Jag är egenföretagare sedan många år. Det har varit extremt ekonomiskt lönsamt för mig.
Men, jag har en oro. Utveckligen, om man extrapolerar, är för mig ett samhälle där alla är ”enmans-firmor”. Vad är då skillnaden från för 200 år sedan när man gick ner till hamnen med mössan i handen och bad om jobb för dagen?
Ju fler som blir en-mans-firmor, desto billigare blir dessa för företagen att köpa in (eftersom de nu måste konkurrera med varandra, större utbud=>lägre pris). Det kommer att driva ner priserna tills dess att det ej längre för företagen är lönt att ha anställda.
Då är vi i min uppmålade distopi.
Sedan tror jag tyvärr vissa, men inte alla, dessa enmansbolag, glömmer viktiga saker som egen pension, och försäkringar. Det riskerar att kosta samhället extra mycket på baksidan av det.
Jag har ingen lösning på detta uppmålade problem, jag har inte heller direkt någon åsikt om vad man bör eller inte bör göra idag. Jag klandrar inte heller någon som gör som jag gjort, att vara ett eget bolag.
Men, utveckligen oroar mig på samhällsnivå.