När jag skulle dela detta avsnitt med min systerdotter så blev det roligt, jag skrev
hon svarade
-”OK” ska kolla vad det är men jag kan tipsa dig om Rika Tillsammans så länge för dom gillar jag
Vi hade inte snackat ekonomi innan men nu så 
Största argumentet att vara med trots trygg anställning är att a-kassan redan är kraftigt subventionerad via arbetsgivaravgiften man redan betalar, ca 80% av kostnaden. Varför inte betala de sista 20%-en själv och få en försäkring, istället för att betala 80% och få ingenting?
Fast säger man upp sig själv så har man en karenstid och får ingen ersättning de första 9 veckorna. Detta borde avskräcka de flesta som inte har möjlighet att klara sig utan två månadslöner, så i det fallet blir a-kassan oanvändbar ändå.
Det är inte att förglömma att de här grupperna jobbar i politiskt styrda verksamheter. Det kan plötsligt hända att verksamheten man jobbar i läggs ner, flyttar eller ändrar skepnad. Det går nog att hitta ett nytt jobb ganska lätt men det är ju bra att inte vara beroende av att ta första bästa.
En annan risk är att få en psykopat till chef. Jag menar nu en icke-empatisk person som är fixerad vid makt och kontroll och behandlar medarbetare som schackpjäser. Jag har egen erfarenhet av det scenariot tyvärr.
Det här med att man får 80% av försäkringen “gratis” är ju ett bra argument om man behöver försäkringen men det är fortfarande tveksamt att den behövs om man exempelvis arbetar på en vårdcentral tycker jag. Man kan ju leta upp ett nytt jobb under uppsägningstiden, behov finns överallt. Hittar man inget i värsta fall så kan man ju bli konsult och få löjligt bra betalt men till priset av att veckopendla i en period medan man funderar på vad man ska göra framöver. Att politikerna skulle lägga ner vårdcentralerna är osannolikt och helt orimligt. Detsamma gäller de flesta kliniker på sjukhus med något enstaka undantag möjligtvis.
Det tar viss tid att få vilket jobb som helst. Alla jobb är inte bra. Det är bra att kunna ta.1-2 månader på sig att hitta något bra.
Det är också så att a-kassan kostar ganska lite om man jobbar i ett yrke med brist på personal.
Oavsett hur man vrider och vänder på det så är a-kassa en försäkring mot arbetsbrist. Att det ska uppstå arbetsbrist för sjuksköterskor eller legitimerade läkare är extremt osannolikt. Jag tror ärligt talat inte att man kan förstå hur stora bemanningssvårigheter det finns inom vård/omsorg (och alltså hur lätt det är att skaffa en ny tjänst) om man inte själv arbetar inom samma bransch (kliniskt på golvet menar jag då alltså, inte som chef eller administratör av något slag).
Uppsägningstiden är minst tre månader ifall jag skulle bli uppsagd - vilket som sagt är en teoretisk risk - det innebär gott om tid för att hitta en ny tjänst. Varför skulle man vänta med att söka ny tjänst tills uppsägningstiden är över?
Jag förstår att för många på arbetsmarknaden är a-kassa en nödvändig försäkring men så som läget ser ut idag så lägger jag mycket hellre pengarna på en sjuk-/olycksfallsförsäkring. Risken att bli oförmögen att arbeta på grund av sjukdom/olycka skattar jag som högre.
Om man själv säger upp sig är det väl dock flera månaders karenstid innan du kan plocka ut A-kassa?
Formellt är det så. Dock finns inte helt sällan en skillnad mellan situationen på pappret och den verkliga situationen. Du kan hamna i en situation där det är lämpligt att lämna. Det kan då vara smidigt att förhandla om att bli uppsagd istället för att säga upp dig själv. Det innebär pratktiskt att du slipper den där karenstiden. Att vara med i facket kan underlätta i sådana här situationer. Då får du stöd i diskussionen med arbetsgivaren så att det blir så bra som möjligt.
Korslänkning till ett poddavsnitt på samma ämne som jag gjorde i ett gästspel på en annan podd. 