Fortsätter diskussionen från Sanningen om guld som investering:
Jag ställde den här frågan till @captorfonder där Daniel gav ett jättebra svar men som jag inte vågar återge den, utan tänker att det är bättre att någon hos dem kan svara. Således denna tråd.
Martin / Daniel på @captorfonder - kan ni hjälpa oss med era tankar på @Alec och @Zino:s funderingar? Samt kan ni hjälpa oss att förstå motpartsrisken?
Ping även @JFB som jag vet har varit inne på samma spår.
Ett inlägg delades upp till ett nytt ämne: Resonemang kring räntefonder hos de olika aktörerna LYSA, Opti, Avanza och oss i communityn
Hej, har skrivit ihop ett svar här, blev kanske lite långt, men förhoppningsvis orkar ni hela vägen ner…
Svenska bostadsobligationer är den mest likvida delen av svensk räntemarknad. Dessa obligationer finns i större eller mindre utsträckning i alla svenska ränteportföljer, om inte för deras avkastnings skull så för att hantera likviditet, t. ex. flöden i räntefonder.
Bostadsobligationerna är en del av den svenska AAA-marknaden, dvs det vi, tillsammans med swapmarknaden tycker om att kalla den svenska räntemarknaden. Obligationer med sämre kreditbetyg ser vi som den svenska kreditmarknaden. AAA-obligationer prisas olika beroende på att de har sinsemellan lite olika riskprofil.
Statsobligationer anses ha lägst risk och accepteras också som säkerheter i t. ex. det svenska betalningssystemet RIX. Det innebär att marknaden för statsobligationer till stor del består av aktörer som inte har något annat val än att köpa just dessa obligationer. Detta tillsammans med de stora innehav som finns hos Riksbanken har pressat ner spreaden på svenska statsobligationer under nollan mot swapräntor.
Eftersom den svenska statsobligationsmarknaden har blivit för liten för det svenska finansiella systemet har bostadsobligationer tagit över rollen som likvida ”riskfria” positioner. Stora delar av det svenska pensionskapitalet är investerat i dessa obligationer. De svenska hypoteksinstituten är välkollateraliserade och bostadslånemarknaden är väldigt lönsam för de inblandade aktörerna vilket gör att de är väldigt måna om att den ska fortsätta fungera så smidigt som möjligt.
Det svenska bolånesystemet är väldigt fördelaktigt för långivarna, dvs utgivarna av säkerställda obligationer, då vi svenskar exempelvis inte kan bli av med våra lån mot överlämning av pant, alltså i det här fallet bostaden. Man kan se bostadslånen som en inteckning av låntagarens framtida inkomster vilket historiskt har givit väldigt små kreditförluster i bostadsobligationsmarknaden.
Det är, med detta sagt, naturligtvis möjligt att spreaden mellan svenska statsobligationer och svenska bostadsobligationer ökar vilket innebär att bostadsobligationer kommer tappa mot svenska statsobligationer, men skillnaden i den underliggande räntabiliteten, dvs den löpande avkastningen, kommer då också öka. Den skillnaden är redan ganska stor, man får helt enkelt mer betalt löpande för att hålla bostadsobligationer än vad man får för att hålla statsobligationer.
Fråga ett, vi vill naturligtvis inte att någon ska ha dålig nattsömn av att ha för mycket bostadsobligationer i portföljen 
… men vi är kanske lite frågande till valet av alternativinvestering.
Captor Iris har för närvarande en underliggande obligationsportfölj med en kreditduration på ca 3,5 år som till största delen består av bostadsobligationer. Det innebär att om spreaden på bostadsobligationer skulle gå isär jämfört med svenska statsobligationer med 100 baspunkter, dvs ungefär en fördubbling så skulle Iris bostadsobligationsbok förlora 3,5% jämfört med att hålla statsobligationer med samma löptid.
Den alternativinvestering som valts i det här fallet innehåller bara 25% statsobligationer, och är i övrigt en blandning av bostadsobligationer, kommunobligationer, företagsobligationer och räntederivat.
Fråga två, vi upplevde finanskrisen 2008 som en likviditets- och motpartsriskkris snarare än en förtroendekris för den svenska bostadsobligationsmarknaden. Likviditetskrisen bestod i att det var väldigt svårt att låna korta pengar, detta berodde i sin tur på att alla blev väldigt osäkra på vem som kunde betala tillbaka.
Obligationsmarknaden fungerade utan central clearing på den tiden vilket innebar att vid en obligationsaffär så skickade säljaren en obligation till köparen medan köparen skickade pengar i en separat transaktion till säljaren. Settlementcykeln var tre dagar lång, så efter en affär dröjde det tre dagar innan säljaren visste om han skulle få några pengar eller inte. Med tanke på svårigheten i att låna korta pengar gjorde den osäkerheten att obligationsmarknaden frös.
Den enda delen som faktiskt fortfarande handlade var de svenska bostadsobligationerna med följden att dessa värderades om medan statsobligationsmarknaden mer eller mindre stod still. Vi gjorde en indexanalys kvartal för kvartal före under och efter finanskrisen mellan Handelsbankens statsobligationsindex och Handelsbankens bostadsobligationsindex för att se vad som egentligen hände.
För att hantera de olika durationerna, dvs för det faktum att räntekänsligheten i statsobligationsindex på den här tiden var ungefär dubbelt så hög som räntekänsligheten i bostadsobligationsindex så har vi volatilitetsjusterat statsobligationsindex.
/Daniel
Som synes förlorade bostadsobligationer avkastning relativt statsobligationer under sommar och tidig höst 2008. Det var dock inga anmärkningsvärt stora rörelser. En titt på volatiliteten i de två placeringarna visar den här isärspreadningen runt juli 2008, men i övrigt syns att volatiliteten snarare drivs av de gemensamma ränterörelserna än av spreaden mellan kurvorna.
Fick dela upp inlägget pga teknikrestriktioner
/Daniel
Kanske jag som är felinformerad, men hittar denna info gällande Storebrand Obligation hos Morningstar:
Det här är en fråga som jag också funderar på. Vad är risken med derivaten @captorfonder? Det måste ju finnas en motpartsrisk tänker jag?
I Iris Bond är alla ränteswappar centralt clearade och alla optioner har centralt clearade ränteswappar som underliggande. Fondens motpartsrisk är alltid säkerställd med likvida medel eller statsobligationer som säkerhet, enligt reglerna som hör till central motpartsclearing & EMIR. Typen av motpart, som alltid är en s.k. CCP, beskrivs bra här, Central counterparty clearing - Wikipedia
// Martin
Stort tack för utförligt svar @captorfonder! Då förstår jag bättre varför ni valt att fokusera på bostadsobligationer.
Jag känner mig inte helt nöjd med att spreaden mellan svenska bostadsobligationer och statsobligationer gled isär just under juli 2008, under en kraftig nedgång på Stockholmsbörsen:
Det glädjer mig dock att bostadsobligationerna presterade utmärkt i övrigt, särskilt under det sista raset oktober 2008 och perioden därefter.
Storebrand och AMF ser ut att ha hållt emot lite bättre under just juli 2008, tack vare inklusionen av statsobligationer? Dessa fonders låga volatilitet gör dem dock portföljteoretiskt oanvändbara i mina ögon, så jag föredrar Captor Iris alla dagar.
Jag kommer fortsätta använda mig av Captor Iris i mina portföljer, och känna mig lite mer trygg med det än innan, men jag hade verkligen varit intresserad av en kompletterande global, valutasäkrad statsobligationsfond med långa (10+ år) löptider. En AMF Räntefond Mix “done right”.
Förlåt Martin, men vad betyder det här på svenska? 
Haha, tänkte ett kort ögonblick att jag var korkad, men insåg sen att jag inte var ensam. Det är väl du som brukar hylla personer som kan förklara något komplext på ett enkelt sätt. Här behövs det verkligen 
Jag försökte besvara hur vi håller nere motpartsrisk i Iris Bond och våra andra fonder.
Ett exempel från aktievärlden kanske fungerar. För de som är bekanta med hur terminer & optioner över aktie- & aktieindex handlas på Nasdaqs nordiska derivatbörs så visas instrumenten med priser och ordrar från prisställare och kunder i börsens orderbok. Så långt är börsen en funktion för “price finding”, d.v.s. att köpare & säljare skall kunna hitta varandra. Efter att någon har accepterat ett pris så finns det två positioner i instrumentet. Någon har köpt och någon har sålt i derivatinstrumentet.
De två parterna möter samtidigt inte varandra avtalsmässigt. De möts istället båda två över börsen. Och det är börsen som löpande avkräver dem marginalsäkerheter för att eliminera motpartsrisk för börsen (eller deras mäklare som medlem om man inte är medlem själv). Så efter “price finding” funktionen som börsen tillhandahåller så har de också tillhandahållit funktionen att vara central motpart mellan alla som vill handla börsens standardiserade derivatkontrakt.
När man handlar till exempel ränteswappar som vi gör i Iris Bond då är price finding funktionen separerad från funktionen att vara central motpart. Vi gör vår price finding & avslut via två plattformar, s.k. MTF:er (wiki länk). Och vi kan handla på de här plattformarna genom att vi, via vår clearing broker, har färdiga kopplingar till de centrala motparter där affärerna möts efter att priset är överenskommet. Prisförhandlingen sker via knapptryck i plattformarnas handlarterminaler för övrigt.
Momentet att mötas via en central motpart minskar motpartsrisk, eller den sprids ut på dess medlemmar i alla fall, och det gör också att vi kan handla in och ur positioner enklare och få konkurrenskraftigare priser löpande.
Nu när jag läser min text så känner jag spontant att det här inte är “mer svenska” än den tidigare, kanske t.o.m. mindre. Jag får försöka ta följdfrågorna som de kommer. Nu skall jag hem och laga lite mat. Trevlig kväll! // Martin
Jag hade gärna sett att du utvecklar kring det här konceptet. Vad jag förstår så behövs det någon som garanterar att köparen har pengarna?
Är det “medlemmarna i den centrala motparten” som du syftar på här? Betyder det att clearinghuset är ett slags ekonomisk förening? Är det samma sak som MTF?
Ställer medlemmarna ut sina egna kassor som garanti för att säljaren kommer kunna få betalt? Som ett ömsesidigt försäkringsbolag typ?
Det är rätt uppenbart att du använder fackspråk… Väldigt intressant men det flyger också halvt över huvudet på oss som inte förstår (men vi är många som gärna vill förstå!).
Detta. Det här är ju ett ämne som jag upplever att jag (och vi i forumet) ännu inte riktigt behärskar.
@Nightowl - du som är grym på väldigt av det tekniska i forumet, hänger du med på ovan?
@Daniel_Nilsson - ping, kanske intressant för dig då jag upplever att du är en av dem som drivit dessa frågor kring olika räntefonder mest historiskt.
vi får nog köra lite gradvis men ett försök nu i alla fall.
Det är delvis korrekt att marginalsäkerheter är en pant (snarare än garanti) för att köparen kan betala.
Värdet på ett derivatinstrument kommer som bekant från en underliggande tillgång. Samtidigt ingår det alltid också en finansieringskomponent. Ett terminskontrakt är ett avtal om en framtida affär. När avtalet ingås så erläggs ingen likvid, utan det sker vid avtalets förfallodatum.
I sammanhanget spelar det också roll att många derivatinstrument är så kallade “contracts for difference”. Med det menas att man i dem inte avtalar om en framtida affär med fysisk leverans av en tillgång. Istället avtalar man om att sätta ett fast pris idag som i framtiden jämförs med priset vid det framtida datumet. Antalet kontrakt gånger prisskillnaden är det belopp som kontantavräknas i framtiden.
Den här kontantavräkningen gör att köparen kan få en kreditexponering mot säljaren likaväl som säljaren kan få en exponering på köparen. Och det blir en exponering på marginalen när priset på den underliggande tillgången förändras. D.v.s. exponeringen är inte på hela köpeskillingen som det hade blivit om avtalet hade rört en fysisk leverans. Marginalsäkerheter syftar till att minska den här exponeringen.
Det finns vidare två typer av marginalsäkerheter. På engelska Initial Margin och Variation Margin. Den förra är en buffert som skall täcka eventuella exponeringar, och den senare är en säkerhet för orealiserade förluster.
Samtidigt skall nämnas att för handel med vissa listade derivatinstrument så kontantavräknas vinster/förluster varje dag mellan det handlade priset och priset på kontraktet varje ny handelsdag. I och med att resultat då realiseras så behöver inte variation margin användas för orealiserade förluster.
Ränteswapparna som handlas i våra fonder säkerställs dagligen via clearinghusets och vår clearingmäklares rutiner med initial & variation margin. Vinster eller förluster realiseras+kontantavräknas inte dagligen som sker vid handel med vissa andra listade derivat.
// Martin
Vad gäller det jag skrev om medlemmar i ett clearinghus så gjorde jag nog antagandet att man var bekant med att man brukar prata om “börsmedlemmar” för aktiebörser. Jag vågar inte svara generellt om vilken typ av juridisk form det brukar vara för olika typer av börser.
Jag ville mest lyfta fram att de banker eller större aktörer som vill kunna avveckla affärer direkt mot clearinghuset måste sätta in betydande belopp som likvida medel till clearinghusets gemensamma “pott” (default fund) som skall vara den “back stop” / reserv som skall finnas i det fall som en fallerande medlems affärer avvecklas med en större förlust än de initial & variation margin belopp som ställts in fram till att fallisemanget blivit ett faktum. Utöver att sätta in pengar i default fonden så finns det naturligtvis en lång rad andra åtaganden som aktörer kopplade till clearinghuset måste leva upp till. Inklusive att vara market maker i instrumenten som kan avvecklas över clearinghuset.
På frågan om huruvida en MTF är samma sak så hänvisar jag tillbaka till mitt tidigare svar där jag försökte beskriva de distinkt olika funktionerna som ibland kan rymmas inom en och samma aktör, men som alltid är olika funktioner. Jag kommer nog inte längre än så i min förklaring tyvärr.
Go kväll. //Martin
Hej Martin,
Först och främst jag uppskattar verkligen hur mycket tid du lägger på detta, så hoppas du tar detta på rätt sätt. Ursprungsfrågan var väldigt enkel i sig: “Hur ser ni på risken för en ny bostadskrasch.”
Det måste gå att besvara på ett enklare sätt. Jag anser mig ändå vara extremt påläst inom ekonomi, men känner mig helt bortkollrad av ord som:
swapmarknad
swapräntor
välkollateraliserade
korta pengar
Settlementcykel
volatilitetsjusterat
ränteswappar
motpartsclearing
prisställare
clearing broker
kontantavräkning
exponering på marginalen
Initial Margin
Variation Margin
clearinghus
market maker
isärspreadning
centralt clearade
Price finding
MTF
fallisemang
… osv
Det var jag som kidnappade tråden till “vad är motpartsrisken?” Dvs. det som Martin skriver nedan. Jag har dock ändrat titeln på tråden för att den ska bli lite tydligare.
När det gäller:
Jag är helt okej med att konversationen är avancerad och inte är till för min mamma eller vanliga småsparare. Utan min tanke är att om vi lyckas förstå det i forumet, så tror jag att vi sedan kan förklara det med andra ord. Men jag tycker också det är svårt att relatera till. Framförallt eftersom det är så totalt olikt aktier i många avseenden.
Jag tänker att jag i helgen eller under måndagen ska försöka mig på en sammanfattning av det Martin och @captorfonder skriver.
Ok, ett försök att förstå:
Låt oss börja med att göra en jämförelse med aktier. Är nedan korrekt?
När jag vill köpa en aktie så går jag in på Avanza som är min mäklare. De är anslutna till börsen där jag kan hitta @Alec som vill sälja sin aktie via Nordnet. När vi är överens om priset så uppstår det affär och vi brukar säga att vi har köpt och sålt.
Men i praktiken har det inte skett, eller hur? Utan vad som har hänt är att i mitt fall har Avanza exekverat en order för min räkning och Nordnet en för Alecs räkning. Den transaktionen ska sedan genomföras hos en central medlem där både Avanza och Nordnet är medlemmar. Denna aktör har krav på att Avanza och Nordnet har en viss mängd säkerheter så att t.ex. Alecs aktie faktiskt blir såld och att jag faktiskt har råd att betala.
Det är därför Avanza ställer krav på mig att jag inte kan göra en affär utan att ha pengar på kontot. På så sätt upprätthålls hela kedjan. Det är alltså ett antal mellansteg till skillnad om jag och Alec hade gjort en affär i en onoterad aktie där pengarna går från mitt konto till hans. Nu gör de det också, men det går via ett antal settlement-avdelningar.
Låt oss kolla på fortsättningen:
Förstår jag det rätt som:
Men det här förstår jag inte:
Låt oss kolla på fortsättningen:
Varför minskar det motpartsrisken att ha en central motpart? Borde det inte bli tvärtom?
Fortsättning:
Ja, som att Alec vill vara säker på att jag kan betala aktien som jag har köpt av honom och där ställs kraven Avanza på mig, centrala börsen på Avanza och så vidare.
Exakt. Vilket är det som jag tror gör många av oss rädda. Det är ju som att jag betalar någon som ska leverera tomater till mig om 2 månader och jag är osäker på huruvida personen kommer leverera tomaterna. Särskilt om något oförutsett händer och alla tomatplanter typ dör.
Ja, det är ju motsvarigheten till “aktie” i mitt exempel.
Exakt. Så istället för att jag behöver äga en aktie för 100 kr för att få tillgång till 10% värdeökning på den, så köper jag ett kontrakt på förändringen från 100 kr. På det sättet behöver jag bara betala någon som tar motstående sida i affären och ingen behöver lägga de 100 kr för aktien. Korrekt, eller hur?
Det här kan jag inte? Kan du förklara det här lite mer?
Hur applicerar de på vårt tomat eller aktieexempel?
Ok, det är som att jag tar risken på tomathandlaren på bara en dags basis? Jag kan kolla att han har tomaterna varje dag och på så sätt inte behöva vara så rädd om han har dem om 2 månader.
Ok, så det är som att ni kollar in hos tomatodlaren varje dag, ser att han har tomaterna varje dag vilket borde minska risken eftersom vi borde se i förväg om tomatplantorna håller på att dö? (och på så sätt slippa en obehaglig överraskning?)
ledsen att jag inte lever upp till allas förväntningar. det låter bra att @janbolmeson kan sammanställa något ytterligare.
Det är några nya frågor ovan, men jag låter dem vara. Varför jag inte vill gräva ännu djupare är för att jämförelser mellan handel med leverans - fysisk eller ändring i ägarregister - har för många skillnader emot handel med avtalsinstrument såsom derivat. Varje svar när man blandar dem leder oundvikligen till fler frågor.
Vad gäller ursprungsämnet så var vår tolkning av frågan att man vill veta hur mycket mer risk det finns i att äga svenska säkerställda bostadsobligationer med AAA rating, relativt att äga en portfölj som endast består av svenska statsobligationer. Det är det enda valet som vi kan göra i Iris Bond givet fondbestämmelserna och den förväntan som finns från våra institutionella investerare. Vilken risk det finns i andra typer av bostadskrediter är utanför den här fondens ämnesområde.
För att ge en känsla för storleken på den här skillnaden i risk hänvisar vi till de bilder som Daniel hade med i sitt svar. Från dem kan man utläsa att i det sämsta scenariet sedan 1995 när indexen skapades, så föll värdet c:a 2% mer för bostadsobligationerna än statsobligationer. Och det har aldrig varit några realiserade kreditförluster i den här kategorin av obligationer sedan standarden infördes.
Jag håller för övrigt också med @Buspojken. Självklart skall man kunna förklara enskilda begrepp bättre. Jag får träna mer. Tyvärr måste man samtidigt minska ned antalet frågeställningar först, och det får jag överlåta åt @janbolmeson.
Nu tar jag helgpaus. // Martin
