Hej,
Har alltid haft en oro över pengar, och har fortfarande en oro, trots att jag har jättebra ekonomi därför har jag en önskan att mina barn inte ska behöva ha samma oro över pengar som jag har haft…
Jag har en tanke och tänkte höra med er om ni tror att det är möjligt… eller hur ni ser på det…
Har räknat ut att om jag fortsätter investera i 22 år till med ränta på 7% så har jag 10miljoner, om 22 år är jag 71år gammal. Det här är pengar som jag hoppas att jag inte behöver använda när jag går i pension och jag vill fortsätta investera i samma takt som nu, även när jag är pensionär.
Min tanke är då att skapa en Stiftelse/fond till mina 3 barn där de ska falla ut (de ska få en avkastning) 3% av fondens värde varje år… min förhoppning är ju att pengarna ska förränta sig och växa ännu mer …på 17 år kan där finnas 20 miljoner med 4% ( 3% plockas ut) och då blir utdelningen 600K. På sikt vill jag ju att mina barnbarn också ska få utdelning av denna fond…
Är detta ett bra alternativ, eller är det bättre att de får ärva pengar eller att jag ger pengar i gåva till dem…
Vill jättegärna ha era kritiska tankar & positiva ideér, erfarenheter och kunskap om detta.
Hur hade ni själva gjort?
Jag är också intresserad av stiftelser, @janbolmeson borde göra ett avsnitt om detta.
Prata med dina barn om det här. Vill dom det här? Det är dom som ska leva med stiftelsen.
Om dom inte vill avråder jag dig starkt.
Om du sparar ihop och förvaltar enkelt (säg 1 enda global indexfond) kommer dina barn ärva 1/3 var rakt av och kan göra vad dom vill med pengarna. Du kan ju redan nu prata med dom om det här, ge dom inblick i hur du förvaltar och varför. Och på den vägen förhoppningsvis så fröet att dina barn själva kommer vara kapabla att förvalta sina förmögenheter den dagen det blir aktuellt.
Om du skapar en stiftelse binds barnen livet ut till din vilja att förmögenheten ska förvaltas på ditt sätt samt att dom måste göra det tillsammans. Det här kan bli väldigt otrevligt.
En stiftelse tycker jag kan vara aktuell ifall någon form av arvsskatt skulle återinföras men även då är det komplicerat bara för att slippa skatt.
Har också gått i liknande tankar. En stiftelse där man max kan få ut 1% per år. En förvaltare och alla barn&barnbarn ska få exakt lika mycket. Ingen ska heller kunna ta över någon annans del. När det sen går vidare till barnbarn halveras delen ännu en gång.
Jag- 100% ägare
2 barn- 50%+ 50%
4 barnbarn- 25%+25%+25%+25%
Och likadant ner i generationerna.
Så säg att jag har 10 miljoner när jag dör. Då blir det uttag på 1% som delas i 2. Då får varje barn 50 000 första året.
En stiftelse ska väl förvaltas, bokföra, ha en styrelse osv. Vem vill eller har tid att rodda det?
Enklare är väl en kapitalförsäkring med förmånstagare och med perioiserad utbetalning. Och förstås se som ditt ansvar att lära förmånstagarna att förvalta med låg risk. Det där sista är nog viktigast av allt.
Hej Jonatan,
Det här sparandet är “min baby” som jag byggt upp och arbetat på hela livet, så vill inte dela den på 1/3 och låta “framtida ingifta män/fruar” få påverka beslut … och så ser jag att mina barn har väldigt olika förhållningssätt när det gäller pengar/sparande/investeringar vs spenderande & njutning i livet.
på samma sätt som vissa personer är modiga andra lite mer försiktiga eller spontana vs fundersamma etc
… tänker att 100 000kr/år är inte jättemycket men om de investerar pengarna kan det vara en bra start på ngt större som de själva får förvalta … eller om ngn vill resa upp pengarna, så kommer det nya nästa år.
Tanken är nog också att det inte ska finnas så mycket valmöjligheter (mer än vad de ska göra med de pengar som faller ut) för mina barn utan att det faller ut 3%av fonden som de får dela på/ år…punkt.
Du får gärna utveckla varför du så starkt inte rekommenderar detta, det är just den informationen jag vill ha 
Har du själv varit med om att sitta fast i en stiftelse med dina syskon?
Ja precis, det är så jag också tänker… att när ett barnbarn har blivit 18 år delas utdelningen på 4 när nästa barnbarn har blivit 18 delas utdelningen på 5 osv…
Spelar heller ingen roll om ngn av mina 3barn har 1 eller 5 barn alla barnbarn ska få lika mycket och förhoppningsvis även deras barn fram över…
sen önskar jag ju att mina 3 barn har sitt sparande som de själva får välja att ge till sina barn eller spendera/leva upp själva:)
Det är just detta jag tänkte att @janbolmeson kunde sätta sig in i åt oss 
Kanske inte är så krångligt eller dyrt som det verkar.
Problemet med en KF är att den kan sitta löst om du får fogden efter dig. De går att göra utmätningsfria, men det är ett jäkla meck och tar flera år. Och när man pratar med de som arbetar med detta hos kronofogden låter på dem som att de utmäter försäkringen även om den är utmätningsfri, sedan får man kämpa i domstol för att ställa det till rätta. Låter inte som någon favoritsits om man redan är barskrapad.
Absolut och det är en fin sak.
Vill börja med att understryka att jag inte menar ett påhopp mot det du tänkt utan belysa problem som kan uppstå när andra än du ska förvalta förmögenheten. Krasst sagt när du är död och den inte längre är din.
Din baby måste du på ett eller annat sätt lämna ifrån dig när du går bort, att då skapa en stiftelse kan om det blir känslomässigt fel upplevas av dina barn som ett omyndigförklarande där du genom stiftelsen ger dom månadspeng och det är väl inte vad du vill?
Det som kan leva vidare är bara paragrafer och känslomässiga band hos dina barn till dig och mellan varandra. Är dom banden bra kan ni lösa det under din levnad mellan varandra eller bara låta det gå över till nästa generation eftersom det inte finns någon arvsskatt.
Men ja är dom viktiga banden (dig och dina barn) bra då är stiftelse heller inte ett problem, tvärtom kan det då bli den fina saken du kanske drömmer om! “Pumori” (du) sparade och slet och grundade en fond för kommande generationer att ta del av. Din baby kan leva vidare, något av barnen kanske är lik dig och kommer sköta förvaltningen osv. Drömscenariot där något fint lever vidare - och om du tror det är möjligt go for it! Kanske börja redan nu, ha dom med i styrelsen så ni liksom får styrfart på den nu och när du börjar bli gammal känner du dig trygg och glad i stiftelsen. Blir ett sätt att ses någon gång om året, prata lite ekonomi och förvaltning och ha trevligt.
Men så dom lite tråkiga och högst vanliga sidorna. Är något band inom familjen dåligt kommer en stiftelses paragraf vara kostsamma för dig att få rätt enligt din vilja (för du försöker förutse olika problemscenarion du VET finns) och därefter kostsamma för dina barn att försöka avveckla / kringgå.
Lägg därtill att barnen kanske vill olika saker men kommer behöva enas på styrelsemöten som egentligen är familjesammankomster under tvång (eftersom ingen äger något privat). Bråk bråk bråk i årtionden livet ut. Risken finns också att någon (tex en partner som inte ens är med) är obstinat och tokig och istället för att säkra gentemot dom som du ser som problematiska har du istället bundit samman alla att behöva ta hänsyn till just det du vill undvika. Nämligen en tokig persons idéer och trams.
Eftersom det är en stiftelse där ingen äger något utan man måste delta för att få del av kakan har man bara bit ihop eller lämna som alternativ. Paragraferna kanske säger att tokarna inte är med osv men dom kommer sitta där ändå och skrika eller manipulera via genvägar osv osv. Dessvärre säger jag.
För kom ihåg, din vilja i livet är en sak, paragraferna och det sociala mellan efterlevande en HELT annan. Och då kan dessvärre den värsta vara den som får all kontroll för att dom andra helt enkelt inte orkar med.
Jag har erfarenhet av det här och vet alltför väl exakt hur fel det kan gå.
En stiftelse kan visserligen hindra att dina barn hamnar i knipa vid en tråkig skilsmässa men då är egentligen äktenskapsförord bättre, liksom onödigt med en stiftelse för ett väldigt specifikt scenario.
Lite scenarion både bra och dåliga. Hoppas dom inte avskräcker dig om du tror på möjlighet till något fint och hoppas dom ger dig en fingervisning om all skit som kan uppstå om något skaver.
Jag tror att man ska passa sig för att villkora saker långt in i framtiden. Till exempel detaljerade villkor i ett testamente, villkor i samband med gåvor, långtgående regler i en stiftelse osv. Man gör det förstås i all välmening men tiderna förändras och de där genomtänkta villkoren kan komma att bli en riktig börda för den som drabbas.
Detta är mycket större i USA där man har s.k. Trust Funds.
Borde gå att läsa om fördelar och nackdelar kring sådana. Inte helt likvärdiga med svenska stiftelser pga olika skatteregler men finns säkert massor av info kring hur man ska fördela pengarna till barnen, barnbarnen etc…
Borde väl fortsätta växa om barnen också stoppar in pengar ?
Jag har en helt annat uppfattning. Att misstro sina barn så till de milda grad att man inte vågar anförtro dem ett arv, känns i min värld oerhört konstigt. Åtminstone mina barn skulle bli rejält kränkta och undra vad farsgubben sysslat med.
Hur världen ser ut om 50 eller 100 år har vi ingen som helst aning om, och då är det omöjligt att planera för detta. Att försöka styra sina barn på andra sidan graven, är för mig fullständigt främmande.
Detta är alltså min personliga uppfattning. Jag respekterar givetvis att du hsr en annan synpunkt.
Det är ju även ett skydd mot tråkigheter som kan hända mer eller mindre utanför deras kontroll. Kan vara allt från ekonomiska bekymmer, konkurser till att de gifter sig med någon som visar sig vara en riktig stolle eller att de råkar ut för en hjärnskada/dödsfall. Det finns så många scenarion utöver just dåligt omdöme att det vore oklokt av barnen att uppfatta det så som du beskriver.
Ja du, om min far hade betett sig på detta sättet, så hade jag på ren svenska blivit urförbannad.
Jag ärvde inga jättesummor med det jag ärvde har jag förvaltat väl. Att mitt arv skulle ha låsts i en stiftelse med dyr förvaltning och en (kanske) medioker förvaltning hade varit en mardröm.
Det är ju bra att det gick vägen för dig/er. Men krävs ju precis som jag beskrev i mitt förra inlägg inte speciellt mycket fantasi för att komma på scenarion där det lika gärna kan gå helt åt pipsvängen.
Det är den här delen som @janbolmeson förhoppningsvis kan reda ut åt oss. Kanske helt enkelt blir att kasta ut barnet med badvattnet numera, ingen aning faktiskt.
Vad händer om släkten dör ut om några generationer? Då har ju denna konstruktion varit förgäves.
Men visst, tycker du detta är bra, så hoppa på tåget för egen del.
Själv har jag en annan uppfattning. Att styra över barn, barnbarn och ännu ej födda avkomlingar känns oerhört främmande. Att leka Gud Fader är inget för mig. Däremot respekterar jag givetvis din åsikt, allt beror på vilka erfarenheter man har i bagaget.
Dör släkten ut har ju allt varit förgäves oavsett, så jag förstår inte riktigt relevansen i denna fråga.
Hur menar du att man styr över barnbarn osv genom att säkra deras ekonomi? Önskar de inte ta del av detta tror jag knappast någon kan tvinga dem. Jag upplever att din aversion grundar sig i en för mig skev syn på arv.
Det gäller att skydda sina barn från kapitalet. Om mina barn blir hälften så slut i huvudet som jag var mellan tjugo och trettio så kommer pengarna att dra dom i fördärvet.
Förhoppningsvis får man leva tillräckligt länge för att ruva på degen likt en ilsken drake till dess de har tillräckligt med vett att handskas med stålarna.
Tänk det stackars barn som ärver en massa pengar när de är arton och gör slut på alltihop innan trettio. Sen träffar de den rätta och vill stadga sig och inser att de hade kunnat haft det rätt bra om de bara handskats bättre med förmögenheten. Tänk vilken emotionell skuld de kommer att leva med resten av livet.
Nej, det är svåra saker det här. Stiftelse låter som en intressant lösning.
Dör släkten ut efter fyra generationer har man ju gett tre generationer en sämre ekonomi än nödvändigt.
Hur tror du en arvinge känner sig om hen behöver kapital för att köpa in sig i ett företag, och pengarna är inlåsta i en stiftelse?