Är under 30 och har funderat väldigt mycket på fack och A-kassa.
Jag skulle vilja argumentera för att jag inte behöver vara med i någon av dessa. Historian? Jo, jag jobbar inom en ingenjörsbranch som jag upplever att arbetsmöjligheter finns oändligt av. Villig att flytta om det skiter sig. Jag har även pengar investerade för över en årslön.
När jag läser om det här är det relativt dyrt, vilket är förståeligt. Att optimera cashback på ett kreditkort gentemot att skippa denna extra säkerhet ger mindre i stunden. Man får egentligen ingenting om man inte blir arbetslös. Osv.
Skjuter jag mig i foten? Är det fler som inte betalar in, utöver mig? Eller är detta ett oerfaret uttalande?
Som jag ser det så är A-kassa en försäkring mot arbetsbrist och inom min bransch är risken närmast obefintlig. Jag är inte med i A-kassan. Det bästa argumentet för att gå med som jag har hört är att man egentligen bara betalar 20% av vad det “borde kosta” eftersom resten finansieras på annat vis, men jag brukar ju inte köpa andra saker på 80% rabatt när jag inte behöver dem.
Jag är med i facket. Jag är med delvis av solidaritetsskäl, delvis för att jag tycker att det är viktigt att vi har ett fackförbund som representeras av många eftersom det krävs för att kunna förhandla med arbetsgivaren avseende exempelvis lön, och delvis för att kunna få stöd av facket om jag får problem med arbetsgivaren. Tillägg: Om facket är partipolitiskt kopplat så är det såklart en helt annan sak, mitt fackförbund är inte det.
Kan tilläggas att det är dyrare att vara med i facket men jag tycker också att det är viktigare.
Det är väl snarare så att du redan betalar de andra 80%, inte att du får 80% rabatt,
Så antingen betalar du 80% och får ingenting, eller så betalar du 100% och får nånting för det.
Jag tyckte som dig tidigare TS.
Sen så blev jag av med jobb och de var inte så enkelt att hitta jobb som tänkt.
Så jag förbrukade alla sparpengar och höll på att bli av med lgh. Sen de akassan gör är även att du behåller din SGI om du blir sjukskriven eller något mellan jobb. A-kassan är också pensionsgrundande så även om du klarar dig på egna sparpengar så förlorar du mycket annat.
Men alla gör som de vill
Jag ser det som att nettoinkomst är det enda jag har att disponera över och alltså det enda som är mina pengar. Man blir bara olycklig av att tänka på allt som försvinner innan det når bankkontot
Jag är väl lite i samma roll som ts men har trots detta betalat A-kassa i 10. Kommer troligtvis aldrig behöva den. Samtidigt kostar det ungefär en dagens/en pizza så jag kör vidare på det. Det är inte där slaget står.
Sen ser jag min sambo nu som jobbar inom restaurang och faktiskt får en peng efter mycket om och men pga föräldraledighet osv. Det är inte mycket men bättre än inget.
Men ska erkännas att jag fick lite sur smak i munnen när gränsen flyttades ner till 3 månader bars sådär vid covid. Dessutom höjdes avgiften signifikant trots att många tjänstemän ändå kunde jobba hemma. Avgiften har ju inte sänkts sedan dess.
132kr i mån. En pizza utan dricka och pommes . I så fall hoppar jag över en pizza i månaden och betalar till a kassa. . Själv har jag aldrig behövt använda det som tur men det hjälper en hel del andra som blir drabbade av arbetslöshet .
Jag är med i facket IF metall då ingår a kassan i månads avg.
Du menar att man skulle behöva A-kassa för att skydda sin SGI? På Försäkringskassan står det;
Din tidigare SGI är skyddad i tre månader från sista dagen du arbetade. Därefter kan den fortfarande vara skyddad om du gör eller gjorde något av det här:
anmälde dig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen och söker arbete i minst samma omfattning som du tidigare arbetade
deltog i ett arbetsmarknadspolitiskt program och fick aktivitetsstöd, utvecklingsersättning eller etableringsersättning
var sjukskriven och fick sjukpenning
var föräldraledig och fick föräldrapenning
studerade med studiemedel, eller studerade minst halvtid på en studiemedelsberättigande utbildning utan att få studiemedel
studerade inom ditt yrkesområde
gick en militär utbildning som rekryt inom Försvarsmakten
månadsvis får ekonomiskt stöd för studier, praktik eller liknande genom trygghetsavtal.
Pommes till pizzan? Det här får vi dyka djupare i, men nån annanstans.
Annars håller jag med, utgiften är så liten, med ändå såpass stor uppsida, att det inte ens borde vara någon diskussion.
Ja alltså det lättaste är ju att gå med så slipper man tänka på det såklart, jag kommer eventuellt göra det själv för varje gång den här diskussionen kommer upp så tvivlar jag lite… Det är ju ändå inga stora pengar.
Men samtidigt alltså, arbetsbrist inom vården? Inte så sannolikt
Jag är inte med i a-kassan eftersom jag ser det som osannolikt att jag skulle bli arbetslös (bristyrke på lång sikt) och jag kan täcka kostnaderna en eventuell arbetslöshet skulle medföra.
Bara det sista argumentet hade räckt för mig för att avstå a-kassan. Av den anledningen har jag ingen olycksfallsförsäkring, djurförsäkring, helförsäkring på bilen osv. Mentalt är jag mitt eget försäkringsbolag, och jag behåller därför överskottet i egen ficka.
Håller med och gör på samma sätt. Man kommer statistiskt aldrig att tjäna på att ha försäkringar utan de ska finnas för katastrofer man inte kan klara av annars.
Att bli arbetslös och inte ha a-kassa ger i runda slängar 140 tkr mindre inkomst första året jämfört med om man har a-kassa. 140 tkr är ingen ekonomisk katastrof för mig. Men all respekt för att vissa inte kan ta den smällen ekonomiskt och då skall man ha a-kassa!
Man får ju värdera in konsekvenserna även om risken är liten.
Och man ska komma ihåg att det kan svänga fort på arbetsmarknaden, det har hänt förr och det kommer garanterat hända igen.
Min A-kassa kostar 140 kr/månad. Om jag skulle investera detta på börsen istället med, säg, 5% avkastning så får jag enligt kalkylatorn på 45 år: 274000 kr (varav 76000 kr är det jag annars skulle ha betalat i medlemsavgift). Motsvarar ca 6 månaders ersättning på ett arbetsliv (3 månader om man bara tittar på det man betalar in).
Är det värt det? Kanske. A-kassan betalar ut upp till 10 månader per period man står arbetslös så det räcker med en riktigt lång arbetslöshet så har det lönat sig. Eller flera korta.
Jag har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist i en bransch med mycket jobb. “Arbetsbrist” är en paraplyterm som företaget själv kan styra över, och jag var sist anställd. Nu har jag ett nytt jobb på g men på grund av byråkrati kommer jag förmodligen att stå mellan jobb en månad. Ett par sådana smågrejer under livet så har försäkringen lönat sig. Nu är småperioderna inte i sig värda att ha A-kassa för (då kan jag lika gärna spara själv istället), men försäkringen finns ju även där om det skulle skita sig rejält.
De flesta försäkringar förväntas man gå back på. Det är så försäkringar fungerar: man betalar lite hela tiden för att skydda sig mot någon extrem händelse. 10 månader sammanhållen arbetslöshet är en sån extrem, oväntad händelse som jag tycker det är värt att vara försäkrad mot. I alla fall om kostnaden är tillräckligt låg.
+1 är i 50-års åldern, blivit uppsagd vid tre tillfällen hittills, aldrig hunnit checka ut a-kassa, men med tanke på vad a-kasse avgiften är och vilken ersättning man kan få ut (har även inkomstförsäkring) så känns det värt det, någon gång kanske man kan dra nytta av systemet. Huvuddelen av a-kassan betalar man ändå via skatten så varför inte vara med i a-kassan så man i alla fall har möjlighet att nyttja den om chansen skulle uppenbara sig? Så tänker i alla fall jag.
80% betalas med arbetstgivaravgifter. Det är väl inte ngn som tror att man hade haft motsvarande högre lön om arbetsgivaravgifterna sänks?
Att betala till a-kassa eller lägga pengarna på en buffert? Efter 20 år har jag betalat a-kasseavgifter motsvarande 3 veckors lön. Det är inte mycket till buffert även om en ung person i en bransch där jobben växer på träd så kanske det på sikt inte är ett problem men i takt med att man skaffar sig åttaganden (skulder, familj osv) är det en rätt så ekonomisk försäkring.
Jag + fru är båda med i fack + a-kassa. När det börjar närma sig “pension” kommer jag att fimpa mitt medlemskap i båda.
MEN - allt handlar om livssituation och risk. Vi har barn, hus och bil. Fru IGMR blev just uppsagd (byggbranschen) och utan A-kassa + inkomstförsäkring hade livet varit rätt trist nu.
Jag är höginkomsttagare med sexsiffrig månadslön, min fru har ”normal” lön.
Vi är inte med i några fackföreningar.
Jag är med i AEA men har inga inkomstförsäkringar, de är väldigt dyra sett till väntevärdet.
Min fru är inte med i a-kassa.
Men: vi har så låga kostnader att vi kan driva hushållet på en lön, även min frus lägre sådan.
Vi har också ett sparande som skulle tillåta oss att vara arbetslösa, utan bidragsstöd, i minst femton år. Kanske 20 om vi snålar.
Att vara medlem i facket är för mig mest ett ideologiskt ställningstagande.
Jag skulle aldrig betala till ett fack som skänker miljonbelopp till ett visst parti som driver frågor som jag inte gillar. För mig vore det vansinne att betala för det.
. I så fall hoppar jag över en pizza i månaden och betalar till a kassa. 
.