Utifrån avsnitten med Captor har jag förstått det såhär:
Ponera att du har köpt långa amerikanska obligationer som behöver valutasäkras till SEK. Det vanligaste sättet att åstadkomma detta är att låna pengar i USD motsvarande värdet på obligationerna och köpa riskfri ränta i SEK.
Valutamässigt har vi då en lång position i USD (obligationerna) samt en kort position i USD (lånet) som tar ut varandra. Kvar blir enbart en lång position i SEK (riskfri ränta). Voila, innehavet är valutasäkrat.
Kostnaden för ovanstående blir alltså skillnaden i riskfri ränta mellan USD och SEK. I nuläget ligger en amerikansk 3-månads på 5,50%, och en svensk 3-månads på 3,85%. Vi tjänar alltså 3,85%/år i SEK och förlorar 5,50%/år i USD = -1,65%/år. Lägg på lite spread och avgifter på det och det stämmer väl överens med den kostnad som Captor redovisade för andra räntefonders FX hedge på 1,9% för USD. Detta är ingenting som syns i förvaltningsavgiften.
Sammanfattat kan man alltså säga att valutasäkring för räntefonder är:
- Dyr när svenska styrräntan ligger relativt lågt (och kronan sannolikt är svag).
- Billig när svenska styrräntan ligger relativt högt (och kronan sannolikt är stark).
Tyvärr är ju detta motsatt mot vad man hade velat - valutasäkring är viktigast när kronan är svag, som nu.
Ovanstående insikt har fått mig att bli mycket mer negativt inställd till AMF Räntefond Mix, man vinner sannolikt inte så mycket på den fonden jämfört med en fond med enbart svenska stats/bostadsobligationer, såsom Captor Iris eller Storebrand Obligation.
Captor har löst ovanstående på ett elegant sätt för sina Aster-fonder, eftersom de använder sig av kreditspread-derivat som bara står för en liten del av portföljen. De behöver således enbart valutasäkra dessa derivat. Jag har varit en flitig köpare av dessa fonder senaste tiden.