Tar gärna diskussionen i Waldenström tråden, där är den rätt långt gången. 
Mycket av miljardärernas rikedomar ligger i tillgångar (fastigheter, aktier, obligationer, konst), inte i produktiv investering. Dessa pengar cirkulerar inte i vardagsekonomin och bidrar därför mindre till efterfrågan än om de funnits hos låg- eller medelinkomsttagare.
Kapital kan placeras i skatteparadis, spekulativa tillgångar eller återköp av egna aktier snarare än i produktutveckling. Många dominanta företag använder sitt kapital för att köpa upp konkurrenter och stänga ner innovation som hotar deras position vilket ger monopol och brist på utveckling.
Forskning från bl.a. IMF och OECD visar att hög ojämlikhet minskar långsiktig tillväxt. Resurserna koncentreras hos dem med lägst konsumtionsbenägenhet. Majoriteten får sämre möjlighet att utbilda sig, konsumera och starta egna företag medan miljardärerna sitter kvar som uttråkade kungar som behöver åka ut i rymden för att få sina kicks trots allt elände som händer.
Trickle-down economics är död
3 gillningar
Allt det du nämner förutom konst skulle jag absolut säga är produktiva investeringar. Fastigheter bor ju folk i, de kräver underhåll och skötsel och de finansieras av banker som i sin tur har personal etc. Aktier är ju andelar i företag som också skapar ett värde i ekonomin. Räntor är ju ofta lån till privatpersoner eller företag som använder dem för att utveckla verksamhet etc.
8 gillningar
Blir nyfiken på vad din definition av produktiv investering är?
2 gillningar
tankeexperiment:
Tänk om de få mångmiljardärernas förmögenheten kunde delas på hundratals andra kloka entreprenörer (och inte ens vanlig arbetarpöbel 
). Skulle inte detta innebära en intellektuell diversifiering gällande detta investerbara kapital?
Det enda mänskligheten behöver är ju inte social lajkmedia, kinaskräp i brevlådan nästa morgon eller Marsresor. Det finns ju annat där ute.
Jag tolkar @DIProgan som att det är lite samma sak som jag brukar tycka, att det finns någonstans en punkt när det bli von Anka-nivå, och det gagnar ingen i Ankeborg.
Men, och här vill jag vara tydlig: Jag har ingen bra quick-fix, men tycker det ändå är lite synd att det sitter SEK-miljonärer och försvarar nonchalanta USD-mångmiljardärer.
Så ja, mer död än levande iaf. Eller som Schrödingers katt… det är oklart.
2 gillningar
Problemet är att det inte går att separera åtgärden från de incitament den medför.
Att det finns hungriga entreprenörer som är beredda att lägga all sin tid, fokus, energi och pengar på ett projekt bygger på att det finns en möjlighet att lyckas stort.
Dvs gör din föreslagna omfördelning en gång och det kanske blir jättebra. Men när du vill göra om det finns det ingen som ställer upp. För alla vet att om man lägger ner sin själ i ett projekt som lyckas, kommer man bara bli den som får sin förmögenhet (och kontrollen över sitt bolag!) konfiskerad nästa gång.
6 gillningar
Waldenström är också inne på det i avsnittet. Det låter bra i teorin, men var drar man gränsen och omvandlar det från idé till praktisk policy / beslut. Vad är tillräckligt?
- 10 miljoner?
- 100 miljoner?
- 1.000 miljoner?
- 10.000 miljoner?
Det är ju bara titta på cykeltråden som går parallellt. För någon på en lägre nivå i rikedomstrappan kan ju tycka att mina beslut är helt far out. Va? Lägger du pengar på att ha någon att serva cykeln? Köpte du en cykel för över 20.000 kr? Eller, lade du lika mycket pengar på flygbiljetter till Åre för att du inte orkar köra upp och ned. Du är ju helt sjukt i huvudet. Då är 10 miljoner gränsen för “dåligt beteende”.
Men å andra sidan, tycker jag ju att 10 miljoner, vafan, jag har ju jobbat 60-80 timmar i veckan i snart 20 år, jag har betalat mer skatt än de flesta, jag har skapat arbetstillfällen och bidragit långt mer än jag kostat. Då är det väl rimligt att jag kan få flyga min tur till Åre och outsourca service på min cykel…
Så här kan man resonera kring varje nivå tänker jag.
Så min slutsat blir: ja, jag kan också hålla med det om teorin, men det är stor skillnad på teori och praktik. Framförallt gränsdragningen blir ju jättesvårt. Lite som kommunism, jättebra i teorin, jättedåligt i det praktiska genomförandet.
3 gillningar
De ryska oligarketna är ju mer resultatet av korrumperad kommunism. De verkar ändå bli överkörda av Putin. Förstår inte liknelsen med svenska miljardärer. De Amerikanska miljardärer jag känner till har sina pengar för att de revolutionerat någon bransh till allmänhetens fördel. Och nu ägnar de sig åt att iallafall vad de själva tror är att förbättra världen. Vi kanske inte håller med om att de lyckas. Men det är ju inte som att de alla ligger i någon yacht och finansierar krig mot våra grannländer.
Om du syftar på Trump verkar ju ändå även Demokraterna hålla med om att han blev demokratiskt vald. Att va rik är i princip ett måste för att bli precident. Så det är väl inget nytt.
1 gillning
Ett inlägg har sammanfogats med ett befintligt ämne: Provprat: eventuell text-intervju med en nivå 6-person
Är det precis vad som sker då? Där dessa mångmiljardärer ofta investerar i alla möjliga startups och liknande?
Sker gör det väl inte, eftersom mitt var ett hypotetiskt scenario. Och även om det finns de som faktiskt kör hårt med sina miljarder och plöjer ner dessa i vettiga grejer, så finns det minst lika många von Anka, Flinthjärta och von Pluring som inte gör det.
Jag tror alltså att vi gagnas mer av samarbetande mångmiljonärer än ett fåtal mångmiljardärer. Det är bara det jag säger. Det här är ingen marxistisk brandfackla, bara en iakttagelse att det finns gott om idioter däruppe på toppen. När detta dessutom leder till att det spiller över i den politiska sfären blir det snabbt problematiskt.
5 gillningar
Svensk politik de senaste decennierna har ofta handlat om det här. Vad bör beskattas, med hur mycket. Vilka utjämnande faktorer är rimliga (barnbidrag, bostadsbidrag osv). Du och jag och alla andra på forumet får en chans att rösta igen om ett år, debatten fortsätter 
Vi har över tid bestämt vad som är tillräcklig för inkomst genom olika trappor för när skatten ökar eller jobbskatteavdraget minskar. Varför kan man inte göra samma för förmögenhet?
Det är ingen exakt vetenskap men principen bör vara en progressiv skatt på förmögenheter likväl som för inkomster om man tror på progressiva skatter.
Jag har fullt förtroende för att beslutar riksdagen att man ska utreda ett återinförande av förmögenhetsskatt så kommer det finnas kloka herrar och damer som kan hitta en bra nivå på skatten.
2 gillningar
Det är såklart inget problem - förrän man behöver att någon i den där förmögna minoriteten gör sin grej. Jag är nog inte den enda som vägrar göra mitt bästa när det belönas med hat och hot om högre skatt.
Det där var väl ett ovanligt töntigt och emotionellt laddat inlägg från en som brukar skriva analytiska och sunt känslobefriade tankar.
I min värld är förnuft och ekonomisk framgång inte automatiskt samma sak. I min värld är inte sämre ekonomi detsamma som dumhet heller.
Det jag uttrycker är inte heller avundsjuka (som du tycks antyda) utan snarare att makt korrumperar och till slut blir det en Loraxtillvaro av alltihop, där vi köper eller hyr självklarheter.
[insert heilande elbilsmarsian här då den GIFen saknas]
3 gillningar
Jag tyckte väl att ditt inlägg jag besvarade var lite desamma.
Visst men kapitalismens stora feature är just att kapital hamnar där folk vill ha det (genom att spendera på det). Sen leder det till en mängd följdeffekter, om de är bra eller är en värderingsfråga.
Sunt förnuft är nödvändigvis inte lämpligt sätt att driva utveckling på. Det är dessutom subjektivt vilka värderingar som avspeglas i det sunda förnuftet. Medans kapital i sig är en känslolös mätare.
2 gillningar
Jag har en bra Quick fix som landet lagom helt skiter i: inför en progressiv arvsskatt. Den hårt arbetande entreprenören kommer kunna köpa feta båtar, men dens avkomma kommer inte kunna ärva hela imperiet.
Har aldrig hört talas om en entreprenör som jobbat som fan enkom för att lämna över skiten till sin avkomma skattefritt.
Gåvoskatt också?
Hur hanterar man generationsföretag såsom bondgårdar och skogsbruk?
3 gillningar
Är det alltså fel att kalla Zuckerberg, Bezos och Musk för idioter? Jag kommer nog att fortsätta med det trots allt, tills de bevisar motsatsen. Det går sisådär hittills.
Men samtidigt är kapitalismen inte odopad idag. Den kommer med massor av lättnader och liknande som inte fanns i receptet från början. När kapitalismen ogenerat bjuder upp politiken och därmed också riskerar att lämna demokratin som en panelhöna i lokalen, då har vi problem anser jag.
Det får du tycka och jag håller med om att kapital är en känslolös mätare. Men vad det är den mäter kan diskuteras. Inte är det nödvändigtvis välmående, rättvisa, omtanke och långsiktighet.
1 gillning
Jag tillsätter en utredning.
4 gillningar