Det beror på om du behöver den likviditeten. Generellt så ligger den där, illikvid, medan du spenderar andra likvida pengar. Om det är så, så ger den mer avkastning tills du belånar den. Även om den bara ligger där illikvid, så ger den dig fler möjligheter att använda de likvida pengarna.
Men, det här är ju redan inräknat i dina utgifter, eftersom de är lägre än vad de annars skulle vara om du inte hade ett obelånat boende.
För mig låter det som att både ha kakan och äta den.
Ok jag är med 
1 gillning
Inom företagande finns något som heter fritt kassaflöde. Lite förenklat pengar som ägarna kan leva loppan för (eller satsa på företaget…). Motsvarande har vi i vår privatekonomi. Det vill säga pengarna från våra inkomster som är över efter skatt och nödvändiga kostnader är tagna. Storleken på denna pengapåse är det jag ser som om någon är rik, oavsett om det kommer från en hög lön, passiva inkomster eller företagande. Storleken på beloppet avgör vad jag kan köpa varje månad. Om det blir en leksakshelikopter eller en riktig. Detta perspektiv tycker jag mig sakna i rikedomstrappan.
Ett argument för detta är att bankerna tänker så när de godkänner eller avslår bolån. Hur mycket cash flow har personen? Dvs KALP.
8 gillningar
Förstår vad du menar och håller till viss del med 
Detta kassaflöde återspeglas väll i aktuell net worth? Ju högre “marginal”, desto högre net worth (givet att man inte gör av med allt varje månad och lever pay check to pay check).
Det jag menar är att det indirekt återspeglas i trappan. Allt hänger ihop
Men det kanske bör komma in “tydligare” i trappan? Inte landat i något där själv ännu 
Hahaha, tack för dagens garv. 
Vill också säga att det här beror lite på intervju-objektet. T.ex. tror jag inte jag kommer få den här feedbacken när vi intervjuar Nick som bara pratade på av sig själv. Ofta är det klurigt med lite osäkra och introverta gäster.
Ja, absolut, men jag menar även att om man t.ex. som jag och Caroline har levt ihop i 20 år så har man ungefär samma syn på livet, upplever ungefär samma saker som problem, umgås med samma personer. Kan nog tänka mig att i ett nytt förhållande så kan det här skava ännu mer.
MEN! Med det sagt, det är rätt många par som jag har jobbat med där typiskt mannen har sålt ett bolag, gjort exit fått X antal miljoner och därmed är katapulterad till en hög nivå och ens partner medvetet / omedvetet tycker att det är hens pengar som hon inte har en del i. Vi har haft tendenser till det hemma hos oss också. TROTS att både jag och dessa andra män ofta är på det klara med och säger att det inte varit möjligt utan partners direkt och indirekt bidrag. Ofta fattar de det rationellt men inte emotionellt.
Exakt.
1 gillning
100%. Tror att vi är en del på nivå 4 som kan känna igen oss i det här. Jag har t.ex. en kompis som jagar nivå 6 som ett tydligt mål (och är väl typ halvvägs), för honom handlar det dock inte om pengarna utan att som han själv säger “bemästra spelet”.
Intressant avsnitt. Kan känna igen mig med vad som beskrivs i nivå 3, där jag tillhör. Satt på en restaurang med en annan familj. Vi valde in fördrinkar och en massa olika rätter. Kollade inte priser men när man började reflektera över att andra familjen beställde vatten till maten och betydligt mindre mat så blev det en “aha-upplevelse” att alla inte gör som vi. Kanske naivt men de flesta vi normalt äter med gör likadant som vi. Sedan är det inte så att vi lever i något överflöd. Vi åker i vår gamla trotjänare till bil även om det hade varit trevligt med en ny bil. Istället för en ny bil så lägger vi pengar på barnens intressen som kostar en hel del. Exempelvis pt-lektioner i både musik och sport. Alltså kan vi inte riktigt lägga pengar på båda sakerna just nu. Känns som att nivå 3 stämmer väldigt bra. Däremot tror jag att förmögenheten som flera andra varit inne på här är att förmögenheten här sitter i stor del i bostaden och pensionskapitalet och inte i sparande osv.
2 gillningar
Tycker nog fortfarande att det där hänger ihop mer med månadsinkomsten än hur mycket man har i besparingar ändå.
Även om jag iofs ibland tänker att “en sådan här middag skulle jag kunna äta varje dag i femtio år med mina besparingar” när jag är ute på finrestaurang.
På nivå 4 gäller det även hotell. Bodde i en overwater bungalow på Bora Bora en gång och tyckte att det var enormt dyrt. Men sedan rationaliserade jag det till att jag skulle ha råd att bo där i 6 år utan att bli pank.
Sånt känns skönt i själen. Att veta att även om allt skiter sig totalt kan man teoretiskt ta in på en OWB på Bora Bora i ett år tills vad det nu är blåser över. Det är nivå 4 det.
Det finns skillnader mellan Nicks amerikanska kontext och Sverige (skatter, försäkringar och lönenivåer) som är utmanande att kalibrera för, oavsett var på förmögenhetstrappan man befinner sig.
På Lön-till-Lön faller sannolikt många ensamstående föräldrar in, och den inte obetydliga grupp svenskar som inte klarar av en oförutsedd utgift. För nivå 1-3 hade det sannolikt fungerat bra att fokusera mer på kännetecken, och mindre på nettoförmögenhet. Kanske typiskt svenskt 
Bra att bli påmind om att ”redan” på nivå tre så tillhör man vinnarna i det ekonomiska spelet, vilket gör tankar på hur rikedomen kan användas för att skapa ett gott liv till ett perfekt sällskap i hängmattan 
2 gillningar
Några reflektioner efter att ha lyssnat och läst alla kommentarer.
Tycker det känns som att rikedomstrappan varken funderat så bra i FIRE eller på väg mot FIRE.
Väldigt avgörande hur många man är i familjen. Med två tonåringar krävs otroligt mycket mer för att känna “restaurang -frihet” och “rese-frihet” eftersom de nu kostar som två vuxna i de flesta sammanhang. Kanske hade behövt närmre 40 milj för att nå upp till nivå 4 under den här perioden?
Undrar om det är att du nått nivå 4 som gjort att du känner som du gör @janbolmeson. Vi ligger långt efter er ekonomiskt men har känt igen mig i mycket du sagt senaste åren om framför allt tidsfönster. Jag har tänkt att det beror på att våra äldsta barn är jämngamla och våra föräldrar är jämngamla.
Detta har gett en känsla av att det gäller att passa på. För snart kommer vi att befinna oss i en annan fas med barn som flyttat hemifrån och föräldrar som antingen inte finns eller är för gamla för att hänga med på samma sätt.
2 gillningar
Håller inte med. Värdet på pensionen påverkar ju hur mycket man behöver spara för att nå Målbelopp osv. Dvs har du 5 mnkr istället för 3 behöver du inte spara lika mycket och kan konsumera mer idag istället. Därför viktigt att göra en prognos på privat sparande och avsättningar i pension samt förväntad värdeutveckling till datum man önskar sluta jobba. Om det nu är målet vilket det är för de flesta.
2 gillningar
Problemet är då att de behöver låna 85% = med KALP min x5,5 årsinkomst blir det 32000kr/mån i lön och med KALP x4,5 vilket är mer normalat blir 39000kr/mån. HELTIDS-löner som många yngre på väg till sin första bostad bara kan drömma om…. (Särskilt om de kanske inte ens erbjuds en heltidstjänst i början)
Så med de ”låga” kontantinsatserna i det tänket och de bostadprisnivåerna faller de på KALP.
6 gillningar
Generellet BRA med en slags exponentiellt ökning mellan stegen. (Där de exakta nivåerna egentligen inte känns som det viktigaste)
Har alltid känt samma omkring ”fina” boende i storstäder, t ex Stockholm. De där schyssta vindsvåningarna eller centrala sjölägena ligger liksom en tipotens bort ifrån ens räckvidd även när man klättrat uppåt i trappan under 25år. Så var även fallet när man var på en helt annan (lägre) nivå. Drömmålet ligger liksom ouppnåligt än hur man vrider och vänder på det på den nivån man befinner sig
Det är ett tecken på att ”tänket” i trappan känns rätt. Mer av ”samma” gör det ändå svårt att komma upp på nästa nivå inom t ex 3-8 års period.
4 gillningar
Jag håller med om att det är en viktig del i hur rik man känner sig. Äger man en guldklimp värd en miljard som man absolut inte vill sälja är man förvisso väldigt rik, men man kan fortfarande vara på nivå 1 i praktiken. För gemene man är det huset som är guldklimpen.
Man har oftast möjligheten att konvertera tillgången till likvida medel dock, antingen genom försäljning eller genom att använda tillgången som pant och därigenom frigöra en del av dess värde, så ens nivå är i någon mån “självvald”.
Oavsett gillar jag rikedomstrappan eftersom den visar skillnaden i potentiell livsstil, och att det intervallen är större än man kan tro.
2 gillningar
Jag skulle aldrig beställa fördrinkar eller förrätt, trots att jag är på nivå 4. Jag är fortfarande extremt medveten om priserna i mataffären och köper allt på rea!
Förstår verkligen inte varför man i en viss “nivå” förväntas ha en viss inställning till konsumtion. Känslor inför pengar och köpvanor förändras inte automatiskt bara för att inkomsten gör det.
12 gillningar
Absolut, men då ska man nog kanske också fråga sig vad poängen med pengarna är, för sin egen lyckas skull. Vad är meningen med att vara nivå 4 om man lever som om man är på nivå 2?
11 gillningar
Låter som att du är fast i nivå 1 eller 2 tänk även om din ekonomi är mycket större.
Lite som hur Ingvar Kamprad körde runt med en gammal Volvo.
Såklart inget måste… Men det känns som vädigt ooptimerat.
6 gillningar
Tack för ett bra och tänkvärt avsnitt.
Jag ser framemot de kommande avsnitt, eftersom jag behöver få mer förklaringarna per nivå. För just nu så ser jag denna modell mera för att förklara samhället och kanske gruppnivå än individnivå. Det är vad kan jag dra för nytta med denna modell på individnivå som kommer att ge mig maximal utväxling att lära mig denna modell.
Sedan tycker jag att bara titta på nettoförmögenhet utan att ta hänsyn till andra parametrar såsom geografi (värdet av bostäder beror väldigt mycket), fördelning av likvida och illikvida medel (här kan man dra likheter med företagande där man kan vara solvent, men utan ett fungerande cash flow företaget kan fortfarande bli satt i konkurs - vilket har hänt mer än gång i historien), det finns så klart fler parametrar man bör ta hänsyn.
Då jag tänkt lite på att man tar med sig en del av tänket ifrån nivå 1, 2, 3 och till vart jag är idag - t ex klart jag använder en kupong för att få något billigare för jag vill ju känna att jag gör ett bra köp även att värdet av kupong väldigt sällan är den skillnaden av ett köp eller inte. När du är på nivå 1 -2, så kan ju den kupongen varit skillnaden för ett köp eller inte.
1 gillning
För mig/oss är svaret på det väldigt enkelt! Tryggheten och möjligheten att hela tiden kunna förändras i takt med egenvalda, ofrånkomliga och nödvändiga skiftningar i livet. Alltså att hela tiden kunna förändra målen när som helst. (Eller så förstod jag inte vad ni menade…)
4 gillningar