Så kan det säkert vara för många, och även för mig. Jag har stundtals styrts av rädslor och skulle vilja påstå att jag är mer rädslostyrd idag än när jag var ung och naiv. Följande ögonblick vet jag styrdes av rädslor:
- Finanskrisen 2009 när många blev av med jobbet. Jag klarade mig även om många av mina kollegor fick gå. Mitt agerande för att råda bot på rädslan: jag gick med i facket
- Alldeles för många lån så jag inte klarade månadsutgifterna utan att handla på kredit. Mitt agerande: avstå från lån helt och hållet och betala av de lån jag har i förtid
- Besparingar som läggs på börsen, vad händer om jag förlorar dem? Mitt agerande: hålla stenkoll på hur mycket av ”mina” pengar som ligger på börsen och plocka ut dem allteftersom för att minska riskexponeringen
Följande ögonblick menar jag inte var styrda av rädslor (och där har du säkert en annan uppfattning):
- Sökte ledarskapsroller inom arbetsgivaren. Ville utvecklas. När jag fick en ny roll så var det rent ut sagt med en skitlön men jag var lika naivt nöjd ändå
- Sökte andra jobb för att jag inte kom högre upp i karriären på dåvarande jobb. Kom till helt nya branscher och lärde mig ofantligt mycket mer om mig själv och andra
Säkert kan man applicera ovanstående på rädslor också men det var aldrig min primära känsla. Snarare hade jag stannat kvar på samma trygga arbetsplats/roll om jag inte hade tagit till mig mod att söka nytt.
Tillägg 1: jag nämnde ovan att jag är mer rädslostyrd på gamla dagar och det är för att jag vill gå mot ekonomisk frihet vilket jag aldrig ens hade en tanke på när jag var i konsumtionstänket på yngre dagar. Numera tänker jag: ”har jag sparat tillräckligt”, ”kommer jag att klara mig när jag säger upp mig”, ”kommer pensionen att räcka till” etc. Med andra ord har jag ett fattigtänk fast jag i andras ögon kan betraktas som rik. 
Tillägg 2: jag skapade en bild för att visualisera min livsresa. Jag skulle ha stannat i den gröna kvadranten. 
