Problemet med sparkonto är att när räntan går ner så går avkastningen på dessa direkt ner. Bankerna kommer att vara snabba att sänka räntan när väl tillfälle ges tror jag. Visst man kan låsa på 3 mån eller 1-2-3 år för att “säkra” räntan under en längre period.
I en obligationsfond med typiskt 4-10 års duration (AMF/Captor varianterna) så är dels lånen längre, dvs. den högre räntan gäller under fler år efter att räntesänkningarna kickat in, och dels att värdet på obligationerna går upp när räntan går ner.
Den senare effekten med “högre värde pga sänkt ränta” har man inte med sparkonto, och inte så mycket heller med korta räntefonder för den delen. Tumregeln är att om räntan sjunker 1%enhet så ökar obligationsfonden i värde med 1% per års duration. Alltså, om tex. räntan sjunker framöver från dagens nivå med 2%enheter så ökar värdet på obligationsfonder med 4-10 års löptid med 8-20%.
Värdet på sparkontot går helt enkelt inte upp när marknadsräntan sänks. Banken plussar inte på din insättning för att marknadsräntan sänkts helt enkelt. Det är väl den stora skillnaden mellan sparkonto och obligationsfond i min värld
PS: Sen håller jag absolut med om att renodlade företagsobligationer (IG eller HY) i min värld mer är ett alternativ till aktier, inte som en motbalans till aktier.
Tack för bra svar !
I det perspektivet torde det vara ett bättre val med en räntefond med som sagt lite längre duration, som tex AMF Räntefond Lång eller Lysa Räntor eller ev AMF Räntefond Mix. I dagens relativa högränteläge som gissningsvis är på en platå, dvs den kommer att falla, så skulle det mao idag snarare tala för en lång räntefond jmf med sparkonto ? Åtminstonde om man ser det på åtminstonde 3-5 år.
Samtidigt blir man en smula avskräckt när man ser räntefonders historiska utveckling…Det känns inte som en långsiktig strategi att försöka tima räntemarknaden…, dvs när räntan går ned
Med tanke på relativt låga avkastningen så borde det rimligen vara extra viktigt med låga avgifter ? Det torde gälla AMFs räntefonder och Lysa räntor, men definitivt inte Captor som ligger på 0.5% eller högre.
Har du bolån med rörlig ränta är du exponerad mot samma ränterörelser som påverkar långa räntefonder. Då är inte långa räntefonder en diversifiering av risk utan en koncentration av risk. Alla tycks övertygade om att räntorna ska ner, då är det bet för att tajma marknaden ni gör snarare än att diversifiera.
Långa statspapper är väl egentligen det bästa att ha som motbalans mot aktiefonder dvs lång löptid för att få effekt vid räntesänkning vilket brukar ske när börsen går ner/lågkonjunktur och mkt hög kreditkvalitet (AAA) för att minimera konkursrisk som också tenderar att öka vid lågkonjunktur. Svenska bolånepapper som är garanterade av staten funkar som en proxy för statspapper och blir så gott som samma sak.
Jag gjorde ett lååååångt inlägg ovan (#61) som förklarar mer i detalj hur jag tänker.
De fonderna jag använder är (taget från det inlägget)
Storebrand Obligation. Avgift 0.21%. Duration drygt 5 år. 95% AAA-A och resten i BBB. Det är väl den som är närmast (minst långt ifrån) Captor Iris mht duration bland billiga mellanmjölksalternativ.
AMF Mix för att fånga in utländska räntor. 75/25 utländska/svenska statspapper. Valutasäkrad. Avgift 0.13%. Duration runt 4 år men kan vara värt att notera att deras mandat är 2-12 år. De har också ökat durationen senaste tiden. 85% AAA-A och 15% BBB.
AMF Lång som innehåller ca 30% företagsobligationer investment grade för att kunna härma Vanguards kreditkvalitetsprofil. Avgift 0.14%. Duration knappt 4 år. 70% AAA-A och ca 30% BBB.
Mest kompis är jag med de 2 första och har en viss skeptisism mot AMF Lång pga företagspappers delen.
Captor Iris är intressant (avgift 0.5%, Duration 10 år. 100% AAA) där jag väl kan köpa avgiften för att få så pass mycket längre duration MEN jag förstår inte derivaten tillräckligt bra för att våga köpa (köper bara sådant jag förstår) och hur/om derivat verkligen kommer att fungera i en kris. Skulle vara kul om Captor kunder förklara tryggheten som de verkar känna med derivaten.
Historik är svårt att titta på annat än man kommer ihåg vilken miljö datan är från alternativt mycket långa tidsperioder (50-100 år) Det vi ser nu är avkastning på räntor under en lång och helt unik period av låg/noll räntemiljö. Inte representativt tycker jag.
Att döma räntefonder utifrån de senaste 10+ årens avkastning är lite som att döma aktiefonder 1939 efter 10 års depressionen som startade 1929. Imho
Jag ser det inte som tajming utan bara att räntor är i spel igen så som de varit historiskt under hundratals år
Skillnaden ligger kanske i att SB Obligation kan använda det som komplement medan Captor bygger helt på derivat. Så står det åtminstone i deras faktablad
För att skydda fondens värde eller för att spara kostnader kan vi som komplement använda derivat.
Ja men inte på ett sätt så att jag eller andra lekmän kanske förstår det helt ut. Och kanske inte adresserade hur de ser på risken/tryggheten att det funkar i kris.
Jag är nog färgad av 2008 CDS / CDO implosionen eller vad var det Warren Buffett kallade det ”Weapons of mass destruction”.
Nu tror jag inte det är så illa men hade varit skönt om man fick någon typ av förklaring på det så att inte derivat marknaden hackar när Captor Iris verkligen ska leverera det man köpt den för tänker jag
Håller med, har själv svårt att både förstå riskerna och konstruktionen. Men tyvärr blir det samma för mig med SB nu när poletten trillar ned, kommer jag kunna sälja av och rebalansera om den svarta svanen kommer? Det är för mig ett minimikrav hos en räntefond att känna den tyggheten så man inte sitter med krutet fast som i Spiltan incidenten 2020. Är sparkonto det enda rätta
Jag tror en mix är det bästa. I TJP och portföljer med vettig räntedel så har jag inga problem med AMF & SB fonderna men så är jag också i den åldern / strax före FIRE att cash är en naturlig & ansenlig del av totala kapitalet för att inte behöva sälja när det gått dåligt, varken aktier eller räntor. Såklart är det ett svårare beslut i yngre år
Cash har alltid ett högt optionalitetsvärde vilket man inte ska förringa
Utgångspunkten i vår förvaltning är att handla rätt instrument för rätt syfte. Tillsammans med marknadsprissättningen och situationen är det syftet som styr om vi väljer att ta en position via obligationer eller derivat. Vi väljer aldrig det ena eller det andra för sakens skull.
Vi vill heller inte handla in i positioner som kan vara kostsamma att sig ur. Det här är det viktigaste skälet till varför vi alltid vill handa derivat som är standardiserade och som kan handlas mot en central motpart. Både på väg in i och ur en position så kan vi få in konkurrerande priser från flera banker och därmed sänka fondens transaktionskostnader, samt öka flexibiliteten att få precis de positioner vi vill ha.
Säkerställda AAA bostadsobligationer är den största och mest likvida kategorin obligationer i den svenska räntemarknaden, och efter obligationer utgivna av stater och överstatliga institutioner så är det också den kategori som har minst kreditrisk. De här egenskaperna är varför vi har valt kategorin i Iris Bond
Syftet med Iris Bond är att ge bra avkastning samtidigt som kreditrisk och likviditetsrisk skall ha en mindre betydelse i en kunds investeringsbeslut. Och så skall kundens exponering/risk komma från att vi upprätthåller en rimligt konstant duration i linje med det interna index vi använder för att mäta fondens risk emot. Ungefär 10 år.
Eftersom likviditeten i svenska obligationer är dålig för löptider bortom 5 år så väljer vi ofta, men inte uteslutande, att ta position i längre löptider via ränteswappar (derivat) med bättre likviditet.
Med den här ansatsen så är jämförelser med finanskrisens värsta avarter väldigt främmande. Men med det sagt så fortsätter vi gärna att förklara hur vi gör. Lite gradvis.
Scenario. Svarta svanen Sune slår till. Börsen rasar. Centralbankerna sänker aggressivt räntorna för att stimulera ekonomin. Captor Iris +20%. Globalt index -50%. Då vill jag sälja Captor och köpa börsen. Ombalansera när det är rea på börsen.
Frågan är då kommer Captor Iris att stå emot och gå att handla med? Alltså går det att sälja fondandelar dvs ni kan likvidera positioner trots spänningar på marknaden?
Jo, jag vet, helt omöjlig fråga att svara på men hur har det sett ut historiskt för de marknadsplatser ni handlar på vid tex 2008 och 2020 kriserna?
Höll de öppet? Eller blev det som svenska företagspappersmarknaden som stannade av ett bra tag 2020. Däremot höll väl andra fonder som jag använder öppet för business även i den krisen, åtminstone vad jag kommer ihåg. Typ AMF Mix, Storebrand Obligation.
Hur ser det ut historiskt för andra räntetilögångar? Vilka marknader har råkat ut för stopp under en längre period (1 vecka till 1 månad) och när? För vilka tillgångar från statspapper till HY?
Har ni sådan info eller kan ge något tips var man kan läsa om det?
Alltså, räntedelen i en portfölj ska ju i min mening i första hand vara motbalans mot aktiedelen i nedgång. Alltså för min del då långa AAA tillgångar. Då blir ju också kravet rätt högt på att tillgången funkar i kris. Därför ställer jag kanske lite orättvist höga krav på mina räntetillgångars trygghet att de ska (måste) gå att handla i kris med vettig sannolikhet åtminstone.
Tack för bra svar ! Om man inte väljer Lysa så låter det som en bra mix att blanda AMF Mix och Storebrand Obligation (50/50) i räntedelen av sitt sparande.
Ja det kan vara ett bra alternativ. Jag beskrev hur jag tänker beroende på var portföljen finns (utbud) och hur stort kapitalet är (inte lönt att mecka med små TJP slattar) i inlägget ovan …
Basränteportfölj
Det jag klurat på är att skapa min egen basränteportfölj alltså en 100% ränteportfölj som jag kan skala till den XX% räntedel jag vill ha på ett visst konto. Alltså vill jag ha 40% räntor på ett konto så tar jag 40% av nedanstående andelar och kör på det.
Gillar din ränteportfölj @JFB . Hade jag kört vanliga fonder så hade jag nog anammat något liknande!
Ett tag körde jag en kombo av AMF mix + Danske Invest globala realräntor + Simplicity global corporate bond (den är typ 50/50 IG/HY). Blev en väldigt global och valutasäkrad ränteportfölj
Tror att en färdig ränteportfölj kan vara bra att ha för att använda sig vid portföljkonstruktioner. Inte optimerad för alla olika scenarion och tidshorisonter men ändå tillräckligt bra. Samt smidigheten med en färdig portfölj Även Lysa och Opti gör ju likadant.
Jag förstår hur du tänker. Iris Bond handlar enbart i de mest likvida obligationerna och instrument som finns i svensk räntemarknad. Därför är vi bekväma med att säga så länge som banker kan handla med varandra så kommer man att kunna handla i Iris Bond. Uttryckt annorlunda, om svensk räntemarknad slutar fungera så kommer de flesta svenska räntefonder stänga. Positionerna i Iris Bond är mer likvida än de företagsobligationer som ofta förekommer i räntefonder. Med andra ord kan man säga att Iris Bond är en sådan fond som skulle kunna vara “last man standing” när det krisar.
Vi låter bli att recensera konkurrenter men om man verkligen vill analysera olika fonder och innehav så har Finansinspektionen en utmärkt hemsida där de delar de fondinnehav som de hämtar in från alla fondbolag. Spännande läsning!
Lite klipp från Captors nyhetsbrev (har fått tillåtelse att publicera). Intressant nyhetsbrev att prenumerera på om man som jag vill sätta sig in i räntor. (nej, har inte fått någon ersättning för att säga det).
DURATION – ett konstigt namn på en oälskad risk.
I Sverige är folk rädda för räntan och minns tidigt 1990 tal då räntan låg på 500%, och sedan omkring 10%, och sedan omkring 5%… och sedan omkring 0%… Då, på 0%, trodde de flesta att räntan aldrig skulle vara över 1% igen. Resan från 500% till 0% var ju en alldeles fantastisk resa, framför allt för de som valde att köpa långa obligationer. Tänk om du köpte en statsobligation 1995 som hade 20 års löptid. Då var räntan på obligationen ca 9%, alltså skulle du få utbetalt 9% ränta på kontot varje år.
Om Riksbankens reporänta ligger på 3% så innebär inte det att obligationer ska ge 3% avkastning. Inte heller att kreditfonder ska ge 3% avkastning. Det betyder bara att bankerna kan låna penar hos Riksbanken på ca 3%. På samma sätt som Riksbankens ränta inte avspeglar kostnaden för att låna till en bostad så är avkastningen på räntefonder eller obligationer beroende av vem som är emittent av obligationerna (Riksgälden, Volvo eller SBB), samt hur lång löptid obligationerna har. I fallet obligationer är emittenten låntagaren och köparen av obligationen långivaren.
Vi på Captor menar att svenskarnas rädsla för högre räntor har kostat dem enorma belopp i utebliven avkastning. Bilden nedan visar avkastningen av att ligga med lång duration eller kort duration sedan 80-talet. Under mycket få perioder har kort duration betalat sig, det är egentligen bara de senaste två åren de korta obligationerna överträffat de långa under en längre period.
Grafen ovan visar avkastningen över 3 år för korta räntan (STIBOR) i blå linje mot en 10 års ränta - grön linje.
En normal “räntekurva” (kostnaden för att låna pengar mellan banker på olika löptider) brukar erbjuda lägre ränta på korta löptider och högre räntor på längre löptider. Det brukar kosta mindre i ränta att låna på 3 månader än på 10 år. Ibland är skillnaden mycket stor och ibland – som nu – så är kurvan inverterad, det vill säga långa räntor är lägre än korta. Den inverterade räntekurvan uppstår när marknaden förväntar sig att Riksbanken höjer räntan i den nära framtiden men att de kommer att börja sänka därefter. För oss på Captor betyder detta att våra korta räntefonder som använder 3 månaders ränta – vilken ligger ca 4% i årsavkastning – kommer att få en högre förväntad avkastning på 12 månaders sikt än vår långa räntefond som använder 10 års räntan som ligger 3.2%.
En rolig bild som kanske är svår att förstå vid första anblicken är vår graf över hur 3 månaders räntan mellan banker – STIBOR - har legat över åren (tjock röd linje) och hur räntekurvan såg ut vid varje tillfälle (tunna linjer)
Det vi ser är att under en mycket lång tid var marknadens förväntningar på högre räntor överdrivna (kurvan lutade uppåt men Riksbanken fortsatte att sänka). De gånger som kurvan (”igelkottens taggar”) varit inverterad, det vill säga de gånger som räntekurvan lutade neråt, har marknaden varit ganska bra på att förutspå sjunkande räntor. Ett exempel är precis innan finanskrisen 2008, då efter en stor ränteuppgång liknande den vi precis befinner oss i… Räntemarknaden får ofta rätt och en inverterad räntekurva är ett dåligt tecken - räntemarknaden förväntar sig sänkningar från Riksbanken i framtiden som en följd av sämre konjunktur och lägre inflation.
samt
Svenska investerare är ofta intresserade av aktieinvesteringar och använder normalt ränteinvesteringar som ett alternativ för att minska risken i sin förvaltning. Lagom riskfyllda portföljer byggs upp av två motpoler, i ena hörnet riskfyllda aktiefonder, gärna lite mer spännande än breda indexplaceringar som tematiska fonder eller småbolagsfonder, och i andra änden räntefonder med kort duration som FRN-fonder. Utifrån dessa extremer kan en önskad portföljrisk skapas.
Att den sökta portföljrisken går att skapa utifrån relativt få byggstenar innebär inte alltid att den optimala portföljen kan byggas på detta sätt. Om fler byggstenar läggs till kan flera portföljkombinationer byggas vilket bör leda till att en högre avkastning kan nås till samma portföljrisk. Byggstenar som ofta ger ett väldigt attraktivt förhållande mellan risk och avkastning är de som ligger i mitten av den här skalan, High Yield-obligationer och högutdelande aktier. Under en lång tid har dessa placeringar valts bort eftersom marknaden varit dopad med billiga pengar.
De billiga pengarna har gjort levrade riskfyllda konstruktioner attraktiva, och har till och med skapat situationer där de mest högavkastande placeringarna har varit de med högst riskjusterad avkastning. Om marknaden återgår till mer normalt beteende framöver när tillgången på billig finansiering försvunnit kommer byggstenarna i mitten av risk/avkastningsdiagrammet återigen att framstå som de mest attraktiva i riskjusterade termer.
Captors fond Aster Global High Yield är en fond som vi tycker hör hemma i en portfölj som söker en lite tryggare resa än en ren aktieportfölj. Fonden har en hög förväntad avkastning och är visserligen en av Captors mest riskfyllda fonder, men har ändå en lägre risknivå än aktieplaceringar. Fonden tar kreditrisk mot en bred portfölj av låntagare som telekombolagen Ericsson och Nokia, biltillverkarna Renault och Jaguar Land Rover och mataffärskedjan Safeway. Fondens placeringsmetod gör den lätthandlad i alla marknader och presenterades nyligen i Affärsvärlden som den bäst avkastande högräntefonden utan valutarisk för svenska investerare.
Men jag antar att de som använder lång räntor kommer inflika.
Jag undrar dock om strategin med den korta räntan som byggsten kommer ligga kvar när det vänt till fördel för långa.
Captor HY verkar väldigt bra för SEK, men blir svårt att motivera för en som gärna spar i Euro där det finns billigare alternativ för ca 20bp (tex XHYA)
Intressant att Ericsson går som junk bond. Vid check verkar de som nämns vara IG förutom Land Rover som är junk bond
@JFB Du verkar grym på detta och jag erkänner direkt att jag är dålig på räntor och är inte heller supersugen på att djupdyka , därför har jag i dagsläget valt Lysa räntor för min räntedel. Det jag är ute efter framförallt med räntedelen är att det ska vara relativt värdebevarande i en stay rich fas men samtidigt ge mer avkastning än ett sparkonto och precis som du säger så vill jag inte heller behöva marknadstajma köp/uttag (eftersom jag inte förstår nog bra hur det fungerar) Hur skulle du jämföra din basportfölj med Lysas ränteportfölj? Skulle det kunna vara ett komplement, räcker det med Lysa räntor eller skulle det tom vara lönt att byta Lysa räntor mot “basportföljen” ovan?
