@Slumpvandraren och @HenrikTell skriver bra om ämnet tycker jag.
En reflektion som jag gjort när jag hanterat ärenden som inneburit frågor om testamenten, stiftelser och liknande är om man verkligen ska försöka styra från andra sidan graven. Jag tycker man bör fundera på varför man vill göra det. Är det inte så att man gjort sitt när man är död och att det då är bättre att de som lever får fatta besluten om hur pengarna ska användas? Varför inte lämna gåvor och donera när man är i livet eller genom testamente när man går bort? Henrik verkar vara inne på samma linje när han skriver att man inte vet vilket slags stöd barnbarnsbarnen kommer att behöva.
Som f.d. “skatterättare” har jag aldrig på allvar övervägt familjestiftelse eftersom utbetalningarna beskattas i inkomstslaget tjänst. Detta gäller i alla fall om det är en svensk familjestiftelse med mottagare som har skatterättslig hemvist i Sverige. Det normala är att man vill att inkomsterna ska beskattas till 30 % i inkomstslaget kapital om det är möjligt.
Lite beroende på vad man vill åstadkomma så kan kanske ett testamente eller en kapitalförsäkring vara en lösning? Enligt 14 kap 7 § försäkringsavtalslagen gäller att försäkringsbelopp som utfaller efter försäkringstagarens död inte ska ingå i dennes kvarlåtenskap om det finns en förmånstagare. Det finns undantag man måste beakta men det är i alla fall en idé.