Här kommer ett provprat och ett försök att närma oss problemet med räntefonder.
Introduktion och bankkonto
Om vi utgår från att alla ränteinvesteringar är utlåning av mina pengar. Då kan vi använda metaforen om kompsiar. Jag kan låna ut mina pengar till kompisar på en kort tid eller lång tid. Det kallas duration. Självklart är det en högre risk att långa ut mina pengar på lång tid jämfört med kort tid.
Dessutom har vi alla kompisar som är bra på att betala tillbaka (låg kreditrisk) och risken att inte får tillbaka pengarna är låg. Sedan har vi dem som aldrig betalar tillbaka (hög kreditrisk) och dem vill vi helst inte låna ut till och om vi gör det så vill vi ha en hög ränta.
Så låt oss börja med ett specialfall: bankkonto. Bankkonto är också en “inlåning” jag lånar ut mina pengar till banken. Det innebär en risk och därför har vi statlig insättningsgaranti för att ta bort den risken. Det vill säga att kreditrisken på pengar upp till 1 MSEK är noll. Staten garanterar pengarna.
Bankkontot är lämpligt för pengar som ska ligga 0 - 24 månader. Historiskt break-even när det har lönat sig med (amerikanska) räntefonder är ca 3 år. Så man kan resonera som att alla pengar som ska användas inom 0 - 2 år bör vara på bankkonto för att undvika kreditrisken mot att man får lite mindre betalt eftersom det är just riskfritt.
Syfte med räntefonder
Resonemangen nedan handlar alltså om ränteinvesteringar bortom 2 år. Att ha pengar på bankkonto mer än 2-3 år är förlust till inflation och är något som man bör undvika anser jag. Om du inte håller med, kommentera. Så här ser jag på matrisen mellan duration och risk:
| Utlåning på kort tid(Kort duration) | Utlåning på lång tid(Lång duration) | |
|---|---|---|
| Låg risk för att inte få tillbaka pengarna (Låg kreditrisk) | Bevara pengar. | Komplettera en aktieportfölj genom “motsatt” rörelse mot aktiemarknaden. |
| Hög risk för att inte få tillbaka pengarna (Hög kreditrisk) | Alternativ till aktierisk | Undvik. |
Typer av räntefonder
Lägger vi på typer av räntefonder:
| Utlåning på kort tid(Kort duration) | Utlåning på lång tid(Lång duration) | |
|---|---|---|
| Låg risk för att inte få tillbaka pengarna (Låg kreditrisk) | Penningmarknadsfonder / Korta statsskuldväxlar / Investmentgrade på 3 - 12 månaders duration. | Långa Investmentgrade obligrationer (10 år eller mer) |
| Hög risk för att inte få tillbaka pengarna(Hög kreditrisk) | Företagsobligationer både HY- och IG. | ---- |
Konkreta exempel
Tar vi några konkreta exempel:
| Utlåning på kort tid(Kort duration) | Utlåning på lång tid(Lång duration) | |
|---|---|---|
| Låg risk för att inte få tillbaka pengarna (Låg kreditrisk) | AMF Räntefond Kort | Captor Iris Bond och Captor Aster Global Credit?? |
| Hög risk för att inte få tillbaka pengarna(Hög kreditrisk) | ?? | ?? |
Mellan-mjölk
Min upplevelse är att många av de svenska räntefonderna är lite mellanmjölk och ligger lite mitt mellan. T.ex. upplever jag att AMF Räntefond Lång har en ganska kort duration för att vara “Lång” och dessutom en blandning av innehav. Samma sak med AMF Räntefond Mix.
Notera att jag inte säger att de är dåliga (äger dem själv) men det blir inte “rent” i förhållande till syfte. Lite samma problematik som med LYSAs ränteportfölj som varken är hackad eller malen.
Valuta - ytterligare en dimension
Det som också komplicerar det hela är att alla dessa delarna kan dessutom ha en dimension av valuta. Det vill säga att jag köper det i SEK eller USD. Då har jag en risk / möjlighet på valuta och den är inte oväsentlig.
Det vill säga att jag kan köpa mig en kort räntefond med låg kreditrisk i USD som ska ge 3% om året, men sedan förändras värdet på SEKUSD med 20% och plötsligt så är min förväntade avkastning i intervallet -17 till +23%.
Därför röstar jag nog på att man ska sikta på att ha räntefonderna i den valutan som man avser spendera pengarna i.
) Dvs man vill inte ta medföljande valuta risk. Då tar jag hellre en räntefond utan hedge i rätt valuta om den är rätt prissatt.
