Tumregler bör IMO fungera för merparten av fallen dvs stödja sig på en sådan vid beslut. Typ att det inte blir gravt fel om man följer densamma.
Jämför med tex 10% aktier per sparår. Kör man det hyfsat enligt den så blir det inte jättefel. Det kan bli lite för konservativt eller lite för aggressivt men inte fel. IMO.
Denna tumregeln tycker jag riskerar ge mer fel än rätt. Mest för att det finns så otroligt många andra parametrar som kan påverka beslutet mer.
Tex att om man har 10 mkr och då inte ta ett jobb bara för att det omedelbart inte ger +10 papp/månad ish kan ju vara rätt korkat under en mängd förutsättningar.
Tex att inte ta ett side-gig som get 20 papp under några månader med låg tids/energi-insats kan ju också vara korkat även om man har 10 mkr i förmögenhet. Man vet ju dessutom aldrig vad ett steg leder till framöver.
Mht investeringar så förstår jag det överhuvudtaget inte. Tex då hade vi aldrig köpt NVIDIA för det känts som förmycket pengar då men som idag är vår absolut enskilt största position. Känns jätteknepigt att sätta sådana begränsningar för mig åtminstone
Ska som sagt lyssna på avsnittet men spontant känns det inte som en tumregel man kan luta sig mot i majoriteten av besluten, riskerar att leda en fel och kan sätta onödiga mentala begränsningar.
Ska den användas på RT behövs nog en rejäl friskrivning så ingen får för sig att bygga hela beslutet på den. Tänker jag
Har ju hävdat detta i trådar om IPO:er.
Tilldelningen blir för liten på aktier som har en god utsikt. Inte värt att hålla på att läsa in sig på alla IPO:er då det blir för lite betalt för all arbete.
Men invändningen är ändå rätt pricksäcker tycker jag, hur värt det är måste väl ändå även ställas i relation till hur mycket tid och möda man behöver lägga ner på det, och även risken? Inte bara relativt ens förmögenhet.
När vi var unga, “flippade” vi ett radhus, köpte det med fuktskador i badrummet och renoverade det själva. Bodde två år och sålde med ungefär 200 000kr i vinst.
Så, ungefär 100 000kr/år i ökad förmögenhet.
Det var värt det då, men det slutade vara värt att göra om det långt innan det ens är i närheten av att vara under 1% av förmögenheten. Snarare runt 50%.
Åt andra hållet blir det den gamla “Om Bill Gates tappade en 1000-lapp, så skulle det inte vara värt det för han att stanna och plocka upp den”.
Det är ju löjligt det med, litet besvär, liten risk, klart han skulle plockat upp den.
Det ligger rätt nära den enkla tumregel jag har läst någonstans, tror det är från bloggaren Miljonär innan 30: fortsätt månadsspara ned till 0,1 procent av portföljstorleken, alltså 1,2 procent per år. Blir lätt att räkna. 5.000 kr i månaden om du har 5 miljoner i portföljen. Under det, strunta i det.
Ja, jag pratade ju (i mitt senaste avsnitt på tuben) om att leta golfbollar i sumpig dy mitt i natten. Det var okej när jag var 16. Idag, not so much… trots timlönen det gav.
Så, om man sparar 20k/mån ska man fortsätta med det tills portföljen är >20M, men om man sparar 1000 kr/mån ska man sluta vid en miljon? Låter lite bakvänt…
Varför förkasta en möjlighet att tjäna/spara pengar bara för att man har förmögenhet x, om man inte har något mer attraktivt alternativ för tillfället?
Att man hellre plockar guldklimpar istället för burkar om man har valet är ganska självklart och behöver inga tumregler överhuvudtaget, men varför avstå burkplockningen om det är vad som bjuds? Ska man då istället använda tiden till att luska ut mer lockande möjligheter, blir man blind för ev. guldklimpar om man plockar burkar eller vad är det jag missar?
Gillar 1%-regeln. Sätter ord på nåt jag funderat mycket kring. Att ens resonemang kan inkomster kan framstå som “girigt”, men det måste ju sättas i samband med net worth.
…eller tvärtom, att inte jobba för pengar alls och se det som en “bonus” om man får nåt betalt för det - för att man inte egentligen behöver inkomsterna. Fast då har det ju med mjuka värden att göra som tagits upp i många andra avsnitt.
Själv så kör jag enligt följande tumregler: om min timlön från jobbet är högre än “timlönen” av besparingen/investeringen så struntar jag i att göra det. På semestern så lägger jag på et ordentligt semestertillägg kanske upp emot 50% för då vill jag koppla av istället. Jag använde tidigare flera olika kreditkort med casback men jag anser att det inte är värt att spara 20 kr för att ställa alarm för att betala kreditkortsräkning för ett kreditkort jag annars inte använder. Samma beräkning gör att jag undviker byta mobiloperatör, elbolag osv om ett samtal till dessa sparar mig några hundralappar istället för att slippa byta och behöva lägga massa tid på det för att spara någon hundralapp eller två till.
Jag försöker få min sambo att göra likadant. Hon lägger för mycket tid på att leta på blocket/fb marketplace, internetaktioner som avslutas sent på natten eller följa bevakningar när hon kan iställey lägga bråkdelen av tiden om hon köper det nytt istället och betalar max några hundringar mer.
Helt korrekt tolkning.
Har man en portfölj på 10 miljoner så är det ganska meningslöst att investera under 100.000. Om man exempelvis investerar 20.000 så måste man ändå först göra sin hemläxa och bränner bara tid av den enkla anledningen att även om investeringen är lyckosam så rör sig knappast nålen. Det kan dock vara svårt att lära sig att följa denna regel på vägen upp i nivån men det handlar som vanligt endast om disciplin.
Är inte konceptet att sätta timlön på det man gör bättre? (Snott från Alex Hormozi tror jag)
Sedan tycker jag det haltar när man bara viktar mot förmögenhet och inte väger in inkomst.
Man får ändå vikta det mot alternativkostnaden.
En del har energi att jobba hur mycket som helst och vill jobba ihop mer kapital. De kanske helt enkelt inte har några andra möjligheter att få in mer pengar än att ta extratimmar. Spelar det någon större roll om man har 700k eller 11 miljoner i så fall?
En unik människa som postade nyligen hade sparat ihop 3 miljoner vid 27 års ålder med nuvarande inkomst på 38k i månaden. Och sparade 20k i månaden.
Är något roligt att göra är det alltid värt det oavsett om man tjänar mycket eller inte alls på att göra det.
Handlar det om något som är tråkigt eller i alla fall mindre roligt tycker jag att det är bra att tänka att min tid är viktigare än några futtiga kronor. Och vad som är futtigt avgörs av hur mycket jag har sedan tidigare. Sedan om det är just 0,01 % eller inte är mindre viktigt. Det viktiga är att förändra sitt tankesätt med tiden. Så att man inte slösar sin tid på tråkiga saker som gör liten skillnad i ens liv.
Håller helt med om att det är timlönen som är avgörande. Jag skulle lätt ha tråkigt i 2 min för 1000 kr men inte i 20 timmar tex.
