Jag förstår hur du menar, jag skulle inte lämna arv till ett ex heller och mina barns mamma är mitt ex, men… jag menar att i en fast relation och med minderåriga barn är det väl ganska rimligt att ens partner övertar åtminstone delar av arvet för att bristen på den egna närvaron ska vara mindre problematisk?
Jag vänder mig nog mest emot att en parrelation som resulterar i älskade barn knappast kan likställas med vatten.
Nu däremot, när jag är särbo och vi inte har några barn tillsammans, då är det för mig självklart att mina nu unga vuxna barn ärver mig och att hennes närmaste ärver henne. Hur det ser ut om tio år får jag återkomma till. Men relationen till särbon är ändå inte “vatten” och hon är inte en “random person”.
Vi kan nog enas om att det iaf är viktigt att man tänker igenom hur man vill att detta ska hanteras om man hamnar under en ångvält.
Nej, alla relationer betyder ju något. Gäller även vänner, syskon, kollegor osv. Partnern är väl kanske det som betyder mest och särskilt då när man är mitt i kulmen av relationen. Då är det nog lätt att bli lite blind och tro att det är den personen som kommer vara den viktigaste för all framtid. Man måste ju lyfta blicken lite och fundera på vad som kan hända i framtiden och vilka människor som faktiskt är viktigast när det runnit lite vatten under broarna. Poängen med giftermål rent historiskt var att säkerställa kvinnans ekonomi eftersom det bara var män som lönejobbade förr. Idag är det inte så länge men ändå klamrar man sig fast vid giftermålet som något jätteviktigt men är ändå inte nöjd med det utan försöker skruva till det med äktenskapsförord för att det ska passa något det egentligen är ämnat för. Varför då gifta sig? Förutom att stå i hyresrättskö kan man väl skaffa livförsäkring om man tycker det är så viktigt att allt ska vara precis som innan rent ekonomiskt ifall någon dör.
Man gifter sig för att man vill dela allt ekonomiskt. Vill man inte det, skippa giftemålet.
Har du en hemförsäkring`? För risken att äktenskapet krashar är ju betydligt högre än att ditt boende brinner upp. Man måste ju vara realistisk när hälften av alla äktenskap krashar. Nu när vi är jämlika så är ett äktenskapsförord ett måste.
Anledningen att man gifter sig är större när man har barn pga av nuvarande lagstiftning. Finns ju laglotter och sånt “trams” som man måste ta hänsyn till om man inte är gift.
Äktenskapsförord handlar om att reglera fördelning av tillgångar. I mitt äktenskap med frugan så har vi bara enskild egendom, inget giftorättsgods finns överhuvudtaget. Dels så är jag några år äldre, men jag misstänker att hon i framtiden kommer ärva från sin mor, kanske bli delägare i hennes AB. Då ska jag ju inte ha nånting ifrån det om det skiter sig med äktenskapet. Just arvsbiten är ju viktig. Om hennes föräldrar glömmer skriva att det ska vara enskild egendom och det blir äktenskapsskillnad mellan mig och frugan, ja… då blir det bara bråk. Man vet aldrig hur man blir vid äktenskapsskillnad.
Jag har inget äktenskap alls men har hemförsäkring vilket är ett krav för att få bolån. Om jag och min sambo vill separera är det inte alls att likställa med att en potentiell oförsäkrad bostad brinner upp. Det som händer om vi separerar är att vi får flytta till varsin hyresrätt eller om vi har råd och vill så köper vi bostadsrätt. För enkelhetens skull tror jag vi skulle bosätta oss i närheten av där barnen har vänner och skola. Om vi separerar får jag behålla alla mina pengar vilket jag tycker är fullständigt rimligt eftersom de ju är mina. Allt annat skulle kännas som en stöld.
Om jag skulle avlida skulle sambon få sälja och flytta precis som vid separation. Barnen skulle få mina pengar vilket är precis vad önskar även här eftersom “det jag skrev ovan”. Vad är det för laglotter man behöver ta hänsyn till? Barnen ärver allt, änkan ärver ingenting, precis som jag önskar.
Det finns liksom inget “fel” som måste åtgärdas med äktenskap. Det enda felet i lagstiftningen är den här sambolagen som jag tycker är helt sjuk. Bara för att man flyttar ihop så kickar en massa lagar in som kan göra att den man flyttar ihop med får halva min förmögenhet ifall det skiter sig. Jättekonstigt, men det är en annan historia.
Hon som jag egentligen skulle vilja skriva in i mitt testamente är ett ex. Hon är inte mitt ex för att jag inte ville fortsätta vara tillsammans med henne utan för att hon inte ville vara tillsammans med mig! Det är självklart att min hustru ska ärva mig men om hon dör först vill jag hellre ge pengarna till ett ex än till mina syskon.
Min hustru är okej med att mitt ex är min vän men skulle kanske inte uppskatta om hon fanns med i mitt testamente.
Vi var tillsammans en kort period för nästan 30 år sedan och jag vill fortfarande att hon ska ärva mig! Fint är kanske inte ordet som passar. Vansinnigt, creepy, sorgligt eller patetiskt kanske passar bättre!
Nej, tvärtom! Jag har förståelse för att man vill att pengarna ska gå åt ett helt annat håll än blodsband eller den man är gift med. Tycker det är ett ganska konstigt antagande att det bara antas finnas två alternativ. Jag hade nog helst sett att det inte finns några arvslagar alls utan snarare att allt det där regleras genom att varje person behöver ha ett statligt kontrollerat testamente. Har man inte lagt in något där tar staten pengarna. Ju mindre som tas för självklart via lagar desto bättre men om jag ska välja mellan barn och ex/änka är det självklart att jag väljer barnen och att jag inte skriver på mig mer lagar än vad som redan (högst motvilligt) existerar
Har ni gemensamma barn? Beroende hur gamla barnen är så kanske det inte är lämpligt att de står som delägare/låntagare till bolånet. Har ni bara särkullsbarn faller laglotten ut. Jag tänker att åtminstone att den överlevande parten, om man nu älskar varandra borde inte behöva genast sälja det gemensamma bohaget för att lösa ut arvingarna. Vi tycker olika.
Men att den man skaffat barn med ska lämnas lottlös… Det är fan i mig känslokallt även för mig som endast har enskild egendom i äktenskapet.
Ja, bor man i en bostad som vida överstiger vad ens ekonomi tillåter så behöver man flytta. Jag ser inte det som några konstigheter eller ens något problem. Det är ju bara att flytta, youre not a fucking tree!
Det här med lottlös förstår jag inte. Varför skulle den man varit tillsammans med ha rätt till den andras pengar? Varför skulle någon ha rätt till någon annans pengar? Jag tycker ju som sagt även att det är konstigt att barnen ska ha pengarna men utifrån hur det fungerar så är ändå barnen de som står mig närmast och kommer göra det i ut och skur så om man ska välja så vill jag hellre att de ska ha hela kungariket. Jag förväntar mig inte någon annans pengar och tycker det känns konstigt om jag skulle få dem
Du får det att låta väldigt enkelt men alla kanske inte önskar att leva på samma sätt som du gör/gjort… Vad jag vet finns t.ex ingen bostadskö att ställa sig i som skulle ge mig eller min hustru de bostadsförhållanden vi har idag om någon av oss skulle trilla av pin i närtid.
För egen del är lägenhetsboende bara ett alternativ den dag det är helt omöjligt av någon anledning att inte bo kvar. Hustrun är inte riktigt lika rabiat som jag på den punkten och inte riktigt lika motvillig till lägenhet. Men vi har genom giftemål, testamente och andra avtal försökt se till så att båda parter skulle bli så nöjda som möjligt om något skulle hända, både vid separation och dödsfall.
Alla är olika och har olika preferenser men det viktiga tror jag är att man pratar med varandra (i god tid!) och går igenom de scenarion man kan tänkas råka ut för. Livet blir helt enkelt mycket enklare och mer avslappnat då!
Majoriteten har sitt kapital bundet i ett boende. Jag rekommenderar att du lyssnar på/tittar på det senaste avsnittet där arvsrätt/testamente diskuteras. Men visst har man säg 10 miljoner var utöver boendet så är det en nobrainer, om boendet är värt 5 miljoner.
Klart man kan flytta, men vill man göra så mot någon man skaffat barn med. Även om du dör så har du ju ett ansvar för dina barn. Då kanske ett orubbat bo viktigare än att dina barn (om de är små) än att få en massa miljoner på kontot.
Jag förstår inte vad du menar med det där att kapitalet är i boendet. Du menar att det känns okej att få den andras del av boendet eftersom det är knutet till boendet och därför inte lika märkligt om man skulle få en halv miljon i cash? Det kan jag nog hålla med om och särskilt om man har ungefär lika mycket pengar och allt finns i boendet. Om det dock är så att den ena pytsat in mest i boendet plus att den har en massa pengar på kontot som man sen som änka får skulle jag nog tycka det kändes väldigt konstigt.
Jag vet inte varför folk har så stora problem med att flytta. Har flyttat massor av gånger och tycker det är ganska trevligt att få göra lite förändringar. Flyttade även som barn en del trots att mina föräldrar aldrig separerade. Det funkade också. Jag och min sambo pratar nästan dagligen om att det vore trevligt att flytta igen. Varför är det så svårt att flytta just efter separation att någon dött när det inte är några problem annars?
Fråga om vilka lagar som gäller om man kommer från två håll lika länder.
Om man är gift i två länder i Europa. Tex Sverige och Grekland. I Sverige står vi båda på huset. Men på huset i Grekland står bara min fru (som har grekiskt medborgarskap), eftersom det var mycket smidigare rent administrativt. Om vi skulle skiljas, delas även de grekiska egendomarna 50/50 enligt svenskt manér? Eller måste man ta ställning till och sätta sig in i grekisk lagstiftning också. Vilken trumfar högst?
Mycket bra avsnitt som dom flesta skulle behöva lyssna på.
Men blev lite irriterad på en sak. Förstår att hennes byrå inte erbjuder förvaring av testamente. Men det betyder inte att den tjänsten inte finns.
I ett samhälle där bankfack inte finns kvar så rekommenderar jag verkligen att testamentet förvaras där det inte kan försvinna. Flertalen har den tjänsten och den är inte speciellt dyr.
Varför har du så svårt att förstå att alla kan vara olika och hela tiden påtalar hur fel vi andra har som inte gör, tycker och tänker precis som du!??
Vi har hittat vårt drömboende och kan inte ens tänka oss tanken att flytta om inte det absolut värsta händer. Varför tycker du att vi är så onormala och att vi gör så fel som strävar efter att ha det som vi själva vill ha det?
Jag respekterar dina tankar och mål med ditt liv men varför kan du inte acceptera att vi tänker annorlunda?
Det är väl kanske inte specifikt dig och dina val som individ som jag inte förstår utan den allmänna inställningen att det skulle vara värsta katastrofen att behöva flytta och därför skulle vara en självklarhet att gifta sig, fixa en herrans massa pappersarbete och fundera på alla möjliga omständigheter där det här giftermålet kan ställa till problem. Bara för den där lilla detaljen att man eventuellt kan behöva flytta ifall man har oturen.
Det finns situationer när det görs.
Ett exempel är inbördes testamente som har bifogats till bouppteckning, där reglering av efterarv är lagrat hos skatteverket.
