Alla modeller har sina fördelar och nackdelar.
Jag hade också velat ha fler steg på trappan, men den blir inte överskådlig om vi ska ta hänsyn till allt. Lön, sparkvot, antal barn, förmögenhet, bostad, tjp, allmän pension etc.etc.
Någonstans måste man dra en gräns och förenkla. Om denna förenklade trappa skapar en diskussion och ger oss underlag för hur vi ska tänka på våra ekonomier och hjälpa oss med att sätta framtida mål så har den uppnått sitt syfte.
Exakt - för mig kändes nivå 4 lite likt att köra in i en vägg. Missförstå mig rätt med den formuleringen, för jag avser strategimässigt.
För att ta sig till nivå fyra så fungerar nedan recept med stor sannolikhet, något jag också förfinat under åren:
Gör man ovan över 10-20 år med flit och systematik så kommer man nå nivå 4. Tänk på att snittåldern för nivå fyra är typ 55-65 år. Jag hade turen / gjorde arbetet att nå det i mitten av 40-års åldern, men det är ovanligt och det har “kostat” 60-80 timmars veckor i snart 20 år och lite tur.
Men, INGET av ovan fungerar för att nå nivå 5.
Därav handlar det ju om att antingen bestämma sig för att vara nöjd på nivå 4 - där jag tycker att man bör enligt alla sätt redan vara nöjd när man nått nivå 3 eller typ utsätta sig för en personlighetsförändring.
Därav att det senaste åren blivit mycket mer “ett rikare liv”-fokus på RT än ett spar/ekonomifokus. Med RIkedomstrappan blir det enklare för mig att skifta tillbaka och göra RT mer tillgängligt för de andra nivåerna, men för mig är sannolikt den ekonomiska resan slut på nivå fyra för jag känner att jag spontant inte att jag har det i mig som krävs för nivå fem (eller är beredd att göra jobbet / ta risken).
Håller med Jan
Det behövs den ”typiska entreprenörpersonligheten” för att nå till nivå 5 och 6 (om man bortser från arv/ ta över framgångsrikt företag mm).
Ungdomen som utvecklade sin app i 18 års åldern och sålde för många pengar, influensern, eller andra som har ett enormt driv och ligger rätt i tiden.
För oss andra/vanliga är det svårare- tror ngn stans att vi inte ens riktigt vet hur vi ska gå tillväga för att nå dit…. och därför kommer vi inte heller dit.
Jag förstår men tycker nog stegen är alltför stora ffa när det handlar om nettoförmögenhet i svensk kontext. 1-10 eller 10-100 miljoner är enormt stora hopp och ger enligt mig helt olika ekonomiska förutsättningar.
Men jag förstår konceptet även om jag tror den är lite ”Amerikansk” 
Jag håller med om att de här nivåerna verkar alldeles för grova för att vara användbara. SEK 10M ger 400k/år med 4%-regeln, medan SEK 100M ger 4M/år – de hör i mina ögon inte hemma i samma kategori.
Om pengar i huset och pensionskontot räknas med i nivåerna kanske det behöver förtydligas.
Du glömde det absolut viktigaste: en hel del tur!
Jo, det kan man väl säga 
Jag hade velat ha in Steg 0. Folk som inte har någon förmögenhet öht eller en nettoskuld.
Om 53% av världens befolkning ligger i 1 och 37% ligger i 2 och resten (10%) på 3-6 så känns det som att man bör belysa och hjälpa de på steg 0.
Sen håller även jag med om att 10 miljoner och 50-100 miljoner är det stor skillnad på i Sverige.
Reagerade på två saker i avsnittet. Dels huruvida nivåerna avser hushållets förmögenhet eller individens (hushåll/antal vuxna), men också att det för nivå 2 sägs:
Efter alla år av exempelvis mantrat boendet är primärt konsumtion, har något fundamentalt ändrats som gör att det numer är ett generellt råd att äga sin bostad primärt som en investering?
För mig är detta det mest kontroversiella i avsnittet, och sades bara i förbifarten. 
Ett bra och tydligt verktyg för olika stadier i livet vad gäller ekonomisk handlingsfrihet.
Efter att ha lyssnat på avsnittet förstår jag att Jan är entusiastisk.
Den stora svagheten i modellen är att åldern på personen inte vägs in.
Jag antar också att trappan ska användas på individnivå och det betyder för ett gift par alltså ungefär dubbla tillgångarna i ett trappsteg.
En annan reflektion är att känslan att befinna sig i mitten av nivå 4 eller alldeles i början inte skulle vara stor? Jan hänvisar till personer som ligger i mitten av nivå 4 (40-50 mkr) och inte känner sig rika utan på nivå med personer i början på nivå 4 (10 mkr).
Det stämmer inte för mig.
Jag känner en helt annan frihet idag med ca 45 mkr i tillgångar ( boende 10, pension 10, aktier 25) än vad jag gjorde för ca 15 år sedan med 10 mkr.
Jag tycker också att avsnittet inte beaktar den exponentiella tillväxten på kapitalet i form av ränta på ränta effekten?
Jag kommer att nå nivå 5 om jag återinvesterar utdelningarna och lever 30 år till.
Grymt intressant diskussion detta.
Modellen är bra, men jag förstår inte varför man generaliserar så hårt mellan tillgångsslagen.
Invändning 1/fundering
Som flera på olika sätt varit inne på ovan är det ENORM skillnad att ha nettotillgångar på 10MSEK och sitta på 10MSEK i cash/lätt realiserade noterade finansiella tillgångar.
Det är två helt olika världar. För att återkoppla till din tanke om att styra innehåll efter kategorierna är magkänslan att personer som sitter på 10 MSEK i cash inte har samma utgångsläge/syn på sin ekonomiska resa som den som har merparten av motsvarande kapital bundet i bostaden.
Invändning 2
Inser att vi inte kan ha femtioåtta nivåer, men nivå fyra är för mig så många världar, särskilt om man kombinerar med ovan resonemang om i vilka tillgångsslag man har tillgångarna.
10MSEK i cash innebär att du kan leva enligt 4-procentegeln på medianlönenivå resten av livet (troligtvis), men minsta lilla investering eller kapitalvaruinköp och du tappar FI-förmågan på den nivåan.
Jämför med att sitta på +30-60 MSEK i cash. Då kan du (iaf i Sverige) ha möjlighet till geografisk frihet enligt nivå fem utan några större problem samtidigt som du har tillräckligt med cash för att klara drift, fortsatt tillväxt och trygghet på en hög levnadsnivå.
Tycker Jans resonemang är bra och att trappstegen fungerar.
Känner igen mig i mycket.
Som verktyg för att kategorisera mål/strategier/aspekter så kommer grupperna fungera.
Sen kan man diskutera om det ska vara 10/8/12/17 som är gränsen för nivå 4 osv men irrelevant för syftet.
Då de flesta i forumet antagligen är i 1-4 så är det också inte viktigt om gränsen för nivå 5 är 75 eller 100 miljoner
Vad krävs mer för nivå fem och sex?
Spekulerar baserat på vad jag läst, de jag känner och mött där:
Spelar inte skalbarhet en stor roll? Jag läste om vilka tröskeleffekter det juridiska för med sig. Har man väl uppnått compliance i Sverige/EU så är det ju i princip fritt fram att sälja på hela marknaden. Så har det varit för alla jag känner som tagit det steget.
Om allt annat är rätt (distributionsnätverk, marknadsföring, admin o.s.v.) så blir det ju lite “allt eller inget”. Plötsligt hamnar siffrorna där, från att ha varit mycket mindre och kämpigare.
Ja, jag tänkte så också från början. Men eftersom jag ändå gått och klurat på det här i snart en månad så tycker jag att de fungerar.
Visst en “låg” på nivå 4 har ju mer ett liv som en “hög” nivå 3 och vice versa. Det är ju inga skarpa gränser. Men särskilt i nästa avsnitt när vi går genom olika perspektiv märker man att fler nivåer inte gör det bättre och att det exponentiella steget om en faktor 10x är rätt logiskt.
Några exempel från nästa avsnitt kring en mer “praktisk” användning av nivåerna.
Nivå 1-2: Bankkonto med insättningsgaranti
Nivå 3-4: Diversifiering: fondrobot och indexfonder
Nivå 5-6: Koncentration: eget företagande
Nivå 1: Relationer är den verkliga förmögenheten
Nivå 2: Humankapitalet är din viktigaste tillgång
Nivå 3: Pengar är bättre på att jobba än du är
Nivå 4: Det som tog dig hit, tar dig inte till nästa steg
Nivå 5: Mer att förlora än vinna, paranoia > optimism
Nivå 6: Från personlig vinning till samhällspåverkan
Nivå 1-2: Bland det bästa man kan göra
Nivå 3: Kurser och certifikat för karriären
Nivå 4: Nätverk är viktigt
Nivå 5-6: Mentorskap > annan utbildning
Tror inte det hade blivit bättre med fler nivåer. Dessutom hade fler nivåer inte fångat “platåerna” i nivå 3 och 4.
Grattis till en fin ekonomisk situation! 
Insikten att göra runt nivå fyra är:
Det som tog mig hit är inte det som kommer ta mig till nästa nivå.
Problemet som jag ser nu - och jag kan ha fel - är för att ta sig till nivå fem så kommer inte det räcka med diversifiering och indexfonder. Det krävs koncentation och mer eller mindre att jobba med någon slags hävstång framförallt kapital och andras arbete.
Ofta t.ex. att man har fastighetsbolag (=mycket hävstång på stort kapital) eller att man har ett bolag med många anställde (=mycket hävstång på andras tid).
Det är ju det som jag menar att klassiska RT-strategier fungerar upp till nivå 4.
Återigen vill jag upprepa att det är inte något egensyfte att ens nå nivå 4. Redan på nivå 3 har man i alla praktiska hänseende vunnit det ekonomiska spelet. Kom ihåg att 30% av Sveriges befolkning inte klararar en oförutsedd utgft på 10.000 kr-ish.
Intressant avsnitt! Jag tror den viktigaste insikten med denna trappa är att råden behöver se olika ut för olika grupper, och att grupperna kan ha svårt att relatera till varandra. Det tycker jag mig se ganska ofta på forumet. Det blir exempelvis ganska provocerande när någon vill ha råd om hur 100 miljoner ska placeras, när andra knappt klarar det mest basala. Så jag gillar verkligen dimensionen kring att kommunicera olika till de olika grupperna.
Med det sagt så känns nivåerna väldigt amerikanska. Vi har i Sverige en helt annan beskattning på arbete, vilket gör att en vanlig lön sällan kan ge så stora nettoinkomster som i USA. Det gör att steg 4 känns främmande för en svensk kontext. Sedan håller jag med ovanstående om att cash flow, ålder, familjesituation och likviditet behöver vägas in för att placera någon på rätt trappsteg.
I en svensk kontext tänker jag att KALP är en vettig måttstock för de lägre trappstegen. För de högre så tänker jag att det är finansiella tillgångar det handlar om.
För att precis som i USA så handlar det inte om antalet individer, det handlar om hur pengar, risk, tidshorisont etc beter sig. Det finns människor i Sverige på de nivåerna (och några hänger här i forumet).
Dessutom tycker jag det är intressant eftersom det skapar förståelse mellan nivåerna. Som jag sa i avsnittet så kan ju många på en lägre nivå titta på en högre nivå och tänka “de har inte några problem”, när det egentligen är “de har inte mina problem”.
Få inser t.ex. att relationsproblemen som kommer på nivå 5 och 6. Eller att sjukt många saker på nivå 5-6 är risker som inte alls är en risk på nivå 1-4 och så vidare. Det är ju det som jag tycker att trappan fångar så bra.
Exakt!
Det är inte ovanligt att jag har stött på (inte i forumet men på nätet) att en nivå 3+ tycker ju att nivå 1 personen borde “ju bara skärpa sig och sluta lägga pengarna på skit”. Medan om man tittar utifrån trappan, så finns det sällan något att dra ner på i nivå 1 eftersom allt är redan avskalat.
Få på lägre nivåer kan relatera till problemen på nivå 4+ som t.ex. jag och @MoaD tog upp i avsnitten som fick en del skit för att vara tondöva:
T.ex. stealth-wealth eller inte, bjuda andra eller inte, hjälpa släktingar, förhålla sig till andra och omvärlden etc.
Håller helt med i nästan allt du skriver. Men ränta-på-ränta effekten är otillräcklig för att nå nivå 5. För att gå från 1mkr till 100mkr krävs 6,65 dubbleringar, dvs typ 67år investerat i globalfonder med låga avgifter. För att nå nivå 5 med ränta på ränta krävs det därför att man startar med ett arv på några miljoner alternativ har en mer riskfylld investeringsstrategi med potential till högre avkastning. Strategin för att nå nivå 5 blir därför annorlunda likt vad de diskuterar i podden.
Det jag saknade mer än ålder var i vilken stad man bor i och storleken på familjen. Den enskilt största kostnaden och det man använder sin förmögenhet till är bostaden. Att bo centralt i storstäderna jämfört med utkanten av en mindre stad är en skillnad på typ 3-8x. Den enskilt viktigaste anledningen att bo större än 3-rum är när man skaffar barn, ju fler barn desto större boende. Pengar räcker därför väldigt olika långt om man är en liten familj i en liten ort eller om man är en stor familj som vill bo centralt i en storstad.
Skillnaden i hur 10mkr och 45mkr upplevs och den frihet ökningen bidrar till blir därför betydligt större för den stora familjen som bor centralt i Stockholm jmf mindre familj i mindre ort.
Känns som att jag borde införa ett nytt koncept “Rikedomshuset” och skriva en bok om det.
Handlar om ett hus med 6 våningar som beskriver ens ekonomiska resa och mellan varje våningsplan har man trappsteg för att kunna gå in i detalj på riktigt.
