Jag bröt ut ovan till en egen tråd. Jag har försökt hänga med i konversationerna i de olika trådarna i forumet där @Daniel_Nilsson, @Zino, @Alec, @AllSeasonsPortfolio, @Marknadstajmarn, @JFB med flera har delat med sig. Exempel här:
Med risk att jag har fel, så upplever jag just nu följande. Några grundläggande antaganden - när det gäller räntor så har vi i princip två risker / möjligheter.
Ovanpå detta kommer sedan en mängd hygienfaktorer såsom:
- Valuta - vilken valuta lånas det ut i? / är de hedgade eller inte
- Likviditet - hur likvida är räntorna som handlas i fonden
- Rating - vilken rating har de har där främst investment grade eller high-yield / speculative är det viktiga
Men de spelar i sammanhanget mindre roll jämfört med kredit- vs durationsrisken. Om vi bygger vidare på det är så påstår jag att de flesta (OPTI, LYSA, Captor och vi i forumet är överens om)
- Diversifiering - investera i “alla” räntor i en klass är än viktigare än för aktier.
- High-Yield-räntor är i princip identisk med motsvarande aktierisk.
- På kort sparhorisont - 0 - 2 år** då gäller bankkonto, eventuellt olika stafflingar med fast-räntor på olika perioder (som någon i forumet gjorde)
- På lång sikt 10+ år då gäller hög aktieexponering.
Ungefär som att alla håller med om att semester är trevligt. Det är i detaljerna som det sedan blir oklart. Men här skulle jag säga att om man tänker:
-
Kort duration och låg kreditrisk - då är vi inne på korta räntefonder mot statspapper, det är egentligen marginellt bättre än bankkonto och passar väl korta sparhorisonter men är väl egentligen “döda” pengar i en portfölj.
-
Lång duration och låg kreditrisk - i det här lägret hamnar @captorfonder som argumenterar för att då kommer räntorna att växeldra i perioder då aktier går dåligt. När aktier går dåligt, då tenderar räntan sänkas och den långa durationen kommer öka avkastningen men du tar inte risken att förlora pengar eftersom du har låg kreditrisk. Men för att detta ska göra skillnad i en portfölj då krävs durationer på i alla fall 10+ år.
-
Kort duration och hög kreditrisk - men då hamnar vi i HY-räntefonder och dessa skulle väl kunna bytas mot aktiedelen, men bör inte ses som krockkudde eller något som ska växeldra. Lär ju korrelera mot aktiemarknaden tänker jag.
-
Lång duration och hög kreditrisk - det känns ju inte som att man vill ta i.
Den andra aspekten på ovan blir då valutasäkringen. Problemet med den är att ju att den ofta är dyr och kan äta upp en stor del av avkastningen. Säg t.ex. att vi tittar på amerikanska statsobligationer som ger 4.5% men under förra året hade vi rörelser på över 6% på USD/SEK. Det betyder att min säkra amerikanska räntefond kan hamna på -1.5 till 10.5%. Inte direkt det som man förväntar sig.
Om jag förstod @captorfonder rätt häromdagen, så kan man skapa effekten av valutaskydd på två olika sätt - antingen genom klassisk valutasäkring eller genom derivat. På @captorfonder gör de det via derivat, exakt hur det fungerar får de förklara. Jag vågar inte återge det, men det byggde på kreditindex och CDS:er.
Så utifrån ovan så utgår jag från att man vill ha det i SEK för att vi 1) ofta redan har 70% exponering mot USD via våra globalfonder och 2) det är inte valuta/FX-spekulation vi är ute efter i våra portföljer. Problemet med att bara köra svenska räntor är att de till 70% består av fastighetskrediter och många svenska räntefonder är inte i närheten så likvida som de säger att de är (FI varnade i höstas för att t.ex. 28 av 36 svenska HY-räntefonder kan få problem i en stressad marknad). Dvs. argument för att gå globalt.
I nästa läge så kan man väl då säga att:
-
Vid lågrisk - då vill man ha bankkonto + kort duration/låg kreditrisk + lite aktier
-
Vid hög risk - mycket aktier + lång duration/låg kreditrisk
-
Vid mellanrisk - blandat aktier + mellanduration / mellanrisk
Det vill säga att man förändrar räntedelen efter sparhorisont / mål med sparandet. Det är ju det här som blir klurigt. Så om vi tittar på hur de olika aktörerna resonerar:
LYSA - one-size-fits-all
LYSA - tar ingen hänsyn till ovan utan kör en “one-size-fits-all”-räntedel som blir “mellan”. Min 60/40-portfölj hos dem har följande räntor just nu:
Fond |
Andel |
Duration |
Kreditrisk |
Källa |
AMF Räntefond Lång |
16,84% |
3.4 år |
Låg (45% AAA + 30% BBB) |
K |
Vanguard Global Bond EUR |
15,13% |
6,9 år |
Låg (AA-) |
K |
Öhman Obligationsfond SEK |
14,79% |
4.0 år |
Låg (AAA) |
K |
Storebrand Obligation |
11,65% |
5.0 år |
Låg |
K |
XACT Obligation |
8,92% |
3.7 år |
Låg/Mellan? |
K |
Öhman Reala Räntor |
8,36% |
4.9 år |
Låg (AAA) |
K |
iShares Core Global Aggregate Bond UCITS ETF (SEK Hedged) |
8,01% |
6,64 år |
|
K |
Dimensional Global Short-Term Inv. Grade FI Fund (SEK Hedged) |
6,00% |
2 år |
Låg |
K |
iShares Core € Corp Bond UCITS ETF (SEK Hedged) |
5,01% |
|
|
|
Deutsche Bank EUR HY Bond UCITS ETF |
4,96% |
3 år |
Mellan |
K |
Jag behöver kolla exakt hur de gör i sina olika portföljer.
Fördelningen på fonder blir så här: