364. Problem när pengar inte är ett problem | Hur väljer man när allt är möjligt?

Ett rikare liv Emotionella sidan av pengar
,
41

Här kommer mina reflektioner kring avsnitt #369 och 361. samtidigt. :crazy_face:

Det är alltid kul att lyssna på diskussionerna och ämnet är intressant ur ett bredare perspektiv än enbart för de med väldigt mycket stålar (men jag förstod på slutklämmen att det fanns fler mål med avsnittet).

Kanske är det för att jag regelbundet träffat folk med mycket pengar och kanske för att jag sett att de inte är gladare än andra, men hela grejen med skam kring pengar tycker jag verkar konstig.

De enda gångerna som kom upp, där jag kan förstå känslan, är när det handlar om att bjuda vänner på dyra saker för att man vill ha med dem och de inte kan bjuda tillbaka. Jag fattar det. Det handlar om vännens syn på sig själv och relationen och inte bara om en konstig tacksamhetsskuld.

Det jag däremot inte hajjar är det här med att strösslande av pengar omkring sig på något sätt förväntas leda till mer nöjdhet. Glädje och lycka kan inte mätas i pengar och pengar kan inte köpa glädje och lycka. Pengar kan köpa möjligheter att skapa detta, men hur det skapas har inget med pengar att göra (eller väldigt lite åtminstone).

Det som Jan brukar återkomma till, om att man vill att barnen ska hänga med en även när man blir äldre, är en bra måttstock på livskvalité. Låt barnen komma, bjud sedan på vad du nu vill bjuda på. Bjud inte för att de ska komma. Vi pratade (ju) lite om det när jag var med i podden också. Finns där för nästa generation och ha som mål att hjälpa dem att bli lyckliga i livet. Pengar kan vara ett medel för att nå dit lättare, men det är inget recept på lycka.

Och, vad vore jag om jag inte klagade lite till… Jag tycker det är ganska äckligt om man skulle flyga till Paris och tillbaka för en fika. Jag fattar också att detta är en bild man kan använda, men har du medlen så stanna åtminstone en vecka, ha meningsfulla samtal, upplev saker tillsammans och umgås med varandra. Är pengarna inte problemet så skit i att rusa hem till något du inbillat dig är viktigare.

p.s. Lite mindre “amplifiera” kanske? Sagt i all välmening.

10 gillningar
42

Vad var anledningarna till att du inte berättade tidigare om att du skulle sluta för tex kollegorna och andra?

Jag tror att många inte har urskiljt känslan skam. Det är ju bara kolla på alla trådar kring:

Det är ju 100 procent skam om man inte kallar en spade för en spade. Vi har många gånger bara inte identifierat känslan som skam. Särskilt inte vi män.

För det var den första reaktionen för mig när jag fick feedback om att mitt beteende handlar om skam. Jag kunde på riktigt inte se skogen för alla träden. Hade aldrig identifierat det som skam tidigare.

Skam handlar i grunden om känslan att inte sticka ut för mycket från gruppen - antigen ekonomiskt, beteendemässigt eller på något annat sätt. Känslans skam:s uppgift är att hålla gruppen intakt, då ökar överlevnadsmöjligheterna för alla.

Så med risk för kontroversiellt påstående:

  • Alla som inte har berättat för sin viktiga omgivning om sina FIRE-planer, sin ekonomiska situation har med stor sannolikhet inte gjort på grund av skam

Sedan är det lätt att skylla det på “varför ska de veta”, “de är avundsjuka”, “de skulle inte förstå”, “det skapar bara osämja” eller något annat. Men i grunden är det skam, skammen kan dock döljas av någon annan till ytan närmare liggande känsla.

Ping @tankespjarn som är grym på ämnet.

7 gillningar
43

Harvard: hold my :beer:

:kissing_heart:

2 gillningar
44

Menar du att det är pga skam man inte talar om för alla att man är rik även om det är för att minska risken för inbrott eller för att man vill slippa höra att man borde bjuda eftersom man är rik?

7 gillningar
45

Nu svarar jag spontant och efter hand här… lagom ogenomtänkt.

Det finns hundra skäl. Men allra mest för att jag inte ville att det skulle gå ut över min tid på jobbet. Säger man att man ska sluta kommer frågan vad man ska göra sedan. Alla förväntar sig ett svar från en mental lista de bär runt på. F ö underlättas exempelvis lönesamtal om motparten inte vet att man har ett gäng miljoner på kontot.

Vi lägger nog helt olika betydelse i begreppet skam är jag rädd. Kanske är det en yrkesskada (hos oss båda?). Men skam för mig hänger ihop med att skämmas och att känna skuld. Jag skäms inte för att jag har pengar, för jag har själv jobbat ihop dem. Jag känner ingen skuld heller för skuld innebär att man inte fullgjort ett åtagande eller liknande och det har jag gjort. Så om det är en spade eller en kratta vet jag inte.

Ja, i viss mån, även om det är skillnad på psykoanalysens skam och Darwins utvecklingslära. Att inte vilja sticka ut från stammen är naturligt. Då riskerar man tillgång på mat, skydd etc, allt på Maslovs behovstrappa egentligen. Skam i Freudsoffan är något den moderna människan brottas med. Mat och husrum finns och resten handlar om brist på anseende, rädsla att förlora ansiktet etc. Men är det egentligen samma sak? (öppen fråga)

Ja, det var kontroversiellt. Jag tror många vill slippa tiggande vänner, försäljare, dryga kommentarer från avundsjuka bekanta, ännu drygare kommentarer från bekanta som bränt sina stålar och som skäms för det. Helt enkelt handlar det mer om att slippa små vardagsbekymmer. Inte olikt varför jag höll tyst om FIRE-planerna på jobbet.

Nu glider vi ifrån varandra mer här tror jag. Eller så är det bara så att jag inte känner skam så ofta. Jag har aldrig skämts för bra betyg (olikt andra i skolan), jag har inte skämts över mitt yrkesval (men undvikit ämnet i sociala sammanhang då andra har en massa ogenomtänkta fördomar de känt att de bara måste ventilera på fyllan) etc.

Skam? Njae… men som sagt, en definitionsfråga. Wikipedia pratar om att förlora sitt anseende. Gör man det genom att visa att man har pengar? Det kan jag bara se att man skulle göra om det då finns anledning att misstänka att man fått tillgångarna på tveksamma sätt. Kanske är det lättare att känna om de kommer via arv, eller om man drivit koboltgruva i Kongo eller blåbärsimperium med hitflugna thailändska plockare. Jag tror inte aktiestinsen kände skam, då hans förmögenhet varken byggde på arv, orimligt hög lön eller utnyttjande av andra.

Exakt. Det kanske är en bra slutpunkt att mötas vid.

11 gillningar
46

Jag vet inte och det kan så klart skilja från person till person men, håll med om att det är en extremt enkel ursäkt till att inte behöva smutsa ner händerna med jobbiga känslor kring skam att avfärda det med att jag minskar risken för inbrott eller att slippa höra att man borde bjuda för att man är rik. Eller hur?

Rent anekdostisk har jag sällan om ens någon gång varit med om att jag eller någon annan förväntats bjuda för att man är rik. Jag kan ibland när alla dessa kommentarer kommer upp fundera - handlar det verkligen om att alla som skriver det omges av människor som är så i brist att de förväntar sig att du ska bjuda bara för att du har mer pengar? ELLER - kan det handla om att det är en rädsla som projiceras på dem?

Eller all den här oron kring säkerhet, lite som att den också är bekväm. Jag är rädd för att köra på vilt. Det är en praktisk rädsla eftersom jag inte kör så ofta i gryning / skymning på den typen av vägar. Däremot för någon som bor på landet är det en opraktisk rädsla och är mer kalibrerad. På samma sätt som det var opraktiskt för mig att vara flygrädd eller motsvarande i en period av mitt liv. Tänk om det är så kring all denna rädsla för inbrott och liknande. Plus, ni har väl försäkring? :thinking:

Återigen - jag säger inte att det är fel. Jag säger nog att skalan inte är så svart-vit som ni vill få den till.

1 gillning
47

Tror att det var superbra utskiljt - skam och skuld är två helt olika djur för mig. Men tänker att @tankespjarn och @moad är bäst på att hjälpa oss urskilja det. Blir lite som att försöka lära sina föräldrar göra barn annars :see_no_evil::joy:

2 gillningar
48

Föreställ dig att all tid du lagt på företagsanalys, excel, powerpointpresentationer och böcker om ekonomi. Samma tid har jag lagt på just sådana abstrakta begrepp och hur vi människor hanterar dem inom oss själva och gentemot medmänniskorna och i relation till omvärlden i stort. Så nog har jag tänkt en del på det. Jag hör också gärna fler tankar, men vill du kan jag hålla din öl så länge. :wink:

2 gillningar
49

Förresten @janbolmeson - du som gillar tankespjärn (inte henne, henne gillar vi, utan begreppet), här är en fråga:

Skulle du vara bekväm med att berätta för poddlyssnarna eller forummedlemmarna hur mycket pengar du har?

Om nej, har det enbart med skam att göra? Finns det inte också ett uns av säkerhetstänk där bakom eller att det ska få andra följder som du inte riktigt ens kan föreställa dig? Skulle @carolinebolmeson kanske invända? Skäms du isf inför henne?

Det är en spännande fråga tycker jag för ämnet är intressant. Men jag tror inte vi för den delen ska ledas att tro att det finns ett enkelt och enstavigt svar på den.

/mvh, @tankespjarn -vikarie

7 gillningar
50

:slight_smile: Du får gärna utveckla. Återkommer med ett lite längre svar på ovan senare.

Nu blir det ju lite en teoretisk fråga eftersom mina siffror mer eller mindre finns på allabolag.se för den som tycker att det är en viktig och relevant uppgift. Jag har ju mina pengar i bolagen, så man får korrigera för skatt, att bokfört värde kanske inte riktigt är marknadsvärde och liknande.

Men ja, jag skulle absolut säga att det är en skam-fråga (inte skuld). Angående säkerhetstänk - javisst, jag kanske är naiv. Men jag tänker 1) jag har typ inget av värde hemma förutom sådant som andra också har typ mobiltelefon etc 2) om ni någon vill kidnappa mig eller någon nära då ska jag så högt i personskydd att det ändå inte blir relevant. Så jag vet inte riktigt vad det är för ett säkerhetstänk som man borde ha som skulle göra skillnad på riktigt och inte bara är en illusion.

Lite som den där memen kring krypto där folk tror att de är skyddade av värsta 1024-tjofräs-krypteringen men glömmer blir slagna över huvudet med en kofot för 100 kr och ger bort lösenordet.

1 gillning
51

Köper detta samtidigt som jag inte kan relatera till det personligen. Vad har det ena med det andra att göra typ? :see_no_evil:

Men förmodligen därför jag hamnar i osynk med folk här i forumet när det skaver för mig att aktiviteter inte är lönsamma och folk tycker, du kan väl jobba gratis du har pengar på kontot.

Återigen, med risk att ha fel. Men jag upplever att man känna skam utan att känna skuld. Eller?

Ja, jag tror det är samma sak. I grunden kommer det ju ned till grundrädslan för att dö. Sedan har vi ovanpå det olika rädslor - rädslan för att bli avvisad, rädslan för att bli ignogerad eller rädslan för att bli föromjukad. Min upplevelse är att vi har alla dessa i olika utsträckning i olika perioder. Skammen drar ju vidare till dessa rädslor tänker jag.

Återigen, kan vara att jag är i “fel” sammanhang. Men är detta på riktigt vanligt? Att rädslan för det är vanlig det fattar jag, det är ju bara kolla här i forumet. Men hur många har haft samtalen med sina vänner och sedan fått dryga kommentarer, förväntningar och allt det andra. Det är ju det jag ifrågsätter.

Tror vi pratar förbi varandra här. Jag har heller aldrig skämts för t.ex. bra betyg eller liknande. Men jag tror att här blir det ju också kollapsat mellan självförtroende, självkänsla, självuttryck och en massa andra saker.

Jag tycker t.ex. mig inte ha så mycket problem med självförtroende och prestation. Däremot självkänsla är något jag jobbar på som en gnu fortfarande är och är långt ifrån framme.

På samma sätt upplever jag mig ganska självuttryck i många sammanhang - framförallt externa - medan interna är jag det inte alls. Har t.ex. inga problem att bjuda in till en föreläsning för 1000 personer där jag står på scen, men en herrmiddag för 5 kompisar har jag inte gjort på flera år. Det vågar jag inte.

Kan absolut se många sätt. Lek med att du bor på Möllan (vänsterområde) och har det umgänget, plötsligt visar det sig att dina föräldrar har gett dig en stor summa pengar. Inte direkt att du kommer skryta om det för dina vänster-kompsiar eftersom rädslan är överhängande för att du inte kommer få vara med i gruppen…

Eller du är en konstnär som ska börja ta betalt, eller doktorera och vilja starta eget eller någon annan kombination av saker där det inte är okej att tjäna, prata eller ha pengar.

1 gillning
52

Jag menade bara att jag lagt mycket (arbets)tid på att tänka på och prata om mjuka värden, så jag inte direkt känner att jag behöver jättemycket input för att greppa konceptet.

De som gör det är nog bara nyfikna och vill gotta sig. Jag tog det som ett exempel eftersom du frågade mig om motsvarande.

Okej. Så hur skulle det då påverka dig genom att säga det?

Här hängde jag inte med. :thinking:

Här håller vi med varandra. Därför är det intressant att prata om det.

Moa nämnde ju i podden exemplet 20 miljoner. För många (ofta utanför RT) är det en helt orimlig summa. Börjar man grotta ner sig i siffrorna är det inte så extremt. Så varför är det då så läskigt att säga det? Kanske för att folk inte förstår sig på ekonomi alls och enbart ser vad 20 miljoner skulle kunna omvandlas till i kapitalvaror och upplevelser.
Men då tar pengarna ju också slut. Här inne är ju avkastningen och det varsamma nyttjandet av pengarna det som är intressant, eftersom det leder till ett trevligare liv. Så jag tror inte att vi skäms. Jag tror att vi väldigt ofta vet att andra inte kan hantera hur pengar och ekonomi egentligen fungerar och hur de bäst nyttjas för att räcka till och hur de på ett rimligt sätt används till det vi kallar livet.

Hade jag trott att alla som frågade mig (om vad jag ska göra sedan) skulle ta sig tid att vänta på ett längre svar och vara beredd att få motfrågor och lite tankespjärn, då hade jag gärna förklarat hela min syn på tid, liv, konsumtion, glädje, energi etc. Men de få som haft det visste nog det mesta redan eftersom det är de jag har närmast relationer till. En enda kollega kom en bit på väg. Det är den ende. I andras ögon såg jag bara en konstig ekvation som de försökte lösa kring hur mycket pengar det skulle behövas för att genomföra den här drömmen… typ.

Eller så är jag bara på diskussionshumör nu för att vädret är trist, börsen är trist och det pratas för mycket fotboll i chatten. :joy:

6 gillningar
53

Om jag ska lägga vårt skydd på nivån att skydda mot tex kidnappning då ska man mer eller mindre ha folk hemma i tre skift (eller vara bortrest) och det kommer med sådana kostnader eller olägenhet att det ändå inte blir en relevant sak att göra. Dvs att hantering av risken kommer till en sådan kostnad att det inte är motiverat.

1 gillning
54

Förstår inte varför man skulle ha jobbiga känslor kring att ha mycket pengar. Av vilken anledning skulle man ha det?

Jämfört med många på RT har jag inte mycket pengar men jämfört med väldigt många andra har jag mycket pengar men jag förstår inte varför jag skulle känna skam för det. Jag har inget problem att prata om det och skulle tycka att det vore mycket jobbigare att prata om det om jag hade lite pengar.

1 gillning
55

Haha, men jag gör. Jag känner inte att jag kan prata flytande i skam. Men jag kan ändå tillräckligt för att identifiera det när jag ser det. Brukar tipsa om denna:

1 gillning
56

Det är super för dig, grattis! (Oironiskt menat). :slightly_smiling_face:

Men för många är det absolut skamfyllt av anledningar jag skrivit ovan. Tex att man är i ett sammanhang där pengar är fult och status fint. Tex i konstnärssammanhang, i vänster-sammanhang eller andra sammanhang. Där är det ju ganska naturligt att det dyker upp skam kring pengar.

Ta tex en annan jättevanlig situation där ena parten tjänat eller fått ihop pengarna. Supervanligt att den andra parten inte kan relatera till dem och vill tex fortsätta jobba även om pengarna gör att det inte behövs.

Finns massor av exempel.

1 gillning
57

Jag umgås inte med några människor som förväntar sig att jag ska bjuda, det skulle jag aldrig göra.

De jag umgås med skulle jag nog gärna bjuda, om jag hade mer pengar! En av anledningarna till att jag har ganska mycket pengar är att jag inte slösar på pengar i onödan.

1 gillning
58

Jag skulle inte befinna mig i ett sammanhang där pengar är fult så för mig skulle det aldrig kunna leda till skam.

59

På vilket sätt har det med skam att göra? Jag skulle kunna tänka mig att man kan känna skam för att man inte känner att man har bidragit ekonomiskt men skam för att man har mycket pengar förstår jag inte.

Människor är förstås olika. Det jag reagerade på var att du skrev att det är 100% skam, det tycker jag är överdrivet.

60

”Intresseanmälan för att hänga med likasinnade”

Det måste ju heta Väldigt Rika Tillsammans!

16 gillningar