Om man kör en lång räntefond, ska dess innehav vara tillräckligt långa.
Många långa räntefonder säljer (minst en del av) sina gamla 10-årslån när de har 3-5år av löptid kvar dvs fonden behöver inte köra hela durationen av sina lån. Och med dessa pengar samt pengarna från nya inteckningar köper man längre lån, helst från nyemissioner. Gjorde fonden inte detta skulle dess snittduration bli för kort under tiden.
Därför finns det också fonder och etf:er som investerar i lån med löptider av 7-10 år, 3-7år eller +20år. Dessa fonder har endast lån inom dessa durationer för att säkerställa önskade ”durationshävstången”.
Anta att du har köpt en obligation för 10 000 kr med en fast årlig kupongränta på 3%, vilket innebär att > du kommer att få 300 kr varje år fram till förfallodatumet.
Om marknadsräntorna stiger med 1% till 4% efter ditt inköp, kommer de nyligen emitterade obligationerna att betala ut 400 kr om året för samma nominella belopp på 10 000 kr. Detta gör din befintliga obligation mindre attraktiv för potentiella köpare, eftersom de kan få högre ränta på de nya lånen med den nya räntan.
För att sälja din befintliga obligation, måste du därför sänka priset tills dess effektiva avkastning matchar den nya marknadsräntan. För att räkna ut hur mycket du behöver sänka priset på din obligation för att göra den lika attraktiv som en ny obligation med 4% ränta, beräknar vi nuvärdet av denna framtida betalning med den nya räntan.
Nuvärdet = 10.300 / (1 + 0,04) = 9.904
Anledningen är att 3% på 10.000 = 10.300 kr vilket är samma sak som 4% på 9.904 kr. Detta innebär att för att göra din obligation lika attraktiv som en nyutgiven obligation som betalar 4% ränta, skulle du behöva sänka priset till ungefär 9904 kr. Detta är mindre än det ursprungliga priset på 10 000 kr, vilket illustrerar principen att priset på en obligation sjunker när räntorna stiger.
Därför sjunker priset på en obligation (och följaktligen värdet på en räntefond bestående av sådana obligationer) när marknadsräntorna stiger, och vice versa. Det är viktigt att komma ihåg att om du håller din obligation till förfallodatumet kommer du att få tillbaka det fulla nominella beloppet (så länge utgivaren inte gör konkurs), men om du behöver sälja din obligation innan dess förfallodatum, kan du få mindre än det nominella beloppet om marknadsräntorna har stigit.
Sedan med 5 års duration
I det här fallet har vi en obligation du köpte för 10 000 kr med en årlig kupongränta på 3% (300 kr årligen). När marknadsräntan steg till 4%, blev din obligation mindre attraktiv eftersom nyutgivna obligationer nu betalar 400 kr årligen för samma belopp.
För att räkna ut hur mycket du behöver sänka priset på din obligation för att göra den lika attraktiv som en ny obligation med 4% ränta, kan vi använda konceptet nuvärde av framtida kassaflöden. Om vi antar att obligationen har 5 år kvar till förfallodatumet, kommer du att få totalt 1500 kr (300 kr per år i 5 år) plus det nominella beloppet av 10 000 kr vid förfallodatumet.
Nuvärdet av dessa framtida betalningar beräknas genom att ta varje framtida betalning och dividera den med (1 + ränta) upphöjt till antalet år i framtiden betalningen kommer att ske.
När vi gör dessa beräkningar med en ränta på 4%, får vi:
När du beräknar detta, kommer du att hitta att nuvärdet (det pris du skulle behöva sätta för att sälja din obligation) är mindre än 10 000 kr. För precis som i det förra fallet är 4% på 9 954 kr i fem år (=11 624 kr) är nästan samma som 3% på 10 000 kr (=11 600 kr).
Eftersom den långa räntefonden har längre duration så borde deras pris justeras ner mer än en kort räntefond.
Jag är med på det. Men durationen borde ha en påverkan på hur trög fonden är att få in nya obligationer med högre ränta (när marknadsräntan går upp). Nedgången i en lång räntefond borde vara mer långvarig eftersom utbytet av obligationer (eller omsättningen av) är glesare än i en kort räntefond.
Ja, i mina exempel ovan så blir ju resultatet 9904 SEK (=dvs -100 kr) för en fond med 1 års duration och 9550 SEK (=dvs -450 kr) för en fond med 5 års duration.
1 gillning
janbolmeson
(Jan Bolmeson)
delade upp denna diskussion i ett nytt ämne
95
Varför spelar det roll om räntan är samma? Den enda anledningen en räntefond ska byta ut är för att behålla durationen (och därmed voltatiliteten till ränteändringar), väl?
Nedgången sker direkt när räntan ändras.
En “fördröjning” eller “långvarighet” säger emot EMH tror jag.
Att längre räntefonder är mer volatila, och inte presterat bra på 1 år kan helt enkelt innebära att de prisar in ränteändringar.
Jag förstår inte heller det där med fördröjning. Man kan ju kolla på tex iShares ETFer som har en likadan fond per duration, 1-3, 3-5 osv upp till 15-30 år. De rör sig samtidigt, men olika mycket.
Ok. Tack för ditt tålamod. Jag har egentligen fått svar på mina frågor. Så den sista sega nöten är OK om jag inte förstår. Behöver bara tid att smälta den
Jag förstår ändå inte detta med räntor. Jättesvårt!
Förra året gick börsen ner. Men hade jag haft Captor Iris Bond A hade ju den gått ner mer än en kort räntefond eller pengar på banken.
Jag närmar mig pension så jag har intresse av detta!
Ja, 2022 var ovanligt då både börs och räntemarknaden kraschade samtidigt. Mycket ovanligt t.o.m.
Normalt sett så har räntorna höjts under börsuppgången för att kyla av ekonomin under tiden, så när börsen kraschar inför en lågkonjunktur är det normala att räntor sänks och räntefonder då går upp i värde. 2022 Double Whammy får vi tacka centralbankerna för som inte höjde räntorna trots att ekonomin körde på högvarv. Svenska RB inkluderat.
För att säkra sig under/inför pension mot fler ovanliga år som 2022 är det väl rimligt att man har en del cash/korträntefonder för att använda under tiden tills börs eller räntefonder återhämtat sig. Så absolut tycker jag att cash/korträntefonder har en funktion inför/under pension. Visst, man offrar säkert avkastning men man slipper sälja med förlust/sälja när det år ”billigt”.
Däremot tror jag inte att man ska undvika varesig långräntor eller aktiefonder. Man ska nog bara hantera risken för ”draw downs” med cash/korträntefonder.
Precis! Så länge man kan ta av cash eller specifikt sälja av korträntor för att täcka kapitalbehov under tiden man låter andra tillgångsslag återhämta sig så spelar det ingen roll var det ligger.
Sen är det typiskt en tanke som först kommer när man närmar sig pension. Få ”yngre” tänker på det.
För TJP i uttag ska man dock tänka på att man oftast inte kan sälja av en viss fond för att göra månadsuttag från en specifikt fond. Detta gäller de stora TJP bolagen. TJP säljs av enligt portföljsammansättning som sedan betalas ut. Sen kan man absolut ändå ha lite korträntor i TJP för att balansera volatiliteten så inte utbetalningar går upp/ner alltför mycket. Själv försöker jag dock hålla mig till långräntor i TJP.
Undantag är vissa TJP som man har hos tex Avanza där jag förstår det som att man kan göra egen avsäljning och att de tar i förstahand från likviderna och i andra hand säljer av enligt portföljsammansättning. Kommer man ihåg att ha likviden på plats i tid ett visst datum i månanden så kan man alltså styra uttaget till en viss fond. Det är tyvärr dock inte den vanliga lösningen men kan vara värt att kolla upp om man har den möjligheten hos tex Avanza och Nordnet.
Hej, som jag tolkar i avsnittet är captor iris perfekt val för kommande 1-2 åren om man tror på lågkonjunktur och sjunkande räntor. (Även om det sägs att man borde se placering i långräntor mer långsiktigt än så).
Eller tolkar jag fel?
Vad skulle vara potentiell nackdel med att ha 100% av sin portföljs räntedel i captor iris i sådant scenario?
Som sagt intressant läsning, men jag blir ändå inte riktigt klok på poängen med räntefonder.
Syftet för min del är att bevara avkastning från aktiefonder.
Från min horisont pekar fortfarande detta mot räntefonder:
Avkastningen över tid , givet att man väljer en räntefond med låg avgift (under 0.5%) är så låg att givet inflationen förlorar man snarare pengar. Se tex hur AMFs/Captors räntefonder gått över tid eller Lysas räntedel (Fund Performance|Total Returns|Lysa Räntor C|ISIN:SE0009268394)
Jag skulle snarare konstruera min egen “räntefond” genom att fördela enligt tex:
80 % sparkonto: Idag obundet: ca 3.35% eller ev 4% om man binder på ett år.
20% Länsförsäkringar Global Indexnära
Tänker man på 3-5 års sikt så ökar sannolikheten varje år att de aktiedelen ovan går plus.
Se tex Stockholmsbörsen (SIXRX) - historisk utveckling, grafer och data (hittade ingen analys för globala fonder). Om man bara jämför
med en liten marknad som Sverige så är sannolikheten att det går plus bara på ett år 77%.
Om man behöver plocka ut pengar från detta sparande så börjar man isåfall med sparkontodelen…
Jag tror missen många gör är att kolla på historisk avkastning. I fallet med bankkonto ovan (och varför räntefonder har ett existensberättigande) är ju att bankkontot inte slår inflationen.
Ta tex HY räntor just nu som ligger på 11% (Storskogens senaste obligation) och AAA-räntor på över fyra procent.
Sant, men företagsobligationer innebär för stor risk som jag ser det, då är det bättre med breda billiga aktiefonder är min bild. En räntefond med AAA-räntor på 4% slår inte heller inflationen och det är väldigt nära vad du får på ett sparkonto…
Syftet är med så låg risk som möjligt bevara vinster från aktiefonder, inflationsjusterat.
Hej Henrik,
Bra fråga. Själv går jag lite i samma tanker. Jag tycker @Zino hade en bra sammanställning i allväders-tråden att ifall man bara vill ha fonder för räntedelen så fångar Captor Iris samt Danske Invest globala realräntor behovet fint. Dock är jag osäker på om volatiliteten med Danske Invest är lika bra som med Captors fond - jag vet inte var vi ska hitta fakta gällande volatilitet. (som ju är den motvikt man vill ha i fallet med långa räntor).
någonstans finns det ett värde i likviditet, sen kan kan lägga det i buffert eller i korträntor i portföljen.