Trevligt att du kom tillbaka till frågan, den är inte helt lätt nej när man själv försöker få ihop det i sin egen ekonomi.
Som sagt, det är här det blir klurigt, hur stort är stort osv - hur ska man rent praktiskt räkna på vad som är en acceptabel risknivå. Jag antar att det som gör det svårt är vad både du och @GSverre var inne på: kapitalet i den långa räntefonden påverkas direkt när själva räntehöjningen sker, medan effekten på bolånekostnaden blir lite varje månad så länge räntan är kvar på den högre nivån, så avgörande blir hur länge räntenivån är hög? Vilket väl är ännu svårare att sia om än om räntorna ska upp eller ner. Har inte riktigt koll på hur den löpande avkastningen i en långräntefond ser ut om räntorna skulle förbli (stabilt) höga dock. Men det är kanske detta som gör att det är svårt att räkna på hur man faktiskt ska ta hänsyn till den här korrelationen.
Jättesvårt att räkna på, utan man får gå lite på “känsla”. Jag tror att för de flesta så är nog bolånet så pass stort att man kan skippa de långa räntorna. Min egen tanke är att jag räknar ner investeringen i långa räntor med en krona för varje tre kronor i bolånet.
Exempel: Anta att jag har en portfölj på 1M och jag vill ha 10% långa räntor = 100k långa räntor. Har jag då bolån på 300k eller mer så skippar jag de långa räntorna. Skulle jag haft bolån på 90k så skulle jag dra ner mina långa räntor med 30k ner till 7% eller 70k.
Det här är helt taget på känsla och kanske är helt uppåt väggarna, men så har jag bestämt mig för att göra, delvis för att jag inte gillar långa räntor som investering eftersom den förväntade avkastningen i dagsläget är så låg. Gillar man långa räntor kan man säkert ändra det till att man behöver 5 eller 10 kronor för att dra ner långa räntor med en krona då jag tror min beräkning skulle medföra att de flesta kommer skippa långa räntor helt.
Det verkar ju som en del av debattörerna på detta forum har fått för sig att om den långa räntan stiger, så sjunker en lång räntefond för all framtid. Så är ju inte alls fallet, tvärtom!
Har en räntefond en duration på 5 år så byts ju 20 procent av innehavet ut varje år, med innehav som undan för undan löper med högre ränta. Fonden får alltså en dip som återhämtats relativt snabbt. På lång sikt är det givetvis en fördel att räntan stiger för fonden.
Jan har skrivit om detta på ett lysande sätt tidigare, men jag hittar inte för tillfället. Jan, kan du ge en länk?
Det är här som det blir lite motsägelsefullt för mig. Om vi tar de långa räntor som är av intresse för mig, 20-30 år US treasury bonds. Då antar jag att dessa funkar så att när durationen går under 20 år så byts den ut mot en ny 30 årig av samma typ, dvs. 10% byts ut per år. Om räntan stiger med, låt oss säga 1% för att göra det lätt, så kommer fonden tappa i runda svängar runt 25%. Sedan byts det ut 1% per år mot den högre räntan och man får då fortsättningsvis en högre ränta = högra förväntad avkastning framöver (vilket troligen inte är jättemycket tröst om man precis tappat 25% av värdet på en tillgång som ska förhindra hög volatilitet). Har jag tolkat ditt resonmang rätt?
Det som detta då säger mig är att om räntan är låg så är det i så fall dåligt att investera i långa räntefonder. Så om räntan är låg (villket den är just nu) så borde man vänta på att räntan stiger innan man investerar? Dvs. för ränteinvesteringar är det ju i så fall mycket lättare att “tajma” marknaden än det är för till exempel guld och aktier eftersom man kan räkna ut exakt vilken avkastning en ränteinvestering kommer få under sin livstid?
Ja, precis som det är bättre att köpa aktier när börskurserna yidsptiddp är låga, är det bättre att köpa långa räntepapoer när räntan är hög.
Kruxet är, åtminstone historiskt sett, är räntemarknaden är ännu svårare att förutse än aktiemarknaden. Vi vanliga dödliga får göra som på aktiemarknaden, hänga med både i upp och nedgång.
Har man en tidshiorisont på mer än 10 är, känns en placering i en fond med 5 års duration inte speciellt riskfylld. Speciellt om man bara har kanske 10 procent av det totala sparandet på detta sätt.
Att jobba med 30-åriga bindningstider är alldeles för spekulativt för mig. Är man 70+ är tidsperspektiven helt annorlunda…
Räntan är svår att förutse, men är verkligen avkastningen för ett räntepapper svår att förutse som redan är utgivet om man behåller den tills investeringen löper ut? Borde bara vara att kolla på löptid, kostnad samt kupong så borde man ju kunna räkna ut exakt vilken avkastning man kommer få när ränteinvesteringen löses ut (under förutsättningen att den man lånat av inte blir illikvid).
Köper du ett räntepapper och behåller löptiden ut, så kan du givetvis räkna ut avkastningen.
Köper du andelar i en lång räntefond, och säljer efter exempelvis tre år, så är det inte möjligt att förväg räkna ut avkastningen. Detta beroende på att ingen vet hur ränteutvecklingen blir.
Ja, och det är just detta som gör att jag menar på att avkastningen för räntor är lättare att räkna ut, speciellt om det är kortare räntor. Men även långa räntor (20-30 år) kan man ju räkna ut exakt vilken avkastningen man skulle få om man behöll hela räntepapprets livslängd. För mig känns det som en självklar förväntad avkastning som dessutom är lätt att räkna ut med 100% precision (med undantag för att låneutgivaren hamnar i obestånd, men känns inte så troligt i fallet med USA statsräntor).
Sedan kan självklart höjda/sänkta räntor påverka den faktiska avkastningen men den förväntade avkastningen är i mina ögon solklar och given med 100% precision för alla räntepapper med fast ränta. För korta räntor (mindre än 1 år) så kommer dessutom den förväntade avkastningen och den faktiska avkastningen hamna VÄLDIGT nära varandra.
Nja! Även om du kan räkna ut den faktiska avkastningen så tar du en risk. Köper du en räntebärande obligation på 10 år som ger 2 procent per år, och räntan stiger till 4 procent, så blir investeringen en katastrof.
Hur väl du än räknar, så kan du aldrig bortse från en affärsrisk…
Om jag behåller obligationen till löptidens slut, så kommer ju den faktiska avkastningen att bli exakt samma om räntan stiger med 2% per år eller sjunker med 2% per år trots att jag skulle få mindre OM jag sålde obligationen. Denna säkerhet finns inte med aktier/guld att jag helt enkelt kan vänta in inlösensdagen. Jag har själv använt mig av just detta under tiden när jag investerade i räntebevis (= företagsobligationer, något som jag i efterhand kommit fram till är en dålig investering men det är en annan historia).
Passar det dig bra, så fortsätt med detta. Jag vill ändå påstå att affärsrisken är i högsta laget för de allra flesta.
Jag påminner mig i skrivande stund, om ett fall från"motsstt sida:. För många år sidan lämnade Swedbank ut bolån med bindningstid på 15 (!) år. Räntan låg på drygt 8 procent. Redan sjönk ränteläget…
För de kunder som tecknat lånet blev det en veritabel mardröm. Skulle man dessutom sälja sin bostad, blev ränteskillnadsersättningen gigantisk. Då hjälpte det inte att man kunde räkna ut sin räntekostnad 15 år framåt.
Att gå in tungt in i väldigt långa räntor är därmed en ststorlek för både långivare och låntagare.
Även om det känns bra för dig, är det inget som jag rekommenderar för gemene man. För min del räcker 5 års duration gott och väl.
Inget jag rekommenderar alls, jag rekommenderar snarare att man tar bort långa räntor helt om man har mycket bolån (se mitt tidigare inlägg långt ovan). Även korta räntor utöver buffert bör man skippa och i så fall hellre betala av delar av bolånet. Min poäng var att räntor är mycket lättare att förutse än aktier, jag förstår inte varför många har åsikten att räntor skulle vara svårare? Om man kollar på en enskild aktie och frågar 10 “experter” vilken förväntat avkastning aktien kommer ha så kommer svaren variera. Om man däremot ställer samma fråga på en ränteinvestering bör experterna svara exakt samma sak allihoppa och troligen med flera decimaler dessutom eftersom man kan beräkna den exakta förväntade avkastningen vid köptillfället.
Varför då? Den förväntade avkastningen går ju att räkna ut. Fick just hem papper om bolån där banken räknat ut hur mycket jag förväntas betala på 30 år. Exakt samma princip med en lång räntefond.
Den positiva sidan av riskprofilen (som du hänvisar till) är att du på förhand vet exakt hur mycket, i absoluta tal, som du kan erhålla under löptiden om du håller den.
Den negativa sidan är att du i förhand inte vet värdet av detta (inflation, alternativkostnad)
Det är väl för att räntorna kontinuerligt byts ut i fonden, och eftersom vi inte vet hur ränteläget kommer utveckla sig så vet vi inte hur nivåerna på de nya räntorna i fonden kommer vara? Med reservation för att jag inte är någon expert, tänker att du är mer inläst på långa räntor än mig.
