett alternativ. Det andra alternativet är att du tjänar 45, men alla andra tjänar 60. Så du är fattigast i området. Då kommer folk att välja att hellre tjäna 30 000 kronor i ett område där alla andra tjänar 25 000 kronor. För den relativa rikedomen är att de är bättre än de andra, än att vara den som är sämst. Att inte ha samma fina hus. Trots att du egentligen hade haft 50% mer.

Den här principen att du är genomsnittet av de 10 personer du spenderar mest tid med, den är egentligen ganska logiskt. 1 – det är ju likheter, annars hade vi inte hängt. Våra kompisar har barn i samma ålder, de har liknande värderingar, de har liknande utbildning eller är i samma fas i livet. Annars hade vi inte hängt. Sedan pratar vi ofta om grupptryck som något negativt, men jag tänker att det är varken positivt eller negativt. Det beror på vad det används till. Och grupptrycket funkar lika bra på vuxna som på barn.

CB: Det är väl också om man är medveten om vilket grupptryck man är utsatt för, så att man kan välja själv.

JB: Jag brukar ibland ta som exempel att börjar du umgås med 10 människor som alla har fastigheter, då kommer det pratas om fastigheter, det kommer tittas på fastigheter, och det kommer bara sluta på ett eller annat sätt. Antingen att du själv har en fastighet eller att du slutar umgås med dem.

Få nya resultat genom att hänga med människorna som har det som du vill ha

CB: Det är inte bara tillgångar, utan även hur vältränad du är, vart du reser, allt möjligt.

JB: Ja, börjar jag hänga med människor som tränar så kommer jag också börja träna.

CB: Det är ju en jättefin möjlighet. Man tittar på sitt liv och ser vad man vill utveckla och bli bättre på. Så får man hänga mer med människor som gillar att träna om man vill träna mer, som är vältränade, så man kan medvetet skräddarsy sitt liv. Man blir inte det offret längre och hoppas att det ska ske, utan man kan se till att det sker på många plan.

JB: Ja, att sätta sig i olika sammanhang. Häng med de människorna som har det som du vill ha. Det kan vara i precis vilket område som helst. Som när jag pratar med min bror. Han är framgångsrik i området träning. Han tränar varje dag, han är vältränad, han tycker det är kul. Pratar jag med honom så är det svårt att göra det utan att han kommer in på träning. Han har antingen varit och spelat fotboll med sina kompisar eller så har han varit på gymmet. Oftast när jag ringer honom så är han på gymmet eller på väg till eller från. Nu när jag också har börjat träna så har vi plötsligt mycket mer att prata om. Jag tror att man kopierar de här värderingarna, man kopierar attityderna och själva görandet.

CB: Det behöver inte vara personer. Det kan vara bloggar, som en ingång i alla fall. Att man börjar peta på det området som man vill justera på något vis. Sedan tar man det där ifrån.

JB: Jag tror inte att vi ska underskatta hur vi kopierar andra människor. Sedan tänker jag också att, att inte vara så himla… Jag ska ta det från mitt eget perspektiv. Jag har varit himla rädd för en massa människor med hög status, som vd:ar. Varför ska jag hänga med dem eller vem är jag. Varför skulle de vilja hänga med mig. Det var därför jag också tog med den här dikten från Marianne Williamson, att det inte är någonting stort i att hålla sig själv liten.

Du har något att erbjuda. Det kanske inte är så att jag behöver umgås med vd:ar för att ge dem råd om vd:ar, jag kan umgås med dem för att jag tränar eller för att jag tycker att det är kul att prata politik eller för att vi har barn i samma ålder. Att våga göra detta och att verkligen våga be om hjälp. Det kommer vi också prata om lite längre fram. Vi tar sista principen för idag.

Är du en producent eller en konsument?

CB: Vi är ju alla ledare och följare och jag känner inte att jag vill lägga så mycket värdering i att det är bättre att vara ledare eller sämre att vara följare, eller tvärtom för den delen, men jag tycker att det är något som är väldigt spännande med det där. I vilket område är du ledare?

JB: Jag skulle säga så här att du inte kan vara en ledare om du inte kan vara en följare. Du måste kunna följa. Jag tror det handlar om olika områden i livet. Nu har inte jag jobbat i en organisation på det sättet, men till exempel jag tror att som följare är min uppgift att få min chef eller min ledare att se så bra ut som möjligt. Att bidra in. Att komma med feedback. Att ibland göra som jag blir tillsagd och ibland på ett annat sätt. Det är olika kompetenser. Jag vill verkligen inte lägga en värdering i det.

CB: Jag tror det handlar om människa och människa. För att kunna följa någon måste man ändå ha någon typ av förståelse för den som leder och empati för den personen kanske, som man själv använder när man är ledare för att andra ska vilja följa.

JB: Det finns hela poddar och utbildningar för det här med ledarskap, men för mig tror jag att det handlar om ett förtroende. Man måste både kunna ge och få förtroende. Men jag tänker att om jag bara kidnappar det här området in i området pengar, så tänker jag att till exempel utifrån det vi pratade om innan om att skapa värde, så kan man också fråga sig själv om man är en producent eller en konsument.

Är jag en person som skapar för många eller är jag en person som bara konsumerar? En person som bara konsumerar och bara följer, då skapar jag inte så himla mycket värde, utifrån det vi pratade om innan, om tillgång och efterfrågan, kvalitet och kvantitet.

Vad är försäljning för dig?

JB: Sedan tänker jag också att vara ledare för mig handlar väldigt mycket om försäljning. Att sälja budskap eller sälja en vision eller en bild av framtiden. Ibland träffar jag folk som säger att de är dåliga på att sälja och att de aldrig har sålt någonting. Men då tänker jag att vi säljer ju hela tiden. Vi säljer till våra barn att det ska ta på sig och ta sig till skolan. Vi säljer in vad vi ska käka till lunch idag. Det pågår hela tiden.

CB: Det är därför många säljare är stolta över sitt yrke, för det handlar också om ett samspel där och respekt för den man säljer till. Att förstå den personen.

JB: Ja, jag gick en säljutbildning och en av de bästa frågorna som jag tar med mig, som jag brukar säga till andra, det är, ”Vad är försäljning för dig?” Det jättespännande att se vad som kommer ut. Många säger övertala, argumentera, men då har man nog inte så positiv relation till sälj, om man ska slå ihjäl någon med argument. Då säljer man ingenting.

JB: För mig är försäljning en inbjudan. Det är en inbjudan och sedan får människor tacka ja eller nej. Jag har ingen åsikt. Jag är fri med resultatet. De kan tacka ja eller tacka nej, men min uppgift är att se till att de har fått en inbjudan att ta sin privatekonomi till nästa nivå. De har fått en inbjudan att börja spara i exempelvis en fondrobot, etc. Sedan om man väljer att inte göra det, det är ok för mig. Men alla ska få möjligheten. Så för mig är försäljning att presentera en möjlighet. Ska vi käka den salladen eller inte? Ska vi göra det där eller inte?

CB: Jag bara kom att tänka på en grej angående ledare och följare som har förföljt mig lite genom åren. Det var när jag tittade på career-sidan på Net-a-Porter, som är en sida för exklusivt mode, med jeans för 10 000 och sådant. På deras karriärsida stod det på någon post att du är en sådan som leder, inte följer.

Jag har aldrig sett det efter det på någon jobbeskrivning någonsin. Jag tyckte det var fantastiskt. Nu var det ju mode. Självklart vill man ha människor på Net-a-Porter som är säkra i sig själva, kör sitt eget mode och vet vad som funkar. På det viset liksom, men det gäller överallt, det här med ledarskap. Att när man är säker i sig själv kör sin grej, så får man automatiskt följare.

JB: Ja, man skulle kunna prata jättemycket om ledarskap, även om det inte är vårt expertområde. Men det jag däremot kan känna mig väldigt trygg i att säga är att för mig är detta så här, är jag en producent eller en konsument? Det kommer ha en jättestor skillnad. Producerar jag och skapar jag värde för andra människor eller konsumerar jag värde från andra? Det är helt ok både och med det ger två helt olika resultat.

CB: För mig är den här principen mycket så att vad är det som pågår i mig som jag kan få ut där. Och som jag sedan kan paketera på något vis, så att jag skulle kunna tjäna pengar så småningom. Jag vill skriva ju. Jag måste gå in i mig själv, ta bort distraktioner, lyssna på mig själv. Jag måste se mig själv som en ledare på något vis. Det handlar mycket för mig om att vara mig själv.

JB: Nu rundar vi av. Jag tror det blir ett avsnitt till. Som vanligt ser vi jättemycket fram emot era kommentarer, frågor och så. Jag tänkte bara säga tack för den här veckan och så hoppas jag att vi ses nästa söndag igen.

CB: Tack.

— SLUT TRANSKRIBERING —

Relaterade artiklar

Om du gillade den här artikeln, då kommer du nog även gilla:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Om du gillade den här artikeln då kommer du nog även uppskatta vårt nyhetsbrev. Det är kostnadsfritt, det kommer en gång i månaden och innehåller de bästa artiklarna från den gångna månaden tillsammans med de bästa tipsen. Dessutom får du en serie välkomstbrev som plockar russinen ur kakan från bloggens snart 1000 artiklar och mer än 100 poddavsnitt.

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.

Den här artikeln publicerades 2019-12-01 klockan 20:35 av Jan Bolmeson i kategorin(erna): Personlig utveckling, Personligt och om mig, Rikatillsammans-podden.

Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.

Kommentera

Endast en kommentar till denna artikel:

  1. Vit pil

    Jättebra diskussioner. Gillar särskilt det du säger med ”Hur skapar jag så mycket värde som möjligt” istället för ”hur tjänar jag så mycket pengar som möjligt”. Den ena utgår mer ifrån ett ”hur kan jag ge”-perspektiv och den andra ”hur kan jag ta”-perspektiv. Ge is the way to go! Ge massor av värde så kommer pengarna för eller senare :)

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Frihetsgud

Få månadens bästa tips och artiklar!

Få de bästa tipsen, videoklippen och artiklarna från bloggen
till din mejl ungefär en gång i månaden. Tack! /Jan :-)

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.