Långa räntor och rörligt bolån - korrelation?

Hej! Jag har funderat lite på räntefonder, och hur ens investeringar i dem påverkas av bolån. En sak är ju det här med att man i regel sparar mer pengar genom att amortera än att köpa korta räntefonder (men man offrar smidig ombalansering/likviditet), men det är inte ämnet för denna tråd för nu funderar jag alltså på långa räntor.

För om man har bolån med rörlig ränta, hur lämpligt är det egentligen då att även investera i långa räntefonder? Om räntorna stiger sjunker ju värdet på dessa fonder, och dessutom ökar räntekostnaden för bolånet (och dessutom, allt annat lika, kan värdet på bostaden sjunka eftersom köpare inte har råd att låna lika mycket, vilket förvisso inte behöver vara ett problem i stunden men kan bli det om man ska flytta till hyresrätt/äldreboende/in till sambo). Man får alltså både minskad förmögenhet och högre utgifter om räntorna stiger.

Om räntorna å andra sidan sjunker så är det ju bra för de långa räntefonderna, men samtidigt skulle man ju med ett rörligt bolån oavsett få ett ökat sparande i detta läge genom att räntekostnaderna minskar.

Kan man alltså sägas redan vara exponerad mot långa räntor genom ett rörligt bolån? Eller är det inte så enkelt, krånglas det kanske till av ombalansering (man sparar ju så klart även i aktier) eller om de långa räntefonderna är i USD/EUR?

1 gillning

Hej,

Nja, så skulle jag väl inte säga det är. Rörlig ränta blir väl egentligen att du har motsatt sida, att du har lånat korta räntor, eftersom löptiden är under 1 år.
Binder du däremot så är det du som har lånat till en lång ränta.

Däremot är det som du säger:

Om räntorna stiger sjunker ju värdet på dessa fonder, och dessutom ökar räntekostnaden för bolånet (och dessutom, allt annat lika, kan värdet på bostaden sjunka eftersom köpare inte har råd att låna lika mycket, vilket förvisso inte behöver vara ett problem i stunden men kan bli det om man ska flytta till hyresrätt/äldreboende/in till sambo). Man får alltså både minskad förmögenhet och högre utgifter om räntorna stiger.

Om räntorna å andra sidan sjunker så är det ju bra för de långa räntefonderna, men samtidigt skulle man ju med ett rörligt bolån oavsett få ett ökat sparande i detta läge genom att räntekostnaderna minskar.

Så allt hänger egentligen ihop, räntor påverkar båda ditt lån och dina fonder åt båda hållen. Men åt samma håll, aktiemarknaden och bostäder gillar låga räntor samt räntefonder gillar sjunkande räntor. Men direkt vi kommer till att räntor ska öka så kommer många tillgångar att ta stryk, just för att pengar börjar kosta igen.

Vet inte riktigt om detta svarade på din fråga, men vi kanske kan få igång en diskussion! :slight_smile: Ingen expert inom räntor på något sätt.

1 gillning

Jo visst, men jag menade om man tänker på vilken funktion de fyller för ens egen förmögenhets utveckling och hur de korrelerar, dvs det du citerade och höll med om senare i inlägget.

En person med rörlig bolåneränta och långa räntefonder kommer förlora mer pengar i ett scenario med stigande räntor än någon som har rörlig bolåneränta och korta räntefonder (som inte sjunker i det läget, åtminstone inte lika mycket), alternativt någon som har bunden bolåneränta (som ligger kvar på den tidigare lägre räntenivån) och långa räntefonder.

Optimalt val av lån och räntefond vid stigande räntor hade ju varit bunden bolåneränta och korta räntefonder, men då är man å andra sidan väldigt exponerad mot risken för sjunkande räntor. Om syftet är att minimera risk och man inte kan förutse räntornas utveckling borde det bästa alltså vara att blanda bundet bolån med långa räntefonder, alternativt rörligt bolån med korta räntefonder.

Uppskattar ambitionen att få igång en diskussion. :slight_smile: Jag är som sagt också osäker kring detta eftersom jag aldrig läst något som tagit upp denna aspekt, men jag har svårt att se varför man inte skulle ta detta i beaktande om målet är diversifiering och en stabil värdeutveckling. Det känns som att det är mycket mental bokföring som spökar när folk bara tar hänsyn till ena sidan av balansräkningen när de tittar på sin portfölj, jag skulle önska att vi kunde komma bort ifrån det med tanke på hur stora bolån folk har.

1 gillning

Kul fundering!
En bra hedge mot stigande räntors effekt på bostadspriser eller långa räntefonder?

Jag känner inte till något som med absolut säkerhet rör sig i motsatt riktning, men högre räntor brukar vara resultatet av högre inflation.

I en situation med högre inflation rekommenderas ofta reala tillgångar, alltså råvaror, guld och metaller, skog, fastigheter (kanske inte egna bostaden dock) etc.

Helt korrekt analys! :slight_smile:

Också korrekt.
Däremot kan man ju fundera på om det är en “risk” mot sjunkande räntor eller endast en hedge mot förlorad avkastning med begränsad uppsida? :thinking:

Däremot så kan ju långa räntefonder i större utsträckning gå mer minus än en kort räntefond kan, så känns lite som att man tar en dubbel “risk”, om vi ville kalla det så, i att binda räntan (Som både hedgar dig mot ränteuppgång samt minskad uppsida i form av att du inte får räntenedgången) och långa räntefonder (som ger dig värdeökning vid räntenedgång och stillastående men en större nedsidan vid ränteuppgång).
Fast nu när jag skriver det så blir det ju faktiskt ett bra komplement till varandra :sweat_smile:

Jag hade nog valt bunden ränta och korta räntefonder, just för att få stabiliteten i bunden ränta samt möjlighet till avkastning via räntefonden och mindre nedsidan om räntan går upp.

Enklast är väl helt enkelt att betala av bolånet… :slight_smile: Men det kanske ger för hög alternativkostnad jämfört med sådana reala tillgångar du nämner. Det jag fastnar vid nu blir väl dock också hur man kvantifierar det hela - antar att man får leta fram någon sorts tabell om man vill räkna på hur stor amortering som skulle ge samma besparing som en lång räntefond sjunker vid en given ränteökning…? Bah, blev krångligt detta, önskar att någon med mer mattesinne än jag räknar på det hela. Att en korrelation finns och att man nog bör ta det i beaktande verkar det ju som, men frågan om i vilken utsträckning kvarstår.

Jo visst, kände också att det var lite slarvigt uttryckt. :slight_smile: Är väl risken för ökad alternativkostnad det handlar om.

Men då får du ju just en ökad alternativkostnad om räntan istället går ner, jämfört med om du skulle ha en annan kombination?

Så är det absolut, i teorin så stämmer nog det väldigt bra.

Däremot i mitt val av kombination så tänker jag mer på: ”vad kan jag vinna och vad kan jag förlora på detta?”
Alltså vad är vinst/förlust-ration (om man kan kalla den så). I detta fallet så känns just vinsten i att hedgea sig för uppgång större än förlusten i att missa en räntesänkning.

Därav mitt val.
Men som du säger, finns nog en bättre kombination om man vill bli helt neutral🤔

Ah yes då förstår jag! Jag har nog i grunden svårt att komma ifrån samma tanke som dig när det gäller framtiden, och trådens funderingar uppkom ursprungligen i samband med att jag funderade på om jag ändå borde lägga in långa räntor i portföljen utifrån typ permanentportföljstanken - men då alltså slogs av att jag faktiskt redan har viss exponering mot ett scenario med sjunkande räntor genom det rörliga bolånet.

1 gillning

Du har missat en ganska viktig poäng. Långa räntor i Rika Tillsammans portföljen är i stor utsträckning Amerikanska (och i viss del Europeiska vilket jag personligen inte gillar). Amerikanska långa räntor brukar gå neråt som svar på att börsen kraschar (eftersom Fed skyr en nedåtgående börs som pesten). Samma tydliga korrelation finns inte med svenska räntor som ditt bolån påverkas av. Dessutom så stiger ju långa räntor i värde när räntorna sjunker (ofta i samband med att aktier går neråt) medan ditt bolån bara får framtida räntekostnader högre eller lägre.

1 gillning

Tack, bra poäng! Jag har förstått det som att Jans anledning till att Rika tillsammans-portföljen endast innehåller amerikanska och europeiska långa räntor är för att det inte finns fonder med lika långa svenska räntor, men du menar att det faktiskt är bättre med just långa amerikanska räntor för att hedgea aktier?

Ibland har man ju nämligen tvärtom hört att man inte bör ha räntefonder i annan valuta än sin egen för att undvika att valutarörelserna motverkar räntornas avkastning, men det kanske inte gäller långa räntor i en sådan här portfölj? För valutarörelserna påverkar ju kanske de globala aktierna i portföljen på samma sätt, inser jag nu…

Men är det ändå inte så att svenska räntor följer amerikanska, om än inte till 100 %? Har inte grävt ner mig i siffrorna men har läst kommentarer i linje med det i dagspressen. Men det är kanske som du säger att det inte är givet att korrelationen är tillräckligt stark för att de ska fylla samma funktion i en diversifierad portfölj.

Ja detta blir ju faktiskt en viktig aspekt när man kommer över en viss portföljstorlek, innan dess tänker jag att de minskade räntekostnaderna gör att man kan spara mer i aktier och därigenom får liknande effekt som om man istället hade ombalanserat genom att sälja av långa räntefonder för att köpa aktier. Men man skulle ju behöva räkna närmare på det för att lista ut hur olika portfölj- och lånestorlekar påverkas.

Historiskt har så varit fallet samt att Amerikanska räntor är just nu betydligt högre än Europeiska (utom undantagsfall med riskabla Europeiska länder).

Ja, detta är ett vanligt argument som jag personligen inte alls håller med om. Jag förstår tanken, man vill inte att räntedelen är volatil och binder man i sin egen valuta så minskas svängningarna i räntedelen. Men om sannolikheten är stor att SEK sjunker när aktier kraschar medans stora valutor som USD stiger när aktier kraschar känns det dumt i mina ögon.

Svenska räntan var orörd under senaste “kraschen” (om man nu kan kalla Covid nedgången för en krasch). Låg kvar på noll. Amerikanska räntan sjönk som en sten. Om man har en ränta på noll så har man liten marginal att sänka den och svenska räntepolitiken styrs mera av inflation. Amerikanska styrs, enligt min känsla, mera av hur börsen går.

Har man en liten portfölj så är troligen det bästa att amortera så lite som möjligt och ha så mycket aktier som möjligt, om man pallar med det rent psykologiskt när kraschen kommer.

Ja det känns som att det saknas verktyg/formler/liknande som tar hänsyn till detta, dvs till portföljens storlek i relation till månadssparandet och hur det bör påverka ens tillgångsfördelning, då behovet av diversifiering i ombalanseringssyfte ju kan skilja sig åt väldigt mycket beroende på hur den relationen ser ut (förutsatt att man har en trygg inkomstkälla). När kommer man till den punkten där det inte längre spelar någon större roll att man månadsvis köper aktier på rea, där man istället skulle behöva större summor i räntor/guld att ombalansera med? Jag tycker det är ett viktigt nyckeltal för att kunna förstå andras portföljval, men det diskuteras sällan.

Gällande räntorna får jag nog gräva ner mig lite mer i siffrorna på typ Portfolio charts.

2 gillningar

Det här har faktiskt diskuterats tidigare. @janbolmeson har åsikten att storleken inte ska spela någon roll och att man istället ska dela in det i 2 faser - stay rich och get rich. Jag håller bara delvis med precis av de anledningar du tar upp:

  1. Har man ett litet sparande och så har man troligen en stor del av sitt sparande i framtida insättningar i form av utbetalning av lön och månatliga insättningar. Därmed kan man ta större risk eftersom man har en “buffert” i form av lön. Troligen kommer detta falla in samtidigt som get rich fasen men det är ju inte självklart.

  2. Har man en större förmögenhet så är det betydligt tyngre att tappa en stor del av den. Att tappa 10% om man har 100k jämfört med 10M är en otroligt stor skillnad. Det finns säkerligen folk som fortfarande är i get rich fasen med 5+M och då bör man i mina ögon ta en lägre risk än om man har 100k.

Därför har jag satt som någon form av enkel gräns att fram tills man har 1M så är min åsikt att man bara bör ha aktier och bankkonto (bara så mycket på bankkonto som bufferten kräver). Därefter kan man börja experimentera med långa räntor och guld.

Eventuellt ser jag att man har en terdje fas som jag har svårt att kalla för något men kanske “diversifieringsfasen” där värdet av diversifiering överstiger nyttan av att vinstmaximera.

2 gillningar

I Paolo Sodini-intervjun var de ju dock inne på det här med humankapital och att man är en vandrande räntefond, dvs att man bör ta hänsyn till framtida intjäning vid val av risknivå, men han kanske släppt den tanken… :slight_smile: Men det borde ju oavsett gå att räkna på lite mer konkret.

Jag anser att man måste anpassa portföljen för om man i nuläget gör insättningar eller uttag, och hur stora dessa är.

  • Behöver man nödvändigtvis göra bestämda uttag behöver volatiliteten ner avsevärt. Kan uttagen varieras en del i storlek och tid kan volatiliteten vara lite högre.
  • Om man i sitt månadssparande adderar en avsevärd procentuell andel varje månad via insättning så är det också enklare att palla med lite högre volatilitet (tidigt i sparandet) men är månatliga procentuella insättningen ganska lite kan man behöva sänka volatiliteten en del för att orka med.
  • När skiftet mellan dessa närmar sig behöver man fasa över till den andra.

Jag är i det läget att jag sitter med lån på bostad samtidigt som jag har en del långa USA-räntor i portföljen, och det känns ju lite knepigt. Jag vill egentligen dra upp de långa räntorna till 2-3 ggr mer andel än jag har, men det känns jättesvårt i kombination med lån och att folk tror att räntorna ska upp.

Hur gör man dock rent konkret för att räkna på det? Det är där jag fastnar lite. Säg att en person har 20 000 kr i långa räntor och en annan har 20 000 kr i rörligt bolån, en tredje kanske 10 000 kr i långa räntor och 10 000 kr i rörligt bolån - hur skulle en räntehöjning påverka respektive person? Utan att ha ett hum om svaret på den frågan är det ju svårt att säga att man har för hög exponering mot långa räntor. Man behöver kanske inte räkna exakt rätt på kronan om det är komplicerat, men någon sorts uppskattning vill man ju kunna göra.

Om jag tolkat det hela rätt är det så att om aktiemarknaden kraschar förväntas långa räntor gå ned vilket innebär att papper i långa räntor går upp. Papper i långa räntor kan alltså användas för att minska risken i en portfölj med aktier.
Korta räntor fungerar däremot på ett helt annat sätt. Om de korta räntorna sjunker kommer aktier är vara jämförelsevis bättre placering och aktiepriserna därmed att stiga. Placeringar i korta räntor, t ex bankkonto, är däremot helt opåverkade (på kort sikt) av ändringar i räntenivån.

Om (den korta) räntan går upp kommer dina månadskostnader att öka samtidigt som dina aktier minskar i värde. Bolånet kan alltså inte användas för att motverka rörelser i aktiemarknaden.

Förstår nog inte riktigt vad du menar här. Är det inte de som påverkas allra tydligast, dvs om räntenivån stiger så ökar räntan på sparkontot, och vice versa? Skillnaden mot långa räntefonder är att de fungerar tvärt om, som du skriver - stiger när räntan sjunker.

Och överlag så är det väl så att utvecklingen av korta och långa räntor följs åt, till skillnad från det du skriver? Men jag är ingen expert på räntemarknaden.

Om du har 100 000 på ett bankkonto och korta räntan ändras från 1% till 2% så har du fortfarande 100 000 på bankkontot, men om du har 100 000 bundet på 30 år och långa räntan ändras från 1% till 2% kommer ditt innehav omedelbart att minska i värde till ca 74 000.

1 gillning

Har själv funderat lite mera på det här med långa räntor och bolån och huruvida det finns en korrelation eller inte eftersom jag för första gången i livet nu bestämt mig för att ta bolån.

Bolån beter sig ju i mångt mycket som korta räntor (beroende på löptid). Har man bundet bolånet i till exempel 5 år så påverkas man ju inte alls av ränteändringar under dessa 5 år så under denna tid saknas ju korrelation mot långa räntor helt, utan det är 0 i korrelation till allt annat (ännu tydligare än ett bankkonto).

Har man däremot en kortare löptid så blir ju bolånet som en “omvänd kort ränta” (man har gått kort i korta räntor), dvs. det kommer bete sig som ett bankkonto fast med omvänd avkastning. Så då kommer frågan hur stark är korrelationen mellan korta räntor och långa räntor?

Svaret är att korta räntor gynnas på sikt av höjda räntor (lite osäker på hur värdet av dem påverkas på kort sikt men jag antar att det blir oförändrat? Någon som har svar här?) medans långa räntor tappar värde direkt av att räntorna höjs.

Sammanfattningsvis om bolån vs långa räntor och korrelation:

  1. Höjd ränta = högre månatlig kostnad för bolån och tapp direkt på långa räntors värde.
  2. Sänkt ränta = lägre månatlig kostnad för bolån och en ökning direkt på långa räntors värde.
  3. Börskrasch = troligt sänkt ränta. Här kommer inte bolånet ge samma skydd vid kraschen som långa räntor skulle ha gett så det kan ändå vara en idé att ha långa räntor för att ta udden av krascher.

Min åsikt är därför att de har en relativt stark positiv korrelation till varandra, men långa räntor kommer påverkas hårdare och snabbare av ränteändringar, men bolånet saknar skyddet som långa räntor ger vid krascher.

Oftast har man ju ett mycket större bolån än man har andel långa räntor dock, så har man ett stort bolån jämfört med sitt investerade kapital ska man nog fundera på om man verkligen vill ta in långa räntor och exponera sig mot en ännu högre risk mot höjda räntor.

2 gillningar