Och hissen heter meme stonks! 
6 gillningar
Håller inte alls med om att utbildning är viktigt om man skall gå från nivå 1-2. Tvärtom är det en enorm alternativkostnad till utbildning i form av missad inkomst och studielån. Den som når nivå 2 fortast från noll är den som hoppar av gymnasiet, jobbar obekväma tider i butik eller lager och minskar sina kostnader genom att bo hos föräldrar eller vara inneboende. Att studera 5år för att bli civilingenjör, jurist eller läkare gynnar dig först när du är i 30-års åldern. Men det är en klok idé att utbilda sig för att maximera sin livsinkomst.
5 gillningar
Och att på vinden bor några få ensamma ”ekonomiskt rikast av alla” som är folkskygga och fattiga på mellanmänskliga relationer.
7 gillningar
4 gillningar
Och den går med större sannolikhet (och hastighet) rakt ner i källaren. 
Kan du utveckla det här? Jag tänker att det inte spelar någon större roll annat än att det egentligen blir enklare att levla med en dyrare bostad till följd av en högre hävstång.
Håller med. På nivå 1 spelar den ingen roll och bör INTE prioriteras. På nivå 1 gäller mer eller mindre: “jobba så mycket som möjligt med i princip vad som helst för att nå 100.000 kr så fort som möjligt”.
Först på nivå 2 spelar utbildning roll. Det vill säga när man ska gå från “jobba hårdare (mer) till jobba smartare” dvs få mer betalt per timme som utbildning spelar roll.
Ursäkta, men det heter penthouse, åtminstone i mitt hus … 
8 gillningar
Vi pratar lite om det med Nick och han är lite inne på att “nivå 4” i USA motsvaras av nivå 3 i Europa till följd av vårt välfärdssystem. Dvs. att han tyckte att det är först på niåv 4 du “vinner spelet i USA” medan i Sverige gör du det redan på nivå 3.
Jag tänker att självklart påverkas det av familj, likviditet och framförallt inkomst och ålder. Men jag tänker att det är ju mer eller mindre inräknat. Vet inte om det går att ta fram svenska siffror, men så här är de i boken:
MEDIANÅLDER
- Nivå 1: 42 år
- Nivå 2: 44 år
- Nivå 3: 54 år
- Nivå 4: 62 år
- Nivå 5: 64 år
- Nivå 6: 66 år
Så jag tror att det är något vi måste komma ihåg och släppa taget kring känslan “jag borde vara längre” eller liknande. Vi i forumet ligger högst sannolikt redan långt före alla peers - … - om man kan lyfta blicken bortom forumet där även någon med 80.000 kr i lön kan bli kallad låginkomsttagare.
7 gillningar
Ja, så är det absolut. Samtidigt så tänker jag att många av oss gör det lite orättvist / svårt för oss genom att mentalt separera pension, bostad, bundet/icke-bundet eller mer om jag ska dra det till sin spets bara titta på “fritt finansiellt kapital i värdepapper på ISK”. 
Jag tänker att vi kommer ha en fortsättning på denna diskussionen här:
För jag tror att många av oss lever lite snålare på nivå 3 och 4 än vad som egentligen hade behövts. Och ja, sedan kan man också titta på det som “Nivå 3-” och “Nivå 3+” eller ännu större skillnad på “Nivå 4-” och “Nivå 4+”.
5 gillningar
Ja, jag förstår och kan hålla med. Men jag kan också å andra sidan säga att när jag träffat RT-medlemmar med 20-60 MSek så upplever de inte livet så. Flera tycker till och med på riktigt att “de är inte rika”… Och nej, de är inte tondöva, inte har koll på läget eller annat.
Så jag skulle säga att många av dessa resonemang / invändningar har spår av “missförstånd mellan nivåer”.
3 gillningar
Tycker mig få det bekräftat gång på gång. En Svenne Banan-FIRE är 10 miljoner. Det är nåbart på 20 till 30 år beroende på lön och sparkvot. 100 miljoner är det inte (för de allra flesta).
Jag tycker det verkar vara lägre, om vi pratar den som ska spara till FIRE. Typ lean FIRE. Då räcker 2–4 mkr. Det är då med lägre utgifter än genomsnittet.
4 gillningar
Kan du inte utveckla, blir nyfiken på back-storyn. 
Detta. 
För andra nya till forumet, det går att göra på mycket mindre också (med de avvägningar det innebär):
2 gillningar
Bra jobbat! Jag befinner mig själv också på nivå 4 och varierar ofta mellan “Nivå 5 here i come” till “Äsch, nu kan vi sakta ner” Hehe men när du skriver att du når nivå 5 om du lever i 30 år till så blir jag fundersam på din situation.
Jag tänker att med enbart 25M på börsen som du har nu så uppnår du ju 100M redan där efter enbart 20år. Detta räknat på 7% ränta per år och inget extra månadsssparande.
Räknar vi med att din bostad ökar i värde, din pension ökar i värde samt att du investerar en del per månad så når du nivå 5 betydligt snabbare än om 30år? Eller vad har jag missat?
Ja, det går att göra på en klassisk hyfsat framgångsrik karriär med tjänstepension och ägt boende.
Har läst, men kan du inte utveckla guldkornen som du ser dem?
Ja, vi kommer resonera mer om detta i kommande avsnitt utifrån ett resonemang som är typ:
Utgå från din förmögenhet snarare än din lön när du tittar på utgifter
därav resonemanget här:
Nick är ju inne på det eftersom inkomsten är mycket mer volatil över livet än förmögenheten.
Det är faktiskt samma problematik på nivå 4 (och de andra nivåerna). Men jag tror inte lösningen är att lägga på fler nivåer, utan att tänka att:
- En nivå 3+ är ganska lik nivå 4-
- En nivå 2+ är ganska lik nivå 3-
Det blir ju en effekt av att stegen har en tioptens.
Kan du utveckla, varför sabbar det nivåerna?
Mest för att jag är nyfiken och sitter med frågan själv:
- Även om vi skulle nå nivå 5, säg om 20 år, skulle livet för oss bli som på nivå 5, eller skulle det egentligen inte skilja särskilt mycket åt mot hur det är på nivå 4?
2 gillningar
Nej, jag var lite försiktig i uträkningen av ränta på ränta effekten. Blir jag 88 år kommer mitt kapital exklusive fasta tillgångar överstiga 100 mkr
Det finns dessutom en del ”life-hacks” som iaf jag aldrig hört talas om tidigare. En är att det är möjligt att plocka ut tjänstepensionen som enbart utdelning qv kapitalet. Något som t ex både Nordnet och Avanza tillåter idag.
Har du en tjänstepension i aktier på 10 mkr med en direktavkastning på 6% i form av utdelning (tänk storbanker) så kan du alltså få en pension på ca 600 tkr per år + statlig pension och PPM utan att ditt tjänstepensionskapital minskar.
Vad händer då med ditt tjänstepensionskapital kanske du undrar?
Det tillfaller dina arvingar (barn) 5 år efter din död. Motsatsen till die with zero.
1 gillning
Beror ju på om du/ni är 60 år eller 85 år när ni når nivå 5.
Jag inser att jag redan nu behöver ordna med en struktur, typ stiftelse för att inte barnen ska bli dödsfiender när jag går bort.
Håller heller inte med din reflektion om påverkan generation ”barnbarn” som du nämnde i avsnittet, vid ett hyggligt stort arv.
Jag vill iaf om möjligt påverka hur pengarna ska betalas ut även efter min död.
Då förenklar man ju även för sina egna barn genom att de slipper ansvaret.
Skapa helt enkelt en ”pengamaskin” där kravet är att endast tex 80% av utdelningen tillfaller levande arvingar årligen, resterande återinvesteras.
Det funkar typ två generationer sedan blir det för många och kapitalet räcker inte till. Men tänk typ Nobelstiftelsen fast i mycket mindre skala.
2 gillningar
Säg till om du kommer på något, vet att det är en pågående diskussion, men jag har ännu inte hittat någon bra lösning. Här är den bästa diskussionen på ämnet från proffs:
samt i trådarna:
Men jag upplever att man alltid landar i “det finns ingen bra lösning i Sverige”. Men jag har gärna fel.
Bra poäng där, och jag vet att trappan är tagen från Nick Maggiullis “The Wealth Ladder”, men jag kan inte låta bli att fundera på om man själv skulle göra en trappa, skulle man kanske hellre basera den på livssituation och känslan av frihet snarare än fastna tiotal i förmögenhet?
För mig känns det nästan som att språnget från 1 till 10 MSEK ofta är mycket mer livsförändrande än hoppet från 10 till 20. En 3- kan vara helt fast i ekorrhjulet, medan en 3+ lever nästan som en 4-. Det gör att jag undrar om nivåerna borde beskrivas mer som mentala skiften. Kanske något i stil med:
Trygghetsnivån (0,1–0,5 MSEK)
Här når man en punkt där man för första gången har en ordentlig buffert och kan hantera oförutsedda utgifter utan att gå in i stressläge. En bilreparation, en hög räkning eller en tandläkarnota är inte längre en katastrof. Det är ofta här den första riktiga mentala lättnaden infinner sig, känslan av att man har lämnat det mest sårbara läget bakom sig.
Frihetsnivån Light (1–5 MSEK)
Boende och basliv är säkrat, och man kan börja leva med lite mer marginaler. Resor, renoveringar eller en ny bil kan köpas utan att hela ekonomin behöver planeras runt det. Det är ofta här många upplever att de lämnat ”ekorrhjulet” mentalt, även om man fortfarande jobbar för sin inkomst. Den ekonomiska stressen finns inte längre på samma sätt.
Valfrihetsnivån (5–15 MSEK)
Kapitalet börjar jobba åt dig på riktigt och avkastningen blir märkbar, ibland större än lönen. Man kan välja bort saker i livet, jobba mindre, ta ett sabbatsår eller byta karriär, utan att det känns riskabelt. Här börjar man känna att man har makt över sin egen tid och att man faktiskt kan göra val baserat på lust snarare än behov.
Riktig frihet (15–30 MSEK)
Ekonomin är helt självbärande, och man kan leva gott på avkastningen utan att röra grundkapitalet. Här finns utrymme för ett par fritidshus, resor, ledighet och en hög livsstandard utan att det påverkar tryggheten. Man är i praktiken fri från ekonomiska begränsningar i det vardagliga livet.
Lyxnivån (50 MSEK+)
Här handlar det inte längre om trygghet eller frihet utan om att kunna göra nästan vad som helst (inom rimliga gränser) utan att ens fundera på pengar. Man kan köpa flera boenden, investera i större projekt och leva med total ekonomisk bekymmersfrihet. Skillnaden i känsla mellan 10 och 50 MSEK är ofta mindre än mellan 1 och 10 MSEK, men här finns en nästan total valfrihet.
Kanske är det mer relevant att prata om dessa känslomässiga skiften än att finfördela trappan med 3.5, + och - och liknande. Kanske lite mer greppbart för dom flesta av oss på RT också. Bara funderingar 
Å andra sidan kan ju Thailänska munkar osv uppleva total frihet genom att äga 0 tillgångar och betrakta hur en blomma ser ut i flera veckor, så är väl kanske inte helt enkelt att sätta vettiga nivåer 
16 gillningar
Detta är en nyckelinsikt, att hitta var “tillräckligt” är.
11 gillningar